Hej Aries

För det första så måste du lära dig öppna upp dina chakra när du ska meditera. Hitta en bekväm stol eller så. Om du ligger ner är det ju lätt att bli sömning och till och med somna.

Har du möjlighet att få tag i Iris Halls meditationsskiva The secret garden så gör det. Den är på engelska visserligen men den är inte svårt alls, jag lovar. Iris hjälper dig att öppna chakran men det är kanske bra att läsa på lite innan så du vet om du känner dig osäker.

Ha inte förstora förhoppningar att du ska möta din guide på direkten. Det finns tillfällen när jag mediterar utan att "han" kommer till mig. Och likaså kan det dröja innan du får veta något namn, när du väl fått träffa din guide. Fram till dess kan du trösta dig med att guiden finns med dig hela tiden.

Det finns ju massor med bra meditationsskivor och jag tror att det är viktigt att välja det som passar en själv. Viss musik stressar min själ så jag blir tokig och kan absolut inte komma ner i någon Meditation. Du får prova dig fram. Men Iris skiva är för mig kanon.

Övning ger färdighet vet du och allt kommer inte på en gång. Men ge inte upp. Berätta hur det går fortsättningsvis

Lycka till!

Kram Lena

Hej Lenjon1!

Jag ska kika runt lite på Iris Hals´s skiva!

Tack för din tröst, folk säger ju att alla har en guide och jag får tro er…

Kan andra se min guide om dom är "öppna"? Eller är min guide bara för mig att se?

Hoppas han inte heter Laban bara :S  *skojar*

Nej men jag vill absolut träffa min guide nån dag och ska ta det lugnt och ha tålamod tills dess.

tack så otroligt mycket för din kommentar.

#2 Ja, tålamod är A och O, det har jag själv fått erfara…. *ler*

Och jag håller med Lenjon1 att Iris' Meditation är kalasbra. Men det har tagit många meditationtillfällen innan jag ens mötte min huvudguide (för det känns det som om han är….) jag har fortfarande inte "sett" honom sådär ansikte mot ansikte om man säger så. Jag har frågat om namnet ett flertal gånger, men då har han bara svarat "det får du veta tids nog". Frustrerande….. *S* ena meditationen när jag fick det svaret så blev jag så frustrerad så att jag hoppade upp och ner på stället (som ett litet barn). Då skrattade han bara hjärtligt.  Men igår fick jag äntligen ett namn!

Så ha tålamod…….

Kram

jag kan verkligen förstå att du blev frustrerad… lite som att din guide säger A men inte B.. haha.. jag har också svårt med just tålamod.

gillar inte att vänta hehe… fast vem gör det?

Vad kul att du fick veta hans namn!!

Får jag fråga hur du fick veta det? sa han det eller kom det fram ett namn i din inre syn? 

Om han sa det, hur lät hans röst? *dum fråga kanske*

kram!

#4 Ja, det var verkligen frustrerande…. *skrattar* Men det är en av de läxor jag ska lära i detta livet. Att bli tålmodig. Det går framåt, men det går långsamt! Tänk att man måste ha tålamod för att lära sig att få bättre tålamod. Hihi

Han sa det till mig, och jag sade det högt samtidigt. Det är inte ett namn jag har hört förut, visste inte att man kunde heta så. Men vad han heter behåller jag för mig själv. (det är inte Laban… *asg*)

Och det finns ju inga dumma frågor juh! *ler* Jag förstår hur du tänker kring det. Och hans röst var en ganska djup melodisk mansröst. Inte som min egen "tankeröst" i skallen…..  nu vet ju inte jag hur andra funkar, men när jag tänker så hör jag en inre röst iaf. Hans röst är en helt annan. Den är varm, stillsam och behaglig att höra på.

Kramis

Så då kan du med all säkerhet säga att när man väl fått kontakt med sin guide så fattar man när det är dennes röst och inte ens egna inre röst då…

Eller kan du fortfarande undra ibland ifall det är hans eller inte.

Ja man får helt enkelt vänta…

undra hur länge .. man borde kunna boka in en tid i veckan med dom!!

köpa sig en almenacka… :P

Tack för att du delar med dig av dina upplevelser!

kram

Förresten!

