Ja, jag kan ibland "känna av" att jag inte hör hemma här. Jag hör hemma i sent 1800tal eller tidigt 1900tal. Här i Sverige. Undrar om det inte kan vara i Smålands/Hallandstrakterna.

Jag har gjort regressioner som bekräftat mina misstankar. Jag har även en känsla av att min mamma är min syster…fast mycket, mycket längre tillbaka i tiden..

Men samtidigt så tvekar jag på om jag verkligen tror på reinkarnation… På ett sätt verkar det logiskt, på ett annat inte. Jag är väldigt kluven i frågan. Jag är inte alls säker på att jag verkligen upplevde förra liv i regressionerna eller om det var min hjärna som hittade på för att det skulle "passa in" på något vis….

På ett sätt tror jag att man lever flera liv, men på ett annat sätt ifrågasätter jag varför? Varför leva om och om igen? Handlar det om gör om, gör rätt? Kanske är det så att livet bara fortsätter och fortsätter…fast i olika nivåer och deminsioner?

Mina minnen från det jag skrivit om innan kanske stämmer, men inte från nåt liv innan detta? Utan i mitt pågående liv…

Uj! Snacka om rörigt! Hoppas någon förstår vad jag menar? (jag gör det knappt själv)

Nyfiken fråga: Hur skiljer man på det man uppfattar som ett "tidigare liv" och rent önsketänkande? Hur kan man vara säker på att man inte bara fantiserar och föreställer sig?

Jag har en vän som är övertygad om att hon har levt ett tidigare liv. Hon åkte till ett annat land och hade aldrig varit där tidigare, men när hon gick omkring i en stad där, så visste hon precis hur hon skulle gå och hitta, kände sig hemma där..!? Häftigt tycker jag.

Jag önskar att jag får träffa mina döda släktingar/vänner när jag dör…men om man nu föds på nytt, då undrar jag:

När jag dör och blir en ande, tänk då om ex. min pappa har fötts på nytt och är ett barn i ett nytt liv då….då får jag ju inte träffa honom som min pappa igen? Förstår ni hur jag menar?

Eller vad tror ni, föds man på nytt när man har varit död en längre tid?

Jag önskar iaf att jag levde ett tidigare liv när Mozart levde och gick på hans konserter

#2

Det är precis det jag menar!

Jag är inte säker på att det jag upplevt under regressioner verkligen är äkta eller om min hjärna hittat på alltihop! Det är jättesvårt att förklara, men jag är enormt kluven… har inte bestämt mig för vilket som stämmer lixom…

# 4

Det blir ju tyvärr oerhört svårt att varifiera om man verkligen haft en tidigare liv eller inte.

#5

Javisst gör det!!

ninnen. Jag känner men det går inte o precisera Utan bara något som jag känner. En väldigt konstig känsla som man inte kan sätta fingret på o inte få fram fakta, o det kan göra mig frustrerad.

Skulle villa gå till någon som kan sätta mig i till stånd så att jag kan få fram mera saker, sådant man kan kolla i kyrkoböcker.

Så som du skriver om Militär-Där finns det så mycket dokumenterat..

Ja livet är intressant.

När min dotter 5 år, har varit utomlands. Turkiet= där får hon kanon kotakt med lokalbefolkningen, likaså här i sverige när vi varit ute o det har kommit Turkar i närheten, hon känner sig trygg o gald.

när vi varit på andra lä'nder typ Spanien, där är rekationen noll, likaså om det kommer främmande folk här så bryr hon sig inte, även om dem har ungefär samma utseende.

Kan inte var ngt annat en att hon levt i den miljön innan. Ngn annan förklaring har jag inte hittat.

Egge

# 8

Så om någon känner sig trygg och glad och får en bra kontakt med lokalbefolkningen i ett annat land, då kan du inte hitta någon annan förklaring än att det rör sig om minnen från ett tidigare liv?

Jag kan.

#8

Sånt är häftigt och får en verkligen att fundera! Och visst är det så att man känner sig mer hemma på vissa ställen än andra. Även såna ställen där man aldrig förr varit!

egge..Det är sådant som visar att det finns Något.

#8

Ja om man nu strävar efter bevis, att inget är sant.

jag bryr mig inte vad du tycker om den saken, upp til dig med dina åsikter, har fattat redan poängen så att..

Om nu livet inte kan fortsätta vad händer istället? Om man tänker efter lite djupare, så inser man hur det ligger till.

Jag personligen förstår att livet fortsätter när det fysiska går bort.

# 12

Men om du är helt ärlig, är det verkligen ett bevis? Att hon trivs och känner sig hemma i ett främmande land?

Om du inte har högre beviskrav än så tror jag nog inte du att säga att du förstår att livet forstätter när det fysiska går bort. Det låter mer som att du hoppas.

Men naturligtvis inget fel med det.

Vad händer med gräsfröet , gräset går bort till hösten men vips nu börjar den väl snart komma till, samma frö, samma plats.

eller hur?

Funderar oxå på det där..tidigare liv..jag provade att göra en sådan

tänkte väl att det där kan väl inte funka..men jag hamnade i ett annat land..i en annan tid..men nästan allt utspelade sig exakt som jag hade det i mitt liv just då i rätt tidsålder.

grejen blev ju att man såg sig själv på håll..saker som man kanske borde förändra just då..men hur ska man egentligen veta att det var syner från ett tidigare liv..

…eller syner exakta från just när man gjorde den -den tiden

Tror det kan ha något gott med sig..hur det än är - att få se sig själv utanför

Det här med gräset intressant,kommer samma strå upp på samma plats alltid, man är ju asfalts människa så man vet ju inget närmare om det här med gräs.