Jag tror att vår tid (alltså antalet år) på jorden är förutbestämd från början. Vad vi däremot gör med vårt liv och på vilket sätt vi sedan fortsätter över till andra sidan, det tror jag beror på hur vi agerar inför alla de val vi ställs inför i livet. Hur vi väljer och vad vi väljer påverkar vårt följande liv och kanske hur det sedan tar slut… Varje dag, varje sekund är nya val, och alla val påverkar resten av livet… Ibland väljer vi fel, ibland rätt… Man vet aldrig i förväg. Men jag tror att om man lär sig och vågar lyssna inåt mer så blir man starkare i sina val…

/Ina

#0

Varför skulle det vara förutbestämt och vem skulle ha förutbestämt det? Hur skulle dessa bestämelser kunna motiveras?

Hur skulle den unge mannens anhöriga ställa sig till hypotesen om att det knivdåd som ledde till hans död på något sätt var "förutbestämt"?

Alla barn som dör i plötslig spädbarnsdöd - eller under andra tragiska umbäranden - är deras bortgång också förutbestämd? Var ett tiotal dagar i livet allt de fick?

Om man föreställer sig en gud - eller något annat väsen - som dikterar dessa regler och förutsättningar är han så elak och orättvis att hans enda ursäkt är att han inte existerar.

#2 Det är just dessa frågor som jag med funderar på. Ä
Kan inte ge dej ett svar. Men visst är det intressant.

Det är möjligen förutbestämt i vissa fall, men inte i alla. Jag kan tänka mig att vissa personer har valt före jordelivet att de ska gå över vid en viss tid för att de har särskilda skäl till det. Men i normala fall skapar vi vår verklighet "as we go" och det inkluderar ju de situationer som leder upp till vår död. Därmed inte sagt att jag tror döden sker av en slump, utan som sagt, att vi skapar omständigheterna som leder dit.

Detta är sådant som en annan med har funderat över av o till….

Logiskt så finns det en viss sanning i vad Ni skriver Mastre och InaIna78…Att vi själva väljer vägar i våra liv o påverkar så vårat avslut med….

Som att en som sliter hårt kroppsligt o själsligt, kommer att få mycket krämpor senare som leder till dess död, eller väljer en drogrikt liv, och detta tär ju på kroppen och även i just det umgänget, utsätter sig för tillfällen där man kan bli ihjälslagen eller rånad mm…

Men så kommer man till dessa små barn som inte hunnit att välja överhuvudtaget….har visserligen fått den känslan att vi går ju på en skola här på jorden och att just ett litet barns död är en lärdom för den föräldern som får detta barn…

Jag personligen tror iallafall att det man sår får man skörda, och om det sen skall ta några liv innan man lär sig så må det vara…

Ja det var en mycket intressant tråd mia-38…får se vad fler skriver om detta…

kramar från mig

Eija

Jag tänker så här om detta:

Att det inte har med karma eller vad man sår för man skörda.
Utan att det finns en tid då ens tid är slut. Den tiden är förutbestämt…av vem vet jag inte.
Hur det sen sker kan te sej lite olika. Antingen blir man mördad med berått mod som ynglingen förra året. Eller kanske genom olycka eller sjukdom.
Man kommer inte ifrån det.
Ynglingen var på just det stället och just den tiden för dådet. Hade han inte kommit där just då så hade nåt annat hänt som tog hans liv.

Spädbarnen som dör tidigt är bara till låns ett litet tag. Deras tid är med utstakat till just bara ett litet tag på vår jord.

Men vem som förutbestämt detta…och varför eller hur…det vet jag inte.
Bara en tanke som jag har om detta.

Spännande att läsa om hur ni andra tänker om detta.

#6

Men om det nu finns en person som bestämmer allt detta - blir inte det en djupt omoralisk person?

Jag kan inte föreställa mig något mer hemskt än att förlora ett efterlängtat spädbarn, bara ett par dagar efter att det fötts. Vad har detta väsen för syfte med att dela ut spädbarn till låns?

Finns det ens något grymmare än att ta ifrån ett par nyblivna föräldrar deras spädbarn? Om någon gör det medvetet är det ju närmast en sadistisk handling.

Ta sedan alla föräldrar som förlorade sina barn i Tsunamin: som maktlöst tvingas se på hur de sveps ut i havet för att aldrig återfinnas.

Om det finns ett övernaturligt väsen som har en plan med alla dessa händelser blir ju detta ett ondskefullt väsen.

Likaså den yngling du talar om. Varför ska han dö? Varför var det tid för honom? Hur resonerar du kring motiveringen bakom beslutet?

#7. Visst är det grymt…..Jag tycker det med. Tro inget annat.
Och jag vet inte vem som bestämmer detta. Skrev det innan. Men jag TROR att det kan vara så att det mesta är förutbestämt.

Jag visste inte varför ynglingen skulle dö. Jag tror att det var bestämt så. Men av vem eller varför??? Jag vet det lika lite som dej.

Men man undrar ju…..man funderar på hur allt är uppbyggt. OM det nu är så här som jag tror…..Det behöver ju inte alls vara så.

Jag tror aldrig vi kommer få något svar… inte ens när vi själv går vidare till det som kommer efter vårt liv här på jorden… Och kanske är det meningen också, för vårt eget bästa. Att inte veta.

