Rekiarnation är när man lever flera liv..det fins lite olkia sätt att tro på det. I indien tror man att (t.ex) man först är ett djur, och sedan "uppgraderas" man allt eftersom man blir mindre och mindre syndfri..eller har gjort rätt för sig..tror det har med karma att göra..men det finns de som kan det här mycket bättre än jag…

Jag tror på reinkarnation.
Jag tror att man kan ha levat i tidigare liv.

En arbetskamrat till mej sa att jag bland annat vart häxa. Att jag brändes på bål.

Och jag tror det är därför man känner lite extra för vissa människor. Ni vet när personkemin stämmer direkt och det känns som om man kännt varandra innan.
Och ta detta med tex deja vu. Att man känner igen platser och olika händelser. Det tror jag kommer från våra tidigare liv.

Hoppas ni förstår mitt svammel. Har lite svårt att uttrycka mej i detta. Meningarna finns i huvet men svårt att sätta på pränt.

Jag är övertygad om reinkarnation av den enkla anledningen att vi är själar på en resa i universum. Vi ska lära oss att se livet från en myriad vinklar vilket är omöjligt i ett liv. Meningen varför enligt mig är att alla själar som existerar djur, människor, planeter, växter m.m. är ursprugna ur en källa som UPPLEVER och ERFAR genom att ha delat sig i tusentals själar. Reinkarnation ger oss möjligheten att dyka djup ner i känslor i varje liv som bidrar till att utveckla oss i kärlek, förståelse, empati och släppa på våra rädslor. Det är som att gå i skolan! När vi klarat provet går vi vidare till nästa liv, om vi inte lyckats så kan vi göra om det tills vi tycker att ´vi förstått vad det var vi skulle lära oss.

Jag skulle kunna diskutera detta hur mycket som helst :) men låter det var bra nu, kan bli lite för snurrig efter ett tag ;)

Jag förstår och jag hade inga problem att hänga med dig Mia…=)

Nu ska jag ge mig in i frågor som jag har förståelse om det kan vara svårt att veta svaren på…Hoppas ni förstår att jag i alla fall vill fråga.

Så vi går igenom olika liv för att lära. (Kan undra vad vi ska lära i detta liv.) Har alla själar olika ålder? Eller "startade" alla och sedan lärde sig i olika hastighet?

Vad händer när man når sista nivån, om man kan kalla det så?

Hur länge varar denna mellan liven stadiet? 70 år har läst någonstans, kan det stämma?

Känner att det blev rörigt från min sida…=)

Jag tror också på reinkarnation. Men det är lite otäckt…tänk om man återföds om t.ex 200 år….då kommer säkert jorden vara utplånad av miljökatastrofer och all annat skit. Jag ser inte fram emot det iallafall..usch!!

#5

ja det är ett trist scenario Ghost

men en tröst för tigerhjärtan är att det enligt min tro finns mängder av andra planeter vi kan bo på i stället…

Maggan - ja, om vi skulle hamna i en annan go dimesion menar du?

#7

Annan dimension vet jag inte - jag gräver inte ner mig i "teknikaliteter".

Det står väl i Bibeln till och med; "Guds hus har många boningar" typ.

Jag är övertygad om att det finns gott om plats på andra adresser om Jorden skulle bli obeboelig. Men sorgligt är det i vilket fall som helst

Denna fråga har delat mången människor i tros uppfattning! och gör så än idag!

Finns inget enkelt svar!, tyvärr!

 Vem vet - tänk om vi inte reinkarnerar utan endast inkarnerar här på jorden - människor tänker endast att det går bara att utvecklas som människa på jorden - "inte i min värld" - där utvecklas du i alla dina existenser vart du en befinner dig!

Jorden är en anhalt - sen finns det oändligt många fler platser att utforska  köper inte att man måste tillbaka hit för att lära sig i olika mänskliga liv - det är för mig önskedrömmar! och inte förståelse för oändligheten!

Vad vet vi - är vi beroende av existensens längd i den fysiska dimetionen eller är det endast att känna på att vara i köttet (fysisk form) som är det viktiga - längden av våra liv kanske inte har en betydelse - då vår själ fått erfarenheten av den fysiska världen - en del själar behöver en kort tid här andra längre!

Det finns så mycket man hör - svälj inte allt med hull och hår!

Tycker det låter grymt om inte ens barn  eller far och morförälder skulle finnas kvar på andra sidan och man möts igen när det är dags - det är ju bland annat det som är det fina med andevärlden - att få mötas igen på lika villkor(se varandra menar jag - de ser ju oss men inte vi dem)

Vänligen Jane

Maggan#8 - jag  hoppas verkligen att det huset tilltalar oss..

#9

ja allt beror på vad man tror på. jag tro att vi umgås med våra nära och kära på "andra sidan" varje natt när vi sover och drömmer, och då spelar det ingen roll vilken "sida" vi är på, och vi kan även umgås med "levande" om vi vill i det medvetandetillståndet.

In the end of the day så är vi alla- både levande och döda på "samma sida" (fast vi "levande" inte är medvetna om det i våra dagliga liv) inkarnerade eller reinkarnerade eller sak samma - det är bara teknikaliteter.

