Övernaturligt iFokus

Övernaturligt

Etikett: upplevelser
Läst 1576 ggr
Zynell
0

Andevärldens närvaro vid olika situationer.

Jag har sjungit sedan jag var ca 9 år gammal och anser nog att jag sjunger helt ok. Idag sjunger jag nästan dagligen, då flera timmar i streck. Men mest för mig själv - aldrig professionellt, vet inte om jag skulle våga det. Tungan ute När jag väl sjunger får jag ofta en känsla av lugn och ro samt frid runt omkring mig. Kanske mest för att detta är mitt sätt att lugna ned mig själv från dagens stress. Men jag kan också förnimma någons närvaro. Det känns ofta som om någon sätter sig ned för att lyssna, inte alltid men ofta. Vem denna person är vet jag inte. Om det nu är så att det faktiskt är någon här och inte bara inbillning. Tungan ute

Hur är det för er? Finns det stunder i era liv, då ni utför något speciellt som drar till sig andevärldens uppmärksamhet?

Lahdensivu
0
#1

Häftigt!

Nä jag har inte direkt upplevt det. Blir bara lugn av att göra vissa saker men utan känslan av att någon annans närvaro finns med.Fast man vet ju aldrig, de kanske står där och kikar fast jag inte märker det ;)

Fast jag har hört liknande av andra, kanske någon som gillar ditt sjungande från andra sidan? Har du någon som gått över som tyckte om sång väldigt mycket?

Eller så vill man uppmuntra dig att sjunga mera, göra något av det? Börja i kör eller dylikt? :)

Kul  iallafall, fortsätt gärna berätta mera.

Zynell
0
#2

#1 Jo jag har en väldigt musikalisk familj på många olika sätt. Min gammelmorfar var en riktigt genialisk musikant. Han snickrade ihop egna dragspel och sjöng och spelade på bröllop och olika andra festligheter. Han dog när jag bara var tre år gammal och jag har bara ett minne av honom. Men jag tror inte att det är han, fast vad vet jag. Skrattande Allt jag kan göra är att gissa, såvida denna någon inte ger sig till känna.

Uppmuntran är alltid trevligt. Glad Jag vill gärna utveckla min röst, men jag vet inte om jag vill göra en så mycket större sak av det än vad det redan är. Dvs sjunga offentligt osv. Mest kanske för att jag är lite för blyg för sådant … fast vem vet … en dag så kanske. Flört

himlen
0
#3

Hej!

Själv är jag cellist har haft konsertverksamhet både i Estland och Finland i sommar spelar jag i Jämtland / Himlen

Zynell
0
#4

#3 Det låter kul! :) Själv har jag alltid velat lära mig spela piano. Hade ett, men det blev slängt för det var så gammalt. Hann skriva ett par låtar på den innan den försvann dock. Var bara 12-13 år gammal då. Minns dem fortfarande och kommer antaligen utveckla dem så fort jag lyckas köpa ett nytt piano. Glad Annars så är mina livspassioner att sjunga och skriva.

Nu var det här lite OT men aja … Tungan ute

Lahdensivu
0
#5

Hade piano och försökte lära mig spela i 7år, men det var inte min grej Glad

Begagnade pianon finns det gott om, det har du säkert kollat, sparar pengar jämfört med nya.

Man behöver ju inte alltid vara i rampljuset för att syssla med sin passion. Kursledare, musikterapeut för barn, gamla m.m., hjälpa andra att utveckla sin musikalitet el instrumentmakare m.m.

Eller bara njuta av dét man görSkrattande

Zynell
0
#6

#5 Kollar man blocket så är det fullt med pianon som folk ger bort. Synd att jag har ingen direkt plats för en just nu. Men en dag kanske. :)

Men hur som helst .. tillbaka till trådens ursprung! Skrattande

DarkAngel
0
#7

Vi har en ande på jobbet, Berit. När jag står och dagdrömmer eller när tankarna far iväg "säger" hon till mig att Nu går det inte så bra. Dags att vakna.

DA

Denna kommentar har tagits bort.
[Lynx76]
0
#9

#7 vad roligt! ser du henne eller hör henne?

[Lynx76]
0
#10

Jag får ofta en känsla av att min morfar vill att jag ska finnas där för min mormor, när jag är hos henne och hjälper henne med ngt eller funderar på att hjälpa henne "hör" jag en röst eller får mer en känsla liksom, som säger "hjälp mormor du", på precis samma sätt som han gjorde. Men har ingen aning om ifall det verkligen är han som sänder denna känsla/tanke eller om det är jag själv som tror att han skulle uppskatta att jag hjälper mormor?

Samma sak  med min släktforskning… morfar var väldigt intresserad av sin släkt och var de kom ifrån , han åkte runt och letade efter platsen där hans farfar växte upp men hittade inte riktigt det rätta stället. När jag sitter och forskar om detta känner jag en uppmuntrande iver , som att han står bredvid och hejar på…

Denna kommentar har tagits bort.
malin-mee
0
#12

Jag känner igen mig. När jag är ledsen känner jag min gammel farmors närvaro. Har även sett henne när jag är ledsen (hon är avliden i 6 år). Och äve vid andra tillfällen.

Hälsingar

Malin.

DarkAngel
0
#13

#9

När inget är på tok ser jag henne ibland i ögonvrån. Hon går mot fikarummet kl 9 varje dag.

När något är på tok hör jag ibland henne. Är det akut känns det som att jag får en puff….Vet inte hur jag ska förklara…Det känns som en puff inne i kroppen.

Ja, det är roligt. Hon jobbade där nästan hela sitt liv. Hennes andra hem.

DA

[Lynx76]
0
#14

#13 är det fika kl 9 nu också eller kanske var det det på hennes tid? spännande iaf! nästan lite avis, eller jag vet inte, det är blandat, är nog för rädd för att se något ännu,…

Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
DarkAngel
0
#17

Det var fika kl 9 när hon jobbade där. Vi äter vi 9.30-10.00. Vi väljer själva när vi vill äta. Bara vi tar en paus under dagen.
Och jag tycker om att se henne gå in där. I bland tycker jag mig höra hur hon stökar i köket.
Hon är ett trevligt sälskap när jag jobbar ensam.

Tycker det är kul när de kommer. Ser inte lika mycket nu som förr men jag känner när andarna är nära. När du är redo känner de det ..=)

DA

Choklad
0
#18

hahaha när jag sjunger så flyr alla…Skäms men nog har du en som vill lyssna, och det är skönt att sjunga, det är nästan som ett mantra

U R us