forts..

Paret vet att jag letar efter Lilla Anna, men då dom blivit så fäst vid henne vill dom inte ge sej till känna och lämna henne tillbaka.

Lilla Anna lever, jag letar ännu och jag måste hitta henne.

Ni är alla värdefulla…

Kram Sisa

Jag hoppas verkligen att du hittar din Anna!

Kram Shar

Jag hoppas också att du hittar din lilla Anna.

Jag blir ledsen när jag läser detta, önskat att jag kunnat hjälpa dej.

Hoppas av hela mitt hjärta hon kommer tillbaka. vet själv inte vad jag hade gjort om någon av mina hundar hade försvunnit…

Massor av varma kramar…

Ja, det känns i hjärtat verkligen! Hoppas att du får henne tillbaka.

Kram

Jag hoppas oxå verkligen att du hittar henne igen, man blir så ledsen och bedrövad när man läser din saga om anna….skulle aldrig ens vilja råka ut för något som hemskt……

varma kramar till dig…..

EIja

Men så ledsamt att läsa!!Hoppas du får hem din LIlla Anna!!

(((((Stor kraaam)))))))

Ett år har gått sen jag tvingades ta det svåra beslutet att låta Totte ( min älskade Papillonhane ) somna in. Tomheten är stor…

Jag saknar Tottes ömma blick då vi pratar, hans glada skall efter bollen och hans mjuka kropp i korgen. Jag saknar hans sträva tunga då han väcker mej på morgonen, hans välkomnande då jag kommer hem och hans blöta nos då jag är ledsen.

Jag saknar den bästa vän jag någonsin haft, och den kärlek som bara den vännen kan ge.

Jag beslutar att låta Lilla Anna komma in i mitt liv…

#10

Tårar på min kind. Vad fint skrivet om lilla Totte.

Det var en bra sammanfattning av Lilla Anna, hoppas detta par får sig en tankeställare och lämnar tillbaka Anna.

Kramar i 1000 till dig

//Jile

Lilla Anna och jag möts en kall och snöig vinterdag i Januari. Anna, som är en skygg, liten Papillondam tar plats i mitt hjärta och på golvet vid ytterdörren. Väntar kanske på någon…

Hon är blyg, men också lite nyfiken då hon ibland kommer och ser efter vart jag finns. Jag funderar en stund och bestämmer mej för att ta med Lilla Anna på en promenad. Jag vill ju så gärna ha kontakt med henne.

Då jag öppnar ytterdörren är hon snabbt ute på bron, men den är stängd med grind och staket. Lilla Anna ålar sej då under grinden, skuttar nedför trappen, springer över vägen och försvinner in i skogen ner på en liten skogsväg.

Allt går så fort, jag springer efter och ropar hennes namn, men förlorar henne ur sikte…

Jag hoppas, att om hon lever, har det bra hos några som är snälla mot henne!

Sen hoppas jag naturligtvis att du får veta vad som har hänt, lever hon eller inte.

Det är hemskt att inte veta!

… allt känns så overkligt och dagarna som följer är en mardröm. Vi letar, annonserar, knackar dörr, sätter upp lappar, ringer polis och taxi, som hjälper oss att leta. Vi sätter ut fällor, lägger ut mat och kläder, spårar men hundar.

Vi gör en hemsida att skicka runt och vår lokala tidning gör två stora reportage om Lilla Annas försvinnande.

Vi letar dygnet runt, åker skoter och går mil efter mil, men vårt letande ger inget resultat.

Lilla Anna är borta…

Men hu, jag har fått stora hjärtesnörpen för er skull…..

Håller tummarna och hoppas på det bästa..

Mvh Crowone

# 13 Förlåt men jag förstår inte riktigt, var det inte din hund när hon försvann ? Var det inte din egen hund du tappat bort ?

Kram

Tack alla ni som varit inblandad i Lilla Annas försvinnande, det värmer att Ni finns. Tack också till Lilla Annas " riktiga " matte, som hjälpt oss att leta och inte lägger skulden på mej.

Vi ville ju båda att Lilla Anna skulle få ett bra liv…

Prova annonsera igen, det är kanske "rätt" människor som läser annonsen denna gången. Ge inte upp.

I det vackra vintervädret tar jag en promenad längs den lilla stig Anna försvann. Jag kommer fram till den plats, där den lilla vägen möter den stora, den plats där Lilla Annas små tasspår slutar…

Valde hon skogen, eller valde hon den stora väg, som leder hem till den plats där hon har sin flock?

Jag hoppas en dag få veta…

Jag hoppas också att Lilla Anna haft ett bra liv, och kanske njöt hon lite av sin frihet…

Hoppas du hittar Lilla Anna snart, jag började nästan gråta när jag läste om henne. Önskar dig all lycka till, till både dig och Anna att ni ska hitta varandra igen.

STORA KRAMAR TILL DIG OCH ANNA FRÅN MIG.

ÅÅh din stackare jag håller tummarna för er!  Hittelön kanske hjälper? Vet du vad dom människorna bor? Då kan du ju muta dom, typ. <3

Putt…tänker på dig Sisa.