#10

Det är jag säker på att de gör - varenda en av dem

11 att vi umgås varige natt med våra nära o kära - där är vi helt överens vist är det så - i vårt rätta element Anden!

#13

japp och nu ska jag gå till sängs och fråga morsan om hon gillade rosen jag lade på hennes grav - behöver inte fråga egentlligen - jag vet att hon gillade den

Gnatt ses i morgon

Ja det tror jag.

Att vi föds till baka till jorde, tills vi har gjort det vi skall. O det gäller djur också i min värd.

Men det är min tro.Inget som jag vet..

Chik - jag håller med dig..även djuren!!

Är lite rädd att uttrycka mina tankar nu. Vill inte klampa ner på någons tro. Vill ändå fråga…=).

Jag tycker denna tro krockar lite med min tro på andar. Om vi föds om och om igen hur kan det då finnas andar omkring oss?

DarkAngel - dom besöker oss då och då. Vi kommer ju inte till jorden direkt…vi lever där ett tag, kanske nån vecka eller 200 år

Och sen så stiger ju inte alla in i ljuset och över till andra sidan och då blir dom "jordbundna spöken"

Mycket kloka ting alla säger.

Jag tror inte vi är bundna till Jorden. Vi är här så länge vi finner det viktigt för oss själva och vi lär oss olika fort, alla startar inte samtidigt (tror jag) jag tror vi startar på olika ställen beroende på vad vi vill erfara. Jag tror inte vi inkarnerar/reinkarnenrar någonstans där vår själ inte vill vara eller testar liv vi inte vill leva, vad vore meningen med tvång om Universum är kärlek?

Våra nära och kära på andra sidan finns allltid med oss oavsätt hur lång tid som gått sen de eller vi levde här.

Vi kan nog inte ens riktigt föreställa oss hur allt fungerar, tror att när vi anser oss klara här så står det oss fritt att välja mellan många möjligheter som: andlig ledsagare till en levande, hjälpa djuren/naturen, vara på andra platser med helt andra fysiska "lagar", studera universum m.m. Vad vi vill och vad som tilltalar oss. Det är min/din resa vi väljer men vi får hjälp av änglar och andligt högre utvecklade. Så småningom kanske resan är slut? Men hur lång tid det kan ta är nog högst individuellt.

Jag tror vi stannar i andevärlden så länge vi vill innan vi återföds, tror vi planerar där hur, när och med vilka vi vill leva och erfara det jordiska livet. Är säker på att vi vet om det är möjligt att återfödas tex nu på Jorden om en miljökatastrof skett. Finns ingen jord med liv så kan vi nog inte födas på den. Om vi väljer att gå ner till en stor miljökatastrof så för att vi valt det, vi kanske vill jobba med att rädda jorden, människor, djur och växter i den situationen.

Förstår mer och mer. Läser allt ni skriver med stort intresse. Mamma tror på reinkarnation men jag har aldrig funderat så mycket på det. Nu kommer jag att göra det..=)

En annan vän till mig tror oxå på reinkarnation och han sa: De som tar livet av sig kommer aldrig till "himlen" de återföds direkt. De som dör av naturliga skäl eller av en olycka får sin tid som ande.

Jag tror inte riktigt som han, för jag kan känna av min systers närhet ibland.

Vad tror ni?

DarkAngel - nja, vad jag har hört så är dom som tar självmord en runda i andevärlden också…men mycket kortare tid, men kort tid i andevärlden kan vara flera år…det existerar ingen tid där!

Kan en del av en ande återfödas?

Jag märker av mycket av min syster i min dotter, men det kanske är för att hon har lite av min systers gener., de är ju släkt.

darkAngel. vist skall du skriva vad du tror….

Jag kan bara gå till mig själv har hunnit ändra mig många gånger på min väg….O gör fortfarande allt efter vad som händer…

DarkAngel.

Endel påstår att själen kan dela sig och vara dels i andevärlden och födas på nytt samtidigt. Men att det skulle gälla främst väldigt utvecklade själar, och vilka är väldigt utvecklade? Det kan vi kanske inte alltid se, behöver ju inte vara alltid kända andliga ledare utan kan va gumman som bor granne med dig :)

Desto mer man fördjupar sig i detta så tycker jag att det blir mer komplicerat och fantastiskt. Tro på det DU känner och låt andra åsikter funderas på men välj det som känns bra för dig, vare sig det verkar klokt eller inte ;)

Lahdensivu, ditt inlägg nr 19 nedersta stycket.

Får se om jag förstod dig rätt.
Menar du att vi valt att leva detta liv vi lever nu? Med de människor runt oss? Att jag och min man valde att leva tillsammans innan vi kom hit?
Det tycker jag låter interesant. Vill du berätta mer?

DarkAngel menar exakt det :)

Vi väljer att färdas på vår resa med vissa individer som tex. familje meddlemmar, partners och vänner. Vi byter roller från olika liv så din mamma kan ha varit din bror, din farfar el. ditt barn, lika ledes våra vänner och partners kan ha varit våra familje meddlemmar och jag tror vi arbetar igenom olika sätt att ha relationer och förhållanden med varandra.

