Hej!

Det är svårt att säga hur länge men en del väljer att renkarnera ganska fort igen medan andra kan vänta väldigt lång tid. Men som sagt är tiden svår att avgöra då de inte har någon tid som vi har här. Jag har upplevt att en gammal själ dör och en ny person föds i släkter vid ungefär samma tidpunkt och man kan se den själen i det nya barnet, så en del väljer att gå ner snabbt igen.

Om en själ har gått ner till jorden igen då kan väl inte den själen vaka över någon?? Eller tänker jag helt fel nu?

#2 Nej du har inte helt fel, om själen har gått ner igen så kan de ju inte vaka över oss från anevärlden.

Förr i tiden var det ju vanligare att barn dog tidigt. Om ett nytt barn av samma kön föddes gavs det ofta samma namn som det döda barnet.

Jag vet inte, men jag undrar om man såg det som att barnet (dess själ) kom tillbaka?

#4 Det var nog mångas önskan och tro att den själen kom tillbaka. Jag kände en i Norge som förlorade en son i 2-års-ålsern, året efter födde hon en son som hon döpte till samma namn för hon ville och trodde att den tidigare sonens själ återföddes, så visst var det så förr och än idag förekommer det.

En mycket märklig upplevelse jag var med handlar lite om detta. Bakgrunden var att min mormor begravdes ca två veckor innan min dotter föddes. När min dotter var ca tre veckor satte min mor och jag henne i en barnstol i bilen. Då förändras hennes blick och blev till mormors ögon som tittar på oss. Det var över på  tjugo sekunder. Både min mor och jag såg detta och var övertygade om att mormor "lånade" dotterns ögon. Det var mycket märkligt och omtumlande.

# 6. Vilken spännande o stor upplevelse. Du har inte märkt nåt mer??

jodå, men inte av sådant. Det var bara denna gången. Men den tösen är oerhörd medial, men det kommer bara till uttryck i hennes egna novellskrivande för tillfället. Hon är på väg att bli nitton år nu!

Jag själv fick den stora äran att bli försökselev på en regressionsutbildning. Jag fick tillfälle att uppleva alla mina tidigare liv. Regressionsterapeuten tog mig tillbaka ända till jag var en urcell i det stora urtidshavet. Det var väldigt häftigt. Det var ju enklare och mindre smärtsamt att vara en amöba än att vara häxa under 1600-talet.