Den här dikten skrev jag då en gammal kvinna som jag hade skött om i sex år gick bort. Tyckte den passade på telegrammet som skickades till hennes begravning.

Vår tid på jorden är förgänglig likt en ros som sakta vissnar

Nu vilar du bland rosenblad på en ängels mjuka vingar i en värld fylld av skönhet glädje och visdom

Vila i ljus och värme tills vi ses igen