Jag har några saker som jag kan berätta om … men får återkomma med dom sakerna.

Har sett saker och så så länge jag kan minnas. Jag hade nog inte vett att bli rädd och så när jag var liten. Var väl så naturligt, inte vet jag.. *ler*… Men jag minns en upplevelse när jag var typ 15 och då blev jag rädd men ändå inte..svårt att förklara men till berättelsen…

Det var på sommaren…var själv hemma då jag sommarjobbade, resten av familjen var på landet. Endast vår hund Linda, en härlig tax, och jag var hemma. Första gången jag märkte det var när jag stog i köket, kommer inte ihåg vad jag gjorde där men hur som helst…Linda började morra och betee  sej lite skumt…hon morrade ut mot hallen och jag undrade vad det var hon morrade åt då jag inte såg nån där. Ett par minuter senare hörde jag ett lätt knarrande i vår korgstol som stog där inne.( korgstolar kan ju få sättningar i sej då man sitter i dem och en sväng efteråt kan de ju knarra av sej själv så att säja) Först tänkte jag inte så mycket på det…Linda morrade en sväng…det knarrade till i stolen igen och Linda slutade morra. Var inte så mycket mer med det denna dagen. Dagen efter var det dags igen! Linda började morra och knassret kom strax efter….denna gång tyckte jag inte att det var så kul då jag visste att ingen hade suttit i stolen, var ju som sagt själv hemma så….Nu blev jag lite sådär kan man ju lugnt påstå..stog nog och bara glodde…Tredje dagen när Linda morrade blev jag lite irriterad och undrande så jag tog upp Linda i famnen och gick mot rummet där korgstolen stog…precis när vi ställer oss vid dörren så kommer knassret….Höll på att…..blev så rädd att jag slängde in hunden i rummet ( inte vidare snällt men men) och jag lovar att det var en syn för gudarna när Linda flög in och vände i luften hur nu en hund kan göra det men men det gjorde hon….Hon stack iväg fort som attans och jag var ju inte sen att hänga med. På den fjärde dagen tog jag igen Linda under armen..gick lite stöddigt in mot rummet igen..*ler*…var lite less nu på att bli rädd…. knarret kom…kände mej lite tuff när jag hade Linda i famnen så jag säjer högt ut mot rummet…antingen visar du dej lr ananrs försvinner du och sluta att skrämma mej….Hann väl inte mer än avsluta meningen när det knarrade till hög och snabbt i stolen och då måste jag erkänna att jag höll på att få spader…*skrattar lite lätt åt minnet*…..Men jag lyckades iaf få bort vem det nu var som var det för det slutade att knarra och stolen var tyst i några år tills dej började igen….men det är en annan historia…..*ler*

Kram Moonie =)

Jag var med om att jag vaknade upp efter en otäck dröm, trodde att jag drömt men när jag vaknade hörde jag en röst som pratade till mig och såg en stor skugga i dörröppningen. Ingen annan var hemma då… kusligt!

Skickar med en märklig bild jag tog en Torsdagskväll för jul.

Skulle fota min kompis och något annat ville bli fotat istället.Notera att vi var 8 personer vid tillfället och alla eventuella naturliga orsaker är undersökta!!!!!!!!!Av alla åtta!!!!Finns absolut ingenting som ens påminner om det som finns på bilden i hemmet där vi var!! Kram Ewa

Hej!

Jag har själv försökt undersöka vad bilden föreställer då du skickade den till mig via mail, men jag har fortfarande bara svaga teorier om det. Är det någon annan här som kan försöka se vad bilden föreställer?

Hej!

Alltid kul att höra andras åsikter och uppfattningar om denna bild,så kör hårt ni som är intresserade av den.Se vad ni ser….. kommentera gärna på Forumet.Lycka till.Kram Ewa

När jag var liten åkte vi ofta till farmor och farfar. När vi kom på vägen tittade jag alltid upp på vindsfönstret, tyckte jämnt att någon stog där och tittade på oss bakom gardinen. Jag tyckte heller inte om att gå ner till källaren, sprang jämnt uppför trappan när jag hade hämtat glass där nere. Jag har bestämt mig att jag ska åka till huset för att se vad jag känner idag. Om jag får samma känsla som då.

Ibland kan man få se otroligt ljusa prickar som far i luften. Oftast så ser man dom i ögonvrån. Kan någon säga mig vad  det är???

Det du ser i ögonvrån som prickar i luften är vanligt, andevärlden och våra guider brukar visa sig så eller att man upplever en skugga i ögonvrån.

#4 Är det bara jag som ser några bokstäver, kanske ett medelande någon som är mer insatt än jag läsa?