Allt som känns orättvist och hemskt… kanske finns det en mening med det, kanske inte? Men hade vi mått bättre om vi vetat? Jag tror inte det…

/Ina

#9 Tror heller inte vi kommer att få svar. Och lika bra det Ina.

Men fundera kan man ju….

Det är en intressant fundering tycker jag… Som jag, har mått dåligt under flera års tid och försökt ända mitt liv men det har inte fungerat. Nu förstår jag varför, jag upplever den största lyckan i min personliga utveckling. Är gravid, har en underbar pojkvän och känner äntligen hur härligt livet är…

Den andliga delen av mig själv kan jag äntligen ta tillvara på och utveckla och det leder i sin tur till spännande och känslofyllda upplevelser.

Jag tror ju på orsak och verkan, hur man lever får man tillbaka i någon form, det är nog därför jag mår så dåligt när människor är i luven på varandra under lång tid… Vad får dom ut av det än att må dåligt själva. Jag tycker livet är för kort för att man ska bråka, man vet ju aldrig när det är ens tur att "trilla av pinn", så att säga…

Lite svammel från min synvinkel på det hela!!

Kram på er därute

Jag tror det handlar om sannolikheter. Vi kan inte veta säkert vad som ska hända före födelseögonblicket.

Det kan ha varit en viss sannolikhet att mannen som blev knivhuggen i midsommar, skulle bli knivhuggen. Troligen visste hans diskarnerade själ om risken, men hoppades kanske på att det skulle gå bra att återfödas, även om han hade oddsen mot sej. Kanske valde den diskarnerade själen att bli mannen som riskerade midsommarhuggas pga att han blivit otålig på att stå i kö till återfödelse?

Som människa är det lätt att fastna i de jordiska enkelriktade perspektivet när det gäller den sk döden eller den fysiska kroppens död - ingen jag känner som dött är döda - deras skjälar/ande lever vidare

Vi vet inte varför som i exemplet med ungdommen som blev knivhuggen vad eller av vilken anledning hans öde skulle ta en annan väg en den fysiska där! och varför den som mördade också skulle få, en annan väg att gå i livet…… allt är mer kompliserat en vad vi förstår!

Vad jag förstår kan man välja när man vill gå över - "Ja vill gå över"!!!!

Du erbjuds vägen hem under olika åldrar i ditt liv(tänker inte skriva ut dem då det kan skapa saker hos er) sen hur vi går över och på vilket sätt är igentligen ovesäntligt.

En del behöver endast andas ett andetag medan andra behöver gå 100 år här - av olika orsaker och anledningar.

Peersonligen tror jag skolan jorden är att endast uppleva sin själ/ande i en fysisk kropp - om man bara föds till detta livet så har man redan uppfyllt detta i födelsen - resten av resan är en bonus

Det finns ingen död mer en den fysiska det som är du din själ lever för evigt

Intresant diskution- Vänligen Jane

#13

Vem är det som bestämmer över oss och dikterar alla dessa regler?

14 Det gör du själv:-))) tillsammans med alltet, de visa , gud , stora anden kalla det vad du vill:-)))

#15

Var kommer all den här kunskapen ifrån? :)

16 Från våra andevänner Guider!

När är vår tid slut..

Ja när man dör

Svårare en så är det inte

mia. jag tänker ju när någon dör ung. Tiden var slut.

Men när det är som så här. Med mord.Då vet jag inte längre…

Börjar man o tänka så är det ju lätt att man inte finner någon mening i det hela…

Då käns det som att det bara blev ett knivmord o det råkade bara vara den människan i vägen..

Fins nog inget svar på denna frågan,

Orden som jag säger till människor som mister unga anhöriga är nog bara ord som tröstar…

Lena

"Stav fel!! Du kan inte läsa"

Jag tänker att när en person blir dödad av en annan persons hand så är det inte förutbestämt. Vi kan välja att inte skada eller döda någon. Då tror jag att den tid som var förutbestämd har förkortats.

En olycka tror jag inte heller behöver vara förutbestämd alltid men möjligen ibland. Jag tror det beror lite på vad som redan satts igång och vad man kan avstyra genom att vi handlar på ett annat sätt.

Gaiatri. Tack. Din beskrivning var så som jag tänker…

Jag tror att det kanske ändå var dags för den personen att gå över som blivit mördad. Sedan att den blivit utsatt för dåd är ju hemskt…Men jag tror ändå att tiden för den personen var till ända.

Men det är bara vad jag tror….Tur att vi inte vet hur allt hänger ihop. Och vi ska nog inte veta det heller.

För egen del tror jag att det är till viss del för utbestämt på sätt och vis. Jag tror man har sin livsuppgift och att man samtidigt har beslutat att man ska flätas samman med andra människor och att man då bidrar till andra människors upplevelser. Nu vet jag inte om det är så just i det fall du tar upp. Men på något sätt kanske det har en betydelse för de runt omkring vad de har/kommer att uppleva.