Kram Jile

Nästan alla omkring mej har gett upp hoppet om att hitta Lilla Anna. Så länge jag inte hittat henne, kommer jag att fortsätta hoppas.

Lilla Anna blev fråntagen den trygghet och tillvaro hon hade. Hon blev helt utlämnad.

Hon kommer för alltid att ha en stor plats i mitt hjärta, och hon kommer för alltid att finnas i mina tankar…

Puttar……<3 för lilla Anna

Kanske Lilla Anna inte lever längre, det är bara så svårt att acceptera.

Jag började skriva på Övernaturligt med hopp om att hitta ett svar…

Resultatet blev " Sagan om Lilla Anna ", ( eller kanske verkligheten om Lilla Anna )

och

kanske är det saknaden efter Lilla Totte som driver på mitt letande efter Anna…

Hej Sisa,

Du har väl sorg efter Totte också mitt i alltihopa. Det blir väl extra starkt att du vill ha Anna tillbaka då. Du kanske skingrar dina tankar efter Totte när du letar efter Anna också.

Du vet inga veckoblad som ges ut i olika städer?

Vi har något som heter Salabladet det är till flera kommuner som det kommer ut till alla hushåll där.

Hoppas du får reda på snart var lilla Anna är.

Kram Jile

Kram till Er alla som läser "Sagan om Lilla Anna",

och för att jag fick skriva den här på Övernaturligt…

Ha en skön sommar

Sisa

Tackdetsamma Sisa, men vi får väl höras emellanåt för att höra hur det går med letandet efter Lilla Anna?

Kram Jile

Totte och Lilla Anna,

En skällande vovve i solens sken                      

följer en fjäril på springande ben

En bild av livet då det är som bäst                           Totte

men Du lille blev en kortvarig gäst                                Lilla Anna

Kanske vi möts en gång igen

och Ni blir åter min allra bästa vän

Er matte

Men vad fin dikt Sisa och gullig bild :-)

Kram Jile

Detta inlägg vill jag tillägna Jile och hennes Dotter

Kram på Er

Jag har fortfarande inte förstått om det var din hund eller en hund du stött på.

Tack Sisa, den var för söt,

Kram Jile, min dotter hälsar och tackar :-)

#33

Lilla Anna hade inte hunnit bli min hund, hon var hos mej på prov då hon smet

Sisa

hmm, kan de vara så att hon sprungit till den du "fick" henne av.

#36

Till henne är det ca 3 mil. Lilla Anna finns inte däromkring, vad jag vet.

Ok, ibland har man ju hört det tagit massor av månader att sina tidigare djur har letat sig tillbaka. Ge inte upp hoppet än. Håller fortfarande allt jag kan för att hon ska komma hem.

Tack #38

även jag hoppas Hon kommer hem…

Tack, Sisa för att den var till mej och min mamma Jile!

Jätte gullig bild, och jätte bra dikt.

Hoppas såååå att du ska få tillbaka lilla Anna igen.

Kram Lodjuret

Hejsan Lilla Lodjuret,

Vilken överraskning, att du är du.

Tack för din omtanke, jag blev jätteglad för detta och även för dina andra fina inlägg i min tråd. Ja, vi hoppas att Lilla Anna en dag kommer tillbaka, man kan ju aldrig veta.

Sköt om dej och hälsa mamma Jile,

Kram till Er båda  

Sisa

Ja, jag tänkte på det att du kanske inte visste att jag var jag.

Sköt om dej du med! Ska hälsa mamma.

Kramar från lodjuret

Lilla Anna,

Jag kan inte sluta tänka på Dej, jag undrar om Du ännu lever, vart Du finns och om någon sköter om Dej…

Jag har tusen frågor i mitt huvud, du finns i mitt hjärta och Du finns i mina drömmar. Hur ska jag någonsin kunna glömma, och när ska livet kännas roligt igen.

Jag skulle ge vad som helst för att få tillbaka min Lilla Anna.

Ibland känns det bra att låta sina känslor flöda, förlåt…

Sisa

Puttar igen ifall någon kan se var din lilla Anna är..

Tack Jile,

jag gör som du tycker…

Kram Sisa

Putt…

Jag har i vart fall inte hittat Lilla Anna…

Kram Sisa

Hej Sisa…Jag har lovat att försöka hjälpa dig..& jag ska göra det! Just nu har jag tonat in på en del & det snurrar lite i bollen…så jag ska försöka se till att återladda mig under dagen & pmar dig ;)

Varm kram Anna

Tack Anna

Kram tillbaka Sisa

Sick of crying

Tired of trying

I am smiling

but inside I am DYING

I miss You…..

Jag har en känsla av att Lilla Anna längtar hem…

Tyvärr så har jag inte känt in något ännu kära Sisa men jag pm:ar så snart jag får något ;)

Kramar Anna

Tack ännu en gång, Anna.

Jag har letat så länge, jag är van att vänta. Ta den tid Du behöver.

Kramar Sisa

Sänder ut en önskan i universum att Anna ska få komma HEM….

