Anser att livet här är som ett jobb vi måste utföra, och när vi dör så återvänder vi hem till ande världen.  :)

#1 Ja, eller att studera på "annan ort". Efter examen så återvänder man hem och antingen har man klarat utbildningen eller så får man "gå om" de kurser man inte klarade ta sig igenom.

#2 Är inne på din linje helt där xinluo..Jag tror att vi är här för att lära. uträtta & få med oss egenskaper & erfarenheter..OM vi inte går igenom dessa så får vi "göra om det"..!

Det är min tro

#2 En tanke bara, VEM är det som anser om man nu har klarat utbildningen eller inte?

#4  Själen, ditt inre..den andliga utvecklingen..det som finns i våra cellminnen…Det är vad jag tror!

Finns ingen fördömande Gud eller annat..

Kram

#4 jadu, det vet jag inte  men jag antar att det är min "lärare" som  berättar det för mig när det är dags att välja fortsättningsstudierna.

Tror ni att många människor hämmas här i livet av sin tro? Att man inte lever sitt liv fullt ut, för man förväntar sig att mötas av gud eller någon välkommnande andevärld när man är färdig.

Många ateister beskriver en otrolig frihet när de väl släpper gud. De är fria och kan leva sina liv precis som de vill.

Medan många troende resonerar: om jag gör så här så kommer jag till himlen och behagar gud.

Tror det är väldigt farligt om nån annan än oss själva bestämmer vad man ska uppnå eller inte för typ av "utbilding" innan man får gå vidare. Ingen annan kan ju veta vad jag känner, vissa tar självmord för att dem inte orkar, ska dem då bli "tvingade" o leva samma typ av liv som de nyss inte klarade av? Då kanske "själen" vill besluta sig för o prova på nått annat?

Jag känner min andlighet som en befrielse. Den fick mig att inse att jag har rätt att vara glad och må bra. Och att det inte är andra människor som bestämmer om jag får finnas eller hur jag får vara. Det är bara jag själv.

#9

Det är ju jätteskönt att du känner befrielse. Men vad är det med just andligheten som får dig att känna den sortens befrielse?

Jag håller med dig i precis allt du säger, men är uttalad ateist. Om du inte hade din andlighet, skulle du känna att det var "fel" av dig att tänka så?

I grunden har jag alltid varit andlig, men hade ingen som kunde bekräfta det och fick istället höra att det var fel att vara som jag är. Den lokala religionen kände jag mig inte hemma i och kopplade inte alls ihop den med mitt sätt att vara. De religioner jag kommit i kontakt med har känts begränsande och…artificiella, som ett substitut för verklig andlighet.

När jag började studera andlighet upptäckte jag att det som beskrevs var jag. Det var mitt naturliga sätt att tänka och känna inför världen. Jag insåg också att jag är mer än min fysiska kropp och att jag har valt att vara här. Därför har jag lika självklar rätt att finnas som vem som helst, oavsett hur jag skiljer mig från majoriteten.

Innan andligheten kändes det som om andra människor hade viss auktoritet över mig och att jag borde lyda och lyssna på dem istället för mig själv. Det är jag alltså fri ifrån nu.

#11

Vad skönt att du haft den upplevelsen.

Och jag uppfattar ungefär religion på det sättet som du beskriver den: det är ett sätt att hindra människor från att tänka själva, ett sätta styra folk.

Alla människor ska vara fria.

Jag tror nog att vi går vidare efter döden och jag tror att det är Gud som möter oss. Är inte kristen och tror inte på en fördömmande Gud, himmel eller helvetet, utan jag tror på en "andra sida" där allt är bra. Men någon kraft måste ju ha startat allt detta och tar emot oss på andra sidan och jag väljer att kalla den kraften Gud. Men det finns ju vissa som påstår att andevärlden finns här: bland oss levande, brevid oss, så det kan kanske oxå vara Gaia, jordens inre kraft. XD Tro vad man vill, men jag tror att livet fortsätter. =)

Jag tycker nästan att det finns så mycket som pekar på att det finns en värld bortom vår egen. Jag menar, tänk vad människor genom alla tider har upplevt och sett spöken, sina anhöriga , änglar med mera. Det finns en möjlighet att det andliga existerar och att vi överlever döden, så jag väljer att tro det.

