Hej!

Det du har sett kan du läsa om i Rebceka viks bok " Mäster Grå" Hon har studerat dessa väsen i många år det är elementarväsen, men jag råder dig och inte prata med vem som helst om det då dom inte kan förstå men det är helt realt det du sett , Rebeckas hemsida är www.trevärldar.se / Himlen

#3  Tack för Boktips, jag såg det i den andra tråden också och har noterat det på min lista. Det är ett område jag är nyfiken på så jag vill gärna sätta mig in i det.

#5

Maestre's önskemål verkar vara att du inte skriver i denna tråd, därför får du väl helt enkelt starta upp en egen tråd där du ventilerar dina åsikter angående ämnet.

#5  För att förtydliga: Jag söker svar från personer som har erfarenhet av kontakt med dessa väsen. Premissen måste vara att de existerar, annars blir min fråga meningslös. Skeptikerhörnan är öppen för just den sortens tankar du har, så starta gärna en egen tråd där för de som är intresserade.

Hej!

Vi sysslar med kunskap om det översinnliga här skeptiker göre sig ej besvär / Himlen PS Mastre gå du in på Rebeckas hemsida och läs i lugn och ro låt inte någon provocera dig

Min tro är att de tillhör en annan dimension på samma sätt som vi kan känna av andar i deras dimension, på liknande sätt kan vi känna naturväsen.

Hej Mastre,

Jag kanske kan bidra med lite erfarenhet eftersom jag sett dessa små vid flera tillfällen. Med egna fysiska ögon.

De har varit av lite olika storlek och form, och jag har ingen aning om VARFÖR de visade sig. Vid ett tillfälle såg jag en liten pyssling kila över köksgolvet hemma. Han var ca 60-70 cm hög, klädd i naturfärger och hade väldigt bråttom. De tycks ha det… alltid snabba och står aldrig still. Den här lilla skulle man kanske kunna kalla en hustomte. När jag såg honom blev jag så full i skratt men om det var för att han gjorde nåt för att framkalla det eller jag bara blev överraskad, det får vara osagt.

Intressant var det i alla fall.

#12 Samma har jag känt….jag ser dem inte…men jag känner att de är full i grin….o det smittar av sig till en annan de är för härliga!!

#11  Ja, för om de vore fysiska skulle de också lämna fysiska spår som vi förr eller senare skulle hitta. Därför tror jag också de hör hemma någon annanstans.

#12  Jag blir nästan lite avundsjuk… Det vore härligt att få se någonting sådant. Nu bor jag där det nog är lite väl tätbebyggt. Jag har känslan att de trivs bäst långt ut på landet där det inte är så mycket buller och rörelse, men det är som sagt "bara" en känsla.

#14 Varför då inte ta dig en tur då och då till ett naturställe, en skog, ett lugnt ställe, ett naturreservat elelr liknande…..känn in och lev på det minnet…..känn in….jag lever på det länge…..o man kan ge så mycket tillbaka genom att bara känna in o ge tillbaka av det man vill….

#15  Terapeuten jag gick hos rekommenderade detsamma, och jag är ju uppvuxen med skogar inom gångavstånd. Det är lite svårare nu, men jag har tänkt mycket på just detta. När tillfälle bjudes ska jag göra det.

#16 Jag med…o nu känns det längre o längre mellan gångerna man går ut….men minnena finns o det räcker med att man spanar in träd o annat så får man en slags connection….så misströsta inte…se det vackra i allt vad naturen ger oss om det så är i en stad eller landsbygd….

Att de bara skulle finnas på landet och i skogen, är en tanke som jag tror kan stänga dörrar i onödan.

Mitt första möte skedde i en sprillans nybyggd lägenhet, mitt inne i stan, på fjärde våningen. Så visst finns de i stan också.. men jag tror att de trivs bättre i mer naturliga omgivningar… och tänker man efter gör nog vi människor det också .

Den här figuren jag såg i stan, var en trädande. Jag drar den slutsatsen, eftersom jag senare sett flera likadana ute i skogen och nära träd. Jag hade just tagit in en nyhuggen totempåle och min gissning är att han/den följde med pålen in.

Den här figuren var väldigt smal och långdragen, helt brun i färgen och ca en meter hög. Spetsiga öron och väldigt smala, lite rotliknande händer. Väldigt skygg, jag såg den bara vid ett par mycket korta ögonblick.