Alma

Känner den förtvivlan men ändock hopp, det gör ont i mig när någon bryr sig så mycket som det har varit med Anna. Jag förstår att hos vissa aldrig hoppet dör. Om jag nu säger något förståndigt och lägger undan empatin. Man måste lägga saker under lock, annars plågar man sig själv, och det är själv bevarelse drift. Läst dina annonser i lokal pressen, redan då berörde detta mig. Vet hur detta känns, själv tagit ledigt en vecka från jobbet, när en hund var borta. Åkte bil och letade nästan dygnen runt, till sist var min tanke jag måste få veta. Efter en vecka fick jag höra att en äldre man tagit till vara en hund. Det var min hund. Jag tror att den vägen förbi hans hus hade jag nog åkt 20-50 ggr. Trots att jag borde skrikit ut min glädje. Var mina första ord, varför har du inte ringt polisen. Och har du inte sett när jag kryp kört här fram och tillbaka. Saken är att där går högst 3 bilar per dygn. Det kan ju gått på samma sätt för Anna, men tiden talar i mot att hon kommer tillbaka. Så hoppet är väl att hon har det bra.

#55

Jag har så många gånger tänkt, att Lilla Anna har det bra och att jag måste sluta leta, för min egen skull. Men detta är så svårt, då jag inte hittar henne. Så länge jag inte hittat Anna, kommer jag att fortsätta leta, det vet jag. Jag kanske inte kan leta fysiskt längre, men hon finns hela tiden i mina tankar, och i mitt hjärta. Du hittade ju på din hund, och jag är så glad för detta.

Om man slutar leta, kan man ju heller aldrig hitta henne. Det är jättesvårt att släppa, och gå vidare, tro mej.

Jag vet att jag kanske aldrig hittar Lilla Anna…

Sisa

Ja Sisa vi håller tummarna för dig att Lilla Anna kommer hem till dig igen.

Kramiz

Jag vet att jag skriver mycket ( kanske för mycket ) om Lilla Anna,

men det känns så bra att veta att det finns människor därute, som

bryr sej om.

Precis lika mycket, som jag bryr mej om Er…

Sisa

Jag hoppas att du finner din lilla vän, Anna igen! Jag är säker på att hon tänker på dig och saknar dig!

Tänkte på er då jag såg detta i tidningen:

http://st.nu/start/timra/1.1102849

Tyra är en papillontik..

Vad grymma människor det finns! :(

#58 Skriv du Sisa , det hjälper dig i oron och kanske någon ser detta och kan hjälpa.

#59 Vad grymma människor kan vara, stackars oskyldiga djur :-(

Inte anmäla som stöld.. det blir värre, och värre.

Kram Jile

Vad är våra husdjur värda egentligen? Att behandlas som en levande

varelse, eller som ett föremål?

Tur att det finns omtänksamma, privata människor som lägger ned tid och energi, på djur som far illa.

I mitt letande efter Lilla Anna har jag har vänt mej till massvis av olika ställen, men inte fått mycket hjälp.

**Önskar det fanns en Djurpolis även i Sverige, dit man kunde vända sej då man förlorar ett djur, eller misstänker det är stulet. Man vet ju aldrig vad djuret råkar ut för, och att det finns grymma människor, är väl denna artikel,  som littlefriday hänvisar till, ett bevis på. **

Tack #59 och #60 för era inlägg

Kram Sisa.

En hund är inte dum, och en bättre kompis kan du aldrig få.

Hur kan man binda fast en liten hund i skogen, och sen bara lämna den?

Hur kan man flå hundar levande, hjärtat fortsätter slå i tio minuter innan djuret avlider?

Varför ska en liten hund som kommit bort, behöva sitta på hundpensionat i väntan på rättegång, då den kan vara hos sin ägare?

Varför får vissa hundar stryk av sin egen husse eller matte, bara för att den inte gör som husse eller matte säger? Vem rår för att det blir så, inte hunden i allafall.

Varför säljs vissa hundar, bara efter någon månad hos sin ägare?

Då jag tänker på detta, och på Tottes och Lilla Annas bedjande, snälla ögon gör det så ont inom mej. Mitt letande handlar om känslor, något som vissa människor inte ens vet existerar.

Tack för ordet, igen…

Sisa

#62 Ja du har rätt Sisa, det gör ont i hjärtat med alla djur som far illa. Tänker på de som använder djuren sexuellt också….stackars djur. Hemskt med alla katter och hundar som far illa i Kina och andra länder.

Hemskt det du skrev om hjärtat som slår i 10min efter, Sisa :-(

Kram Jile

#63. På vilket sätt far hundar och katter illa i Kina?

Jag hoppas verkligen du skall finna lilla Anna. Jag vet hur det var i när vår katt försvann då jag var i tonåren. Likaså kom vår kisse bort, mina pojkar som då ännu var små, var så ledsna. Men vi fann honom, han hade suttit i soprummet. Ingen hade tydligen varit in med sopor där under dagen. Och på kvällen kom min sambo på att han varit ut med soporna innan han åkt till sitt jobb. Jag hade tyvärr inte haft en tanke på soprummet. Utan hade tittat runt i bodar och knackat dörr. Men han kom åter och han var hos oss i hela 16 år så när som på någon vecka.

Jag kan inte heller förstå hur man kan vara elak mot djur och inte heller då människor är elaka mot barn.