Jag tror att man är här för ett syfte, och föddes vid en tidpunkt för ett syfte. För att klara det man är här för på bästa sättet.När man är död, jag tror det är den världen som är själva världen om man säger så. Grund anden, inte dina egenskaper utan sin själ, lever där och har kunskap som alla dina liv har haft. Den lär sig mer för varje liv den lever.

Du har också ett syfte här, att göra världen bättre, och lära anden saker som den inte kunde i de andra liven, och eftersom det dröjer mellan liven finns det förmodligen ev värld med ett s.k streck som liv. Tänk det som att livet är oändligt, bara en linje, men om du ser linjen framifrån, få har du allt, och all kunskap från alla liv, när du lever i den andra världen, efter att anden som dött kommer till ro typ. Jag vet inte om detta stämmer men såg ett repotage om detta för ca ett halvår sedan, på ettan. En "ande" gick in i en mans kropp när han var i trans (lånade den) och pratade om en massa saker, ( som du mannen inte hade en aning om) mycket intressant.

Sedan är det vell så, att alla har sin mening med livet, och om den indre själen känner att inte detta liv kommer att klara av denna uppgift, det är kanske då den tillåter självmord. För om vi tänker efter finns det alltid något som hindrar en från detta.

En uppgift kan t.e.x vara att lära sig om kärlek, djup kärlek. Eller att hjälpa folk, lära folk saker o.s.v.

Jag vet inte bara en teori? Någon som har något att inlägga? :)

Jag tror att allt mänskligt liv har uppstått av en slump, och att man väljer själv vilken mening och inriktning ens liv ska ha.

Och alla tankar om Gud och andevärlden och livet efter detta är bara hoppfullt önsketänkande.

Det är vad jag tror.

Och det finns som bekant ingen levande människa idag som kan lägga fram bevis för att det skulle förhålla sig på ett annat sätt.

nej inte levande, död

#15

jag har hört sägas att sannolikheten för att att mänskligt liv har uppstått av en slump är lika sannolik som att Encyclopedia Brittannica (ett av världens mest omfattande uppslagsverk) skulle ha kommit till genom en explosion i ett bibliotek.

Men den goda nyheten är att vi får tro vad vi vill - för handen på hjärtat - vem vet?

# 17

Du menar alltså att det är en HÖGRE sannolikhet att jorden skapats av en allsmäktig, osynlig skapare som sedan dragit sig undan för att inte lämna några som helst bevis för sin existens?

jag har en undran om varför påstår en del kristna personer att vi bär på arvssynden efter eva ock adam får också dåligt samvete av vanliga göremål ock olyckor är straffet av det som hände jesus ? jag tjäner en kvinna som jag vill tycka om men när hon säger det hella tiden som jag skrev blir det svårt få kraft ska nämnas jag är känslig om det kan vara detta som är imot mig tycker jag är rädd för så många saker att det hindrar min andlighet har någon några råd ock ge så kanske min vardag skulle bli lättare .tackar iförhand.från eva-lina.

#18

jag tycker att skapelsen själv  - alltså livet, universum och allting - är bevis nog på skaparens existens.

svar ja alltså.

# 20

Alla har naturligtvis rätt till sin egen tro.

# 19

Det är sådant som blir lite problematiskt med människor som är djupt troende. Arvssynden efter Adam och Eva.

Varför ska vi behöva lida för vad två fiktiva figurer hade för sig?

#21

Så trevligt det skulle vara på forum av den här den typen om alla skeptiker hade samma inställning.

#19

Den stora "synd" som Adam och Eva begick var att dom åt av kunskapens träd.

Kunskap och upplysning är något som kristenheten har bekämpat sedan dag ett, därför att man ansett att det har vänt människorna bort från den rätta tron och det är den största synden av alla.

