Jag har med jobbat myckey inom vården. Och det är som du säger Anna att auran försvinner. Och det syns i deras ögon. De är beslöjade, precis som de är seende in i en annan värld.

#1 Just så Mia ser jag det också..Man kan riktigt både se & känna att den döende står med ena foten i den andra dimensionen..!

Jag har upplevt det som att då en människa har mycket ouppklarade "ärenden" i denna Värld…så blir övergången svårare..kan det vara just detta som gör anden "jordbunden"?

Jag tror inte att vi tar med oss den "jordiska identiteten" till andra sidan men att vi får "göra upp" med det vi har ogjort..!

För mig verkar det "hemskt" att se "döden" i vitögat. Det måste vara jobbigt att se livrädda människor i ögonen?

MVH

Woozy

De jag sett som är döende har inte sett rädda ut. De ser snarare ganska  nöjda och "borta" ut. Visserligen har de jag sett vart uppåt en 90 år och levt sitt liv och är inte rädda för döden.

Kanske hade vart så om jag hade träffat på unga människor som ligger på dödsbädden. Då hade man nog sett hur rädda de är.

#3 Jag tror att många människor bär en väldig rädsla för själva döden! Vi är liksom uppvuxna & präglade av att döden ska vara mörk & avslutet..Jag har själv varit med om en nära döden upplevelse 2006…jisses va rädd jag var..Jag har min tro & övertygelse om andens odödlighet, men det hjälpte mig inte just då!

Jag låg med fruktansvärda smärtor & skräcken syntes i mina ögon…men då jag kände att jag var tvungen att släppa till en annan kraft så var all smärta som bortblåst, jag kände harmoni & jag förstod i det ögonblicket att min skräck handlade om att släppa "KONTROLLEN"..att lämna dem jag har kär, att inte kunna kolla läget på samma sätt osv..

Önskar att alla fick möjlighet att få dö i en lugn & trygg miljö..utan sprutor & en massa annat som bara gör övergången kämpigare(visst att smärtlindra är något jag själv alltid hjälpt till med i arbetet inom vården) MEN att vara i sjukhusmiljö med slangar, nålar mm kan vara ångestladdande i sig…

#4

Jag har hört på radio där det handlat om just gamla och döden, och det är som du säger (iaf för väldigt många gamla) att de inte är rädda för döden. -Ibland undrar jag om de gamla träffat nån från "andra sidan" så de gamla liksom redan vet vad som kommer att ske och inte är rädda?

Sen så finns det ju de som stannar mellan "gråzonen". Jag vill inte veta hur deras ögon ser ut, de som skall till gråzonen.

MVH

Woozy

Jag tror att många känner då man närmar sig slutet på Jordelivet & det ger en lugn & harmonisk känsla..Ofta har man sett hos en döende att de kan "se" mer än tidigare..att kronchakrat öppnats & dem tar in andevärlden i det ögonblicket….

#6. Jag tror det är så att gamla som ligger på dödsbädden, ser vilka de kommer att träffa dit de kommer. De vet att de kommer att få det bra.
Därav deras beslöjade ögon. De "ser" in i en annan värld där deras vänner och anhöriga finns.

Innebär det här att det kan finnas medium som när de tagit farväl av sina "nära och kära" "tonat" in dess aura mm? Jag tänkte på nyfikenhet nu, utan av oro över den döendes (vad man nu kan känna vid en aura)? Isf så kanske det finns någon som skrivit om detta i böcker mm?

Först när tanken slog mig så tyckte jag det var respektlöst isf, men sen när jag ändrade tankebana så kändes det inte lite "fult" att isf tona in auran om det nu är oro, rädsla eller vad det nu kan finnas för motiveringar.

MVH

Woozy

#7 Precis så som du beskriver det så upplevde jag det när min mamma gick över. I slutskedet så blev hon så lugn o harmonisk,smärtan försvann. Hon sa  till mig att jag inte behövde vara ledsen för nu hade hon inte ont längre och hon kunde se ljuset.

#10 Förstår att det måste ha varit en lugnande & skön känsla för dig..& visst är det så..När vi släpper allt till den "högre makten" eller vad vi nu väljer att kalla den…så har vi ej längre smärta rädslor eller oro..De mänskliga känslorna försvinner..precis som materialism & ego osv

Kram på dej

Det är synd att det inte är så för alla människor som dör. Min Farmor skrek av smärta det sista dygnet innan hon dog.

