här tycker vi olika Bybo..O tur är väl det!!

Jag är för dödshjälp……

Svårt o utrycka sig här i skrift.

Men Det skall vara klart från den som det berör att personen vill ha hjälp på traven.När det inte finns någon annan hjälp att få…

Min faster var några år över 80 när hon åkte in på sjukhuset, dom kapade bena två gånger först under knät sedan över.-Hon hade kalbrand..Sen visade det sig att hon hade canser lite här o där i kroppen.

Som den hemska mäniskan jag är var jag bara o hälsade på henne Två gånger..Men enligt min kusin så låg hon o skrek dygnett runt för att hon hade sådan värk.O dom kunde inte ge mer smärtstillande, för då kunde hon DÖ…& månader tog den kampen..

vad är det som är värdigt i det??.

Själv har jag sagt till de mina att jag VILL inte hamna på sjukhuset o vara "inte med".Då får någon av dom ta bort mig ,O ta det straffet…

Men nu är detta jag..

Jag tycker att det beslut som Socialstyrelsen kommit med nu är bra.

Läs beslutet här:
http://www.socialstyrelsen.se/pressrum/nyhetsarkiv/1livsuppehallande

Det innebär väl så att säga passiv dödshjälp - man har tillåtelse att stänga av livsuppehållande behandling om patienten önskar det. Patienten har också rätt till smärtstillande och ångestdämpande i samband med detta.

Jag tycker inte att en person som inte är döende utan sin behandling ska ha rätt att få hjälp att avsluta sitt liv.

Det jag främst fruktar är att personer ska börja känna en press att avsluta sina liv istället för att vara en belastning för familj och samhälle.

Aktiv dödshjälp är mer humant. Att neddrogad ligga och vänta på att livet ska rinna ut med avstängda apparater anser jag inte är värdigt. Det är mycket märkligt att diskussionen förs på detta sätt, hade det gällt ett djur så hade man utan att blinka tagit djuret av daga fortast möjligt för att det ska slippa lida - det anses mer humant. Men för humanvården så ska man tvärtom plågas till kroppen stänger av. Fullkomligt orimligt.

Den som ligger på sitt yttersta är ofta borta av droger, de anhöriga sitter runt dödsbädden och bara tittar och väntar. Vari ligger det humana? Det är en enda plåga för alla inblandade. Är hoppet ute så varför i himlens namn förlänga lidandet?

Men ska aktiv dödshjälp även innefatta människor som vill begå självmord för att de inte ser något att leva för då?

#4 Det bör bedömas från fall till fall. En person som pga sjukdom inte ser någon mening med livet bör kunna få hjälp. T ex totalförlamade som knappt kan kommunicera med omvärlden. Att "bara" vara deprimerad anser jag inte är skäl nog.

#5 Nej det är väl just det som ställer till problem. Alltså om man tillät aktiv dödshjälp, alltså att hjälpa icke döende människor att dö så hamnar man i väldigt svåra etiska och moraliska dilemman.

Att ha en sjukdom som gör att man lever enbart genom olika åtgärder och sedan sövs ned när de stängs av är ju inte att jämföra med den andra varianten.

 Nu ska jag komma med tankar från ett andligt perspektiv!

I detta, Håller med 2 i ditt inlägg!

Absolut inte aktiv dödshjälp! - men däremot passiv!

Vi människor har våra olika karman som vi behöver slutföra på det sätt det skas förstås innan övergång - den sista verken, kan vara en insikt som behövs för den själens lärdom att ta med till nästa värld!

Man har ingen rätt att avsluta någons liv - men man har heller ingen rätt att förlänga någons som inom normala "normers" gränser borde dött!

Vänligen Jane

#7 Vad exakt kan man slutföra under 2 dygn neddrogad och borta från verkligheten? När man redan brutit mot karma genom att konstgjort hållas vid liv kan väl avslutningen inte spela någon roll.

Det du säger är också att man inte ska bota människor som blivit sjuka i dödliga sjukdomar utan man ska låta dem dö. Samma sak med olycksfall, man ska alltså låta offer i bilolyckor dö för det var meningen? Defibrillator ska inte användas och intubering ska inte göras? Det var ju humant…

Jag anser att om en människa inte kommer någonsin att bli bättre utan tvärtom sämre, (har en obotlig, dödlig sjukdom).och vill själv avsluta sitt liv medans denne fortfarandes är mentalt frisk under sitt beslut….skall ha rätt till det

Alla har ju rätt att leva ett värdigt liv, och om man inte kan det, varför får inte då den personen själv avgöra…

Och liksaså om det endast är en maskin som uppehåller livet på en människa som endast ligger kopplad till maskinen, och kommer aldrig att ta sig därifrån…vad är det för liv….