Hade dom fått bestämma hade vi fortfarande dansat runt i paradiset som lyckliga okunniga små barn som bara hade att lyda Big Daddy så skulle allt ordna sig.

Med facit i hand så tror jag att Adam och Eva gjorde oss alla en stor tjänst med sin olydnad.

# 21

Så du menar att det BARA är skeptiker som är trångsynta på detta forum?

Läsa tråden "Sverige och Ateismen" och kolla hur signaturen "himlen" där beter sig mot de som inte delar hennes tro.

#24

nej det har du rätt i - det är definitivt inte bara skeptiker som är trångsynta. Det är låg nivå att anklaga sina meningsmotståndare för att vara sjuka oavsett från vilket "läger" man kommer.

Vad beträffar signaturen "himlen" så avhåller jag mig från kommentarer - hon kör sitt eget rejs och det är långt i från mitt och alla andra "troendes" som jag känner. Det är allt jag vill säga.

# 25

Jag håller med dig fullt ut. Det finns många trångsynta människor här, både skeptiker och troende.

Jag har en fråga om vad som händer precis minuterna innan man ska dö. När man dör, vandrar själen upp till himlen då eller vart tar den vägen? Kan man ha tur att få med själen på bild?

Det säjs att några har sett när själen lämnar kroppen - (vilket sker i dödsögonblicket,) men att någon fångat det på bild har jag aldrig hört talas om.Men…vem vet…

Vart själen tar vägen? Ja vi brukar inte tala om himlen i de här sammanhangen utan "en annan dimension" dit vi vandrar vidare…men kalla det vad du vill .

För övrigt tycker jag att du skall utveckla din medialitet med att gå en kurs till att börja med. Där får du svar på många frågor och kan träffa  likasinnande, Vår sajtvärd: Elisabeth,bor väl i Jämtland -- Strömsund tror jag. Kolla hennes hemsida!

#27…jag har hört talas om att alla som dör minskar exakt lika mycket i vikt….och då har det påståtts att det är själen som lämnat kroppen…därav viktminskningen….…hmmm….vet ej, hur dom som har skrivit det vet….kanske någon grupp har vägt den avlidna före o efter….mycket bisarrt tycker jag i min smak, men det är klart om man vill forska så varför inte…..

Det var iallafall vad jag har hört någonstans…..kanske bara en skröna…..

# 29

Det där är väldigt intressant.

Det var en forskare som hette Duncan MacDougal som gjorde efterforskningar på ämnet. Han började väga människor strax innan, och sedan efter de dött och kom fram till att själen vägde 21 gram.

De flesta seriösa vetenskapsmän verkar dock avfärda hans forskning som oseriös, ofullständig och ovetenskaplig.

http://en.wikipedia.org/wiki/Duncan_MacDougall_(doctor)

jag tittar ibland på det okända och det får mej att mer och mer tro på att det finns något liv efter döden,,,jag har det säkert som tröst också inom mej,,för ingen vill väl dö?och det är ju det enda man kan vara riktigt säker på att alla gör någon gång,,,det är det jag inte vet något om som känns skrämmande,det finns ju artiklar i tidningar ibland om människor som upplevt att dom var döda,där läkare tom död förklarat dem och de jag läst om har ju i stort sett haft samma upplevelse,dom har lämnat kroppen och sett sej själva där dom ligger,,någon skrev om att han inte ville tillbaka till kroppe.själv upplevde jag något mycke märkligt för ca 10 år sedan,,jag blev mycket sjuk,fick hög feber,,på natten kände jag att jag var på väg  någonstans,,men då kom min morfar,,som varit död sedan flera år tidigare,,,han kom i vagn dragen av en häst,han satte sej på sängen hos mej,höll om mej och sa,,,nu ska du stanna här,,jag frös så fruktansvärt och jag kände hur han drog täcket om mej,,efter en stund såg jag att han försvann som i dimma,,,visst det kan ha varit feberyra,,,men upplevelsen var så stark att jag är benägen att tro att det var min morfar som var hos mej,,,vi hade också väldigt starka band till varann när han levde.