Woozy

#12 Usch, jag beklagar detta men jag tror att hon fick uppleva total frid & harmoni i ögonblicket då hon gick över!

Jag har också varit med om en kvinna som skrek in i det sista(ber om ursäkt till er som är känsliga för sånt här) men det är fakta, hämtat direkt ur verkligheten..Hennes sista ord var "jag faller i gropen"..Vet ju absolut inte om det var hjärnan som spelar ett spratt ty jag tror ju inte på något "helvete"..tror att precis ALLA får tillträde till den andra sidan & INGEN åker ner till "hin håle för att skotta kol"..

#13

Jag vet inte, men läkarna ljög rakt upp i ansiktet på pappa min. De sa att hon (farmor) inte hade nå smärtor pga alla droger, men det var min pappa som var med farmor sista dygnet och hon skrek av smärta trots "dosen" med smärtstillande.

Jag var inte med då, men jag kan se det framför mig.

Woozy

#14 Inte bra men jag hoppas 6 tror att din farmor nu har fullkomlig harmoni där hon befinner sig & att den mänskliga känslan av smärta..är långt, långt borta !

Kram

#15

THX

Jag hoppas oxå det.

MVH

Woozy

Alla vill ju somna in lungt o utan smärta, det är ju självskrivet, och man för står inte varför det inte skall kunna gå…, det finns ju så många sätt att hjälpa, om inte värkmedel räcker till, varför kan man inte få bli nedsövd då åtminstonde tills slutet kommer…bättre det än vara vaken med fruktansvärda smärtor…

Nog om det, jag såg min ex svärmor dagarna före innan hon gick bort i cancer…och då minns jag så tydligt att hon hade en dimmig blick, det var liksom en hinna över ögonen….och jag minns att jag tänkte så på det…hon hade så vackert blå ögon, men då var dom nästan färglösa av denna hinna….men jag tänkte bara på att hon måste ha haft blodbrist eller något sådant….

Men ändå kände man nästan på sig att detta var slutet, men så plötsligt blev hon så himla pigg dagen därpå att hon t o m, ringde själv och ville att vi skulle ta med lite böcker o dyl, nästa gång vi kom…..men det blev inget med det, för bara 2 dagar efter så ringde dom att vi skulle komma fort, för hon hade blivit sämre….och vi hann inte ens dit, förän hon var borta….

Jag själv är inte rädd för döden, men däremot vill jag inte dö ännu…har ju så många år till tycker jag…men nog har jag redan förberett mig för det, har ordnat allt för mina efterlevande, så dom vet hur jag vill ha det och var jag har alla pappar o sådant som kan behövas….vet ju hur det är när det  händer….har ju tagit hand om några begravningar, så då märker man va mycket det är som kommer upp om sista viljan o s v….

Så alla borde ha skrivit ner sina önskemål inför den dagen, om man har svårt att prata om det…. så anhöriga vet….för det kan vara en stor dilema, när flera säger olika saker….

Nu spåra jag ur själva temat i TS fråga, förlåt….hoppas att du har överseende med denna lilla urspårning, men det liksom kom till på detta tema av farten…..

kram

Eija

"varför kan man inte få bli nedsövd då åtminstonde tills slutet kommer"

Läkarna "hade" ju gett henne smärtstillande så hon inte skulle känna nåt sa de. Problemet i det här fallet är nog inte medicinens fel utan läkarnas nonchalans och kyla. Vilken normal funtad människa som helst begriper väl att om nån skriker av smärta så gör det ont. Det är ingen fara, hon känner inget sa idiotläkaren.

Men men, vi har väl bara sett början av det samhälle som komma skall..

Woozy

#17 Eija..Du är så klok & go

#18 Woozy…det är sjukvårdens skyldighet att smärtlindra då inte annat finns att göra..Men din kära farmor kan ju faktiskt ha skrikit av andra orsaker oxå, eftersom jag har svårt att tro att någon skulle lämna en patient med svår smärta!

Beklagar verkligen att ni fick uppleva detta!

Anna, funderar kring det du skrev

Jag kan berätta om ett möte jag hade med en kvinna, jag kunde ej se hennes energifält/aura så tydligt längre..det syntes så väl att hon var "på väg bort" från Jordelivet!

Vad hände med kvinnan, lever hon eller dog hon?

#20 Hon gick över bara en månad efter att jag hade mött henne!

