Jag kommer enbart ihåg ett tillfele då jag var med o deta. Jag hade varit hoss mormor och lekt med min moster i några dagar. Över helgen tror jag det var. Jag var så tröt när pappa kom och hemtade mig på kvällen vid 5-6 tror jag det var att jag var nära sömn men ändå inte. Då såg jag min kropp från taket på bilen. Jag sog ner på mig själv och när vi var hema så somnade jag ögonblickligen i min säng :P

Ett intressant ämne …..

En central fråga är "Är detta ´verklighet´?".

Jag har upplevt det några gånger och är ännu inte säker på om det verkligen ÄR sant eller inte …. Det får vara en öppen fråga som jag överlämnar åt andra …. Ni får bedöma det ….

Jag upplevde det på två olika sätt ….

De senaste gångerna så har jag haft en bestämd känsla av att glida iväg strax över golvet … De gångerna så har jag sett allt otydligt och haft ett större synfält än i vaket tillstånd. Det är bara det som jag har haft framför mig, som jag sett tydligt ….

Det som kan tyda på att det verkligen har hänt är följande …

Ena gången så besökte jag min dåvarande arbetsplats, mitt i natten. Då jobbade jag som personlig assistent och besökte killen jag hade hand om nattetid. Jag upplevde det som om jag tittade ner på honom där han låg och sov …. Bara för att han skulle vaktna, titta på mig och bli lite rädd, men inte förvånad ….

Dagen efter så lindande jag in mina frågor om det hela, och frågade inte det första jag gjorde om det hela ….

Han bekräftade att han kände igen mig! Jag vet inte om han missuppfattade allt, vet inte …. för trots allt verkar det lite otroligt ….

Andra gången nu på sista tid, var hos en kompis …. Jag sov på hennes soffa, och vipps …. så gled jag iväg till hennes hall ….

Där såg jag "något" bakom ytterdörren som störde …. och, det intressanta …. jag hörde tydligt min kompis snarka inne i sitt rum, i riktning bakom min rygg!! Hade jag varit kvar i soffan, hade jag hört hennes snarkningar i fot-riktningen!!

Några andra saker som är intressanta är att hennes tax har börjat sitta vid ytterdörren och tittar på den länge. Så frågan är vad det jag "såg" bakom dörren??

Senare har även min kompis hört att någon har varit vid dörren mitt i natten vid fyra-tiden …. Några gånger har någon bråkat med brevlådan och handtaget ….

Det är en märklig värld vi lever i ….

Nu är frågan, är mina upplevelser "sanna"?

Eller har jag bara drömt?

Döm själva, själv är jag osäker …..

Kram/Stefan

Oj! Har upplevt detta några ggr, och har precis som dig blivit livrädd…

Nu är det ett par år sen som detta hände mig….

Det började alltid med att jag börja vakna ur min sömn av en skräckblandad ljud i mitt huvud….och då kämpa jag som sjutton för att komma ur denna tillstånd….vilket jag lyckades med för det mesta….

Men en gång som blev min första utomkroppsupplevelse…orka jag inte kämpa emot, och då såg jag hur jag liksom gled baklänges iväg mot fotändan av sängen…(jag låg på magen då med händerna under huvudkudden)…mina armar sträcktes ut o blev raka…sen for jag upp mot taket…där jag blev hängandes över sängen och såg mig o min sambo ligga där…..

Snacka om att jag blev rädd och börja flaxa med armar o ben, då for jag iväg med blixtens hastighet tillbaka in i kroppen…och då blev det ett sug i magen…precis som när man åker berg o dalbana…om ni förstår hur jag menar…..

Jag flög upp och blev sittandes kapprak i sängen, och visste inte om jag hade drömt eller varit vaken….en mycket skum känsla…

Sen upprepades detta några ggr, och då hade jag läst på lite om detta…och visste då att man fick inte som jag tänka fysiskt o flaxa med armar o ben som jag gjorde utan man skulle använda tanken…och då skall man kunna styra….Jag kom inte så långt, blev alltid så himla rädd….

