12 års kampen äntligen förbi!
Hej! Jag upplevde idag en av mina absolut bästa dagar i mitt liv, då jag "öppnade dörren igen" till min andlighet. Det är så att jag har alltid varit mognare än dem andra, som liten flicka, och jag har upplevt mycket övernaturligt. Då jag berättade det för min mor, sa hon åt mig att jag var konstig. Också blev jag retad av mina skolkompisar för att tro på sånt, och det gick t.o.m så långt att min lärare besökte oss där hemma, då jag var 12år. Efter det har jag alltid levt i den tron att jag är konstig, och därför inte vågat tro på mig själv, på min intuition o.s.v…till idag! Jag har en väldigt nära vän till mig, som också är betydligt äldre än jag..kan väl säga att jag är hennes "lärjunge". Vi delar så många tankar, och vi är så lika, i det andliga. Idag spenderade vi dagen tillsammans och diskuterade såklart andliga saker. Och nu för första gången efter 12år tror jag på mig själv igen, på det jag känner och ser och jag känner sådan harmoni i min kropp, det är okej, jag är normal, jag tror på mig själv och min intuition, och det känns ju bara för härligt!! Men ni kan tänka er hur tungt det har varit att hålla tillbaka mig i 12år, för att min egen mor inte kunnat hantera situationen bättre och diskutterat med mig. Men alla är vi ju inte mottagliga :) Ville iallafall dela med mig denna upplevelse jag upplevde idag, den lättnaden, och den hungern att få veta mera!
//Heidi
Va härligt Heidi…och snällt att du dela med dig…huvudsaken är ju att man själv mår bra….och så är det i livet….alla tror inte som vi, och därför skall men låta dom vara….alltså nu menar jag att man skall låta bli att älta o försöka förklara….utan umgås med varandra ändå som vanligt
Jag är emot kristendomen o allt som har med just gud o göra, men en av mina bästa vänner är Jehovas….och vi har så himla kul i hop och trivs så bra tillsammans……och vi tar aldrig upp våra tron, utan vi respekterar varandras tro och låter det vara därhän…
En gång har vi gått igenom varför vi tror som vi tror på våra saker, och sen var det med det….ingen av oss försökte ens övertala den andra att tro som man själv…..
Men jag kan förstå att det måste ha varit tungt när inte din mamma ens kunde stötta dig i din osäkerhet….hon behöver ju inte tro, men hon kunde ju ha visat att hon trodde på dig o det du från din sida trodde på…och visa att du hade kunnat vila dig emot hennes skuldra när det var tungt….
Men det låter så fint att du har kommit ur denna jobbiga period och börjat känna dig trygg i dig själv……
Kram på dig
Eija
Tack för att du delar med dig med att berätta här, då många fler har varit med om liknande att man inte blivit trodd på av vuxna. Det är jobbigt när man som barn har uplevelser som man inte kan dela med sig av och man tror och känner sig många gånger utanför och annorlunda. Vad glad jag blir att du nu har en vän att dela det här med och kunna känna dig hel igen. Jag tror att det finns en större mening med vissa möten med människor här i livet, som med din vän. Önskar dig all lycka!
Kram
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
Härligt
kram Jane
Sajtvärd på spiritualism.ifokus. Min hemsida www.lyztran.com "Jag Är"
Tack för att du delar med dig. Härligt att du har en vän att ventilera det andliga/övernaturliga med. Förstår att det betyder mycket för dig.
Kram/Marina
Tusen tack till er alla för ert stöd och era ord! Det betyder mycket att få dela med sig och att bli delad med 
Starta ny diskussion