Kram

Jag hörde en intressant historia från en väninna en gång. Hon kände en äldre medial kvinna (som jag inte tror är i livet längre, men hon var en sån som till och med polisen vände sig till ibland när de sökte försvunna personer). I alla fall kände hon hela min väninnas familj och hon frågade om väninnans pappa var sjuk, för han hade ett ljus omkring sig. Men nej, han var inte sjuk. Däremot flög han ihjäl sig några dagar senare, det var det kvinnan hade sett.

Det får mig att fundera på om det är olika med folk som är sjuka, eller folk som är ödesbestämda att snart gå bort i en olycka?

För övrigt har jag sett själen lämna en kropp, det var när en av mina hästar dog mycket dramatiskt av brusten aortabåge. Det var vackert, men oerhört sorgligt.

#20 Ok.

Jag har varit med vid en övergång och det var i mars i år när pappa lämnade jordelivet. Det var så fridfullt. Han var medvetslös när jag och mina systrar kom till sjukhuset på natten. Det var min födelsedag. Pappa återfick aldrig medvetandet och tog de sista andetagen 18.05. Jag stod vid hans säng och höll om honom, strök honom över huvudet och pratade lugnande med honom och bad honom hälsa till mamma. Min känsla var att han lämnat kroppen redan.

#22 Intressant..där kommer ju ödeskarma & som du säger människor som ÄR sjuka in..Hur olika det kan synas runtomkring dem osv..Är man känslig/seende så kan man säkert också se detta på många olika sätt..

 #22

Det var intressant det du skrev, för han hade ett ljus omkring sig.

Jag har hört en kvinna berätta att hon sett ett starkt ljus omkring en person och hon tänkte att detta måste jag berätta när vi ses nästa gång. Den kvällen dog den personen så hon fick aldrig möjligheten att berätta. Jag har funderat mycket på vad det var för ljus.

#19

"Men din kära farmor kan ju faktiskt ha skrikit av andra orsaker oxå"

Jag avböjer att kommentera ditt inlägg för trådens skull.

Woozy

Jag tror inte man behöver dö pga att man har mycket ljus omkring sig.

Ett medium som min mor besökte såg mig(utan att min mor nämnt mig övh)Mediumet sa att JAG har mycket ljus omkring mig!

Detta var ca 1år sedan,o jag lever fortfarande:-)

Fast jag kontaktade faktisk mediumet eft att min mor berättat detta för mig,då jag ville veta vad hon menade då hon sa så.(mor min frågade det aldrig då hon var där).

Mediumet svarade att hon ju omöjligt kan minnas varje enskild "klient" o att hon "stänger ned eft kontakt,så hon lägger inte specifika uttalanden på minnet(naturligtvis).I vilket fall så sa hon att:om jag såg att du har mycket ljus omkring dig så menar jag något positivt.

o som sagt jag lever!!

#27 Absolut..Mediet menade absolut att du har ett fint ljus/karisma=andens utstrålning & aurans färger/ljus!

Kram

Jag är inte så bra på detta…och har endast sett människor dö i en sjukhussäng. Då har allt varit så fint och fridfullt…dom har bara somnat in i sömnen…

Efteråt har jag känt som att det bara är "ett skal" kvar…något fattas…något som lämnat kroppen…

Spännande diskussion!

Jag arbetade inom vården för många år sen. Jag fick sitta och vaka hos en man som var döende. Jag satt och höll honom i handen när han tog sitt sista andetag, ögonen var öppna och jag såg hur livet, själen? vet inte vad, men hur hans ögon förändrades. Jag tyckte redan innan han dog att ögonen såg livlösa ut, men i det ögonblick han dog hände något, det var verkligen som om själen nu gick ur han. Jag kunde verkligen se det.

Jag kände mig helt lugn just då, men var lite skakis efteråt.

Det var fint…om man nu kan säga så.

#30 marianneer…Visst är det en fin upplevelse då man ser detta lugn & den harmoni som infinner sig just vid övergången..

Jag jobbade på ålderdomshem samt diverse olika avdelningar där man ofta fick vara med patienter till slutet..& så gott som alltid fick man vara med & se den totala harmonin..Visst kan man säga "fint"

Kram Anna

I morse dog pappan till mina barn. 63 år, skulle gå ut och skotta snö, men hann bara sopa av trappan. Grannarna kom och gav hjärtlungräddning tills ambulansen kom, men det gick inte att rädda hans liv.