Sen så kan ju någon i "gruppen" vara färdig med sin resa före dig. Som tex. min förra sambo, han dog 32 år gammal och vi fick inga barn men vi jobbade oss igenom vår "uppgift" vad den nu exakt bestod i vill jag inte gå in på här, det tar för lång tid. Men nu har jag efter 6 år funnit en ny partner :))

Han och jag har båda förlorat livspartner, vi delar den smärtan/erfarenheten och jobbar med att VÅGA älska igen trotts att livet aldrig kan garantera att vi blir samman för alltid.

Sen kan vi ha haft omvända roller i ett annat liv, jag kanske dog före min partner och nu fick jag lära mig hur det är och hur jag skulle plocka upp mitt liv för att gå vidare. En mycket stor lärdom som inte går att lossas uppleva.

Sen så kommer endel personer in kortt i ens liv och man kanske inte möts igen på flera liv, för man har lärt varandra det som var viktigt. Eller så kommer man varandra närmare genom olika möten i liv efter liv.

Jag tror vi lever med andra själar som cirklar; Du och dina allra närmaste är en kärna, en liten cirkel. Utanför den så finns dina vänner, arbetskamrater och andra personer du möter och har relativ tät kontakt med = en större cirkel. Och sen så alla människor du möter lite då och då, på en kurs, på resor m.m. osv.

Och vissa kan byta plats i dessa cirklar, komma närmare eller längre bortt beroende på om vi har något vi är klara med själsligt eller behöver/vill lära oss av varandra själsligt.

Blev det snurrigt? Du ser det blir inte så enkelt, fast otroligt häftigt….tycker jag :)

Hej!

Reinkarnation är självklar / Himlen

Lahdensivu: Oj, jag blir helt tagen. Vilken helt ny världs som öppnar sig. Har fått massor att tänka på. Och nej, inte snurrigt, tror jag hänger med..=)

Någonstans har jag oxå förstått att många möten har något att lära. Vi har en på jobbet nu som jag inte har något gemensamt med. I mina ögon är han inte riktigt klok. Men endå farsineras jag av vad han har att säga. Han lever i en annan värd/verklighet än mig.

Har en fråga till: Vad kan det vara man ska lära av någons bortgång? Förlorade min syster och ett barn. Det gör SÅÅ ont.

Du får gärna berätta mer. Mycket mer..=) Kommer inte på så mycket mer att fråga om nu, måste tänka lite och smälta det du sagt.

Oj, det där är svårt. Beklagar din förlust.

Vad som är meningen att just du ska lära dig av din förlust är ju svårt för mig att säga egentligen. Men jag gör ett försök.

Din syster kanske var klar med sitt liv hur kortt det än va, beroende på hennes plan att erfara detta jorde liv. Din uppgift kanske är att ta till vara på det hon var, komma ihåg det hon tyckte om och själv glädjas åt vardagen och de gåvor du har i livet. Det är så svårt ibland, jag vet ju inget om din syster och hennes liv eller ditt. Men kom ihåg hennes kärlek.

Förlusten av ditt barn är KÄRLEK! Att älska ovilkorligt och få ovilkorlig kärlek, om än kortt tid. Att ditt barn gav dig gåvan att vara ditt barn och sin kärlek, visst gör det ont att förlora någon man älskar så mycket. Ditt barn kanske också hade en viss tid här som var bestämd för att göra de erfarenheter hon/han behövde för sin och er själsliga utveckling. Och tro inte att det är slut. Ditt barn och din syster finns med dig och vill nog att du ska minnas den kärlek som gav er sådan glädje och hylla den genom att våga leva, våga göra det som du vill här i livet att följa ditt hjärta.

Jag tror på att Universum är KÄRLEK och vi erfar det vi kan hantera för att vi kommit så långt i vår utveckling att det ger oss de lärdommar vi behöver för att ta oss vidare.

Det är svårt att säga någon annan vad som är meningen med deras efrarenheter, det är så individuellt. Vill inte trampa på någons känslor. Men vad säger ditt hjärta, lyssna på den.

Jag ska dela lite privat med dig. Att jag förstår.

Om barnet är kärlek så förstår jag. Det barnet var en olycka (om man kan säga så) De hade talat om för mig att jag inte kunde bli med barn så det var absolut inte planerat.
Det jag lärde mig av honom var att jag kunde älska någon. Han gav mig kärleken till min man, vi var då inte gifta. Och senare till min dotter. Ville inte känna kärlek till NÅGON på den tiden (av olika skäl) men han öppnade upp något.
Har fortfarande svårt att ge känslor till andra.
Kanske det var hans uppdrag här på jorden? Konstigt nog känns det bra att tänka så. Samtidigt känns det otroligt själviskt. Han blev inte gammal, han dog inne i mig ganska sent.

Jag vill tacka dig och ge dig en STOR kram. Det har varigt lärosamt att läsa dina inlägg. Vill du berätta mer så suger jag i mig som en svamp.

DarkAngel.

Va starkt av dig att dela något så intimt.