-----------------------------------------------------------------------------

Men däremot har jag varit med om en mycket märklig resa, fast då i drömmen…..jag drömde att min då avlidna svärfar dök upp och drog iväg med mig….väldigt ivrig…och rätt som det är så far vi iväg under marken och flyger genom jord o berg med en jäkla fart…och till slut landar vi i hans huskällare…

Hans fru bodde kvar i huset och detta var vinter….han peka o gestikulera o visa på en vattenläcka där nere….det liksom spruta vatten…och han visa med hela sin kroppsspråk hur angelägen han var att jag skulle förstå något om denna läcka….

Jag vakna med ett ryck, och kunde inte slå ifrån mig drömmen, den var så stark….

Så nästa morgon så ringde jag till min svägerska o goda vän, som är väldigt kunnig inom detta….hon sa då att hennes särbo (en av sönerna till min svärfar) hade haft en vattenläcka i sitt hus, men den var ju upptäckt redan….men då påpeka jag att det var i hans hus han hade visat på läckan…

Så hon skulle säga till sin särbo, att kolla källaren nästa gång han var iväg till sin mor…..för hon hade nämligen haft problem med pannan, så hon fick ingen värme i huset, utan hade fått använda ett elelement…

Han såg inget konstigt därnere då, men sen efter någon vecka så hade dom hittat en vattenläcka i pannans vattenkärl….det var en sådan där äldre modell med inbyggt vattenberedare eller vad det heter…hur som helst så var det det som var orsaken till att det inte gick att elda i pannan…..för allt blev ju blött där inne….

Så detta var verkligen en upplevelse som inte går att förklara, med annat än att han kom till mig för att han var bekymrad….

Här ni nyfikna på att veta mera så kan ni lyssna på detta, det finns 8 avsnitt:

Detta är ett fascinerande område , fokuserar på vad vi är , separat från kroppen , vilket kan tyckas ohälsosamt , men kittlar fantasin för vad som är sanning och ultimat verklighet .

Fler trådar om detta - för de som vågar !

Jag har varit med om liknande upplevelse när jag var i tonåren. Låg och gjorde avslappningsövningar i sängen och kände plötsligt att hela överkroppen lyfte från sängen. Kändes som jag bara satt fast med den fysiska kroppen i fötterna. Fick precis som flera andra fullständig panik och riktigt sögs tillbaka i kroppen.

Har efter detta inte vågat på något liknande.

För mig är det förenat med stor rädsla, jag tycker inte ens att det är spännande……jag tror att jag ska dö när det händer….så ni är extremt modiga i mina ögon…

Jag gjorde lite hemmasnickrade experiment i mitten av 90-talet.Tränade djupavslappning och förökte medvetet lämna kroppen.Min upplevelse är nästan identisk med med #6..Ryser när jag tänker tillbaka….

Jag bara undrar varför det är förenat med rädsla för en del av oss?? Jag hoppas att jag kan komma över min rädsla …det skulle ju vara om man blir 100% garanterad att det inte är farligt…

Choklad.. Nu blir jag lite skraj ( och nyfiken) jag med. Kommer du ihåg min dröm jag berättade om (husspökstanten hos min vän?) Hon brukar liksom som i #3 dröm plocka upp mig hemma och sen svichar det till o vi "flyger" iväg innan jag "vaknar" upp i vännens kök och börjar min vandring med henne och hennes muttrande.. Vad är det som händer måntro? Kan spöken hämta en? Nu blir jag än mer förvirrad och fundersam och framför allt vad vill hon?

Jag har svårt att förstå en del av er, varför är ni rädda?

Jag har råkat ut för flera utanförkroppenupplevelser och jag blir inte rädd, snarast upprymd som ett barn på tivoli.

Det är så mycket kul man kan göra, bl.a. gå igenom väggar, träffa andra "astrala" varelser etc. etc.

