Ja du visst är det mycket som är märkligt i vår värld… :( Men det kan räcka långt att bara vara en vuxen som visar respekt för tjejen och hennes känslor. Att bara vara, finnas till och kanske lyssna. Och framförallt tror jag det är viktigt att stötta din son, så han kan hålla henne under armarna när det behövs?

Kram!

Mia..Det kan hjälpa att hon bara får veta att hos dig är hon välkommen.Inget prat eller så utan att hon vet att hon kan känna sig lung.

För står inte heller….

Lena.

Tack Anna-Helga.

Tjejen har svårt för att prata om saker som händer. Knappt min son vet egentligen vad som hänt ibland.
Men jag finns här när det blir så för henne och hon vet att hon får vara här.
Tyvärr så kostar det ju en del för mej då hon ofta äter här med..och jag kan inte ge henne mat heller alltid.

Men jag finns här och om hon vill prata så får hon. Jag stöttar min son så gott det går i det hela med.

Men HUR KAN MAN SOM MAMMA VÄLJA BORT SIN DOTTER FRAMFÖR POJKVÄNNEN???  Hade det vart min karl så hade han åkt ut.
Nu vet jag ju egentligen inte vad som hände..men sonen sa att han hade skällt ut henne efter noter.

Jag får försöka ta reda på vad allt handlar om imorrn.

Tack Chik..

Ja…hon har en fristad här. Och det vet hon.

Jag förstår dig mia, du sitter ju i en svår sits….man vill ju inte lägga sig i heller för mycket….dels för att man kan ställa till det ännu värre för tjejen om man går på mamman eller hennes pojkvän…

För det är nog därför hon är så tyståten om sitt i hemmet, hon är kanske rädd för att det kommer ut då att hon har skvallrat….men jag tycker ändå att du kanske skulle ta o ringa mamman och säga som så att du undrar vad som händer för att dottern är så ledsen…

Du behöver ju inte avslöja detaljer som du vet, för det räcker ju med att du ser hur hon mår….Sen får du väl ta ställning till hur du gör efter hennes svar på din oro….

Sen har det ju lite betydelse oxå på hur gammal tjejen är….om hon är omyndig, då kan man ju anmäla till någon instans som har hand om barn o ungdomar som far illa i hemmet….

Du verkar så himla omtänksam och bryr dig, och det blir man ju inte rik av heller…och jag förstår med att det tär på ekonomin att hon äter där med ofta….nä det bästa hade väl varit om du hade fått hjälp från sociala till hennes uppehälle och hon finge flytta in hos er istället….

Eija…

Hon är inte mer än nyss fyllda 15.
Hennes mamma och hon hade bråkat för några veckor sedan så flickan fick bo här nästan en hel vecka. Hon kunde inte vara hemma.
Hon har det verkligen inte lätt.
I somrars så hade hon sagt att mammans pojkvän hade tafsat på henne men mamman trodde då inte ens på sin egna flicka.

Det händer saker med jämna mellanrum och så ska inte någon behöva ha det. Man ska kunna känna sej trygg i sitt hem. Men hon gör verkligen inte det.

Hon vågar inte säga nåt nä precis som du skriver Eija. Just för att hon har skvallrat då.
Men jag får se hur läget är imorrn. Annars får jag ringa och fråga hennes mamma vad som hänt eftersom hon är så ledsen.

Ja det var en bra tanke du har där.
Vi har ett extrarum här ju som står tomt. När sonen och hon inte vill vara med varandra så har hon ju ett eget krypin.
Fortsätter det så här så ska jag prata med henne…och fråga om jag ska ta en socialkontakt.

Tack Eija.

Ps…Nu kom hennes bror och ringde på. Så hon får nog hjälp där.

Va skönt att du finns för henne…..hon behöver verligen en vuxen som finns där….hoppas verkligen att det löser sig, för hon är ju inte så gammal heller ser jag….hon har ju hela sin framtid kvar och skolan måste ju skötas, och hur sjutton skall hon kunna det när det är så svårt hemma…

Jag ryser bara du skriver om denna karljäkel som hennes mamma  har…Som jag ser så verkar inte mamman ta tag i saken heller, för bara det att en 15 åring ligger borta, är ju hur sjukt som helst…det signalerar ju om stora fel i hemmet….

Nä stackarn, och vilket dilema du blir sittandes i….Jag är som dig och vill inte blanda in myndigheter i första hand, utan försöka lösa saker på egen hand….men ibland går det bara inte….man måste tyvärr såra någon, och i detta fallet så är det ju flickan som går i första hand….även om hon kan tycka att man gör fel i att kontakta någon kunnig….

För jag tror inte att det är så bra att du frågan flickan för hon är inte alls mogen för några som helst beslut, utan det är mamman du skall ställa mot väggen…fast då på ett mjukt sätt, så att hon inte blir arg på sin dotter…för i detta fall är det inget som skall läggas på flickans ansvar….

Hon måste få lugn o ro, och detta kan vara enda sättet…det måste tas tag i det nu….

Jag själv flytta hemifrån som 15 åring, så jag vet vad hon går igenom….fy attans…

Hoppas att det löser sig…

kram

EIja

#6 Låter som att pojkvännen är en typisk psykopat, så mamman är nog redan nerbruten… De brukar ju jobba så tyvärr, mamman först, så de kommer åt barnen… Usch och fy! Ja en kontakr ned soc låter inte fel!

Eija.

Hennes bror kom nu och hämtade henne. Mamman hade visst slängt ut karlf*n nu. Hejja!!

Jag sa till min son att vill hon så finns det ett rum till här.
Och han ska säga det till henne.

Hon har det VÄLDIGT tufft flickan. Och jag hoppas verkligen att mamman inte tar tillbaka kräket.

Flickan hade bara frågat om han hade lust att laga lite mat till henne..då hade han fått ett utbrott.
I HENNES hem!!!
Fy säger jag bara!!

Men nu ville mamman ha henne nära då brodern bor i huset jämte. Hoppas att de reder ut det nu.

#9 Bra jobbat mamman!!

Oh! va skönt att höra…måtte det nu gå vägen…och mamman behöver verkligen stöd nu så hon orkar stå på sig….kanske det är en möjlighet att du kan det mia…jag vet ju inte hur era kontakt är och så, men kanske det kommer något gott av detta ändå till slut…

håller tummarna nu…

och du skall ha en stor kram mia för att du finns där som en medmänniska…

kram

Eija