Hur brukar änglar och älvor visa sig då?? Jag har sett stora ljusa skepnader framför mig, storlek som en människa. Såg detta på mitt arbete. Det är svårt att veta vad det är som visar sig för en. Men man får träna på det, känna in och lyssna på sin intuition.

#9 jag ser också bokstäver och symboler

#10 Änglar, guider och andar visar sig som ljusgestalter, som prickar eller glitter i luften. De kan också ge sig till känna genom en kall eller varm vind, beröring eller en pirrande känsla. Så man kan uppleva deras energier på många olika sätt. Precis som du skriver så får man följa sin intuition vem det är man ser eller upplever någon/något.

# 11 Jag ser också symboler. Bokstäver ser jag däremot inte. Glittret i luften och prickarna känner jag också igen på din beskrivning. Jag ser de mer som runda små cirklar som rör sig snabbt. Dessa ser jag hela tiden om jag inte stänger av dem, vilket jag gör annars skulle jag nog bli tokig. Jag ser även mycket färger.

#12 Ja om vi inte stänger av kanalerna skulle vi nog sitta inspärrade nånstans

Vid insomning, när man är långt borta och är avslappnad så ser jag ansikten, unga som gamla. Ser dom tydligt men försvinner lika fort som dom kommer. Dom säger ingenting till mig. Tycker att dom kunde säga nåt om dom ändå visar sig för mig. Jag hinner ju inte sända dem till ljuset heller.

Visst känns det ibland att man har blivit tokig. Och man tänker att man är helt ensam att uppleva allt som händer runt omkring en. Allt man ser och hör. Vissa människor kan man ju inte berätta sånt här för.

#14 Det är vanligast att man upplever sådana bilder vid insomning eller i djup meditation just för att man då är djupt avslappnad och inga tankar som stör. Att ansikterna bara kommer med snabba frekvenser betyder inte att de inte har gått till ljuset. Fokusera nästa gång och be de att lugna ner sig och be de stanna en stund för mer kontakt. Lycka till!

#15. Tack. Nu fick jag en annan syn på detta. Tänkt hela tiden att dom behöver hjälp över.

när jag var liten vaknade jag och tände lampan. I dörren såg jag en svart "kappa" jag blev rädd. Skrek på pappa och när han kom suddades den sakta ut för att puff försvinna när han gick igenom den. Den fanns nog där i 30 sekunder… undra vad vem det var.

Jag vågade inte heller leka på övervåningen själv för det kände som det alltid var nån där som kollade på mig. Samma när jag gick ner för trappan. Kände som nån stod uppe och kollade på mig. (det känns så ännu) Har alltid svårt att sova där. Men katterna hos min pappa tycker jag inte reagerar på nått.

# 13  Ja man måste stänga av kanalerna annars kommer vita rockarna!

För ett antal år sedan då min mamma levde fick hon "problem" med sina ögon. Jag och min syster turades om med att åka med henne till en ögonklinik för att hon såg mörka skuggor i ögonvrån och prickar.

Både min syster jag och läkarna tyckte till slut att det var lite "tossigt". De hittade ju inga fel på ögonen. Men hon tyckte att det var fruktansvärt jobbigt så vi var där var och varannan månad.

Idag förstår jag henne jag ser nu samma sak som hon gjorde och det gör även mina döttrar. Stackars mamma, men hon skrattar nog gott åt det nu:)

En fråga till dig Elisabeth, är det vanligt att äldre personer öppnar upp sent i livet utan att göra något speciellt? Min mamma mediterade ju inte. Däremot så var hon mycket ensam och hade det ganska tyst omkring sig. Bara det är ju Meditation i sig! Hon var även lugnare den sista tiden innan hon dog. Verkade mer tillfreds på något sätt.

#18 För en medial utveckling krävs en personlig utveckling och jag tror att din mamma jobbade med sin personliga utveckling när hon var ensam. Så åldern har ingen betydelse. Man ska göra upp med sitt förflutna, förlåta och gå vidare. Man får arbeta i många år med detta ibland så det krävs tid och tålamod. Man blir sedan väldigt lugn och harmonisk så därav din mammas ro sista tiden. Det är vanligt att äldre öppnar upp för de har genomgått väldigt mycket i livet och lärt sig av det och då funnit ro i sin själ.