Lillajex..jag tror att andar kan ta med en, min man har tagit med mig någon gång…och nu när jag läser här , det ni har skrivit, så förstår jag att han har tagit med många av oss i hans familj på en liten resa i hans värld…. får mig en funderare och tankeställare här..då har jag inte varit rädd, för jag förstod inte vad som egentligen hände…

Men om jag ensam upplever något liknande, då blir jag rädd och tänker att jag kommer att dö eller hamna i en annan värld och fastna där…

Eller bli galen eller liknande…

Lyckliga du Farwuq som kan ha roligt istället Fattar inte hur du gör???

Lillajex ..kanske tanten tycker om att ha dig där ? som sällskap? Ni hör ihop på något sätt..

Hur man gör?!

 Svaret är helt enkelt:

 STRUNTA I ATT VARA RÄDD!!!

Det är lösningen på problemet, så länge ni är rädda når ni ingenstans.

hmm ok….

# 14 Ja..men det är orättvist..du är ju en drake ju…kan ju redan flyga…och har en massa mod!

Jag är som #14# ovannämnda drake …. orädd ….

Man vänjer sig ….. Jag är glad att jag inte är rädd ….

Kanske är det så att vi upplever det så olika …. Intressant är det ….

#17

Helt rätt, man väljer sig, ju tidigare desto bättre. Börja med att aldrig skrämma barn, låt de vara orädda.

Uppleva det olika? Kanske.

Det är mycket det där med rädsla ..jag har aldrig skrämt mina barn för det övernaturliga, vet ju själv hur det är att vara rädd….härhemma pratar vi om det och "lever" med och i det. Det är de som kommer på besök och sover över som kan bli rädda….men jag får jobba på min rädsla när det gäller att lämna kroppen…det känns lite läskigt, minst sagt…om man tänker efter så behöver man ju inte vara rädd, om det är så att man lämnar kroppen varje natt när man drömmer, så borde det ju vara ok….jag känner det som  att jag lämnar ju mig själv..det vill jag ju inte

När jag var yngre… Tränade jag Kyokushin karate under en tioårsperiod.

Det ingår ju Meditation i träningen och jag utvecklade meditationen mer och mer, Började prova med att medvetet glida ur min kropp.

Första gången det hände låg jag i badet med levande ljus och låg och mediterade.. då plötsligt var det som om jag hängde i ena hörnet av badrummet… Jättekonstigt..Det var som om lägenheten jag befann mig i var en tredimensionell "ritning" där jag kunde beskåda hur jag låg där i badet, samtidigt som jag såg min dåvarande pojkvän sitta i vardagsrummet och kolla på tv..

jag tyckte det var så häftigt, så jag började göra så titt som tätt i olika miljöer… Men det funkade bara om jag lyckades komma ner i ett visst djup i meditationen… Men det var alltid bara att liksom väcka sig ur det när man ville.

Ja sen gick ju åren och man fick barn och sånt, så nu har jag aldrig den ron i kroppen längre, men nu när den minsta är 8 år och går i skolan så kanske jag ska fundera på att försöka mig på det igen… Jag tyckte det var helcoolt. Min pojkvän och jag gjorde också experiment så att han tex gjorde nåt speciellt, samtidigt som jag var inlåst i badrummet. och jag kunde ändå säga vad han hade gjort.

Jag har känt ett antal gånger att jag som har klivit i och ur mitt bröst men jag blir också rädd. Nu har jag inte så stor erfarenhet av just detta. Jeremina!

Jag blev utkastad plötsligt en gång när jag var student, först blev jag förvånad en började jag göra kullerbyttor och uppföra mig som en tok, flyta runt och annat bus; det är inget att vara rädd för.

Sök på Thomas Campbell på Youtube:

http://www.youtube.com/watch?v=akgCb85PG-A

Här är länken till en föreläsning - på 18 avsnitt - han föklarar rätt mycket där om hur "världen" fungerar.

Jag har också varit utanför och blivit skiträdd måste jag få lov att säga, jag har ju trott att jag dött.

