om ni behöver fler foton, så säg till! ;)

får man fråga varför han ska avlivas?

#2 Självklart, hovledsinflamation i båda fram.

oj… läskigt.. så fort jag såg bilden så fick jag känsla av något med benen… tråkigt att hn måste avlivas :(

vad är de du vill veta ? hur han mår?

jag tycker för övrigt det känns som en lugn häst, stabil och pålitlig. känns som att han är lätt att arbeta med.. asså lättlärd eller vad jag ska säga. känns mer som en dressyrhäst än hoppning.

#4 jag vill veta hur han mår :)

Ojojoj… Du prickade helt rätt där! Han är stallets favorit och alla andra tjejer är avundssjuka för att deras hästar inte är så pålitlig, stabil och lugn… Så fort han får tränset på sig böjer han nacken och han skulle ha tävlat dressyr igår, som han älskar…

vad roligt att jag prickade in :) han kändes verkligen som en lugn häst som gillar dressyren.

jag får inte riktigt upp hur han mår just nu. Vet inte om det är pga mig (har en liten blockering idag..) eller om det är för att jag inte kan känna av hur de mår, utan mer hur de är. Han är inte så gammal va? känns inte så.. kan hända att han är ung i sinnet och att de är de jag känner :)

Hur länge har han haft hovledsinflammation?

#6 han är 15 år (fast det är ju inte så gammalt ;) men han är en arbetsnarkoman som tror han är -5 år ;)

han minst 3 år, men han var dålig redan när vi köpt honom, och förra året var han helt frisk, men han blev dålig nu i vinter eftersom att vintern var så lång och hagarna dåliga…

hehe ja då var de det jag kände :) att han var ung i sinnet men som du säger, 15 är inte så gammalt heller.. min tös är 24 hon haha!

jag lider verkligen med dig, avlivade min första sköthäst nu i somras sen en dum fästing gjorde henne sjuk :( Tråkigt när man inget kan göra.

jag ska försöka känna hur han mår senare idag eller imorgon.. som sagt.. har en liten blockering idag tyvärr :/

#8 ;)

jo… avlivning och döden överhuvudtaget är ledsamt…

gör det ;)

Putt, vill gärna höra vad ni andra tycker?

Om inte så kan man ju försöka sig på personen också…

putt

Jag har en häst med utläkt hovledsinflammation och hon mår alldeles utmärkt. Massor av vila och lugnt igångsättande, försiktighet med böjda spår och håll tårna korta för att underlätta överrullandet…

Kram Anna

Här kommer en rätt lång post. När jag får fram något är det bara att srkiva på. det blir lätt lite ostrukturerat, men det är så det kommer till mig och istället för att redigera det tycker jag att det är bättre att det får stå som det står, för annars kanske något som är viktigt för dig, som jag inte förstår, går förlorat. Hoppas att det här i alla fall kan ge dig något om honom. Och när jag skriver den här inledningen kommer det något mer också, om mat, det är något han fr just nu som han tycker är så gott, något i krubban. Han visar något mörkt, kanske melass. Om han inte redan får det så tycker han i alla fall att det är gott tillsammans med om det är havrekrosss eller kornkross

Tycker att det känns som om hästen vet. Den är lugn och litar på att du gör det bästa. Det känns som om han tycker mycket om dig och vill säga att det här inte är slutet. Han har varit på andra sidan förr, är en gammal själ och även om du inte minns det så har ni både träffats förr och kommer att ses igen. Det är därför han är så lugn inför allt det här. Lita på honom, han vaktar dig och det kommer han att fortsätta göra, först från andra sidan och sedan kommer han att dyka upp i en ny skepnad i ditt liv. Era öden är sammanflätade. Självklart ska du trösta honom, men egentligen är det alltså han som tröstar dig och tycker synd om dig som måste bli ensam utan honom ett tag. Det känns väldigt viktigt för honom att du förstår att ni ska ses igen. Är det här något du kan känna igen?

