Ända tills jag var 16år gammal, bodde vi i ett stort, gammalt 3- vånings hus, tillsammans med min bror och mina föräldrar. Ingen annan i familjen märkte aldrig av något, men jag gjorde det konstant! Har varit med om då jag på morgonen vaknat, så har jag hört att någon har andats väldigt djupt intill mitt öra och då har jag varit absolut ensam uppe i 2.a våningen! Så hände det mycket att då jag satt i vardagsrummet (i den våningen där också ingången är), så har någon spelat på en synth nere i källaren, eller suttit och läst bladet in i köket. Också då jag har suttit i nere i källaren (min bror hade sitt rum där och där hade vi också vår dator) har jag hört fotsteg uppifrån. Den värsta händelsen var nog då jag var inne i garaget med min bara några månaders gamla hundvalp, och var så arg på henne för att hon inte lydde mig (jag var själv 10år gammal då) och jag minns att jag har skrikit till henne och stått och hållt i henne (inte gjort henne ont) och då helt plötsligt hörde jag de enormt tunga och långsamma stegen upp för järn trappan, som ledde in till vårt garage, men också till vår källare genom pannrummet. Då blev jag livrädd och sprang ut! Var ju ändå tvungen att ätervända, för nyfikenheten slog på. Detta skedde under den ljusa dagen!!

Det jag nu behöver hjälp med, är att få en förklaring på att varför jag dras tillbaka till det huset nåt otroligt, men ändå var jag alltid LIVRÄDD då vi bodde där och ville aldrig vara ensam??!! Känner på mig att jag kommer att få svaret nån dag, men vad kan det handla om?? Någon som kan ge goda råd?

Det jag vet, är att det bodde ett äldre par där, vars fru dog i cancer, men inte i huset. Jag har också känt att det är en äldre man som finns i huset..