Det jag lärde mig av den här varelsen var att sluta upp med att ha förväntningar och förutfattade meningar. Det är vid de tillfällen jag har lyckats hålla ett fullständigt öppet sinne, som jag sett dessa våra märkliga "grannar".

Att ha ett öppet sinne betyder för mig då att inte varken tro eller tvivla, att inte tänka ut något i förväg, inte förvänta något speciellt… men inte heller analysera och döma det jag faktiskt ser och upplever.

#18 Underbart att höra dina ord…tack för du delar med dig…jag blir alldeles gooo o lugn av dina ord för de känns igen så väl!!!

Lite avundas jag dig för att du ser dem…jag har enbart förunnats med gåvan att känna av dem…..så därför kan jag förstå dig såväl.

Det är ett underbart budskap som du fått till dig av honom……..tack för du delade med dig!!

#18  Det blir jag glad av att höra. Och det stämmer så väl med vad jag läst och hört från flera andra håll: att man upplever mest när man saknar förväntningar. Underbart att höra om din upplevelse!

#19

…jag har enbart förunnats med gåvan att känna av dem…

Det här låter som en sån begränsande tanke jag nämnde ovan. Vad skulle hända om du släppte den tror du?

Bara en reflektion

#19  Jo, det har du rätt i…….jag har sett i ögonvrån, o något springa snabbt i mitt vardagsrum, men jag räknade inte in det…..vi får se vad det blir i en framtid, skall ej begränsa mig

#23 Heja dig!

Kan berätta att jag nog bortförklarat tusentals glimtar i ögonvrån tills jag en dag bara bestämde mig för att jag faktiskt sett nåt. Strunt samma VAD jag sett… men jag bestämde mig för att acceptera ATT sett något. Släppte min önskan att förstå.

Efter det blev glimtarna allt mer tydliga för mig och till slut fick jag ju se dem ordentligt.

Sett vättar i parken här. Dock inte så ofta dels för jag oftast tänker på annat när jag är ute eller har bråtom!

Jag tror mer för min del att de antingen är små andar eller själar som tagit sin sorts form.

Men en annan dimension är en intressant tanke men känns inte för mig som rätt svar. Tror mer på moderjords undersåtar eller träds själar och liknande. Svårt att förklara vad jag tror för jag kan inte sätta det i ord på ett bra sätt. sitter mer i maggropen än i skallen så att säga.

#26 nej det är så rätt som du säger, det är ingen som egentligen vet tror jag vad o hur vi lever i för olika konstellationer gentemot varandra. Men med de ord som finns för detta idag så det för mig ett bra namn på det hela - en annan dimension….den avdelningen som har att göra med Moder Jord…det känns rätt även för mig

Jag har aldrig sett några, men för vad det är värt så inbillar jag mig att de finns i stort antal i och runt det gamla 1700-tals torp jag är nuvarande lycklig och ödmjuk "ägare" till.

Varje gång vi kommer dit så känner jag att vi är väntade och välkommna och jag ropar alltid "hej nu är vi här" när jag låser upp dörren - innan vi kliver in.

Det känns som det mest "artiga" att göra bland "innevånare" som fanns där långt före mig och som kommer att finnas kvar långt efter att jag är borta.

Min upplevelse av dem är att de är små (knähöjd) och att de tolererar mig och min familj så länge vi behandlar dem och stugan med respekt.

Kom just ihåg att jag fick höra av en som jobbat i medeltidens värld i götene att de hade problem med något slags väsen, vättar eller tomat, osäker på vilket.

Men de fick problem med upp byggandet. De gjorde en hage på en speciell plats med staketet gick hela tiden sönder så djuren kunde rymma och djuren i sig rörde sig på en ytterst liten bit av hagen så de var tvugna att flytta hagen till där de har den nu.

Har för mig att saker även försvann för dem och det saboterades. Kommer inte ihåg infot exakt och det är lite ot. Men det kanske är en kul grej att veta! Tyvärr kommer jag ju inte ihåg detaljerna. Men har för mig att det antingen varit en offerplats eller liknande i närheten eller något med marken iaf som skulle upprört naturväsena.

Det finns antagligen fler livsformer i universum än vi någonsin kan föreställa oss…