Jag har tvingat mig tillbaka och fått säga till mig själv att jag ska andas eftersom jag verkligen inte tyckt det varit dags för mig att gå vidare.

Detta är absolut ingenting för mig, jag är alldeles för feg men spännande är det att höra era berättelser.

Då skulle ni kolat, om ni sett och upplevt det jag råkat ut för.

Jag har mött gråaktiga "människor" här i lägenheten när jag haft uku, oftast är det vänliga kvinnor som kommer. Jag har bara lyckats med sporadisk kommunikation.

#24 Du har väl sett våra andevänner, är det ingen du känt igen och har de blivit förvånade av att se/träffa dig?

Jag vet att det pratas om en silvertråd som sitter mellan själen och vår kropp.
Är det något du har sett, det låter så vackert just detta med silvertråden, nästan som navelsträngen fast detta handlar om själen och kroppen.

#24

Silvertråden kommenteras som hastigast av Thomas Campbell, den finns där bara tydligen bara om du anser att den ska finnas, själv har jag aldrig sett något sådant.

Jag har sett sådana "andar" som jag betraktar som vänner ja, men jag kan inte placera dem. Det finns en blond flicka med kort kulligt hår som har varit väldigt närgången, jag frågade vad hon hette. Hon svarade och jag tänkte att detta ska jag komma ihåg, men när jag blev fysisk var det bara fragment kvar i minnet.

Jag fick det till "Anti Atma", vilket jag tolkade som "motsjäl", som mitt andra jag, som att hon skulle vara min kvinnliga balanspunkt och motvikt.

Denna silvertråd skrev Shirley McClain om…..

Kul tråd! Själv har jag upplevt en del med detta på olika sätt. Rädslan kan komma från att man tror att man är en kropp när man i själva verket är en ande/själ/tänkande enhet. Och lämnar man då kroppen, och tror att man Är kroppen, så kan man bli rädd. Fler saker som gör att man blir rädd är att kroppen känns så annorlunda och att man nästan slutar andas eller att man inte är medveten om att man andas. Kan ju skapa panikkänslor. Andra saker som har hänt mig är att man ser så skräckinjagande bilder etc. Men jag tittade ändå och tränade mig i att inte bli rädd och slutligen så öppnade sig saker mer och mer för mig och jag behövde inte längre boka resor utomlandsför dessa resor man gör utanför kroppen kan vara så upplevelserika och billigt framför allt. Deet har med konfrontation att göra=att våga stå öga mot öga mot det som är/varit. När man väl överkommit den rädslan så gick det bättre och bättre för mig. Ohh detta blev långt, hoppas jag itne tråkat ut er av min upplevelse.

#28

Men inte tråkar du ut oss.

Berätta bara, vi läser och begrundar.

# 29

Jag har också haft såna här fenomen för mig när jag precis ska somna, det känns som man är vaken men vad jag fått förklarat för mig så är det nåt som kallas "sömnparalys", ett slags vakentillstånd innan du går ner i djupsömn, då du inte kan skilja på dröm och verklighet, för du är liksom i någon gråzon. Det är superäckligt. Jag vaknade till en gång av att min själ (som jag upplevde det) lyftes från kroppen - först var jag rädd, sen försökte jag intala mig att det var en dröm och släppte taget, då lyfte jag upp, snurrade sakta runt i luften ca 3-4 dm upp. Kunde inte skrika, inte röra mig.. hu så obehagligt.

#31

Jag råkade ut för något liknade - en natt - när jag gjorde militärtjänst på 70-talet. Jag gled plötsligt ut och upp mot fönstret och dess månljus i logementet, men jag tyckte det var superhäftigt.

Och trots att detta var åratal innan det började skrivas allmänt om detta så förstod jag precis vad som hade hänt.

??å de va …? ..fi luftlandsättning ..?

Jupp, det var på den tiden då den "lede Fi" fanns överallt, det var ju på det glada 70-talet.