Håller tummarna för dig

#63 De får ligga i trånga burar innan de ska slaktas till föda.

Här är länken :

www.animalprotection.se/index.php?id=127

#66. Vidrigt, om det stämmer. Tyvärr är inte katter och hundar ensamma om att bli dåligt behandlade. Kanske jag borde bli noggrannare med vad jag äter för kött.

Hundar och katter flås levande i Kina och i länder runt om kring!! I Peru så slaktas marsvin!! I Sverige så fraktar vi djur till andra länder för slakt.. dagar i transportvagnar, utan mat eller vatten, brutna ben o kanabalism är väldigt vanligt!! Är vr vi då bättre!!!

Sisa ring mig om du vill!! Kramar i tusenfald till dig!

#65  Tack Britt-Marie, varma kramar till Dej 

# 66 + 67   Jag mår så dåligt då jag läser detta

# 68  Ska kolla Din hemsida nu…

Längtar efter Lilla Anna….

#69 Ja det är hemskt :-(

Har du ej hört något mera?

Kram Jile

Tänker på dig…kram Sisa!

Tack Jile och Jeremina…

Ja, det är hemskt när människan är grym mot djuren….dom är ju så beroende av oss o så oskyldiga….

Brukar oxå tänka på dessa stackare som dom skaffar bara för att dom är så söta när dom är valpar, och sen är det inte kul längre efter ett tag….och vissar förstår inte att det är jobb med att ha ett djur….

Tänker mycket på min lilla Gizmo som jag tog från hundfrämjandet, han hade farit runt till olika hem, så till slut så hade han blivit en så otrygg liten stackare….och han var ju världens snällaste…han hade inte fått kramar o kel, på länge antagligen, för han var så rädd när man skulle bara styrka honom….lillpojken hade även en kronisk ögonsjukdom, som inte hade blivit behandlad o skött med droppar o salva, så han var nästa blind på ett öga….

Jag tror att han hade helt enkelt fått klara sig själv, ingen hade brytt sig om honom….han reagera inte på att man kasta bollar åt  han, men däremot kunde han få tag på en strumpa, då blev det fart, och han la sig o rulla på golvet med strumpan in munnen….

Jag var oxå iväg o klippte hans päls, för den var så tovig…så han måste ha haft så ont när det har tovat ihop sig…..När han kom till mig så kissa han inomhus o markera överallt…men jag hade kontakt med en hundpsykolog, som tala om att detta berodde på att han så förtvivlat ville markera sin doft så att han skulle känna sig hemma o trygg, samtidigt som han på det viset ville visa att han ville komma in i våran flock….

Du må tror att jag grät många ggr, när jag bara såg på den lilla, jag ville bara ta han i min famn o krama honom…men han var ju så rädd för berörning, så jag börja med att varje kväll stryka han försiktigt och prata lungt….första gågerna så reste han sig o stack, men sen börja han ligga kvar…och till slut så gick det bättr o bättre….och du må tro att den lilla kotten blev så kelsjuk efter bara några månader….och sen kom det fram att han var den pratsammaste lilla hund jag någonsin haft…..

Vi hade våran cermoni varje dag dels när jag satt vid datorn o dels när jag laga mat….det börja med att jag som brukar alltid sjunga heller än bra, när jag står vid spisen, och då kom han o ställde sig bredvid och börja knorra, som jag sa…och han lät, herre je…högre o högre….så fort jag sa någt så svara han……vi brukade säga att han ville väl berätta allt han hade varit med om…

Han var så go, och han satt ett stort avtryck i  våra hjärtan…vi fick ha honom nästan ett år, och han avled på sin 10 års dag…1/3 i år….jag saknar honom så enormt, och sitter med tårar i ögonen bara att jag skriver om honom nu….men jag vet iallafall att han blev trygg den sista tiden här hos oss, och verka ha mått jättebra…

Sätter in en bild på min lilla Gizmo, hans aska ligger nu här hemma i en grav tillsammans med min andra hund som dog i cancer

Nu har jag en ny kille som kommer från en barnfamilj, och man ser lite valpfasoner över honom trotts att han är över två år, men dom har tydligen inte haft tid med han, så han har inte lärt si nå hyfs, och sen finns det lite nervösa uttryck hos honom….och detta tror jag kommer från att han har inte fått vara ifred  från småbarna…

och sådant är ju så viktigt, att skall man ha djur o småbarn, så måste föräldrarna se efter barnen noga, för dom förstår ju inte när dom är små….jag personligen tycker att, om man inte har tid, då skall man vänta med att skaffa hund eller katt, när barnen kommit upp i ålder, där det går att prata med dom så att dom kan vara med o ta ansvar lite grann…

Nu blev det lite långt, men kunde inte låta bli att skriva om lilla Gizmo….för du skall veta att jag älskar hundar så det gör ont i hjärtat….och hunden är verkligen den bästa vän man kan ha….Så jag spyr galla över dom som missköter sina hundar….det är ju ett liv, som man har tagit ansvar för……

Samtidigt vill jag ge en eloge till de som inser och erkänner, att dom inte klarar av det och därför ser till att hunden får ett hem där den blir ompysslad o skött…

Nu blev det OT detta och har inget med övernaturligt o göra….så om det är så att det inte passar sig att jag har skrivit detta, så skall ni veta kära sajtvärdar, att det är bara att ta bort den här inslaget från mig  i så fall…..

kram/Eija

Ja, det är hemskt när människan är grym mot djuren….dom är ju så beroende av oss o så oskyldiga….