För egen del tänker jag tex på mina egna svårigheter jag gått igenom. Där av flera dödsfall även där kamrater har valt att avsluta sitt liv. Jag tänker kanske kände just de människorna för att jag skulle uppleva dessa svårigheter. Och av dem har jag lärt mig en hel del. Och när jag nu kommit på fötter har jag kunnat hjälpa andra som stött på sorg efter nära anhöriga avlidit. Så hur hemskt, sorgligt, tomt och fruktansvärt det en varit. Så står jag här i dag. Starkare och erfarenheter rikare.

Alma

Min tanke blir ju om Hans död är förutbestämd..varför knivskuren o inte bara hjärtstopp.

Den som knivskar honnom blir ju straffad för att han som blev knivskuren skulle dö..Kan inte förstå hur det går ihopp.

Någon som har en bra teori?

23 Jag vet hur det är och vad du talar om - och vist är det mycket som vi hjälper varandra med ifrån båda världarna - de är väll tur vi inte förstår allt!

24 Vi är alla medresenärer i vår jordiska resa - vi är andar i fysiska kroppar, just nu och inte fysiska kroppar med en ande. Ande/själ är vårt naturliga tillstånd i varandet - jorden är en av läroplatsernaför vår ande!

Den som blev mördad och den som knivskar - har redan i innantillvaron bestämt detta - av olika anledningar som tex att andra nära annhöriga deras själar kommer växa ifrån denna situation etc. se inlägg 23. Ett hjälpande fast i olika och ibland grymma vinklar kan tyckas många gånger! - men i min värld så dör man inte mer en fysiskt! själen /anden lever för evigt! Och går alltså inte att döda!

Vänligen Jane

#24

Jag vill inte kränka någons tankar eller åsikter -- men jag håller med dig fullt ut i den här frågan, chik.

Att bli knivhuggen till döds i unga år är naturligtvis en fullständig tragedi. För den stackare som dog, för hans anhöriga, för hans föräldrar, för de som bevittnade det hela, för alla som kände honom. Det är ju en gränslöst tragisk händelse som sätter djupa spår hos alla inblandade.

Att då komma och påstå att hans död var "förutbestämd" - eller att han på något sätt "valt själv" att "gå över" - eller var man nu kan föreställa sig? Jag tycker faktiskt att det är respektlöst mot den unge mannen och hans anhöriga och alla som drabbats av tragedin.

Om en en anhörig till mig blivit knivhuggen till döds på midsommarafton och någon kommit och berättade för mig om att det var "förutbestämt" eller att han själv "valt att gå över" hade jag nog inte blivit speciellt glad.

26 klart det är en tragedi och ingen förståelse man kan ta in i stundens händelse  i förasta taget- men man kanske kan få en mer förståelse om 10-20 år efter detta och se med andra ögon!

Tyvärr växer vi ur tragedier!

//Jane

#27

Mer förståelse för vad?

28 för varför det hände!

#29

Och hur vet du att den tro som du har i den här frågan är den rätta? Har du något som helst belägg för att det överhuvudtaget finns några guider eller någon andevärld som berättar saker för dig?

Finns det något som helst sätt för en utomstående att avgöra hurvida det här existerar utanför din egen föreställnignsvärld eller inte?

Det känns säkert jättverkligt för dig när du sätter dig ned och funderar på det - men kan du belägga dessa föreställningar på något sätt?

30 jag behöver inte belägga det - take it ore liv it säger det igen - Jag vet att andevärlden existerar och våra Guider - därav mina utalanden!

att du sen inte tar in det förstår jag men det bevisar inte heller att jag skulle ha fel

#31

Så det finns alltså inga som helst belägg för att det som du påstår skulle vara sanning? Det skulle alltså lika gärna kunna vara något som är grundat helt och hållet i dina egna föreställningar och fantasier?

Det är alltså precis som att säga att man VET att man har ett osynligt UFO -- som ingen kan se -- i garaget. Ingen annan kan avgöra hurvida man talar sanning eller inte.

Jag har svårt-Kan inte ta till mig att en Knivskärning skulle vara förutbestämd..För du har ju förövaren, sen har vi ju alla andra mord.Om vi nu skulle dra detta längre…jag tror inte det går att förklara så lätt.

Mer än att den som blev skadad var på fel plats på fel tidpungt.Blev något fel där..

32 det finns belägg lille vän:-) sök så skall du också finna dem!

Åter igen jag vet att andevärlden existerar och har fått otaliga bevis på det men då har jag också sökt under många , många år!

33. Att man som människa har svårt att ta till sig detta förstår jag- för man tänker utifrån att allt som är är det man ser!

Personligen tror jag inte på slumpen eller tillfälligheter - allt har en mening!

#34

Och vilka belägg är dessa? Om det finns belägg utanför din egen fantasivärld så borde det ju vara enkelt för dig att peka på vilka dessa är, eller hur?

Belägg kan ni diskutera i skeptiker-hörnan, så håller vi tråden on-topic.

Den som har blivit "spådd" och där spådomarna har 'slagit in' och det har varit detaljrika och tydliga spådomar, vet då att det som ska ske kommer att ske, att det är förutbestämt. Att det inte finns någon slump.
En korrekt framtidsspådom (som inte är en logisk tankekedja baserad på hur det sett ut i mitt liv hittills) visar att besluten om mitt liv redan är tagna.