Måste du öppna upp dig och stänga ner dig sen när du vill prata med din guide??

l

#7 Jag kan bara säga att jag vet när han talar… Du kommer nog också vara säker när du får kontakt.

Och jag har bara lyckats under Meditation (vad jag vet….*S*) så jag öppnar upp och stänger ner, ja. Men jag tror att övning ger färdighet…. Kontakten och kommunikationen utvecklas nog efter hand.

Kramis

Tålamod säger ni!!! Min guide säger att jag lider brist på den varan och JAG VET. Kan man köpa sig tålamod på Maxi i 10kg säckar? Eller är det som det sägs en dygd?

Du Aries - jag blev väldigt paff när jag fick veta namnet på min guide - och det var inte Laban!

Och ansiktet - diffust ibland, ibland ingenting.

Så som sagt - tålamod var det.

Kram Lena

Hehe tålamod  måste jag med köpa… men har inte råd..hehe..

Man kan ju önsska att det fanns på Maxi iaf!! :)

Ok nu blev jag lite mer nyfiken *nyfiken som jag är* :

Guiderna… tänk om man får en skitsnygg guide.. och blir kär!!? Vet ni om det har hänt ? Är det ovanligt?

Eller tänk om man inte tycker om sin guide?

hehe… 

jag borde skaffa mig ett liv.. jag vet…

Kram

Din guide är bara kärlek - jag lovar. Men inte kärlek så man känner sig kär - i vår jordiska bekmärkelse.

Lycka till

Lena

Kan guiderna höra oss även fast man väljer att inte öppna sig/meditation ?

Och t.ex när man ber till Gud, hör guiderna bönen också eller är det bara Gud som hör?

Fy vad frågvis jag är… får skämmas lite nu haha…

jag har ju alla sylvia brownes böcker, även Lisa Williams och Lena Ranehags bok…

Men vill gärna höra er åsikt om saken.

# 10 din guide kan vara en jättegammal vis man eller kvinna, eller så kan det vara ett djur av något slag, den kan rentav av vara en trädande. Eller en utomjording….. lika gärna som det kan vara någon vacker man…men jordisk kärlek och andlig kärlek är två helt skilda saker. Du kan också ha mer än en guide, eller flera hjälpandar. och de är snälla, de finns hos dig alltid

Choklad! :)

Utomjording!? *hjälp* hehe

Hoppas min guide/guider fattar mig iaf… det är huvudsaken!  Jag ör lite konstig… =)

Och om det är ett djur, menar du totemdjur?

Det är inte lätt detta med tålamod…jag är oxå en person vill ha allt gjort på en gång, och då gäller det även saker som man vill veta…

Min guide fick jag kontakt med första gången när jag var 13 år på det 14:e….och det skedde under en dramatisk situation….

Men vad han hette eller hur han såg ut, det fick jag först veta när jag var över 30 år…..

Först fick jag en tavla avritad till mig på en seans, på en manlig figur….han hade målat ett band liksom över huvudet…och mediumet sa att detta nog symbolisera att jag kände i mitt huvud när han tog kontakt med mig….vem han var det kunde hon inte säga…..detta skedde 1984…(Vet nu att det är min guide)

När jag sen 1991 börja en meditationskurs, så fick jag låna ett band om att möta sin guide….

Där får jag då se honom för första gången….det var otroligt jag såg då att på huvudet hade han en sådan där skinnmössa som pälssidan var innåtvänd, så man såg typ sömmen som ett kryss över hela mössan…och då slog det mig att det var ju så hon hade målat den där bandet på huvudet på min tavla….det var ju en mössa…

Man fick även se detaljer på hans klädsel, han var klädd i någon sorts slängkappa med en vacker detaljerad metallspänne vid halsen med en kedja emellan…och jag såg att han hade bruna ögon, och när jag skulle ta reda på hur hans hår såg ut….då såg jag inte det p g a mössan….då sliter han av sig den och flinar mot mig, och säger….ok då….är det bra såhär….då ser jag att han är mörkhårig och lite lockigt halvlångt hår ner till skuldran….