Brukar oxå tänka på dessa stackare som dom skaffar bara för att dom är så söta när dom är valpar, och sen är det inte kul längre efter ett tag….och vissar förstår inte att det är jobb med att ha ett djur….

Tänker mycket på min lilla Gizmo som jag tog från hundfrämjandet, han hade farit runt till olika hem, så till slut så hade han blivit en så otrygg liten stackare….och han var ju världens snällaste…han hade inte fått kramar o kel, på länge antagligen, för han var så rädd när man skulle bara styrka honom….lillpojken hade även en kronisk ögonsjukdom, som inte hade blivit behandlad o skött med droppar o salva, så han var nästa blind på ett öga….

Jag tror att han hade helt enkelt fått klara sig själv, ingen hade brytt sig om honom….han reagera inte på att man kasta bollar åt  han, men däremot kunde han få tag på en strumpa, då blev det fart, och han la sig o rulla på golvet med strumpan in munnen….

Jag var oxå iväg o klippte hans päls, för den var så tovig…så han måste ha haft så ont när det har tovat ihop sig…..När han kom till mig så kissa han inomhus o markera överallt…men jag hade kontakt med en hundpsykolog, som tala om att detta berodde på att han så förtvivlat ville markera sin doft så att han skulle känna sig hemma o trygg, samtidigt som han på det viset ville visa att han ville komma in i våran flock….

Du må tror att jag grät många ggr, när jag bara såg på den lilla, jag ville bara ta han i min famn o krama honom…men han var ju så rädd för berörning, så jag börja med att varje kväll stryka han försiktigt och prata lungt….första gågerna så reste han sig o stack, men sen börja han ligga kvar…och till slut så gick det bättr o bättre….och du må tro att den lilla kotten blev så kelsjuk efter bara några månader….och sen kom det fram att han var den pratsammaste lilla hund jag någonsin haft…..

Vi hade våran cermoni varje dag dels när jag satt vid datorn o dels när jag laga mat….det börja med att jag som brukar alltid sjunga heller än bra, när jag står vid spisen, och då kom han o ställde sig bredvid och börja knorra, som jag sa…och han lät, herre je…högre o högre….så fort jag sa någt så svara han……vi brukade säga att han ville väl berätta allt han hade varit med om…

Han var så go, och han satt ett stort avtryck i  våra hjärtan…vi fick ha honom nästan ett år, och han avled på sin 10 års dag…1/3 i år….jag saknar honom så enormt, och sitter med tårar i ögonen bara att jag skriver om honom nu….men jag vet iallafall att han blev trygg den sista tiden här hos oss, och verka ha mått jättebra…

Sätter in en bild på min lilla Gizmo, hans aska ligger nu här hemma i en grav tillsammans med min andra hund som dog i cancer

Nu har jag en ny kille som kommer från en barnfamilj, och man ser lite valpfasoner över honom trotts att han är över två år, men dom har tydligen inte haft tid med han, så han har inte lärt si nå hyfs, och sen finns det lite nervösa uttryck hos honom….och detta tror jag kommer från att han har inte fått vara ifred  från småbarna…

och sådant är ju så viktigt, att skall man ha djur o småbarn, så måste föräldrarna se efter barnen noga, för dom förstår ju inte när dom är små….jag personligen tycker att, om man inte har tid, då skall man vänta med att skaffa hund eller katt, när barnen kommit upp i ålder, där det går att prata med dom så att dom kan vara med o ta ansvar lite grann…

Nu blev det lite långt, men kunde inte låta bli att skriva om lilla Gizmo….för du skall veta att jag älskar hundar så det gör ont i hjärtat….och hunden är verkligen den bästa vän man kan ha….Så jag spyr galla över dom som missköter sina hundar….det är ju ett liv, som man har tagit ansvar för……

Samtidigt vill jag ge en eloge till de som inser och erkänner, att dom inte klarar av det och därför ser till att hunden får ett hem där den blir ompysslad o skött…

Nu blev det OT detta och har inget med övernaturligt o göra….så om det är så att det inte passar sig att jag har skrivit detta, så skall ni veta kära sajtvärdar, att det är bara att ta bort den här inslaget från mig  i så fall…..

kram/Eija

Ja, det är hemskt när människan är grym mot djuren….dom är ju så beroende av oss o så oskyldiga….

Brukar oxå tänka på dessa stackare som dom skaffar bara för att dom är så söta när dom är valpar, och sen är det inte kul längre efter ett tag….och vissar förstår inte att det är jobb med att ha ett djur….

Tänker mycket på min lilla Gizmo som jag tog från hundfrämjandet, han hade farit runt till olika hem, så till slut så hade han blivit en så otrygg liten stackare….och han var ju världens snällaste…han hade inte fått kramar o kel, på länge antagligen, för han var så rädd när man skulle bara styrka honom….lillpojken hade även en kronisk ögonsjukdom, som inte hade blivit behandlad o skött med droppar o salva, så han var nästa blind på ett öga….