Det betyder, att vår "framtid" redan finns, finns färdig. Vilket också innebär att det redan är "färdigt skrivet" när det är dags för oss att gå över till Andra Sidan.

Vi människor vill gärna att vi ska ha val, det är vårt "kontrollbehov", hur läskigt är det inte att inse att vi, med vårt fysiska medvetande, inte har något val… Hua! ;)

Av de upplevelser och erfarenheter jag har, har jag kommit fram till "min möjliga sanning" (men jag förutsätter att vårt medvetande inte kan förstå helt och fullt), vilken är, att mitt Högre Jag (min Ande/min Själ eller hur ni nu väljer att kalla 'det') avgör hur saker och ting ska bli och vara - tillsammans med andra "Högre Makter". 
Det betyder att mitt fysiska jag, inte har "valet" att avgöra något, men mitt "Högre jag" har det. Och de beslut som görs grundar sig på helt andra saker än vad vi som jordemänniskor skulle grunda besluten/valen på. Vi jordemänniskor skulle oftast basera våra beslut på våra rädslor… rädslan för att dö, rädsla för att förlora trygghet, rädslan att förlora kärleken, o s v. 
Alltså - det är jag som avgör min "framtid" men det är inte mitt "jordiska jag".

Varför skulle vi få "välja" ibland och ibland inte? Det är för mig helt ologiskt - sett ur detta perspektiv. Vi tror att vi väljer med vårt 'jordiska medvetande' - vi vill ju inte känna oss som marionettdockor - men egentligen har vårt Högre Jag redan tagit beslut. Vi är "marionettdockor" till oss själva, till våra Högre Jag.

Våra val/beslut görs, som sagt, tillsammans med andra - inklusive andra ännu levande människors Högre Jag. Vi skapar, så att säga, scenarier som vi tillsammans ska delta i. T ex en mordsituation - de inblandade människorna har gemensamt tagit det beslutet. Av anledningar som vi, som jordemänniskor, kanske inte kan greppa och förstå, eller ens tycka om.

Så - har jag förstått det hela. Baserat på mina erfarenheter och upplevelser.

(Ja, jag vet, den som inte har erfarenhet av detta, kan ha svårt att tro på det och kalla det för "rappakalja" eller vad som helst. Vilket är helt ok för mig. Men be inte om belägg eller bevis, för det har jag inte, och det vet ni.)

Andina….Jag håller helt och hållet med dej. Det var ungefär detta jag ville få fram att jag tror att det är så.
Men har svårt att skriva ner det på pränt.

Mia38 - Jag förstod att du har liknande tankegångar och jag tycker du fick ner det på pränt alldeles utmärkt. (Dessutom i mycket kortare och mer lättläst form… än mina kilometerspalter… ;) )

#39…Dina kilometerspalter är intressanta att läsa…de är mer djupgående än mina… Men det är på pricken så jag menar….

Nu blir det intressant. Om alla inblandade i en mordsituation gemensamt tagit beslutet…….har alla som dör av svält (framför allt barn), krig och andra katastrofer också gemensamt tagit det beslutet?

Om alla gemensamt har tagit det beslutet vet jag inte, men några av dem har nog tagit gemensamma beslut. :)
Kanske är det så att alla tillsammans har tagit gemensamma beslut - genom det s k "kollektiva medvetandet"… ?

Vad man tycker är en sak, men att säga rätt ut att någons tid var "ute" är himla respektlöst. Förlust och sorg är något väldigt känsligt och inget jag tycker är rätt för utomstående att diskutera. Nu förstår jag ju att tråden inte är till för att diskutera enskilda fall, men man blir lätt berörd.

Själv var jag nära att inte överleva min egen födsel och ibland kan jag f såna tankar att det kanske inte var meningen att jag ens skulle vandra på den här jorden. Men så tänker jag tillbaka på förr när spädbarnsdödlighet och att dö i barnasäng var grymt mycket vanligare. Har vi isf "lurat" ödet? Med tanke på att fler överlever sina födslar och fler lever dubbelt så länge som man gjorde förr? Det är där jag tycker det resonemanget spricker direkt.

Min personliga åsikt/tankebana är att "skylla" på förbestämda saker, ödet och karma kan vara tröstande till viss del men nedvärderande på andra vis.

43 alla väljer i vilken tid de ska födas enligt mig - så allt är prercis som det ska vara både förr och nu, som i ditt eget fall var det meningen du skulle överleva på det dramatiska sättet som det blev. av anledningar vi kanske inte alltid förstår!

Men att det inte skulle vara meningen för dig att inte överleva pg av de som föddes i dåtid inte överlevde , neej

Blomman skrev ett inlägg om barn i fattigare länder som föds där och min mening är att Ja de har också valt sina fysiska liv och föräldar för sin bästa utveckling för sin själ/ande.

Och de barnen kan man ju säga många dör i födelsen då sjukvården är undermålig där! lite så som det var förr i Sverige och andra I-länder.

Andina - härligt inlägg

#44

Så alla barn väljer sin föräldrar?

45 Japp

#46 Det tror jag också benhårt på! Mitt lilla frö nu i min mage har jag fått veta att just med tanke på där jag är i min utveckling idag, har lilla liten valt att födas hos mig… Det är en härlig känsla att vara utvald… Men man väljer sina föräldrar med anledning av det man ska lära sig… Men vad denna lärdom består i kan man få vänta länge på att få veta!!!