Men frågan är ju väldigt svår o gränsar till det omöjliga i vilken o vilka som får gå vidare…så man måste vara mycket noga med sina beslut om sådant här…

Man har ju läst om komapatienter som har vaknat mot alla odds…och dom har rest sig sen efter rehab och börjat leva igen…så där är det en riskfaktor som spelar in med…

Ett beslut är därför väldigt individuellt….men man skall alltid gå till personen själv, vad den själv vill i första hand…

Brukar tänka på att tänk om man var stum och kunde inte skrika när man har en fruktansvärd smärta…eller inte röra sig eller kunna kommunicera att man inte var i koma som dom tror ibland, att man hörde varje ord som sas ovanför ditt huvud….det vore väl det värsta mardröm som kunde hända….

Så nog är det en vågskål detta med dödshjälp vilket som…passiv eller aktiv…

8 Det beror på hur du ser på döden

Ja visst är det en svår fråga där det handlar om känslomässiga beslut.

Passiv dödshjälp tycker jag jag vara en rättighet man som individ har att besluta.
Vill jag inte ha livsuppehållande hjälp så är jag i min fulla rätt som människa och meborgare att säga nej tack.

Däremot så känner jag att vården, så långt det är möjligt och om jag som individ godkänner det istället ska kunna hjälpa till med lindring av svår värk innan det hela är över.

Tack alla för era inlägg. För jag måste säga att jag är rådvill…Min första tanke är ju…ja….låt mig bestämma, men sen och andra sidan….

Känner att det är ett svårt ämne, men viktigt,

Tex: Inom Kristendomen, så beskriver dem döshjälp, det samma som mord( gud bestämmer) Det är nåt som Gud vill….Rätta mig snälla om jag har fel….

Om jag inte mins fel, så är Buddismen den mesta radikala iom detta---??

Tack alla….jag är verkligen intressedrad vad vi alla tycker/tror/känner.

Hm…Sen kan vi/jag  gå vidare: Hur vad käner ni för organdonation?

JAG KÄNNER MEST RÄDSLA ATT SJUKVÅRDEN TAR TILL DET NÄR NU MÄNISKAN LEVER LÄNGRE OCK DET KOMMER BLI FLER ÅLDRINGAR SÅ KANSKE LÄKARNA SER DET SOM EN LÖSNING FÖR ATT FÅ EN SÄNGPLATS ÖVER FÖR JAG TROR INTE DET STANAR VID DETTA FALL SOM BESKRIVS MED DENNA KVINNA SOM TV TOG UPP HAR DET VÄL BÖRJAT SÅ KÄNNER JAG ORO ATT DET KOMMER UTVECKLAS TILL NÅGOT SOM INGEN AV OSS SKULLE ÖNSKA DET ÄR MINA TANKAR DÅ JAG UPPLEVER ATT BARA PENGARNA STYR OCK SAMHÄLLET BLIR HÅRDARE  ÄVEN MÄNISKAN BÖRJAR BLI KALLARE MOT VARANDRA . FRÅN EVA-LINA

#13 Har haft såna funderingar jag med…://

#10 Anhöriga som lever kvar har nog i de allra flesta fall uppfattningen att man ska göra allt som är möjligt för att nära och kära ska överleva. Man kan inte utgå från att Nangijala finns och ta hänsyn till det i sjukvården. I så fall kan vi ju lika gärna lägga ner hela sjuk- och åldringsvården så får folk dö av benbrott och lunginflammationer igen. Jag utgår från att du själv aldrig haft med sjukvården att göra. Om du skulle råka ut för en trafikolycka och blev dödligt skadad, skulle du vifta bort ambulansen och säga att din karmalag förbjuder livräddning?

Samtidigt kan man ju bitvis tycka att sjukvården håller människor vid liv i absurditet idag.

Frågan är väldigt svår eftersom det är känslor inblandade, men jag tänker att det är svårt att tycka generella saker då varje fall är helt individuellt.

#16 Visst är det så… men jag tror samtidigt att det är detta motstånd mot döden som driver fram upptäckter inom medicinen som gör att människor kan överleva och bli friska som inte hade kunnat det tidigare. Idag kan så många räddas som garanterat hade dött utan läkarvården. Detta beror på att människan har kämpat för livet och sökt svar där allt hopp verkat vara ute. Om vi inte försöker rädda människors liv kommer vi heller inte besegra några nya sjukdomar.