Detta är min huvudguide, men sen så såg jag även att jag hade flera….en indian, en asiatisk kvinna och hör o häpna…en skolfröken som jag hade när jag gick i tvåan…hon var så snäll minns jag, och hon hade en sådan där typisk hårknut på huvudet, och hon var lite rundlätt….det lustiga var att jag hade helt glömt bort henne, när jag så såg henne där…

Och till sist men inte minst, så såg jag en figur som stod lite längre bort som en skugga nästan och sakta sakta så framträdde han tillslut, och det var min änglasambo, som dog i en bilolycka året före…så jag tolka det som att han bara var där o övervaka, att han ville visa att han var med mig…

Då fick jag inte veta något namn, men ett par år senare när jag hade blivit lite över 40 år, så vid ett tillfälle så kommer min dotter in till mig när jag i sömnen ropar "Azabadjan???? eller något åt det hållet…(Min dotters beskrivning)…hon väcker mig, och då kommer jag ur en förlamning som jag beskriver som mellan sömn o vakenhet…jag visste att hon stod där och samtidigt så visste jag att det var min skyddsande som sa detta…jag tolka det som att han hette något åt det hållet…

Så jag kalla honom för "Azabadja" och upplevde honom som en kosackliknande herre, för klädseln visste jag ju och namnet lät lite sådant oxå….Sen först flera år senare, fick jag sen en liten notis i tidningen om någon orolighet eller vad, på ett ställe som hette just Azabadjan..(glömt stavningen)…detta var det enda jag såg…...

Och nu så har jag förstått att han ville tala om för mig vartifrån han kom…detta var inte hans namn heller, och den vet jag inte ännu…man skulle kanske fråga….har inte haft behov av att veta det….men nu dök detta upp, så varför inte fråga nästa gång han är i faggorna..….

Så nog har man fått ha tålamod alltid….Rom byggdes ju inte på en dag heller……

Vilken underbar och intressant tråd detta är! Det är så kul att höra er andras upplevelser med era guider.

Jag tror också att vi har fler än en guide och att alla inte är konstanta genom vår vandring här. Snarare så att man har en huvudguide hela livet och andra som kommer in "efter behov" så att säga. Vad tror ni?

Och Aries83, dina guider kan höra dig även om du inte kan se eller höra dem (än så länge….) *ler* De finns där vid din sida.

Jag håller med både Lenjon1 och Choklad; guiderna är bara ren kärlek. Svårt att förklara känslan man får….. *ler*

Eija, härligt du berättar om när din guide tar av sig mössan så du får se hårfärgen….. Visst har de en varm och skön humor?

Kramisar

Jag tycker det är mysigt att läsa alla era svar!

Det skänker en glädje och hopp inte minst.

Ja vilken härlig tråd.. Jag har haft lite kontakt med någon guide förut, men inte varit säker alls.. Så det har fallit ut.. Jag har nog inte varit riktigt mottaglig som jag är nu tydligen..

Det började förra sommarn då jag helt plötsligt fick till mig en sjukdom och det var lite skrämmande för detta har kommit fler ggr till mig och jag har bara blivit rädd.. Så för ett litet tag sedan fick jag kontakt med en man i samband med detta då jag tänkte att jag måste få lite hjälp med vad detta är och han visa sig va min guide.. Den kvällen fick jag lite budskap till mig och tröst, kärlek oxå.. Han har gett sig tillkänna idag , för jag får tårar i ögonen och jag känner kärlek o tröst igen.. Jag ställer en fråga och får svar som tankar.. Om det är inbillning, bara min intuition eller mitt högre jag är ja inte 100 på, men det känns bra att få till sig det iaf..

Än har jag inte fått någon bild eller namn på honom, men det kommer väl det oxå tids nog..

Konstigt nog har jag sällan upplevt sådan här speciell kontakt som känns så kärleksfull och tröstande..

Nu känner jag mig sådär osäker igen och då känns det som att jag inbillar mig alltihop.. Suck.. Det är för bra för att vara sant..

#18 Soffe

Jo, jag känner så väl igen mig i det du skriver - att när man är osäker tror man att man "inbillat" sig alltsammans. Varför vågar vi inte lita på det som kommer till oss, för det är ju när vi är ledsna eller mår dåligt i största allmänhet som vi ska gå tillbaka och lyssna på vad guiden sagt.

Tror att min guide sitter och skakar på huvudet åt mig och tycker att det är ju själve den… när ska hon fatta?

Efter varje möte skriver jag alltid ner allt som "sagts" allt jag upplevt, känslor m.m. Och det är rätt gott för hjärtat att gå tillbaka och läsa för jag brukar inse då att ALLT det här kan jag ju bara inte inbillat mig.