Kram och lite "side-track" från mig!

#46 & 47

Och det gäller alltså ALLA barn? Även de som föds hiv-positiva? Eller de som föds med gentetiska skador eftersom de är resultat av incestuösa samlag?

Gällar det också de barn som misshandlas och våldtas systematiskt av sina föräldrar? De flickor som blir gravida när de våldtas av sin egen pappa? De barn som föds som drogberoende på grund av föräldrarnas missbruk? De barn som får hjärnskador eftersom mödrarna super under hela gradviditeten?

Eller de barn som är så pass oönskade att de helt enkelt bara dumpas ute i skogen eller på en soptipp någonstans?

Har de också valt sina föräldrar? Valde Bobby sin mamma själv?

48 Varför vi väljer olika sorters föräldrar finns nog lika många svar som det det finns olika föräldrar - det svaret får du nöja dig med!

Man väljer inte ur ett jordiskt perspektiv utan ur ett andligt/själsligt - vilket du nog har svårt att förstå.

Det man läser i ditt inlägg är aggretioner och dömmanden ur ett jjordiskt tolknings perspektiv, vilket vid första anblicken kan ses grymt i de du hänvisar till - men om man ser mer andligt/själsligt så….. Tack o lov slipper många människor just det du nämner och födds in i kärlek och friskhet, Det är fler som inte har dessa saker du talar om en de som har det - tack o lov!

Att diskutera enskilda sorliga fall - tänker jag inte göra - det är beklagligt det som hänt i den familjen- låt det stanna där! Vi har inte alla svar varför alltid och ska inte ha det heller!

¤49

Det är väl knappast några enskilda fall? Barn föds under FRUKTANSVÄRDA umbäranden världen över varje dag och enligt dig har de då alltså valt dessa förhållanden själva?

Det finns inte ens en gnutta logik i ditt resonemang -- vilket du inser själv eftersom du inte ens vågar diskutera någon enskilt fall. Valde Bobby sin mamma själv? Det är ju en väldigt enkel fråga. Och enligt dig har han ju gjort det.

Alla dessa barn har alltså valt sina föräldrar själva? Föräldrar som bara lämnar dem -- som överger sina barn vind för våg strax efter födseln?

50 du håller dig i det fysiska livets förståelser och jag i det andlliga - vilket du aldrig kommer förstå skillnaden!

Det är inte bara barnen som föds som ska lära sig i varige ny kontelaration i familjen lär alla ifrån alla.

Om ett barn dör eller föräldern dör - är lärdommen för alla att förstås! och inte bara ur en vägs förståelse eller händelse. Det som sker sker på så mycket högre plan av förståelser - att det blir för mycket ta in för en vanlig jordlig människa utan andlig förståelse!

Det är svårt att ta in även om man är andligt utvecklad när nära dör - man saknar den fysiska kontakten/beröringen. Även om jag vet att de levervidare och inte mist deras andliga kontakt med dem.

Det finns inte logik i mitt resonemang för dig för du kan inte se det - eller inte vill se det- du är inte mogen att se det!

Jag vill inte diskutera något enskilt fall - inget som blir bättre av det!

Jag håller med Buddisterna - vi lever i Lidandets inkarnation här på jorden!

#51

Du ägnar väldigt mycket tid åt en massa saker som ingen ens har frågat om -- men du kan inte ens svara på en enkel fråga? Valde Bobby sina föräldrar eller inte? Det är en välidgt enkel fråga.

Inte heller svarade du på min fråga om alla dessa stackars barn som övergivits av sina föräldrar.

Om du är så säker på din hypotes som du vill göra sken av så borde du väl rimligtvis kunna svara på enkla frågor? Har dessa barn valt sina föräldrar själva? Ja eller nej?

52 har redan svarat på det - läs i trådarna- alla väljer sina föräldrar! även du!

#53

Varför valde bobby sin mamma då? Varför väljer man föräldrar som skaper en genom incest? Varför väljer man föräldrar som tar droger eller dricker alkohol under hela gradviditeten? Eller föräldrar som överger en direkt efter födseln? Eller föräldrar som våldtar och misshandlar en?

Varför gör man ett sådant val?

Och sedan har vi ju naturligtvis slagit fast tidigare att det här är uppfattningar som saknar alla former av belägg och inte på något sätt kan särskiljas från dina egna föreställningar och förhoppningar. Det kan vara värt att förtydliga det.

se inlägg 49

#55

Du har alltså inget svar på den frågan?

#54  Detta tjat om belägg hör hemma i skeptikerhörnan och har inget med trådens ämne att göra. Skärpning!

#57

Nej då, det kan vara värt ibland att förtydliga att belägg saknas fullständigt. Jane hävdar gärna olika saker med en fullständig säkerhet -- som vore det fakta -- och folk här tycks ha en förmåga att se upp till henne och köpa dessa påståenden rakt av.

Då kan de vara bra att man jämna mellanrum förtydliga att det här är föreställingar som saknar ALLA former av evidens och belägg.

