TS, Mastre

"Jag läste någonstans att en väldigt hög procent, en majoritet till och med, kunde känna att avlidna anhöriga är nära dem den första tiden."

Kommer du ihåg var du läste det ovan? Kanske något närmare om hur de kommit fram till uppgiften, gärna en länk om du har. Tack.

#1 Det har funnits på både Expressen och Aftonbladet där dom gjort undersökningar om det och det var en stor majoritet :)

#1-2  Men vad bra att det uppmärksammats i Sverige! Jag vet bara att jag läst det i en engelsk-språkig bok, och sådana har jag hundratals i hyllorna. Noterar tyvärr sällan var jag hittar godbitarna…

#2

"Det har funnits på både Expressen och Aftonbladet där dom gjort undersökningar om det och det var en stor majoritet :) "

Tack, då ska jag söka bland kvällstidningarna, om du nu inte har någon länk. Antagligen består undersökningen då av bara en enkel fråga, vilket är lite trist.

Jag har en liten teori om att sekularisering gjort att många helt enkelt bytt från någon Gud till andar, UFO och/eller konspirationsteorier. Alltså kanske inte att Signe som förut trodde på Buddah nu plötsligt tror på att jorden är ihålig och att det bor inomjordingar där, men kanske hennes barn får en annan tro än mamma Signe?

Har hittat vissa spår om att tron till ganska stor del är ärftlig och att andelen troende möjligen kan vara relativt konstant.

Dessutom finns en del forskning som visar att tron finns i vissa delar av hjärnan, på samma sätt som personliga egenskaper. Alltså, tron kanske är en egenskap på samma sätt som man är vänster- eller högerhänt.

Sorry om det blev lite OT, men jag ville förklara varför en studie om det TS nämner kan vara intressant för mig.

Jag har märkt och hört av vänner och bekanta som förlorat sina nära att även de som inte är så mottagliga känner av dom den första tiden.
Deras närvara är starkast mellan bortgången och begravningen. Det är som en mellan tid. Kanske de inte vet vart de ska ta vägen då?
Många jag pratat med känner att den botgångne fått en frid och oftast är det tröstande för den sörjande.
Sedan finns det givetvis de som blir rädda och inte vill känna av dom, vilket jag tycker är tråkigt. Tänk så mycket frid de förlorar.

Härligt beskrivet Maestre! Jag håller med, det skänker sådan tröst och sådant hopp!

#4 Nä bespara oss från dina OT utlägg, skriv det på ett forum där de hör hemma, please.

Kram!

Mastre.. Så sant så…

#5  Det mellan bortgången och begravningen har jag också hört. Kanske för att de vet att vi är sårbarast då, och verkligen behöver känna att de fortfarande finns?

#8 Min bästa vän fick ett telefonsamtal från sin morfar när hon var barn, efter att han gått bort och låg på bårhuset…

Kan det vara så att det är mycket energier kvar när man nyligen gått över?

Kram!

#10 Lid inte för min skull hitta på nåt konstruktivt att göra med ditt liv istället…

Kom att tänka på det här inlägget igen när jag såg filmerna med Colin Fry. Det tål att sägas igen: Medier gör något väldigt fint för sina medmänniskor, det förtjänar de uppskattning för.

Hej!

Alla kan utveckla sina medial sidor det är inte bra ett fåtal förunnat utan en del får det under livets gång och en del jobbar på och utveckla det / Himlen