Det finns tillfällen när jag med säkerhet kan säga att NU upplevde jag någons närvaro. Och ett par enstaka gånger har jag också kunnat "se" dessa personer. Det har då varit så kraftfulla upplevelser att det bara inte gått att ta för hallucinationer eller inbillning.

Men, för det mesta är det så svagt! Jag är själv hemma till på söndag, (sonen och sambon har åkt till farmor och farfar). Jag har både idag och igår förnimt att någon är i min närhet, en man. Misstänker att det kan vara min hjälpare. Men det är en svag förnimmelse och jag är lite rädd, samtidigt som jag undrar om jag bara inbillar mig eller inte just pga det är så svagt. Ni kanske förstår vad jag menar. Denna "svaghet" irriterar mig lite just pga att jag inte kan skilja det från "på riktigt" och "inbillning". Jag har oftast blivit sagd att om man tror att man inbillar sig så gör man det inte, man ska helt enkelt lita på magkänslan. Men jag kan ändå inte låta bli att bli irriterad!

Ett exempel: Alldeles nyss kändes det som om någon lade sin hand på min axel, men det kan lika gärna ha varit mina armmuskler som spelar mig ett spratt??? eller? Arghh!!! Det stör mig att inte veta helt säkert.

Hur skiljer ni på det? Vet ni när det är äkta och när det inte är det?