Det är alltså att likställa med någon som påstår sig ha ett osynligt UFO i garaget som inte låter sig bevisas. Det kan vara bra att vara på det klara med att det bara är rena trossatser och ingenting annat. Jane TROR att det är på det viset - men kan naturligtvis inte plocka fram en enda tråd av evidens för att backa upp dessa påståenden.

Jag känner för Orestes ovan. Maktlöshet när man inte står stadigt med fötterna i myllan. Du skulle behöva en stor kram och någon som bejakar dig här och nu. Jag läser inte aftonbladet eller expressen för att jag mår dåligt över allt elände. Var inte arg Orestes och sluta läsa sådant som gör dig upprörd.

Jag känner stor tacksamhet för min dotter som visserligen har ett lättare förståndshandikapp men mår dåligt psykiskt sedan några år tillbaka. Hade inte jag och min dotter "valt" varandra så hade jag inte säkert lärt mig något i denna inkarnation. Jag vet att jag fått henne för att jag måste lära mig att säga ifrån. När saker varit jobbiga så har jag sökt mig till olika former av Meditation och nu sist självhypnos. Jag har sökt styrka i det övernaturliga eftersom det har fallit mig naturligt än att söka styrka i alkohol och tabletter.

Jag vill tacka alla som har spirituella hemsidor då ni givit mig något när jag mått risigt.

Tack Inaina78 för dessa ord:

Varje dag, varje sekund är nya val, och alla val påverkar resten av livet…

#59

Om man har den strategin -- att sluta läsa sådant som gör en upprörd -- så går det naturligtvis bra att tro att Jane tror. Om man går runt och intalar sig själv att alla barn är friska, väl omhändertagna och välmående går det jättebra att låtsas. Och sen stänger man av sin tv så fort man hör nått obehagligt.

Men jag gillar inte riktigt att göra på det sättet. Jag tycker inte om att blunda för verkligheten bara för att jag själv råkar ha det bättre ställt.

Barn över hela världen föds in i umbäranden som är så plågsamma att det är svårt att föreställa sig.

Att då komma och påstå att de har "valt det själv" är lika osmakligt och repektlöst som det visar på skrämmande okunnighet.

Jag förstår dig Orestes och att du lider med Bobby och alla andra barn, ungdomar och vuxna som far illa. Det är fint att då tänka att VAD KAN JAG GÖRA. Det kanske är de som utomstående betraktar dessa barn, som föds in i plågsamma liv, som bär ansvaret för dessa barn. De väljer att blunda för det hemska och "trycker" inte upp föräldrarna mot väggen och frågar vad de håller på med. Även om jag väljer att inte läsa aftonbladet eller expressen så är jag inte feg utan ifrågasätter föräldrar och andra vuxna som inte behandlar medmänniskor och djur  på ett omsorgsfullt sätt.

Att Jane säger att barnet, ungdomen eller den vuxna valt detta liv är tufft sagt och låter grymt. MEN, om du känt Bobby och tittat på denna tragedi så kanske din och Bobby själ valt att träffas i detta liv. Din livsuppgift för Bobby var att rädda honom från den familj han tyvärr fick.

Har du aldrig Orestes känt någon gång att vissa händelser får dig att tänka "men detta har jag upplevt förut" fast du vet med dig att du inte har gjort det? Eller är du helt anti mot allt övernaturligt och sådant som man inte kan ta på.

Lycka till Orestes och din ilska över denna forumtråd kan du kanalisera mot att "trycka upp" alla barn och ungdomars plågoandar mot väggen istället.

60 en vis man sa en gång! i diskutionen om fritz tror jag han hette i österike han som förgrep sig på sina barn och höll dem gömda i sin källare!

Det händer ju så mycket

katastrofer ute i världen

och så mycket ondska i världen,

som du pratade om,

och det är så många människor

som arbetar för att det

ska bli en bättre värld. Men

de räcker ju inte till?

Ett ögonblick min vän - var

har du hämtat den uppgiften

om att det inte skulle vara tillräckligt

många i världen som

arbetar med ljuset och för det

goda?

Därför att man ständigt hör

om återkommande fruktansvärda

saker i världen!

Oh, du kommer höra mycket

sådant, men de flesta är inte

alls sant!

Men om vi bara ser det som

hände i Österrike, nu med

den här unga kvinnan!.

- Ja, jag känner till detta ämne.

Låt oss ta detta ämne som du

är brydd om och vi tar denna

svarta själ som höll sin familj

fången och utnyttjade dem. En

hemsk sak för alla .

Men i staden där den här

mannen torterade hela sin familj

var han omgiven av familjer

som älskade och tog hand

om varandra även om det inte

ursäktar honom - hans lilla

plats av mörker tar inte bort

att det var mycket mera kärlek

_

och ljus som omgav honom

även i det område där han bodde.

Därför fördömer du alla

familjer i området för att en

familjs aktivitet var skadad.

_

Naturligtvis inte!

Därför, i den situationen, hur

_

mycket mörker fanns det i det

området? En liten del.

När du ser ut i världen vad

som händer och du matas hela

tiden med det, det mörka, det

onda det som är fel och korrupta

och det skadande, så är det

en liten del om du jämför med

det goda, kärleken och ljuset

som existerar.

Om ni tittar på hela världens

situationer där det varit

krig, om vi tar 20 000 män i

konflikt med 20 000 mer så

kanske deras aktivitet blir nyheter

för hela världen, så är de

få om man jämför med hela

världen.