Jag ska se om jag kan få upp något om era tidigare förhållanden… Då kommer det en häst som är gråare om mulen, inte skimmelgrå, utan mindre brun, som om han inte hade lika mycket färg på mulen liksom, utan mer bar hud. Kanske var han fux. Han har med sig frambensproblem genom sina liv och det kommer från hans rygg, något med manken. Han har dragit en vagn och visar kullerstensgator och du var med på något sätt, jag är inte säker på att du var hans kusk, för jag får fram en kvinna, blont hår, jag tror att du äger honom och han drar dig i vagnen och liksom du beskriver nu så är han stolt och kråmar nacken och trivs med att få vara din häst. Men så händer något med hans knän i det livet och han måste gå vidare. Jag får inte fram att han ska ha varit hos dig förr i ditt nuvarande liv. Blå klänning säger han, du hade en ljust gråblå klänning, eller.. nej mer som en kappa är det, som du var väldigt fin i när du klev upp i vagnen. Han hoppas kunna söka upp dig igen i ditt nuvarande liv och säger att du ska titta efter hans ögon och känna nr du försiktigt andas mot hans mule och då ska du veta att det är han. Sen vill han säga något om sina öron. Har han haft problem med öronen, varit skygg med dem, eller har du misstänkt att han kanske hör dåligt? Tyvärr får jag inte detaljerna, men det känns som att han ibland kan tycka att det är lite obehagligt just när man drar träns eller grimma över hans öron. Inga vilda protester, det är inte hans grej, men att han kanske drar sig undan lite. Men han litar ju på dig, så det kan också vara så att detta är något som andra kan ha problem med, men som inte är svårt för dig. Sen visar han också något med sin vänstra framsko, lyfter hoven och vill visa något med broddar i skon. Har han trampat sig vid något tillfälle som du minns? eller har han någon speciall sorts brodd (ser mer ut som gräsbrodd när han visar). Det känns som om det är något han visar för att du ska förstå att det är han som säger det här och inte jag som sitter och hittar på, något som ni har nästan som en hemlis. Jag fattar inte, men jag hoppas att du gör det. Han vill väldigt gärna ha din kind mot mulen, mellan näsborren och mungipan, eller att du smeker honom där.

Ge gärna feedback, jag har inte jobbat så mycket med foton än, även om det börjar bli mer vant nu än tidigare.

Jag hoppas att vi träffas igen <3 men om vi ska träffas igen, tänk så hamnar han i en ardenner kropp? det är ju inte som så att jag kommer leta efter ardenner hästar…

Hans vänstra framben är det som han är mest öm i. Han är rädd om sina öron.

han har en sned manke, som antagligen är anledningen…

Jag råkar faktiskt vara kusk ^^

Tack för feedbacken, det var ju intressant med både manke, öron, vänster fram och kusken där (även om du inte var den som körde i ditt förra liv, men det kommer nog tillbaka ändå). Och ardenner, tja, du kanske blir miljökämpe i ditt nästa liv och kör ardenner i skogen, vem vet? Jag tror att om han kommer tillbaka i ditt nuvarande liv gör handet nog på ett sånt sätt att ni möts, han verkar inte vara korkad.

#15 korkad är det sista han är ;)

Han ska avlivas vilken dag som helst, mamma ska inte berätta vilken dag det blir, jag valde att jag inte ville veta.

Som sagt "akut"

Jag hoppas att du fick ut något av det jag läste av i alla fall.

Han skulle kunna bli sällskapshäst till någon, hovledsinflammation kan läka ut. Vad tiokigt det känns att ni avlivar honom…

En del hästar passar inte som sällskap, de blir tokiga om  de inte får jobba och kan springa sönder sig i hagen och få mer ont för att de blir rastlösa. De har säkert utvärderat situationen. Jag tog bort en häst som fått spatt och som hade kunnat bli promenadhäst, han hade inte fixat det psykiskt, han var tävlingshoppare i de lite högre klasserna och ställde man ett hinder i ridhuset och släppte honom lös därinne och satte sig i spånet så sprang han runt och hoppade själv. Någon som inte var van att bromsa skulle inte kunna rida honom i skogen heller och så hade det blivit en annan slags ond spiral. Man måste tänka på hästens bästa och inte ha kvar dem för sin egen skull.

#0# Vad säger veterinären?

Vänlig hälsning
Kerstin

#20 Och heller inte bara ta bort av bekvämlighet och egoism? Kan hästen få ett bra liv någon annanstans är den ju värd det i första hand…

#20 Självklart inte, han betyder så otroligt mycket för mig.

Men han är också sån som tar sönder sig själv, vilket är anledningen till varför han fick hovledsinflamation i första hand.

#21 Det som är bäst för honom är att avlivas, hade det varit som det är i hans högra framben hade vi kunnat ha kvar honom, men hans vänsta framben är 3 ggr så dåligt, vilket jag då anser vara djurplågeri att ha en häst som har så ont (och som sagt, han är arbetsnarkoman så han mår inte bra av att inte bli riden. Och riden kan han inte bli, för han har väldigt ont.)

Men om man säger såhär: Ett dött djur lider inte.