Ja det håller jag helt med om! Och det är alltid svårt att dra gränser.

Tyvärr tror jag dock att det bitvis är de anhöriga som vill ha så där mycket vård medan den det berör kanske kan känna att det räcker nu.

Ja det tror jag med. Men samtidigt tycker jag det blir konstigt om det ska vara statens ansvar att avsluta liv. Jag tycker det beslut som kommit nu är bra, men utöver det tycker jag att personen själv får ta saken i egna händer isåfall.

15 Nu går du in och är barnslig! Naturligt vis ska man försöka rädda människor! , Jag talar om i slutskedet av ett liv, som man vet dör om man tar bort livsuppehållande apparatur! När människor hålls vid liv artifisiellt!

Vår medecin vetenskap är där av en orsak - men läkare ska inte leka Gud för det kan dom inte - om personen ska gå över gör dom det oavsett läkarnas insattser!

Ok, så då ska man plocka bort dropp och respirator, droga ner människan och vänta till livet rinner bort? Är det humanare än att i samma stund man tar bort apparaterna ge dem en spruta så de somnar in på några sekunder?

Min  åsikt är att det känns värdigare att avsluta livet på ett snabbt och lätt sätt när man känner att man levt färdigt, än att ligga och stirra in i en vägg halvt medvetande och nerdrogad i ett halvår innan man slutligen somnar in…

Så skulle i alla fall jag vilja ha det. Självklart ska man kämpa så länge som möjligt med att försöka rädda personen i frågas liv men ibland är det kanske mer humant att låta personen i fråga somna in snabbt och lätt.

min åsikt, helt ogenomtänkt, bara spontant vad jag kände. :)

För ett antal år sedan hade jag sagt att jag varit för, men inte efter det jag upplevt.

Denna berättelse gäller min sons moder, vid tillfället hade vi separerat  ca  13 år tidigare än denna händelse. Hon var ute och cyklade med den man hon sammanlevde med, plötsligt faller hon med cyckeln, det var hjärnblödning hon var ca 30 år, hon låg medvetslös ca nio månader, efter ett halvt år sa läkarna att hon till nittonio % aldrig skulle vakna igen, det fanns ingen hjärn aktivitet, och om hon skulle vakna skulle hon bli ett colli, möjligen sitta och dregla helt utan förstånd. Jag blev tillfrågad vad jag tyckte, jag tyckte dom kunde stänga respiratorn, min son vägrade helt detta. Hon vaknade och lever idag ett liv som är ofattbart, hon har tappat endel funktioner. Men glömmer aldrig när jag fyller år utan ringer och gratulerar mig. Och pratar gamla minnen. Hade jag och doktorerna fått bestämma hade hon varit död.

#23 Ja det här har jag faktiskt läst om flera gånger nu, att läkare bedömer att hjärnaktiviteten är helt död men plötsligt vaknar människan upp och kan leva ett hyggligt liv! Det är väldigt skrämmande tycker jag!

Men då är det ju inte personen själv som tar beslutet, aktiv (och passiv) dödshjälp handlar väl om människor som vill få bestämma själva över sin död.

Jag vet att jag skulle inte vilja vara den läkare som ger någon en dödande injektion, jag skulle nog ägna väldigt mycket tid efteråt åt att fundera på om personen verkligen tog rätt beslut…

Jag är absolut för aktiv dödshjälp. Det borde vara ett alternativ man kan välja precis som man kan välja att donera eller välja bort att donera alla eller några organ efter ens död. Riktlinjer borde gå att dra, och hellre att de är lite för strikta än för slappa. Att erbjuda dödshjälp till deprimerade människor lär ju inte ens vara ett alternativ. Det borde vara beslut som fattas när man är frisk.

Ni som är mot aktiv dödshjälp, hur ställer ni er till abort? Nej, jag är inte ute efter att provocera, jag är bara nyfiken. Även abort skulle ju kunna liknas vid "aktiv dödshjälp", då man enligt många "tar ett liv". Tänk om just det barnet skulle ha växt upp för att bli en betydelsefull person, rädda världen eller blivit nästa diktator. Ändå är det något vi tillåter här i Sverige, men självklart med restriktioner.

23 en fantastisk berättelse ur verkligheten tack sveng för att du delar med dig och vad bra att din son följde sin intuition

Kram Jane