# 19 Ja det stämmer det känner jag. Min mamma och jag talade ut om en del saker som hänt. Så jag tror att hon kunde gå vidare i sin personliga utveckling och släppa taget om en del saker mycket på grund av det. Det kunde även jag, i annat fall skulle jag fortsätta att föra över gamla invanda mönster  till mina egna barn. Att kunna förlåta är så viktigt för vår utveckling!

hej! jag har upplevt många saker som jag gärna berättar. en gång så var jag på mitt rum och satt i sängen. sedan gick det förbi en lång man utanför mitt rum precis när jag tittade. jag trodde att det var min pappa så jag gick ut och kollade på hela övervåningen! (det är där jag har mitt rum) men jag såg ingen. då gick jag ner och kollade om pappa och mamma var där, och mamma satt vid fläkten och rökte och pappa satt i soffan och tittade på tv. jag frågade båda två om dom hade varit där uppe men det hade dom inte..! dom sa att det kan ha varit en skyddsängel.

efter några dagar så skulle våran hyresvärd komma och han hade med dig en elektriker. trodde hon! mamma låg på soffan när dom kom innanför dörren. elektriker vinkade "hejhej" och log mot henne. sedan efter ett tag gick våran hyresvärd men inte elektrikern! mamma trodde att han lagade våran fläkt som hade gått sönder, så hon gick ut i köket och kollade om han var där men det var han inte! för det hade inte varit någon med hyresvärden..!   hon vart såklart rädd eftersom hon hade sett honom så tydligt! och ändå var det bara bärjan på allt vi har upplevt!

många kramar erika

#21 Hej!
Läste att ni ni bor på en herrgård och ska flytta till en till (i närheten av mina föräldrar) På herrgårdar är det faktiskt vanligt att det spökar och ni verkar ju ha upplevt en hel del :-)

Hej !

Jag ser oxå ljusprickar komma farande i luften ibland. Jag tror att man kallar dessa för orbs. att det kommer vindar eller lukter är inte ovanligt för mig. Finns det någon mer som upplever händelser när man åker någon stans? Jag var med om det häromdagen att jag åkte förbi ett ställe där jag aldrig varit innan, och då upplevde jag brandrök och oro. Precis när jag skulle öppna munnen och berätta för min sambo vad jag kände så, sa ha att här har ett hus brunnit ner. Då förstod jag vad jag kände. Jag undrar ändå, är det vanligt att man kan känna in platser bara genom att åka förbi där?

Vänligen Maria:-)

Hej !

Jag ser oxå ljusprickar komma farande i luften ibland. Jag tror att man kallar dessa för orbs. att det kommer vindar eller lukter är inte ovanligt för mig. Finns det någon mer som upplever händelser när man åker någon stans? Jag var med om det häromdagen att jag åkte förbi ett ställe där jag aldrig varit innan, och då upplevde jag brandrök och oro. Precis när jag skulle öppna munnen och berätta för min sambo vad jag kände så, sa ha att här har ett hus brunnit ner. Då förstod jag vad jag kände. Jag undrar ändå, är det vanligt att man kan känna in platser bara genom att åka förbi där?

Vänligen Maria:-)

#21 Om man är känslig och öppen så är det vanligt att man känner av energispår på platser. Det är ju tyvärr inte alltid man får veta vad som har hänt, det var ju bra att din sambo visste den här gången :-)

Hej !

Jag vill gärna dela med mig av en helt fantastisk händelse som jag och min vän Åsa var med om då jag var i stockholm på castingen. Jag och Åsa skulle ha fått ett B&B-rum på Lidingö egentligen, men dom som håller i bokningarna ringde och sa att dom inte fick tag på den kvinnan som bor där. Så vi blev erbjudna ett rum hos en man som bor vid gamla stan. Vi tackade naturligtvis ja till boendet. Redan första dagen vi kom kände jag väldigt starkt närvaro av en man från andra sidan, men det blev ingen kontakt eller telepati mellan oss. Han bara visade sig.

Efter min första castingdag så blev jag utsållad, men kände ändå att allt var bra. Jag blev varken ledsen eller bitter, för mig så har allt en mening. Vi åkte tillbaka till vårt rum sent på kvällen och somnade. Dagen efter så skulle vi ut lite på stan, så det gjorde vi och vi köpte sallad med oss tillbaka till rummet. Efter att vi suttit och pratat en stund så bestämde vi oss för att äta. Vi gick ut i köket. När vi satt oss till bords så kände jag denna mannen igen, och på två sekunder så släppte han igenom en annan man. Jag såg att han stod och tittade på oss, men tillslut så ville jag veta varför han kom, så vi började kommunicera. Han berättade att han kom tillbaka för att han ville förmedla ng till mannen som bor i huset, och han sa att han hade varit med honom hela dagen och att han är ensam. De hade varit vänner sen de var små och hängt ihop i många år, men att en viss anledning gjorde att han backade från honom. (Skriver inte vad det var) han hade berättat för deras gemensamma vän att han vill ha kontakt med honom och reda ut allt, men dödsfallet kom innan dom hann mötas. (OBS! jag berättar inte allt som kom fram för det var mycket.) han sa tillslut att han kommer snart hem, men jag ville komma hit innan för att få kommunicera med dig, han kommer om 4 min. Han sträckte upp 4 fingrar och sa återigen …han kommer om fyra minuter. Jag berättade ju hela händelsen efterhand som det hände för min vän, och hon blev helt upprym och nästa rädd. Sen sa hon- tänk om han kommer om 4 min ? Jag har varit med om otroliga händelser förr, men inte på detta sättet.