Jag ser det så som du beskriver det så fint, att de barnet kom för din skull, för att du skulle öppna dig igen för kärleken som alltid funnits till dig från Universum. Vilket då också ledde dig och din man till kärlek, vilken gåva är inte det! Ditt barn gjorde det som var meningen, öppnade ditt hjärta. För att kunna få kärlek måste man kunna ge kärlek. Sen att det fortfarande må vara svårt att ge/visa sina känslor till andra alltid ser inte jag som ett så stort problem om man vet det och försöker efter sin förmåga. Vi är alla olika på den punkten. Jag är sparsam med att visa mina känslor, men för min sambo gör jag det för han vill jag ska förstå mig.

Finner det inte själviskt. En del säger att ett barn som inte blivit fött, dött förtidigt kommer åter till en. Låter fint tycker jag. Din son kanske heltenkelt gjorde detta av stor kärlek till dig för att hjälpa dig att läkas, se det som en stor kärleksförklaring till dig och hylla den kärleken genom att våga älska, våga känna sorgen och alla känslor men lev vidare. Vi glömmer ju inte våra kära för att vi skrattar och lever vidare våra liv. För mig är det en hyllning att göra det till de som levt och älskats av oss.

Tack själv och en STOR kram tillbaka.

Fråga på du, sen får vi se om jag kan förklara hur jag tänker. Jag gillar att dela med mig av mina tankar OCH jag vill poängtera att jag inte ser mina tankar som sanning för alla andra utan för mig. Sen om andra finner det givande glädjer det mig.

Kram alla

Darkangel.. Sorg O vägen ut….

Lahdensivu.Fint o bra skrivit tycker jag..Tackar er båda för att man får vara med o läsa o begrunda. Lärorikt tycker jag. Tack.

Tänkte på det som står ovan om självmord.

Jag tror att när du begott självmord så väljer du om du vill vila i andevärlden eller födas relativt snabbt om igen. Somliga själar har ju haft ganska svåra liv och vill nog pusta ut ett tag, somliga vill kanske tillbaka fort för de känner att det blev fel, de vll rätta till sina misstag.

Oavsätt så tror inta jag på att vi blir fördömda i andevärlden, men jag tror vi själva så att säga erkänner våra tillkortta kommanden när vi väl har möjligheten att se våra liv ur ett större perspektiv i andevärlden. Och när vi väl förstår effekterna av våra beslut i livet likväl som beslut som aldrig togs/blev av, våra handlingar och andras, att allt är intrikat vävt ihop som ett vackert spetsmönster. Så ser vi hur viktiga vi är, inte bara för oss själva utan för andra också, en mening till någon som vi möter kan ha stor betydelse för den personen och sen ses vi kanske aldrig mer. Men vi har påverkat någon på ett stort sätt. Så vill vi födas igen för att tex ställa tillrätta något, vi kanske har drog problem och försöker i så många liv som vi finner att vi behöver lära oss att vi inte behöver droger för att kunna leva.

Detta ger ju så otroligt många möjligheter. Men att födas om och om igen är enligt mig en tuff sak. För som gamla ordspråk säger "du får skörda vad du sått", kanske inte alltid så kul om man reflekterar på på det. Eller så får man verkligen njuta av livets enorma gåvor.Det finns många bra böcker att läsa om detta.

Tack Chik :)

Lahdensivu

När jag läser det om min son blir det varmt innom mig. + att det kommer några tårar..=)
Jag känner fortfarande att det är lite skälviskt att tänka så men det är en otroligt fin tanke när man ser det som du gör.

Jag finner dina tankar om detta ämne riktigt givande. Har inte funderat så mycket på reinkarnation men det låter rätt.

Tänkte på det du sa om korta möten. Har en ganska skrämmande historia om det.

När jag gick i skolan fanns där en tjej, minns inte hennes namn. Hon gick på andra sidan gatan och vi var bara där två gånger i veckan. En gång när vi gick dit var det tre killar som var elaka mot henne. Sa elaka saker och puttade henne lite. Jag gick fram och sa något i stil med: Så tufft av tre stora pojkar att ge sig på en ensam liten tjej. Killarna blev sura och sdöddade upp sig men när de såg att det inte tog på mig gick de sin väg. Till tjejen sa jag något om att vara stark.
Efter det satt hon och väntade på mig varge gång vi gick till den sidan av skolan. Vi pratade och skrattade ihop vid de korta mötena.
En dag kom våran rektor och ville att jag skulle följa med. Inne i ett rum satt flickans föräldrar. Hon hade tagit sitt liv och lämnat ett enda brev…Till mig. Hon tackade mig för att jag var hennes vän. Hennes enda vän.
Kan ni gissa hur mycket jag skämdes? För mig var hon den där konstiga, lite obehagliga typen som satt och väntade på att jag skulle komma.
Jag lärde mig att vänlighet (hur liten den är för mig) lämnar spår. Lika djupa spår som elakhet. Men på ett fint sätt.
Vänlighet har alltid varigt självklart för mig, men nu på ett helt annat sätt.

Sorglig och vacker liten historia.

Ja, man kan spela mycket stor roll i någons liv som man själv inte ser. Som du tydligen gjorde, var stolt över det. Vi kan inte heller alltid se vad som pågår i andras liv, vi ska inte klandra oss för mycket om vi inte märker att vissa har det svårt, vi gör för det mesta så gott det går. Och även om vi kan och bör hjälpa andra med deras liv så är det ju så att vi får inte glömma att leva vårat eget liv här och nu. Jag vet själv hur lätt det är att gömma sig bakom någon annan som behöver en och inte ta tag i sitt eget liv, det ger en mening tycker man. Men att gömma sig för livet här är inte vägen jag vill vandra längre.