Jag har också kommit in en sorts gråszon när jag ska somna, men är van vid det nu, så just det skrämmer mig inte längre, jag "hänger bara på" och ser vad som ska ske..men jag har inte lämnat kroppen mera nu, eftersom jag blir rädd….så kanske man vågar någon gång sedan…

är det inte bra med en mer accepterande inställning typ "om det blir en astralvandring kommer jag att känna mig trygg att utforska och prova på".

tror att saker kommer till dem som är redo .

Man ska ersätta rädslan med tillförsikt och nyfikenhet, annars har man inte i branschen att göra.

Har inte läst hela tråden än, men reagerade på TS inlägg eftersom jag läste nåt igår. Såhär står det:

Angående porten, nej det är inte samma sorts port som astrala portar. En neg-port är som en slags kontaktport, ett näste eller bo, där neggen ifråga residerar. Om man har den magiska förmågan bör man försegla denna port, men det är inte helt lätt att göra, eftersom dessa portar är placerade på - eller i anslutning till - negativa currykors eller currylinjer. En sådan linje kan man inte ändra annat än att försöka skapa positiva energi strömmar, ex med hjälp av en sk "telluric spring" , en vattenledning.

Som en jämförelse kan jag också nämna att när man gör shamanska resor till Undervärlden så passerar man ned genom i ett visualiserat hål i marken, denna symboliska port, sägs ofta ha astrala spindlar (en form av negs) som lurar på resenären, så det verkar som negs-kopplingen till 32 stigen på Livets Träd är korrekt. Symboliskt tycks den mer eller mindre korrespondera till den shamanska resan till Undervärlden

Jag läste det på den här sidan.

https://www.flashback.info/showthread.php?t=577451&page=4

Intressant, sådana kryp lär dyka upp även när man håller på med (mörk)magi.

Hittade den här tråden med massor av spännande upplevelser. Lyssna också på radioprogrammet med William Buhlman i #4! Jag har en av hans böcker "Adventures beyond the body" och finner den  fascinerande. Han inkluderar där bland annat dagboksanteckningar från sina "resor".

# 38 Jag "följde med" in i tunneln nästa gång den kom…och det som hände var faktiskt att jag fick kontakt med träd, kom ner i djupa jorden, där det fanns olika varelser. ..Vet nu att det är inte farligt alls, utan det är bara rädslan som skrämmer.

Men en riktig UKU är jag fortfarande tveksam inför att göra fullt ut..

Tror inte jag är redo än..

Lyssna även på avsnitt #3 av skeptikerpodden.se där vi pratar om UKU/OBE.

Vi kan lägga min senaste resa till samlingen

Den här tråden tyckte jag var intressant och rolig att läsa :))  Har nog inte varit med om dessa resor tror jag, bara i mina drömtillstånd. Typ klardrömmar har jag haft, med det är en annan femma. Men som barn "vet" jag att jag flög nånga grr. Mest minns jag ett tillfälle då jag var sjuk, men det kan ju varit en Hallucination :)) Men iaf:

¤ Jag vaknade på nedre botten där jag hade mitt sovrum. Kände att jag bara måste ha vatten!! Badrummet, låg på övre våningen så dit skulle jag. Minns att vägen dit var otroligt jobbig, och tog lång tid. var tvungen att vila titt som tätt. Värst var det i den långa branta trappan upp. Minns att jag la mig och vilade på trappstegen då och då…uh.

Till slut fick jag mitt vatten, men trodde inte att jag skulle orka att ta mig till mitt sovrum. VIPS så åkte jag upp i taket, och kunde flygande ta ner mig för trappan utan ansträngning till min säng. ALLT kändes så verkligt, och var det också. Men att jag flög…hm…vet jag ju inte :))

#44

låter skrämmande men häftigt

#45 På senare tid har jag börjat fundera på om febern var på tok för hög, så jag var på gränsen så att säga. Hade lungiflamation vid detta tillfälle, och fick åka till sjukhuset dagen efter då min feber var mycket hög…

Men, ja…jag tycker också att det är häftigt, vare sig jag flög eller ej, coolt minne iaf :)))