Mina barn har inte haft någon bra relation med sin pappa, fast vi var gifta 20 år och barnen var 13 och 19 år vid skilsmässan.

Nu ikväll, när jag har pratat med mina barn, så tycker de att han den senaste tiden verkligen brytt sig, via SMS, mail och telefonsamtal och t o m presenter. Min son känner det som att deras pappa kanske har kännt något på sig. Han har haft några hjärtinfarkter och har haft väldiga alkoholproblem.

En annan sak som är väldigt tråkig ÄR att hans nuvarande fru har varit med om det här en gång tidigare, då hennes då 40-årige man dog i hjärtinfarkt på sin 40-årsdag. Idag på dagen är det 23 år sedan de träffades.

#32 Beklagar verkligen sorgen..Mina tankar går till era barn också! Sänder så mycket ljus & värme som jag bara kan till er!

Kram Anna

Tack Anna! Det värmer. Mina tankar far ju tillbaka ca 45 år, då jag var förälskad i denne man. Jag fattar inget, men kan mina barn ha rätt i detta, att han har kännt det på sig??

#34 Jag förstår dig så väl..Visst kan dina barn ha rätt i det, att han känt på sig! Jag tror ofta att det är så..att vi känner på oss, instinktivt att vår tid är utstakad & då vi närmar oss slutet…Därav säkert också att han tänkt extra mycket på era fina barn den sista tiden..

Mina tankar finns hos er alla där hemma!

Kram../Anna

Ja det är intressant ämne, vet när pappa dog i hjärtinfarkt -93. Anna har nog hört detta tidigare..men..men

Jo innan han dog några dagar innan så när vi hälsade på honom på sjukhuset så verkade han så frånvarande. Satt bara och tittade efter något ut i korridoren. Sedan sa han har ni sett den där snygga tjejen med det fina lockiga håret, och så tittade han liksom efter henne. Nej, sa vi och de andra tyckte det var lite underligt.

Idag tänkte jag på om det kunde ha varit en ängel som visat sig för honom eftersom det var nära innan han skulle gå över.

När vi fick dödsbudet så åkte vi in och skulle se honom för en sista ggn, jag tyckte att det lös som ett ljus ur munnen, precis som Sisa skrev att det var som ett skal. När man lever och öppnar munnen så är det ju mörkt, men det lös liksom ifrån munnen som var lite öppen.

Ja visst är det fascinerande detta. De säger att senildementa är i andevärlden redan, fast kroppen finns här i jordelivet. Min moster blev senil och jag tyckte att hennes ögon var dimmiga.

Tack för tråden…

Kram Jile

Intressant läsning.

Jag är periodare  med att var aktiv här.

Jag kanske har berätta detta förut, jag är inte säker, men då får ni i så fall en repris, ni gamla här på ön *L*

Min mamma fick Kol och lämnade jordelivet endast 63 år gammal. Hon låg på korttidsboende sista dygnet. Personalen ringde mig ..7tiden på morgonen dagen innan nyårsafton. Hon hade lagt sig mycket sent, efter att personalen fått tjata henne isäng. Hon hade jättesvårt att andas. Vid 5tiden fick de ingen kontakt alls med henne.

Jag och min dotter åker dit. De kontakat även hennes man som kom senare. När vi kommer är hon i stort sett okontaktbar., Vi vakar hela dagen och natten. Vid 2tiden på natten märker jag att något händer så jag väcker de andra och säger till dem att nu ska mamma gå över till andra sidan. Jag ringde  på sköterska och vi  tog adjö. Då sätter sig mamma upp i sängen och tittar med stora klara ögon. Hon tittar från den ena till den andra, men det går inte att få ögonkontakt. Hon liksom såg igenom oss. Ögonen var så otroligt vita, som någon målat dem med vit färg och det blåa i ögonen var som havets blåa färg. Såå fint!!! När hon tittat en stund så ser hon förvånad ut…sedan lägger hon ned huvudet på kudden och går över till andra sidan, Klockan 3 på nyårsafton.

Någon gång under natten så började en klocka att ticka. Som en äggklocka…typ. Ljudet kom från ett hörn i sovrummet, över en garderob. Jag frågade pesonal vad det kunde vara. Ingen hade en aning och vi kunde heller inte hitta någon förklaring. När mamma hade dött så slutade klockan att ticka!