Sen ser jag det som att det är aldrig svårt att ta lärdom av människor man gillar, men att dra lärdomar av personer som gör en illa? Det är en stor utmaning att kunna se de dolda gåvor de bringar oss.

Tänker inte så mycket på detta med reinkarnation längre, fast när jag träffa min nuvarande så blev det lite funderingar. Som hur blir det när jag kommer till andevärlden och ska möta mina två livspartners där. Hur fungerar det? Är säker på att det går fint men sådant kan ju få en att fundera lite

Något jag inte sysslar med är att försöka ta reda på mina tidigare liv, det är spännande men finner det inte för mig nödvändigt då jag vill koncentrera mig på detta och inte fly in i det som jag kanske varit och glömma här och nu. Mitt viktigaste liv är NU!

Jag tror att i detta liv så ska jag lära mig att våga följa mitt hjärta, hur läskigt det än är. För det är det. Att inte underskatta mig själv och tro mer om andra. Ganska tuff utmaning…puh!

Och alla ni här på forumet……vem vet vilka effekter våra möten ger?

Jag arbetar en del med regression och kan väl säga som så att så många människor kan ju inte bara hålla på och dikta ihop saker om detaljer i världshistorien att det inte finns _någonting_. Sen exakt vad det är håller jag fullständigt med om att man kan ifrågasätta, det vill säga, ifall det är vi som reinkarnerar, eller om det är vår själ som, när den inte är i sin enda jordiska inkarnation, kan "se" tiden och dess skeenden från ett annat plan, och som en regerssion kan få oss att minnas. Mycket intressant fråga helt klart!

EDIT: Jag är fortfarande morgontrött och skrev att jag jobbar med reinkarnation först, det hade väl varit tjusigt i och för sig, men regerssion är rätt ord såklart :P

Jag har hört att man inte återföds alltför snabbt, det går en längre period mellan varje liv eftersom man inte ska återfödas i samma familj som förut, typ bli sitt eget barnbarn eller liknande…

För visst är det så att man lever med samma själar i flera liv, inte alla naturligtvis, men de man skapar starka band med kommer man att träffa på i nästa eller nästnästa liv också, som en kompis, familjemedlem eller liknande?

Vissa kanske man har levt ett långt liv med, för att i nästa liv bara träffa på under en kortare period. Men varje möte för med sig någonting, ger en någonting… ibland utan att man själv vid tillfället är medveten om det. Jag tror att varje möte i livet är viktigt och betydelsefullt på något sätt.

Och jag tror att man på något plan har en mening med sitt liv, det finns ett högre syfte, man måste bara hitta det, inse det… Lära sig. Ta med sig vidare. Dela med sig.

Och absolut så finns det återfödelse i livet efter detta också, inte bara i jordelivet. De har också olika funktioner, det är bara vissa av dem som kan kommunicera med oss människor tex. Andra har andra uppgifter. Det tror jag stenhårt på. Och för de som tar kontakt relativt ofta med andra sidan, är det inte så att det oftast är en eller ett par andeväsen/vägledare som kommunicerar? Vissa kanske bara syns, men kan inte kommunicera så att vi kan förstå dem genom ord eller tal…

Det är min erfarenhet iallafall. Någon som har andra erfarenheter?

/Ina

Ina: Måste få fråga av ren nyfikenhet: Varför ska man inte återfödas in i samma familj?

Jag läste i en bok son hette "klara svar från andevärlden" att man inte kunde återfödas som djur utan vi mäniskor bara till människor igen samt att vår själ alltid varit en människosjäl - samtidigt står det att man inte kan återfödas som djur därför att man inte kan gå tillbaka i utvecklingen, vilket måste betyda att vi en gång varit djursjälar som liksom evolutionen utvecklats till de vi är idag.

HUR GÅR DET IHOP???

Hej!

Jag har läst denna bok men jag är inte någon större anhängare av den, det finns mer djup literatur och läsa än den, inget ont om den författarna gör sitt bästa men jag har min litteratur och den läser jag / Himlen

#42

Tror inte författaren menar att man har varit djursjäl engång utan snarare att din mäniskosjäl inte utecklas bakåt till att bli mindre klok själ, även om det skulle se ut så på dina handlingar.

Alltså om du är människa så förblir du människa och utveckling går alltid framåt, det är säkert. Bara för att du varit "dum" i ett liv så blir du inte "straffad" med att gå bakåt i din utveckling och bli än mindre vettig. Då skulle nog många av oss stå och stampa lite till mans framåt och bakåt och inte komma vidare direkt.

#41 Bra fråga DarkAngel. Jag vet faktiskt inte, men har hört några olika mediala personer säga det. Kanske måste det ta längre tid för själen att återhämta sig däruppe än bara 10, 50 år.., och kanske får man inte rätt utveckling om man återföds in i samma familj, samma gener, samma stad, samma liv som man gjort i sitt förra liv..? Jag bara gissar. Någon annan som har andra förslag?