Vi plockade snabbt ihop allt och jag tackade honom för kommunikationen. Vi gick sen ut i trapphuset och rökte, och när vi står där så hör vi hissen starta nere, och upp kommer han med stort H. Jo allt stämde. Det tog exakt 4 min tills han var hemma. Han berättade att han varit på bio, han hade varit och sjungit i kör, han hade promenerat på stan, han hade ätit ute..men som han trodde,,, så hade han varit själv !

Han frågade mig sen hur allt gått på uttagningen och jag berättade vad jag gjorde och hur allt hade gått. Han blev väldigt facinerad av min förmåga och sa att men herregud du fyller ju hela mitt hem med ljus. Precis så bad mannen mig också att göra innan vi avslutade vårt samtal..att fylla hans hem med ljus och glädje.

Han sa att vi var välkommna tillbaka till Stockholm. Vi fick bo hos honom när vi ville. Jag vill även stryka under att en människa som honom får man leta efter, han är så otroligt gästvänlig och snäll. Jag vill verkligen än en gång ge honom ljus och energi.

Det konstiga är att denna berättelsen som jag skriver och delar med mig till er av, har inte alla detaljer och hela samtalet som vi hade, men jag hoppas att ni förstår vilken otrolig bekräftelse detta var. Jag är så oerhört tacksam för att jag hjälpte honom att öppna sitt sinne, då jag berättade hur jag ser på livet, döden och återfödseln.

VI SKA INTE GLÖMMA ATT ALLT HAR EN MENING. DET VAR MENINGEN ATT VI SKULLE HAMNA HOS HONOM, OCH ATT JAG INTE SKULLE BLI ANTAGEN PÅ SKOLAN, FÖR DÅ HADE JAG INTE HJÄLPT HONOM PÅ DETTA SÄTTET.

Tack !!  Maria :-)

En fascinerande berättelse Maria.Tack för att du berättade den.Det är inte utan att mina ögon tåras av glädje,då du gjort något fantastiskt för en annan människa,och hans vän i Andevärlden.Det är ju detta som driver en framåt i utvecklingen,att kunna bistå,att hjälpa,att stötta,att förmedla.Småler lite åt våra guider och Andevänner som så finurligt fick ihop alltsammans.På ett galant sätt.Var stolt Maria över den du är,och att just du blev utvald till detta möte.Det slår vilket TV-Program som helst!!!!Tack! Kram Ewa

Jag var inne och skrev under inlägg "Hemsökta platser" av misstag, så jag ska inte upprepa mig här. Kan berätta ngt annat istället.

Min pappa gick ifrån oss 1995. Han var kedjerökare och hade lungemfysem. Själv hade jag rökt sedan 13 års ålder och lyckades aldrig sluta vid mina försök, inte ens när pappa dog. Hur som helst så gick tiden och sen började mina cigaretter att försvinna. Man kan ju bli galen om man vet att de låg där precis och sen är de borta. Köpte alltid limpor, så det var bara att hämta en ny ask - men sen låg den tidigare asken på sin rätta plats igen! I början anklagade jag min sambo för att skoja men så var inte fallet. Ofta när jag satt vid datorn kom röklukt (som om någon tagit ett bloss och blåst ut det bredvid mig) - det var ingen som rökte i det rummet.

Med tiden började jag "skoja" om att det var pappa som kom för att berätta att jag måste sluta röka (när askarna försvann) och att han ville göra sig "hörd" när lukten kom.
Det var ofta jag tänkte "Pappa, om det är du - snälla, hjälp mig då så att jag kan klara av att sluta röka".

Våren 2003 fick jag en minor stroke i hjärnan och är helt rökfri sedan dess. Däremot har jag en annan last - snus. Så sent som idag försvann dosan och jag har på allvar börjat tänka på att gå över till helt nikotinfria snuspåsar, för jag tänker inte be om hjälp en gång till!