Jag tror att han hade helt enkelt fått klara sig själv, ingen hade brytt sig om honom….han reagera inte på att man kasta bollar åt  han, men däremot kunde han få tag på en strumpa, då blev det fart, och han la sig o rulla på golvet med strumpan in munnen….

Jag var oxå iväg o klippte hans päls, för den var så tovig…så han måste ha haft så ont när det har tovat ihop sig…..När han kom till mig så kissa han inomhus o markera överallt…men jag hade kontakt med en hundpsykolog, som tala om att detta berodde på att han så förtvivlat ville markera sin doft så att han skulle känna sig hemma o trygg, samtidigt som han på det viset ville visa att han ville komma in i våran flock….

Du må tror att jag grät många ggr, när jag bara såg på den lilla, jag ville bara ta han i min famn o krama honom…men han var ju så rädd för berörning, så jag börja med att varje kväll stryka han försiktigt och prata lungt….första gågerna så reste han sig o stack, men sen börja han ligga kvar…och till slut så gick det bättr o bättre….och du må tro att den lilla kotten blev så kelsjuk efter bara några månader….och sen kom det fram att han var den pratsammaste lilla hund jag någonsin haft…..

Vi hade våran cermoni varje dag dels när jag satt vid datorn o dels när jag laga mat….det börja med att jag som brukar alltid sjunga heller än bra, när jag står vid spisen, och då kom han o ställde sig bredvid och börja knorra, som jag sa…och han lät, herre je…högre o högre….så fort jag sa någt så svara han……vi brukade säga att han ville väl berätta allt han hade varit med om…

Han var så go, och han satt ett stort avtryck i  våra hjärtan…vi fick ha honom nästan ett år, och han avled på sin 10 års dag…1/3 i år….jag saknar honom så enormt, och sitter med tårar i ögonen bara att jag skriver om honom nu….men jag vet iallafall att han blev trygg den sista tiden här hos oss, och verka ha mått jättebra…

Sätter in en bild på min lilla Gizmo, hans aska ligger nu här hemma i en grav tillsammans med min andra hund som dog i cancer

Nu har jag en ny kille som kommer från en barnfamilj, och man ser lite valpfasoner över honom trotts att han är över två år, men dom har tydligen inte haft tid med han, så han har inte lärt si nå hyfs, och sen finns det lite nervösa uttryck hos honom….och detta tror jag kommer från att han har inte fått vara ifred  från småbarna…

och sådant är ju så viktigt, att skall man ha djur o småbarn, så måste föräldrarna se efter barnen noga, för dom förstår ju inte när dom är små….jag personligen tycker att, om man inte har tid, då skall man vänta med att skaffa hund eller katt, när barnen kommit upp i ålder, där det går att prata med dom så att dom kan vara med o ta ansvar lite grann…

Nu blev det lite långt, men kunde inte låta bli att skriva om lilla Gizmo….för du skall veta att jag älskar hundar så det gör ont i hjärtat….och hunden är verkligen den bästa vän man kan ha….Så jag spyr galla över dom som missköter sina hundar….det är ju ett liv, som man har tagit ansvar för……

Samtidigt vill jag ge en eloge till de som inser och erkänner, att dom inte klarar av det och därför ser till att hunden får ett hem där den blir ompysslad o skött…

Nu blev det OT detta och har inget med övernaturligt o göra….så om det är så att det inte passar sig att jag har skrivit detta, så skall ni veta kära sajtvärdar, att det är bara att ta bort den här inslaget från mig  i så fall…..

kram/Eija

Tack Eija, för en underbar berättelse.

Dina hundar har det verkligen bra, och jag blir glad.

Ha en lång, fin sommar tillsammans med din lille kille.

Varma kramar från Sisa

#77, oooooo  va söt……så fint man kan sitta………ja, jag försöker verkligen att ge dom det bästa jag kan, och ja jag vet, dom blir bortskämda….men vaddå!….det finns ju inget så rart som en hundkram o puss….

Såg att mitt inslag kom fler ggr….skrev detta på natten och då verkar det alltid gå trögt här på fokus, när jag skicka så blev det "Error, bl a, bl a…..och jag gjorde nog tre försök och gav sen upp o trodde inte att det blev något alls….och si där ser man, plus att fotot gick tydligen inte fram…..så nu kommer lilla Gizmo…underbett o gles mellan tänderna…men det var ju så charmigt med han…här är första bilden innan han blev klippt…

Och här när han är nyfrissad…….

Här är sista bilden på honom…se så söt han är när han har krypit intill husse, efter en lång biltur den dagen….tre dagar senare var han borta…

vilka godingar…lust att pussa på dom:-)

Är det Totte sisa, sista bilden?

Kram Jile

Eija, jättefina bilder av din Gizmo, det gör mej ont att han inte

finns mer… Tyckte han om att åka bil?

Nej Jile, det är inte Totte, men väldigt lik honom. Därför sparade jag

bilden. Har ingen bild på honom på datorn, tyvärr. Men här kommer

ännu en bild som liknar Tottis.