Å andra sidan så vet jag nog ingen som kan berätta om sina tidigare liv som bott i samma land som de gör nu… Så då är det ju inte logiskt att de ändå skulle födas in i samma familj som de en gång levde i?

Samtidigt så återföds vissa själar i samma liv, samma umgänge liv efter liv… Det finns vissa personer i mitt liv som jag bara vet att jag känt sedan tidigare, i ett tidigare liv. När jag ser in i dessa personers ögon så känner jag mig så hemma och ibland drömmer jag om vad vi upplevt tidigare, och de personer som detta rör känner samma sak och har haft samma drömmar. Ibland pratar vi i drömmarna, och kan diskutera vidare när vi vaknar… Och vi vet saker om varandra och känner på oss saker som ingen annan kan göra… Ibland säger blickar betydligt mer än ord… Det är fascinerande och spännande och oförklarligt.

/Ina

DarkAngel och InaIna78

Det kanske till viss del handlar om att inte födas förtidigt in i samma familj. Man vill ju inte typ bli sitt eget barnbarn, det skulle ju bli ganska mysko. Men också att man kanske växlar plats, land och till viss del familj mellan varven?

Tänk när man möter någon väldigt flyktigt och bara känner igen personen men vet att man inte träffats tidigare :) 

det tycker jag är häftigt och att man liksom "vaknar till" i vissa situationer och vet vad som ska hända för man har drömt men glömt bort drömmen tills nu o såv.

Fantastiskt InaIna att du kan med vissa vänner fortsätta prata efter er "dröm". När vi sover så lämnar ju själen kroppen och ger sig ut på andens resor i olika världar.

Ina.

Coolt att kunna prata med varandra i drömmarna och efteråt..=)

Lahdensivu

Jag träffade en kvinna en gång. Vi pratade med varandra i ca 20 min. Vi kände varandra utan att ha träffats förut. Vi pratade med varandra så som jag och min man. Viste vad den andra tänkte och visste vad den andra skulle säga.
Sedan sa vi bara: Ses snart. Men det har gått 5 år sedan dess. Hoppas vi ses igen..=)

#46 #47 Ja, det är himla coolt och häftigt att kunna göra det. Jag har under hela mitt liv flugit ut ur kroppen över över staden när jag sover…

Och det här med att drömma samma drömmar, eller att vara i samma drömmar… Jag har några stycken människor i mitt liv, alla kvinnor, som jag känner en dragning till och gemenskap med, som om vi levt ihop tidigare. Och framför allt en av dem, som har kommit att bli en av mina allra närmsta vänner, jag kan känna hennes parfym precis innan hon ringer, ibland ringer hennes telefon upp mig utan att hon slagit numret för att jag tänkt på henne, vi drömmer ibland samma drömmar, vi säger samma saker och har samma tankar och vet oftast vad den andra tänker och vill. Ibland kan jag tänka en sak som hon kommenterar, och jag sa det aldrig ut högt. Och det kan handla om allt från vad jag ska handla innan jag går hem till hur jag känner min inombords just nu, en flyktig tanke som hon sätter ord på… Det är jättehäftigt. Och ibland blir vi båda bara helt mållösa…

De andra som jag har nära kontakt med vet oftast när jag är ledsen eller när något har hänt. Precis efter jag hade haft ett stort bråk med min sambo så ringde de två direkt efter och frågade: "Vad har hänt?"

Jag känner mig otroligt berikad att ha dessa 3 kvinnor i mitt liv, de är mina superkvinnor som ger mig kraft och energi och det finns så mycket kärlek i allt de gör. Och alla tre är mediala… vet inte om det gör dem mer mottagliga för mina tankar, eller om våra energier bara ligger väldigt nära varandra…

Spännande är det iallafall…

Ina

Ina.

Låter SÅ fint. Håll hårt i dom. Blir lite avundsjuk..=)

Hej

Känns som jag har en lite annorlunda syn på det här, men så här ser jag på reinkarnation.

Alla börjar vi på samma punkt, men vid olika tillfällen. Denna punkt är det allra första livet och det innehåller enbart ett medvetande. Detta medvetande är dock inte alls vaket än, utan jag kanske ska kalla det för ett sovande medvetande.

Meningen med att återfödas igen och igen är att bli alltmer medvetet medveten. I varje liv blir vi lite mer medvetna än i det förra.

Enligt min livsuppfattning så började vi som olika mineraler. Vi har levt liv som alla grundämnen, bergarter, kristaller… högre och högre i vibration och medvetande.

Tills det lilla medvetandet blivit så vaket att det kan återfödas i nästa högre naturrike - växternas värld. Där levs många, många liv och medvetandet expanderar allt mer för varje liv.

Till slut har det blivit så vaket att det är dags för ännu en högre nivå - och det lilla medvetandet återföds i djurriket. Fortsätter att expandera sitt medvetande genom att leva liv som olika djur. Jag tror t.ex. att våra husdjur är så utvecklade att de står på tröskeln till att återfödas i människoriket snart. För det är nästa steg.