Min man dog i hjärtinfarkt för snart fem år sedan. Jag och mina tre barn tog det naturligtvis väldigt hårt eftersom han bara var 50 år då det inträffade och det gick så hastigt.

Min äldsta dotter fick även hon problem med att hjärtat rusade en tid efter min mans död. Hon lades in på sjukhus och man kollade upp vad det var för fel. Som tur var så var det inget allvarligt, hjärtat tickade på lite för snabbt bara troligtvis för att hon gått igenom så mycket med sin pappas död och samtidigt skulle klara av skolan och ta studenten. Hur som helst så var det oroligt för både henne själv, hennes syskon och mig när hon lades in på sjukhus. Vi tänkte alla att nu så får det vara nog eftersom vi hade haft flera dödsfall i släkten under den senaste tiden.

Samma kväll som hon kom hem från sjukhuset så gick hon upp på övervåningen till sitt rum. Efter bara en liten stund så ropade hon på mig. Mamma ropade hon, kom upp till mig det händer något konstigt, radion sätter på av sig själv hela tiden. Jag stänger av den men så fort jag går ut ur rummet så slår den på igen.

Jag gick upp till henne och samma sak inträffade, radion slog av och på sammanlagt c.a. 5 gånger. Varje gång så gick min dotter och stängde av den och sedan gick vi ut ur rummet, men den slog på igen. Till slut så tittade vi på varandra och skrattade och sa "nu räcker det tack, vi fattar". Efter det så slog inte radion på mer.

Både jag och min äldsta dotter har haft många övernaturliga upplevelser. En del har vi upplevt tillsammans. Vi ser båda färger och en kväll satt vi och upplevde tillsammans hur rummet fylldes av olika färger. Så är vi tokiga, så är vi det båda två och på nästan exakt samma sätt

Ja nu var det min tur då..att pränta ner något här..Detta hände för ett tag sen.mitt barnbarn satt i rumsoffan..lika min sambo..jag var i sovrummet..prata i telefon..hade stängt dörren dit..efter ett tag så kom mitt barnbarn in..han såg att jag prata i telefon  så han stängde dörren igen..jag hade snart pratat färdigt..går ut till dom andra..då säger min sambo…ditt barnbarn är ledsen..varför det sa jag..jo han sa att han såg sin mamma i fönstret…jag går in till han  han ligger i sin säng o gråter..ja fråga vad är det..jag såg mamma i fönstret..sen när jag gick in till dig stod mamma i köket..såg bara halva mamma för hon stod bakon skåpet…jag stod på knä vid hans säng o prata om att mamma är här bara för att vaka över dig..o hon tittar till dig..och i samma stund så får jag ett tryck över min vänstra skuldra…och en kall vind kom över mina fötter o ben..då säger mitt barnbarn..mormor…känner du den kalla vinden som kom..så han kände den oxå…men trycket på min rygg..fick en känsla av att…där skulle jag inte stå..utan det var någon annan som ville vara där istället..så jag gick ur rummet…lyssnade efter om mitt barnbarn förfarande var ledsen..men det var han inte längre..hörde han småskratta där inne..så tydligen var han nöjd med detta som hände i rummet..så jag lät han vara där..han somman gott den kvällen..sov lugnt oxå…KRAM i vintermörkret

jag vaknade en natt av att jag kände en hand på min axel jag vände mig snabbt om då ser jag en svart skugga… vem kan det varit? var det  inbilning?

Hej!

Kan berätta en sak som betyder väldigt mycket och som jag är väldigt tacksam för. Nu går jag inte in så personligt.. Det var en dag då min dotter mådde fruktansvärt dåligt, under en viss omständighet som inträffade.Hon hade under några timmar varit i full panik av ledsamhet. Själv hade jag inre panik men var tvingad att visa ett yttre lugn, så gott det gick.

På morgonsidan när hon äntligen kunde slappna av så pass att hon somnade. Hon är 15 år och vanligtvis så vill hon inte ha mig i sängen men då ville hon det. Själv var även jag i uppror och mådde dåligt av allt som hade hänt.Jag kände att jag själv inte kunde göra så mycket mer för energin var slut. Men jag låg där och höll i hennes hand då bad jag ande världen om hjälp. Vips så känner jag en sån energi uppifrån och genom mig till min dotter. Det här var en väldigt stark energi och känner att den är verkligen riktad till henne. När hon vaknade så kommer hon ut med full energi, glad och berättar att hon hade tagit ett beslut. Själv gapade jag av förvåning och av glädje.

Jag är så tacksam över all hjälp som ande världen ger. 

/ Eva