Kram till er båda.

Ja vad söt, så små och oskyldiga.

Kram från oss också.

#82…..Ja, Sisa….det gjorde han, och du skall veta att han fann sig i allt….han liksom bara kika under lugg med nosen uppåtsträckt och såg ut som….."jaha, vart skall vi nu då"….Han t o m åkte med oss på en helgsemester förra sommarn till Avesta på motorcyklarna….

Han o Frico satt i sidovagnen, och vi tälta….det gick hur bra som helst….Här en bild, dom sitter i sele fast i säkerhetsbälte, och när det blir kyligare eller regnar, så sätter man bara på taket….

Allt du berättar, låter så mysigt och härligt.

Jag önskar jag fick vara en av dina hundar…

Kram Sisa

#85……du är för go….du skulle nog vara en helt underbar liten hund……kram/Eija

#86

Då vill jag vara en Papillon….

#87, Hade nästan anat det……

Ha en skön lördagkväll, Eija

Kram från Sisa

Ingen som känner nåt om

min Lilla Anna?

Ljus och värme till Er

Sisa

Hej Eije !

Blev så rörd av att läsa Ditt inlägg, det prickade rätt in i hjärtat på en.

Det är väl den finaste kärleken man kan ha till en hund, när man tittar in i Deras ögon och De tillbaka och man känner hur kärleken bara strömma tillbaka till En och man blir så glad/stolt så hjärtat nästan kan spricka på En  för man tycker så mycket om Sin lilla Familje medlem så mycket.

Jag Önskar Er alla en riktigt underbar Sommar med alla Era Fyr-benta vänner

Sisa lilla Vännen !

Jag lider så med Dig varje gång Jag läser Dina inlägg,, Jag vill så gärna att Din Lilla Anna ska få komma hem till Dig igen så Ni får vara tillsmans igen.

Jag var till Vet med Våran Milli som skulle ha Ett-års sprutan + röntga höfter och arm-bågar.

Då var det en dam som hade två papillon med Sig, så söta och goa var De, kunnde ju inte hålla Mig, så Jag fick låna dem lite och pussa och krama på ( ;  Tänkte på Dig & Din Lilla Anna då när Jag hade dem i famnen…

Jag bara hoppas att Nån ska kunna hjälpa Dig på vägen, så att Lilla Anna kan hitta hem igen.

Många Kramar

Tack Speja,

för att Du tänker på mej, och för att Du fortfarande skriver till mej.

Jag tänker på Dej också… och jag tänker på Lilla Anna.

Ha en skön Midsommar, så gott det går.

Många, många kramar

från Sisa

Sisa…Jag önskar så hjärtinnerligt att jag kunde hjälpa dig..Sänder den varmaste tanken till dig i alla fall! Kram

Kram tillbaka till Dej, Anna

Du vet väl om att Du är värdefull…

Kanske Lilla Anna längtar hem…

Jag vill så gärna göra nåt mer,

för att hitta Lilla Anna

Jag har hoppats i fem månader,

och jag tänker inte sluta

Det största modet, är tålamodet…

Kram Sisa

Det är sant Sisa, Och du har gjort allt du kan. Men du kommer nog hitta Lilla Anna snart.

STOR Kram till dig!

OJJJJ….råkade sätta in flera inlägg. Det går att ta bort va? Jag har tagit bort det jag skrev.

Tack Lodjuret,

**jag hoppas Du har rätt, och  vilken underbar bild
**

Stor kram tillbaka till Dej från Sisa

( Bara bra med flera inlägg… )

Varsegod Sisa=) Söt bild du satt in också.

Kram till dig med=)

Men att hon är försvunnen fortfarande! Jag lider verkligen med dig!

Hoppas hoppas du snart får veta vad som hänt henne, eller att hon kommer hem igen!

kram

Jag har en bild, tillägnad Jile och Lodjuret

för att ni varit helt underbara mot mej i mitt letande

efter Lilla Anna.

Massor av kramar till Er båda

Sisa

Tack Sisa, du så snäll=) Mamma kommer nog in här sen och ser bilden!

Kram

Skickar med en bild som är tillägnad dig=)

Tack snälla Lodjuret

Jättefint av dej

" Lycka är att le genom tårar

när Du gråter "

Kram tillbaka

Tackar så mycket, här har hänt mycket medan jag varit borta:-)

Vilken fin dikt Sisa du hade i din bild…måste skriva av den.

Får försöka hitta en jag med.

Kramiz

Det finns en blomma vit som snö

den kan ej vissna, den kan ej dö

Dess namn känner Du nog igen

Trofast vänskap heter den

Tack Jile

Så sant Sisa…

Kram

Jag sådde några blommor,

en för varje vän,

jag tror det var fyra? men särskilt minns jag en.

Det blev höst och vinter och blommorna de dog. Men på våran kom det åter, men bara tre stod kvar och log.

Sen kom regnet med moln stora grå, nästa gång jag fann dom så var det bara två.

Sedan kom solen med allt ljus den har, plötsligt stod det bara en ensam liten blomma kvar.

Du härdas i solsken, du drunknade i regn, men en sak är säker, du är en riktig vän!