Medvetandet återföds som människa och lever liv efter liv då hon expanderar och väcker upp ännu mer av det slumrande medvetandet. Eftersom jag har egna minnen av ganska många tidigare liv, så har jag fått bilden av att vi återföds i grupper. Därför kan vi hamna i samma familjer och vänskaper igen och igen tills alla möjligheter till medvetenhetsutveckling i den gruppen är uttömda.

När vi en gång är "klara" som människor kommer vi att återfödas som ännu högre väsen, förmodligen helt utan fysiska kroppar och jag är övertygad om att det finns många, många högre plan att bli "medveten om" och få leva i innan vi är klara.

Så när är vi färdiga? JAG tror att det handlar om en tidpunkt då det lilla medvetandet som började sin vandring för många miljoner år sedan, har väckt upp HELA sin medvetenhet och därigenom uppnår en total och medveten upplevelse och förståelse av precis hela skapelsen.

Kram på er

Trollvind

Oj, det var mäktigt. Mycket att ta in, men inte omöjligt.
Måste fundera lite på det…=)

Har själv ingen syn på det hela, än. Är på väg dit…=)

Trollvind, jag tror ungefär som du, att det är på det sättet. Mineraler dock, har jag aldrig hört talas om att man ska ha varit i ett tidigare liv, men det finns ju religioner där man tror att även stenar och mineraler har själar.

Något som jag har tänkt på en hel del är detta att man säger att vi först har varit djur, och sedan när vi öppnat upp ett större medvetande så återföds vi som människor. Det är lite ologiskt för mig i det avseendet att de flesta (eller alla?) djur är mycket mediala och ser saker som inte vi ser, känner energier som de flesta människor inte ser, känner fler dofter osv. Hur kan de då vara "lägre" än oss i rang? Sedan har vi naturltivis andra kvaliteter som att känna medkänsla, kunna kommunicera med ord osv, men jag tycker ändå det är lite märkligt att de flesta djur verkar ha betydligt starkare instinkter och medial förmåga än oss människor…

/Ina

Intressant tråd! Har läst genom hela på en gång nu. Mycket att ta in.

Har några funderingar..

Om vi nu lever olika liv om och om igen, för att lära oss saker, av vilken anledning ska vi lära oss detta?

Låt oss säga att vi börjar någonstans, och trevar oss sakta "uppåt", mot full medvetenhet. Varför börjar vi inte med full medvetenhet på en gång? Måste vi bevisa att vi klarar av alla dessa liv, innan vi får ta del av det "högsta"? Eller är det helt enkelt själva upplevelsen av livet som är det viktiga? Som att åka en berg och dal bana till exempel.

Vet inte om ni har svar på detta, men det är några funderingar jag har.

Sen vill jag berätta om en upplevelse jag hade. Fick äran att hjälpa en ande att gå vidare för ett tag sedan. I ögonblicket den gick vidare, så fick jag bilder i huvudet av en nyfödd bebis, och hörde dens "skrik". Kan det ha varit att jag såg barnet som anden blev återfödd som? Antingen det, eller så var det min fantasi. Svårt att veta.

Då kommer en till fråga. Om en ande återföds, kan den fortfarande då besöka den här världen, där den tidigare levt? Alltså, om jag nu är återfödd till det här livet, kan en del av mig besöka platser jag tidigare levt på, utan att jag är medveten om det?
Ni var väl inne lite på det här, men var så många inlägg att läsa genom, så allt gick inte in. Ska nog läsa om tråden igen, sen. Säg till om ni redan har diskuterat detta.

#52
Mineraler, växter och djur har alla en gruppmedvetenhet. Det är först som människor vi har en individuell medvetenhet. Därför tror jag djuren är mer naturligt mediala, på SITT plan.

För varje gång en övergång sker till ett högre utvecklingsplan måste man börja sin utveckling på den lägsta nivån och arbeta sig uppåt därifrån. Så när medvetandet kommit så långt det kan som djur (högsta djurnivån), börjar det om på lägsta nivån som människa på människans plan. Därför kan det ibland VERKA som om djuren är smartare än vi är. Det beror på hur långt vi kommit.

//Anna

#53
Varför? Det är en bra fråga.

Jag tror att det är så här att ingenting i skapelsen skulle kunna existera om det inte fanns rörelse. Så länge vi är i utveckling så vidmakthålls också rörelsen. På så sätt kan man ju säga att skälet till att vi hela tiden utvecklar vårt medvetande är att det håller skapelsen vid liv. Utan utveckling - ingen rörelse. Ingen rörelse - inget liv.

Om din upplevelse… ja vem kan veta men det var en fin bild du fick :-)

När en ande (medvetande) har återfötts, finns ibland "rester" kvar av minnen och känslor, så du kan minnas andra liv på andra platser. Men jag kanske missförstod din fråga?

#53  Jag tror inte det handlar om att lära utan att uppleva, och i människokroppen kan vi uppleva så mycket mer än i djurkropparna. Som själar i fullt medvetande vet vi mycket, men för att verkligen förstå behöver vi uppleva och det är därför vi väljer att leva periodvis i den fysiska världen.

