När jag handskas med inre sår försöker jag förstå vad det egentligen handlar om. Jag brukar då upptäcka att det som hänt, även om det kommer "utifrån" har triggat igång något känsligt inom mig själv, en brist i min självbild som jag burit runt på.

När du tänker på det som hänt, som orsakat hjärtesåret, hur ser du dig själv? Vilka tankar väcks om din egen person? Tänker du "jag skulle inte ha…" eller "varför kan jag inte vara…" eller något annat som lägger skulden hos dig själv? Ofta är det så att man behöver acceptera och tycka om sig själv för att kunna läka. Tycker du om dig själv precis som du är - eller tror du att du sluppit såras om du varit annorlunda och "bättre" än du är?