Hejsan!

Mitt namn är Vinetta och jag fyller snart femton år.
Jag bor i ett fosterhem i Eskilstuna.
Jag blev medlem här för kanske ett år sedan.
Jag har länge varit mycket nyfiken på det här med övernaturligt. Då min mamma ofta berättar om möten hon har haft med sin mor som gick bort när min mamma var sexton år gammal.

Dock har jag inte riktigt hittat min mediala förmåga och söker nu hjälp och råd på hur jag ska börja.
Jag skulle jätte gärna vilja kontakta min guide för jag tror att jag kanske skulle finna många svar på mina obesvarade frågor!

Om det är något mer ni undrar över så är det bara att fråga.
Trevlig kväll! :D

Tack.otaku..För din fina presentation…Lena.

Otaku väldigt bra presentation, det behövs inte så många rader för att man får en fin bild av dig…..hoppas att du hittar mycket av vad du söker här på ÖN,,,

kram/Eija

Åh, tack så mycket!

Kramar!

Hej

Dom flesta säger Fia och jag är 22år.

Hittade den här sighten när jag googlade på något komemr dock inte ihåg vad det var jag sökte på:P Har väl varit medlem i några månader. Har varit medial av mig sedan barnsben men upptcäkte det mer när jag var ca 16. Är självlärd från grund o botten och litar fullkomligt på mina känslor men samtidigt är man aldrig fulllärd man vill alltid utvecklas. Annars så jobbar jag o lever ihop med min sambo o lilla vovve =) Tycker om att åka snowboard när vintern är här :P

kramar

Hej!

Jag heter Marie och är 25 år gammal. Bor med sambo och 5 mån dotter i Västernorrland. Största passion i livet är djur, och vi har hundar, katter, fiskar, höns och häst.

Har alltid varit löjligt förtjust i övernaturligt, fenomen, andar osv, även om jag själv inte skulle vilja se mig som spec medial. Har dock kommit till en punkt där jag vill utforska och se hur jag kan utvecklas

Kram från mig

Hej jag heter Lena och bor på västkusten, är snart 54 år.

Min mamma gick bort när hon bara var 58 år och just i dödsögonblicket eller strax efter  så "kom hon till mig". Jag kunde inte se henne men jag kände hennes närvaro alldeles tydligt och jag visste att hon gått bort. Några minuter senare ringde min pappa och talade om att hon just dött.

Hade inte varit intresserad av mediala frågor tidigare men då väcktes mitt intresse av naturliga skäl och jag började läsa allt jag kom över.

I vårt hus som är byggt 1938 så har vi alltid märkt av att vi inte är ensamma. När vi precis flyttat in så "drömde" jag om en liten man som ville säga mig något och när jag många år senare fick se ett kort på de som tidigare bott i huset (och dött 7 år innan vi flyttade in) så kände jag genast igen den lilla mannen! Är ganska kluven, ibland vill jag kunna se "dom" men vet inte ännu om jag skulle våga! Så det är nog inte dags ännu!

Håller på och lära mig att lita på mina känslor! Man får ju hela tiden små "meddelanden" men det gäller att lyssna! Som kanske någon av er sett så har jag "tappat" mina vigselringar och jag fick en liten varning strax innan som jag tyvärr inte lyssnade tillräckligt på! Tappade dom i bilen och hittade dom igen, tänkte då att jag måste lämna in dom och göra om storleken så de sitter bra så jag inte kan tappa dom igen. Men nej, såklart så gjorde jag inte det med en gång och nu är de försvunna igen! Att man aldrig lär sig!

Men jag hoppas fortfarande på att de skall komma tillrätta( vi har varit gifta i 27 år nu till nyår) Alla ni här inne kanske kan hjälpa till och tänka att jag skall få tillbaka dom, för jag tror starkt på tankens kraft.

Har också gått alla steg i reikiutbildning för flera år sedan. Mycket intressant.

Ja det var nog allt från mig just nu.

Många kramar till alla vänliga själar från Lena

Hello på er..

Tack för er fina presentationer.O välkomna skall ni vara o känna er..

 Lena.

Hej!

Är 32 år och har två barn, sambo och katter och bor i villa utanför Linköping.
Hittade hit i fortsatt sökande efter att återkalla mina förlorade förmågor.

Sen långt tillbaka i släkten så har vi alla på mammas håll sett och upplevt saker, saker som gammelfarmor mer skrämde med när man var liten men som utvecklades till något naturligt.
Jag har aldrig skrämts av mina syner och upplevelser, drömmar och tillbakablickar.
Det har för mig varit naturligt och spännande och aldrig jobbigt!

Men sen jag fick första barnet för 3 år sen har det varit helt tomt och öde, inte en syn, inte en kontakt, inte en förnimmelse av så mycket som ett dammkorn.

Känner att min vardag är tom och ensam trots familjen.
Saknar känslan av osynligt sällskap, få en tillbakablick på en plats man åker förbi, eller uppleva en plats och redan veta allt trots man bara varit där i drömmen.

Jag hoppas att kunna utvecklas och finna svaret på varför detta hänt mig, har ju läst om de som blivit mer mottagliga efter att de fått barn.