För vi vet ju att någonstans inom oss är det sant eller hur. Vi får stärka varandra i tron.

Min guide har vid något tillfället påpekat just det här för mig att eftersom du inte "vågar" lita på det så ska jag visa dig… och när jag blir visad tror jag ändå inte… och får höra: men snälla Lena du har ju själv bett om att få veta.

Inte lätt att göra mig nöjd uppenbarligen. Ska skärpa till mig

Kram Lena

#19 Tack för ditt härliga svar Lena :-)

Jag har haft svårt att lyssna till mina budskap jag får ibland och det är pga min osäkerhet för vart det kommer ifrån och det borde dem väl förstå och inte kräva att man ska fatta allt bara för att dem vill nå, hjälpa oss..

Jag glömde ju skriva att det visa sig ju att den här sjukdomen jag fick till mig.. Ja att han hade den när han gick bort.. Så då är det ju inte så konstigt att jag fick det till mig, men att jag inte fick till mig mer just då för att jag blev rädd..

Just nu känner jag en nyfikenhet att veta mer om honom :-) Det räcker visst med att jag tänker på honom och frågar så får jag en känsla eller tanke..

Är jag knäpp eller :-)

Knäpp? Tja det är vi väl alla lite till mans!!! Nä jag skojar.

Men problemet är väl precis där du pekar - att vi inte lyssnar inåt trots att vi hör, så slår vi bort det och tänker - äh jag är bara knäpp.

Måste vara frustrerande att vara guide - stå och tokskrika i mitt öra och ändå så slår jag det ifrån mig. Och ändå så fortsätter de, ge oss precis de svar vi önskar.

Hur många gånger har vi inte stått vid ett vägskäl, haft två olika val och så tvekar vi, väljer höger och så är facit vänster och så säger vi till oss själva: Jag visste det, jag visste det. Ja, men varför lyssnade vi då inte inåt?

Så faktiskt Soffe - med facit i hand - vi är knäppa, men vi ansvarar själva för vår knäpphet.

Kram Lena

Ja du skriver så bra Lena.. Förstår precis vad du menar.. Jag håller med du   

Kram

Kan man ha guider som är yngre än sig själv?

T.ex en pojke på 12 år?

#16, ja visst är han mysig…han har det där busglimtet i ögat…

#23, jag tror att man kan nog få en guide i vilken ålder som  helst….det är vad jag tror iallafall….

Har tagit foto på tavlan med min guide, och sätter in den här så att ni kan se honom….Ni får ursäkta bildkvaliteten, men det gick inte bättre, och det är blixten från kameran somsyns där mot glaset…

Hej !! jag trodde också att jag blev trött men det blev jag innerst inne inte.. första gången jag testade Meditation så såg jag ett skarpt ljus som bländade mig fast jag låg i ett mörkt rum soch det var inte ens sol ute.. jag såg en hand som tog tag i en annan.. sen började min kudde röra sig.. och sen efter någon dag så såg min mamma ett ljusfenomen på typ 10 cm brett och ungefär 30cm långt.. min mamma och min syster hörde en knackning somm var hur tydlig som helst.. både min mamma och min syster kom in och frågade om de var jag.. jag sa nej och jag är ärlig jag hade bara varit och tagit foto för jag är en orbnörd.. så.. men låt det ta sin tid.. du känner själv när du är medveten om din meditiala sida då..låt det komma naturligt.. jag vet att jag är nybörjare men jag på något sättså kännerj ag mig öppen.. så bara fortsätt att meditera..

och min morfar gick bort den 25 denna månaden..

Mvh Danne

Älskar min morfar <3<3

Puff! för en läsvärd tråd.

Hej jag undrar om guiden kan höra  och se vad man mest brhöver..utan att man måste meditera…jag har också försökt men kontakten är noll(trorjag)…jag mediterar men det blir ingen ro…får mest ångestkänslor…och allmän oro…

#27 Guiderna vet vad du behöver, dom finns och vägleder oss och även om vi inte alltid tror att vi hör dom så gör vi det på flera olika sätt, det första man kan göra när man tar kontakt är att be att guiden visar dig det sätt som gör att du vet när din guide är nära dig.