Vår häst lider som det är nu, eftersom att det är båda fram - som belastas mycket.

Strålbens bursit har han också, givetvis tas han inte bort av pga vår egoism och bekvämlighet. Veterinären anser också att detta år det bästa beslutet för hästens skull. Att antyda att vi inte gjort allt som går att göras är oförskämt och ignorant. Ingen tar bort en häst som det finns hopp för. Jag känner hästen, jag har träffat hästen många timmar varje dag, det är jag som gett chans efter chans trots att alla tyckt att han borde dö, för länge sedan. Hästen är färdig nu. han är tillfreds med detta, han vill inte mer, det räcker nu.

Med vänlig hälsning

Next´s Mamma

Bra skrivet. Jag är förvånad över hur en del går på här. Att vara djurägare innebär mycket glädje, men tyvärr också att våga fatta beslut som inte är bekväma för en själv, beslut som man fattar med hänsyn till individens bästa. Jag har sett själen lämna en häst, det är enda gången jag, mig veterligen, har fått visuella bevis för en ande. Jag vet att de går till himlen, att de återföds och att våra öden är sammanflätade. De minns det vi gjort för dem, det fina vi haft ihop och de tårar vi fällt för dem. Det flätar oss samman. Givetvis minns de också såna här beslut som vi måste ta i deras ställe. Det står i Hästens Bön, som är långt visare än en vers som hästtokiga flickor har på väggen i sitt rum:

…och till sist, då mina krafter är slut,

tag mitt liv på minst plågsamma sätt.

Det är precis de här raderna som Next lyssnat till. Jag är fullständigt övertygad om att hon både ser och hör sin häst med fler sinnen än ögon och öron. Låt henne slippa tjafsa inför en sån här sak. Hon har bett oss läsa av hästen, inte försöka hitta något kryphål åt henne så att hon inte ska behöva ta det ansvar som hon faktiskt tar - och som hon vet att hon är skyldig att ta. Man kan inte smita från vissa saker, trist, men sant.

Det finns många som använder hästar som slit och släng också, inte alls ovanligt tyvärr! Glad att så inte är fallet denna gång!

Sov i ro lille häst!

Mvh Anna

Next..Bra beslut.Tack….Säger som övriga. Djurägare blir svåra beslut.

Tog själv bort min häst för 4April07.Hon hade Fång.O det är inget liv för en häst o inte få gå o äta.

Kadaverbilen gjorde det.Kostar mycket men det är det värt.

O han manen som gjorde det var så bra o trevlig. Så jag fattar inte varför jag inte hade gjort det tidigar.Men det var mitt Ego som styrde det..Hon fick sin matbytta o massa goa saker i den,O när hon nästan hade ätit upp så låg hon på baken..O nu är hon i himmelen.

O jag har sett henne ett par gånger-Sjukt.

Men hon kan helt plötsligt bara stå framför mig..O jag vet att hästen som jag har kvar ser henne med….

Lena som lider med alla djur som går runt o lider för att ägaren är Ego.

#25 Tack för fint svar :)

#26 Jo, tyvärr :/ De som gör så borde inte få äga ett djur!

#27 Sant…

Men hon var ju lycklig in i det sista, för godsaker är ju det bästa som finns  ;) Och jag lovar dig att hon har det bra nu!! :)

Sänder en tanke & en STOOOR kram!

Fick tyvärr sälja min häst när första sonen föddes & bara det var otroligt jobbigt!

Men,trots spatt i båda bakbenen blev hon 24 år gammal…

Sista gången jag drömde om henne var i somras då jag fick en känsla av att hon inte fanns mer & jag hade rätt-hon dog sommaren 2009.

Ända sedan jag sålde henne 2002 har jag haft exakt samma återkommande dröm om henne-jag tar mig till stallet i panik för att jag plötsligt kommer på att jag "glömt" bort att ta hand om henne.

Dock mår hon alltid bra när jag kommer till henne!

Fram tills i somras, den sista drömmen.Då drömde jag att hon åter igen var hos mig & det var en jättefin dröm-inte alls som de andra drömmarna! När jag vaknade fick jag just känslan att hon hade gått vidare till de evigt gröna ängarna. Min känsla var rätt.

Denna häst har betytt väldigt mycket för mig & jag saknar henne fortfarande trots att det gått 8 år sedan jag sålt henne.

Tror att det var hennes sätt att säga farväl till mig genom drömmen.

Det vill jag tro ialla fall-vad tror ni?

Next- kanske kommer ni träffas igen i drömmarnas land?