Jag tror också att vårt fysiska jag är en liten del av ett större jag som vi ständigt, undermedvetet, står i kontakt med. När vi lämnat det fysiska och släppt kroppen integreras vi igen med detta större jag och införlivar de erfarenheter vi gjort. På så sätt ökas vår totala förståelse och vårt medvetande utvecklas.

#55 Intressant det där med rörelsen.

Jag ska försöka förklara den sista frågan bättre. Det finns ju andar som har dött, men inte gått vidare. Dom kan man ha kontakt med. Men när anden går vidare, och i detta fall återföds till något, kan den då fortfarande besöka världen i formen av sin tidigare ande?
Det blev lite krångligt. Men om du förstår så får du svara :)

#56 Det här med att vi är här för att uppleva känns rätt. Då kanske lärdommarna är en del av själva upplevelsen.

Niklas. Det där lurar jag med på.-Kan själen vara på två ställen.

Det har med olika tro att göra..Så nu blev det mer konstigt.

I min Värd så föds vi till baka till jorden.Tils vi är färdiga här nere.

Men så har andra den tron att vi är på olika dimitioner??.Så det är ju lite hur man tror????

Men förstår hur du tänker.Jag tänker också så…Själen kan bara vara Här eller Där….

Kan det vara så att anden inte återföds förrän den vet att ingen levande kan komma att behöver den längre?

Att anden finns kvar så länge det finns någon som mins honom/henne. Sedan efter det återföds den.

#57

Nej själen är inte på två ställen, som jag ser det. När Själen (Medvetandet) har gått vidare så finns det inte längre kvar på "andra sidan". Däremot kan det finnas "restenergier" kvar av den gamla personligheten och denna energi kan man säkert komma i kontakt med.

#59
Jo, jag har hört sägas det också. Min upplevelse av det hela är att det KAN vara så men att det inte SKA vara så.

Jag tror att det ibland bara handlar om att vi oavsiktligt kan "hålla kvar" en själ från att gå vidare genom att vara alltför fokuserad på den och ta för mycket kontakt.

Det är inte så himla lätt att veta vad som är vad när det gäller andliga kontakter. Jag har själv ställt frågan många gångar, hur man vet vad man har kontakt med, men aldrig fått något riktigt bra svar på det.

Kanske själen inte finns på två ställen, men medvetandet sträcker sig över gränserna? Alltså, att en del av medvetandet ibland finns på det "gamla" stället också, när det behövs?
Men du Trollvind skriver att själen och medvetandet är samma sak. I så fall skulle ju inte det jag skrev stämma.

Anledningen till att jag undrar är nog för att det känns som att den här personen som gick vidare är med mig ibland fortfarande.

#61
Det svåra med såna här diskussioner är att det finns så många olika definitioner på vad själen är. Jag menar inte att medvetandet och själen nödvändigtvis ÄR samma sak, men i min erfarenhet så är det dessa båda begrepp som står för den del av oss som vandrar vidare till nästa liv.

Kanske är det så att din vän ännu inte har inkarnerat i en ny personlighet än. Som jag förstår det kan det ta ganska så lång tid innan man är redo att börja nästa liv. Men det lär bero mer på ens utvecklingsnivå, än på oss här och våra behov av att fortsätta att ha kontakt eller minnas personen.

Som jag uppfattar det. På andra sidan existerar ju inte tid. Det är ett nu och allt. Detta gör att själen kan om den vill befinna sig var som helst i den fysiska tiden på jorden inkl. framtiden.

Som Trollvind så håller jag med om att det kan finnas olika fragment av våra själar och vi kallar det olika, skiljer egentligen på ande, själ, medvetande och högre jaget. Hur man ser på dessa är ju olika och att förklara dem kan vara lite vanskligt då mycket handlar om intuitivt förståelse och en känsla av att bara förstå/veta. Kan låta flummigt men att beskriva med ord räcker inte alltid inte för mig, för mig handlar det om känsla lika mycket.

Tror att vi har en viss del av oss kvar i andevärlden, vårt högre jag en sorts ursprungs energi som ju är en del av den energi som allt levande kommer ur.

Är däremot inte säker på att vi utvecklats genom mineralriket, växtriket, djurriket och sen nu människoriket. Tror att det handlar om vilken form av medvetande och upplevelser själen är ute efter, tror att även planeter som våran Jorden har ett medvetande och att hon/han jobbar lika mycket som vi på sin utveckling i samklang med oss, eller så var det kanske tänkt. Oavsätt vad vi gör på Jorden så har Jorden en egen bana att följa, vare sig vi är i harmoni eller inte. Lika så resten av solsystemet och även olika galax. Tänk så här: i vår kropp finns celler av olika slag, dessa kan samlas och bilda tex. hjärtat, dessa celler jobbar sina liv med enbart hjärtat men är ändå koplade till alla andra celler i kroppen i ett intrikat system. Sen har du syreceller som transporterar syre till kroppens organ, fram och tillbaka, de är inte "bosatta" som hjärtcellerna. Tänk om Universum är som en kropp? Nervbanor, blodbanor och organ som gör sina upplevelser? Och vi har ju alla små microorganismer som lever på oss dessutom. Kvalster, svampar m.m. Lite som vi på jordskorpan

Jag vet inte……men jag funderar i dessa banor. Tids nog så vet vi väll