Det var efter denna händelse som jag började min mediumutbildning! Idag har jag nästan daglig kontakt med min mamma, men jag har aldrig fått veta vad det var hon såg, den stunden innan hon dog.

Kram!
Kerstin

#29 Det där med bara skalet, det var exakt vad jag sa när min häst hade dött. Vi hade flyttat upp honom i gräset vid vägkanten och satt och väntade på att bilen från nödslakten skulle komma och hämta honom. Någon som bodde nära kom med en korg med varm dryck i termosar och kanske något annat, jag minns inte. Men timmarna gick och någon undrade om jag orkade sitta där med honom. Men jag sa precis dina ord: det är ju inte han, det är bara skalet.

Jag kan tillägga att jag efter en tid började drömma om den här hästen. Jag drömde att jag skulle få rida hnom igen, och att han mådde bra och såg fram emot det lika mycket som jag, men jag vaknade alltid innan det blev av. Jag älskade verkligen den här hästen djupt och ibland undrar jag om han har kommit tillbaka i en katt som jag har nu, båda är långbenta, nerviga, smala och lite svårfödda, båda har väldigt svårt för att tävla (jag ställer ut katten och tävlade dressyr med hästen som ofta var väldigt spänd på tävling, rädd att göra fel) båda har ett oerhört speciellt förhållande till mig och jag till dem. Jag älskar alla mina djur, men de här båda är väldigt väldigt speciella. Båda har kommit till mig för att någon de varit hos innan inte ville, eller kunde, ha kvar dem.

#37 Trevligt att se dig här Kerstin(Kram)

Just detta med att de som går över kommer med en hälsning inom samma dygn tror jag är rätt vanligt!

En vän till mig var med om en trafikolycka & lämnade jordelivet så..samma natt knackade det såå intensivt på dörren att vi alla vaknade..Ingen var där men vi bara kände att det var Leif som kom med en hälsning!

#38 Häftigt att han kom tillbaka..;-) Jag hade en klok svart katt..en vanlig bondkatt & inte alls vacker att se på..men jisses SÅÅ klok, jag kunde känna att han hade mer som "mänskliga känslor" & så stor förståelse..Tyckte ofta att han var mer klok än många andra runtomkring!

Kram på er/Anna

#32 Men Thyra vad konstigt att det blev så exakt med 40 årsdagen och dog samma dag. Sedan dör hennes nuvarande man på 23-årsdagen…ja ibland undrar man. Beklagar sorgen för er.

#38 Ja jag tror vi pratade om detta förut du och jag i en annan tråd. Jag har ju min kattunge som jag tror min gamla katt som blev påkörd förra året fötts på nytt i för han beter sig så lika. Det är så intressant detta tycker jag. Man vill liksom veta om det är så :-)

Kram Jile

När det gäller vilka man har omkring sig som är reinkarnerade får man lita på sina känslor, oftast märker man ju det där med kontakten man får vid första mötet och att man dras till varandra på olika sätt (alla reinkarnationer man möter är ju inte av godo, en del har man saker att göra upp med också och såna återföreningar kan vara jobbiga). Jag tror att vi har spårat ur lite från tråden dock och kanske borde öppna en ny för det här, för det är givetvis intressant det också. Förlåt till trådskaparen för att det blev sidospår!

Min pappa dog samma dag som han fyllde 59 år. Låg på sjukhuset och fick gratulationsblommor i samma ögonblick…från någon som inte visste. Tre dagar senare födde jag mitt första barn…en kille. En försvinner…och det kommer en ny…Ibland ser jag pappa i min son.

Tack för jättefin tråd…så skönt att dela med sej av dessa tankar ibland, som man ju nästan aldrig pratar om. Inte efter en lång tid iallafall.

Kramar, Ljus och Värme till Er alla.

#42 Oj Sisa, att dö på sin födelsedag och få gratulationsblommor. Ja tänk hur det kan bli.

Ja oftast är det att någon föds och någon dör i släkten samtidigt.

Det är skönt att få prata om detta med andra som har haft det likadant.

Kram Jile

Vill be Woozy om ursäkt för mitt otroligt klantiga ordval tidigare i tråden! Har gjort det i Pm men vill göra det även här i tråden! Sorry..Skrev först & tänkte sedan  Vill absolut inte ta ifrån er den upplevelse ni haft & heller inte trampa in på er upplevelse runt din farmor!

Kram från Anna