Det gör naturligtvis inte de

här händelserna ursäktade

eller acceptabla men låt de inte

förblinda er. Dessa små fickor

av negativitet är just detta,

små, om du jämför med allt

gott som finns runt om kring

dig. Vibrationen av fysiska existenser

i denna korta jordiska

värld, som konstant renar sig

själv ifrån negativitet!

Du ska aldrig tro att mörkret

kommer att ta över det ljusa

- även i det mörkaste rum.

Ett litet ljus kan fylla hela rummet

när du tittar runt om kring

dig och du ser människorna av

din värld som måste försöka

att känna att det är mer gott

under allt och inte det onda.

_

#62

Jag förstår inte riktigt vad du vill säga med denna underliga lilla berätelse - och jag ser ingen riktig logik i den heller eller på vilket sätt den återkopplar till ditt argument.

Menar du att vi - enligt bästa förmåga - ska strunta i de barn som far illa och bara se till den kärlek som finns i världen?

Men hur mycket du än vill tramsa runt ämnet så kvarstår faktum: mängder av barn föds in i liv som är så tragiska att det knappt går att föreställa sig.

Och om du vill behålla någon absurd föreställning om att dessa barn på något sätt har valt det här sjävla: varsågod. Men det är en riktigt osmaklig och obehaglig sak att säga om barn som far så pass illa som de gör.

#64

Slut på argument?

#61. De som blundar för de oerhört svåra omständigheter barn lever i runt om i världen, är väl i allra högsta grad den som säger att de själva valt sin situation?

#44. "Blomman skrev ett inlägg om barn i fattigare länder som föds där och min mening är att Ja de har också valt sina fysiska liv och föräldar för sin bästa utveckling för sin själ/ande. Och de barnen kan man ju säga många dör i födelsen då sjukvården är undermålig där! lite så som det var förr i Sverige och andra I-länder."

Aha, då kan man alltså säga att själarna i Sverige (och västvärlden) gått bra mycket längre än i länder där folk svälter ihjäl? Eller beror det på utvecklingen att vi gått framåt och att vi inte längre svälter ihjäl?

Fast å andra sidan så kan vi ju strunta i alla människor som har det svårt, för det är ju bara en väg i deras själars utveckling och hjälper vi dem så stjälper vi chansen för själen att utvecklas. Vi kan ju säga till alla, av minor, lemlästade barn att du har själv valt det här livet så var inte ledsen. Barnet som svälter ihjäl likaså och alla andra barn som har ett rent h-e.

Nä, det finns ingen logik, empati eller känsla överhuvudtaget i sådana resonemang. Det är bara grymt.

Mia38, visst häpnar du också över diskussionen ovan? Som jag också bidragit till.

Tragiskt att lägga energi på att argumentera än att kliva ut i verkligheten och stötta de utsatta och utklassade människorna. Låt alla ha sin personliga åsikter. Vi är för gamla för att lära oss sitta igen. Jag känner att jag drar mitt strå till stacken när jag ger ett leende till den jag möter och ifrågasätter när någon behandlas orättvist.

Ha det skönt i sommarvärmen.

63 och 66 ni ser endast ur ett jordiskt perspektiv och därför kommer ni aldrig förstå vad jag menar! Jag tycker synd om er! som är fasta i era grundsyner och inte kan höja er över det ni ser framför era ögon!

En dag kommer ni förstå vad jag försökt förmedla här - det är när ni själva går över på andra sidan om inte förr!

För mig är ni som trilska barnungar som inte får sin vilja igenom och Orestes, eller TerryGilliam eller vad jag ska kalla dig . den energi du lägger ned på att skriva här lägg den på de barn du vurmar så för istället - de behöver din energi mer!

Hoppas kärleken kommer nå era hjärtan och själar någon dag!

//Jane

#68

…och nu har du inte ens ett enda argument kvar att framföra för din underliga lilla hypotes, utan får ägna dig åt en massa annat trams och allmänt misskrediterande istället.

Att alla dina argument har trytit och att du själv insett hur orimlig din position är har naturligtvis blivit uppenbart för samtliga.

Mantra nr 2

"Att alla dina argument har trytit och att du själv insett hur orimlig din position är har naturligtvis blivit uppenbart för samtliga."

#69

Det som du kallar för ett mantra tror jag andra skulle kalla för saklig obeservation. Men jag tolkar detta som att du inte längre är intresserad av att diskutera sakfrågan?

Jag är inte fullt så förtjust i den sortens barnsligt trams som du ägnar dig åt i tråd efter tråd.

#71

Varför startar du inte en egen tråd om detta i skeptikerhörnan i stället? Det du kallar för diskussion börjar verkligen urarta och liknar mer ett förhör där Jane står som anklagad p.g.a sina åsikter/övertygelser/tro. (Och detta var vad jag menade i en annan tråd, angående respekt)

#72

Det kunde man naturligtvis ha gjort, men vid det här laget har man nog fått så pass mycket försök till saklig diskussion får Jane Lyzell som det överhuvudtaget är möjligt, så nu är det ingen idé. Nu är det bara trams, dynga och personpåhopp kvar.

mantra nr 3

"men vid det här laget har man nog fått så pass mycket försök till saklig diskussion får Jane Lyzell som det överhuvudtaget är möjligt,"

gillar denna bäst den säger sååå mycket!

