Vi har tidigare bott i en lägenhet där vi hade en man som busade lite med oss… Vid jultid förra året hade vi ljusen i granen tända, så när de plötsligt slocknade trodde min sambo att ena ljuset hade gått. "Nej det har det inte" sa jag, utan att veta varför, så tog jag tag i ett ljus som visade sig vara utskruvar och skruvade i det igen och ljusen tändes igen… Det var inte utskruvat en liten bit så det kunde blivit så av sig självt, utan nästan hela var ute…

Vi hade tvättkorgar i klädkammaren med lock på som stod ovanpå varandra. En kväll hörde jag en liten duns därifrån. När jag öppnade dörren stod den ena korgen vid sidan om den andra istället för ovanpå där jag senast ställt den och locket stod fint vid sidan om… Det var ju dags att tvätta, så man kanske ska tacka?!

Nu har vi flyttat till en större lägenhet med uterum och trädgård och där är helt andra energier!! Mycket lugnare. Man känner sig så välkommen och det känns inte alls som om där är någon, men nästan varje dag när jag kommer hem och min sambo inte är hemma hör jag att TV:n är igång när jag låser upp dörren och går in… men den är inte igång egentligen… Grannen har sin TV i änden som ligger längst bort från oss, så det är inte hennes jag hör.

När jag stod i uterummet i förra veckan var där en äldre man som satt i en gungstol i ena hörnan som hette Oskar…

Alltså… när jag ser eller hör saker känns det nästan som om jag pratar med mig själv, att allt kommer från mig egentligen, men när jag beskriver de personer jag ser för min sambo känner han igen det till punkt och pricka!! Klurigt att reda ut vad som stämmer och vad som är "fantasier"… men det känns ändå i magen och ryggraden tycker jag när det stämmer… Men jag blir ändå osäker när jag inte har någon att fråga…