Mina vuxna barns Änglar
Jag talar till mina vuxna barns Änglar; följer Ni dem fortfarande ? Bär Ni deras Önskningar i Era händer ? Vet ni något om deras kampfyllda ensamhet ?
Och när de förnekar Er och livet, vänder Ni Er bort och gråter, men stannar kvar ?
De behöver Er, mera än då de var små, de behöver Er förtvivlat för ungdomen är den svåraste tiden. Allting ska göras på egen hand, man skall rycka sig lös, tänka igenom allt själv, vill inte veta av Änglar.
O, mina vuxna barns Änglar!! En mor får inte längre ingripa. Men Ni får. En mor får inte längre råda, men Er visdom är Guds.
Dröj kvar hos mina vuxna barn, Änglar!! Hjälp dem att vandra i snårskogen att finna den rätta vägen, deras enda rätta väg!!
Så vackert skrivet Anna. jag sitter här med tårar i ögonen.
Kram
trollet60
#1 Den följer med mig & ger mig ofta styrka nu då man själv har åtminstone en helt vuxen & myndig tjej & en av dem håller på för fullt med att gå igenom den, ibland så tuffa ungdomen!
Ljus & värme
Anna
Underbart vackert! Helt underbart och så rätt…
Ibland tror man att barnens skyddsänglar har glömt bort dem, men de finns där. Det barnen genomgår ska de göra..alla har vi våra livsläxor, även om det gör ont i modershjärtat att se det som ibland sker ..visst kan man som förälder finnas där och stötta.
Vi själva har också varit ungdomar
U R us
Å vad vackert. Har aldrig funderat så…hoppas de har en ängel med sig som leder dem rätt i livet…
Kram, Ingu.
Starta ny diskussion