Till min snälla mamma Jile och till min snälla Sisa<3

Du är en liten ängel…

Bamsekram och Godnatt från

din vän Sisa

Godnatt

Nästan alla sagor har

ett lyckligt slut, eller?

Hittade denna sidan på nätet, vet inte om du har kollat där.

Hitta djur..

# 116

Tack för tipset, jag har kollat men där finns inget om Lilla Anna.

Kram från Sisa

Åhh, det var synd. Fortsätter hålla allt.

Min Lilla Anna

Du har funnits i mina tankar, var eviga dag

i över sex månader

Lika lång tid, som gått sen Du försvann

Jag hoppas av hela mitt hjärta

att Du ännu lever,

och att Du kan känna

att jag tänker på Dej

Hoppet finns också kvar,

att Du en dag kommer tillbaka…

Sisa

#119 Ja vi hoppas med dig Sisa, att Lilla Anna kommer tillbaka till dig. Tror nog hon känner av att ditt STORA VARMA hjärta klappar varmt för henne…..<3

Kram Jile

Jag drömde om Lilla Anna i natt…

Jag såg henne så tydligt, där hon satt på en äng full av vita blommor. Hon såg ut att må bra.

I morse då jag vaknade, tog jag fram hennes koppel, höll det tätt intill mej och försökte känna hennes energi.

Jag kände ingenting…

Sisa

Villken härlig dröm om Lilla Anna, att hon mådde bra.

Hon kanske sitter på någon äng med blommor och är påväg hem till dig. Hon kanske ville tala om det i drömmen.

Vi får hålla tummarna att du snart får tillbaka henne.

Kramar Från Felicia

Jag vill att Lilla Anna ska vara på

bilden Du visar Felicia…

Tack för att Du tänker på oss.

Kramar tillbaka från Sisa

Ja, det skulle man önska och att hon var påväg hem till dig Elisabeth

Jag tänker ofta på dig och Lilla Anna!

Kramelikram

Ja Sisa vilken fin dröm du hade, kanske den ville säga dig något. Hoppas någon härinne kan känna om var Lilla Anna är nu?

Tänker på henne mkt och att det vore fantastiskt om du fick hem henne igen vid liv såklart.

Kram Jile

Jag vet att jag skrivit mycket om Lilla Anna. Detta har blivit en lång tråd, kanske alldeles för lång…

Jag har inte hittat henne, och min tro att jag ska få henne tillbaka är inte längre så stor. Naturligtvis önskar jag att det blev så, men jag tror inte längre…

Måste bara få sända en hälsning till Felicia, som fortsätter att stötta mej i detta, Du är en sann vän Felicia.

Även en hälsning till underbara Jile, som också hon fortsätter tro, och som skickat en sån fin bild till mej i # 125.

Jag är så glad att jag har Er, och att Ni fortsätter tro att Lilla Anna kommer hem till mej.

Varma, varma kramar till Er

Sisa

#126 Jag tackar för din hälsning Sisa, jag tycker det känns som att du ska få henne tillbaka även om det ser mörkt ut just nu.

Kramar från mig

Kära Jile,

annars hade jag tänkt fråga här om någon kan ge mej ett råd;

Hur ska jag göra för att sluta leta, för att tro att Lilla Anna har det bra hos någon annan? Hon finns ju för alltid i mitt hjärta…

Kram från Sisa

Kära Sisa,

Ja jag förstår att du kan ju inte sluta tänka på henne när du ej vet vad som hänt. Det måste ju vara svårt då.

Om du skaffar en liten valp kanske tankarna skingras för en stund ibland.

Hoppas någon kan ge dig tips, jag tycker det är svårt faktiskt.

Kram Jile

Jag har många tankar omkring detta med att skaffa en ny liten hund. En papillonvalp skulle kanske få mej att må bättre, och den kanske skulle kunna hjälpa mej att komma över min saknad efter Lilla Anna.

Jag saknar Anna, men jag saknar också att ha en hund i huset. Jag har förlorat två hundar på kort tid, vågar jag skaffa en tredje…

Sisa.

# 126 Tack Sisa för dina ord om mig=) Det värmer….

Jag tror att du skulle må bättre om du skaffade en hundvalp. Och när du inte har någon alls annan hund hemma, så blir det ju så tomt. Så det skulle nog hjälpa!

Jag hoppas att du kommer må bättre snart, och gör det som känns bäst för dig..Sisa..

Du kommer klara dej igenom detta jobbiga….. jag tror du är en stark person!

Kram Lodjuret

#130 Ja Sisa, det tror jag skulle göra gott, man får så fullt upp (har ju själv ett zoo) de tröstar när man är ledsen och får en på bra humör. Såg i tidningen Allers att de gamla mådde så bra med djur i sin närhet (nu menar jag inte att du är gammal Sisa.

De var bättre än lugnande medel. En gumma hade aldrig skrattat, men när hon klappa Tindra en hund, så log hon.

Det kanske blir lite tröst också efter Lilla Anna.

kram Jile

Bamsekramar

till Jile och Felicia ( underbar bild )

Sisa

Bamse kramar tillbaka Sisa!

.