#73

Om det är din åsikt så kanske du helt ska undvika att gå in i diskussioner med personen i fråga.

Ett litet tips i all välmening är också att du kollar upp om du bryter mot forumreglerna, det känns faktiskt som du har gjort det för länge sen.

#75

Jag kommer i framtiden att undvika dikussioner med personen i fråga, ja. Att försöka diskutera sakligt med personen i fråga är bevisligen tämligen fruktlöst, för att uttrycka sig milt.

Och jag har brutit mot forumreglerna genom att vara skeptiska i denna tråd, inser jag nu - vilket jag ber om ursäkt för. Jag fick helt enkelt för mig att den var placerad i skeptikerhörnan.

Mantra nr 5

"Och jag har brutit mot forumreglerna genom att vara skeptiska i denna tråd, inser jag nu - vilket jag ber om ursäkt för. Jag fick helt enkelt för mig att den var placerad i skeptikerhörnan."

Neemen, har vi hört detta förut x antal gånger………… nu vet jag inte vilket mantra jag ska välja som bäst……. ole, dole -dofff

#76 Det olyckliga (eller vad man ska kalla det) är att Jane-Lyzell inte alls verkar vilja diskutera. Det är synd, tycker jag.

#78 Varför (synd)? Du/ni borde väl veta hur det brukar sluta vid det här laget, då är det väl mer givande att leta upp någon som faktiskt är intresserad av att diskutera?

Och för att återgå till ämnet tycker jag fortfarande det känns så…empatilöst? Detta synsätt på livet - att man valt (det jordliga) lidandet själv. Lite som synsättet angående gudsbaserade religioner - att livet här på jorden bara är en väntan på det riktiga livet i paradiset när vi dör, och allt (bra och dåligt) som händer är pga "Guds vilja". Det är lite som att muta ett barn med godis för att ta en spruta - men om ungen faktiskt får godiset efter sprutan är en annan fråga.

#79 -Varför skulle det vara empatilöst? Varför skulle man ha brist på empati för andra`? Vår förmåga till att känna känslor och medkänsla medan vi lever här på jorden behöver ju inte vara noll bara för att man tänker sig att våra 'högre jag' valt våra liv.

Om den teorin stämmer, så finns det ju säkert högre perspektiv på varför man valt som man gör, perspektiv som vi antagligen inte kan förstå helt och fullt med vårt medvetande.

Om det sitter nå'n allsmäktig Gud och ensam använder oss som spelbrickor och leker med oss i sitt eget spel och placerar ut oss i olika slags liv - ja, då skulle jag också tycka att det inte var rätt eller rättvist. Men nu tror jag inte att det är så det går till. Utan, som sagt, jag tror att vi själva, med våra "högre jag" har ett finger med i 'spelet'. Och detta bygger jag på upplevelser jag haft, där jag upplevt mitt och andras "högre jag" (vilket är den enda beskrivning jag kan använda för detta fenomen).

#68. "Hoppas kärleken kommer nå era hjärtan och själar någon dag!"

Den meningen Jane, ser jag som en grov förolämpning mot mig som person.

#80 Nej, jag menar inte att folk som tror detta är empatilösa, det är själva tanken jag tycker känns "empatilös". Har lite svårt att formulera mitt tänk, får nog återkomma i natt när jag är mer klartänkt.

Tror man fullt ut på ett "högre jag" kan jag förstå att man inte ser det hemska i tanken på att folk väljer sina lidande. Men för mig som inte tror det låter det lite som "ditt val, stå ditt kast". Även om det inte är menat så.

81 välkommen i klubben!

#83. Vilken klubb……en där man förolämpar andra, nej tack. Skulle aldrig falla mig in att agera på så låg nivå.

Med den meningen "Hoppas kärleken kommer nå era hjärtan och själar någon dag!" sätter du dig själv som någon som verkligen har kärlek i hjärta och själ och nåtts därav, medan jag då inte skulle ha nåtts av detta. Det är kränkande och väldigt billigt.

Även om du anser att du blir illa behandlad av skeptiker och att de skriver på detta låga vis om dig, så ger det dig ingen rätt att dra ner mig till en känslokall trilskande barnunge, bara för att du själv inte kan förklara tanken på att barn som svälter ihjäl själva valt att så göra. Det är en fullkomligt horribel tanke enligt mitt sätt att se.

Dessutom har du ingen aning om vilken energi orestes (det har inte jag heller) lägger ner på att "vurma" för utsatta barn. De flesta av oss kan göra flera saker……som att t ex skriva här, arbeta för fred, hjälpa människor i nöd, arbeta med utsatta barn och djur, åka och jobba, ta hand om hem och familj utan problem.

Ber er tänka på hur ni skriver.
Och tillbaka till tråden ämne tack.

84 du förstår inte vad jag skriver uppenbart - så finns inget att tillägga - så trött på erat ältande och kilometerförklaringar om och om och om igen!

diskutera inte med mig om ni inte kan asseptera mina svar!

Har jett min syn på detta - take it ore leve it!

//Jane