Hej fina Jessica!

Vad starkt av dig att dela med dig av hur du känner! Du hjälper så många med att du gör det också!

Jag tror att många känner & upplever livet & sin situation så som du gör idag! Jag tror att du bär mycket inom dig som måste få komma ut..Detta är djupt liggande besvikelser, grubblerier mm..

Att uppleva att inte ha någon som lyssnar är mycket frustrerande & jobbigt men jag hoppas verkligen att du finner någon du kan prata med tillit med!

Den tomhet du känner är säkert också en längtan du har efter att fylla ditt liv med din uppgift..När du känner dig "hel & redo" så kommer du att göra underverk för många människor, att hjälpa andra! Du har så mycket fina förmågor & kunskaper!

Du har alltid rätt att byta läkare om du känner missnöje på den fronten..Försök att finna någon som verkligen lyssnar på dig inom vården/parallelt kan du sedan börja själv med Meditation mm..ett eget arbete!

Jag vet att du tar dig igenom detta & att du har en ljus framtid som väntar dig!

Kram med ljus & värme

Anna

Kanske någon kan tipsa om hur hon ska göra för att få kontakt med ett medium eller liknande här på forumet - eftersom det ju är det hon uttrycker att hon vill? Så att hon kan boka en tid osv.

Sök medium på nätet och känn efter vem du känner att du vill kontakta är mitt råd. Återkommer senare med mer svar på ditt inlägg, måste ta hand om bebben nu igen :)

Kram

Hej #0

Usch va tråkigt att läsa att du mår så där.

En fråga: du säger att medicinen inte har någon verkan. Vilken medicin äter du (antidepressiv) ? Du behöver givetvis inte säga det om du inte vill. Kolla upp om du får för svag dos, alternativt be om ny medicin, för trots att vissa mediciner innehåller samma verksamma ämne så kan det faktiskt skilja en hel del, som natt och dag.

Ett exempel kan du få. Sertralin och Zoloft, där Setralin inte hjälpte alls, medans Zoloft hjälpte. Det kan vara ett helsike att hitta rätt medicin som kan funka lite, eller bra. Det absolut bästa är ju givetvis frisk luft och sol, men det kanske inte är tillräckligt ibland.

Hoppas du får nån hjälp härifrån av nån utbildad person (och givetvis av dina läkare).

MVH

Woozy

Hej Jessika!

Undrar lite över ditt matintag, hur äter du, har du någon sjukdom som har med detta att göra? Kosten har stor betydelse för vårt välmående, hormon och signalsubstansernas bevarande!

Kram och ljus

Ibland kan det vara rent fysiska saker som spökar när man mår psykiskt dåligt. Jag får känslan av att det skulle vara bra om du kontrollerar din ämnesomsättning, samt även östrogen och progestron halten.

Lycka till!!

Jag håller med #6  bra grej att göra, även ett sköldkörtelprov kan vara på sin plats fast du är så ung.

Kramen till dig!

Jag har samma tanke som ovanstående att du bör kolla det, om du inte redan har gjort det förstås. Det kan ju vara något i kroppen som du reagerar på.

#1

**Hej Anna-H-K,

**Jag måste erkänna att jag tvekat ett bra tag. Det känns lite skumt att dela med sig av sina innersta problem i ett forum, men det goda övervägde. Meditation säger du. Meditation har jag försökt mig på många gånger, men lyckas aldrig finna något riktigt lugn. Har mediterat med alla typer av "hjälpmedel". Kassettband med en behaglig röst som hjälper en med alla steg, andning, avslappning osv. Enbart med musik. Med tända ljus. Liggandes i olika positioner, sittandes. Ja du förstår.. jag har provat allt på den fronten känns det som. Även i kolsvart tystnad.

Tycker det är jättefint att du tagit dig tid att läsa om mitt problem.
Jag uppskattar det.
**
Kram
Jessica**

**#4

Hej Woozy,**

Jag äter just nu sertralin och mirtazapin i - enligt läkaren - ganska höga doser. 150mg Sertralin och 30mg Mirtazapin om dagen. Har tidigare provat naturmediciner av olika slag, atarax, och något mer jag inte minns namnet på. Inget har hjälpt.

Mirtazapin hjälper mig dock Något att somna i tid. (Och det är ju bra, eftersom att sömn är förebyggande.) Men jag mår absolut inte bättre av den, vilket var meningen. Enligt läkaren så ska mirtazapinet komplitera sertralinet. Där av äts det 2 mediciner.

Tack för svaret! Uppskattas enormt!

**#5

Hej Kristall47,**

Jag är mycket väl medveten om att kost lika så är förebyggande för att man ska må bra. Jag äter nu mer väldigt oregelbundet eftersom att jag sällan mår bra och orkar gå upp ur sängen och "ta hand om" mig själv.
Men jag försöker!

Sjukdom har jag väl ingen, laktosintolerant är jag dock, och överviktig.

Grönsaker älskar jag, så det äter jag mycket, både råa å tillagade.
Äter väl ganska så normal nyttig mat. Jag tycker om att laga mat med färger, så som sagt, det blir mycket grönsaker. Dock i oregelbundna former.
Tack för att du tog dig tid att läsa

#10

Hej.

Ja 150mg är "ganska" hög dos (beroende på vilket symptom som skall lindras). Upplever du att Sertralinet inte fungerar så be om Zoloft (oavsett hur mkt läkaren kommer påstå att det är samma verksamma ämne, vilket stämmer), men det kan faktiskt skilja medicinerna åt.

Mirtazapin vet jag inget om, så jag avstår från att säga nåt om den medicinen.

Hoppas det ordnar sig.

MVH

Woozy

**#6

Hej Myy2000,**

Jag har lite sjukhusskräck så rent allmänt,. gillar inte när folk tar i mig - undantag kramar. Så jag har väl inte vart på någon direkt hälsoundersökning sedan högstadiet, dvs för säkert 5-6 år sedan.
Har väldigt svårt för dedär, även om jag vet att det måste göras någon gång då och då……..

Min mamma har problem med sköldkörteln, så det kanske inte är omöjligt att jag också har det? Progestron, vad är det för något?

Vet en gång att jag gick till en sådanhär.. ja vad heter det nu. Ja du vet säkert vad jag menar. Det var en kvinna som lös mig i ögat med en lampa och kollade över allt i ögat med förstorningsglas efter en slags karta som motsvarar organ. Och då vet jag att hon sa att det inte är omöjligt att det spökar någonstans inuti mig kring blåsans område. Men jag var för skraj för att kolla upp det på vårdcentralen!

Kan tillägga att jag har extremt oregelbunden mens, å då menar jag verkligen extremt. Så det kanske inte var blåsan som hon specifikt syftade på, utan äggstockarna kanske? Vet inte hur stor sanningshalten är i dedär titta-i-ögat-med-förstorningsglas är, så det har fått tas med en nypa salt.

Tack!

#13 Progestron och östrogen är könshormoner, som det är viktigt att ha i rätt mängd för att må bra. Oregelbunden mens och humörsvängningar kan vara ett Tecken på en obalans i dessa hormonnivåer. Jag tror även att man bli trött och få allmän värk och större infektionskänslighet när könshormonerna spökar.

Jag tycker också hemskt illa om att söka hjälp på sjukhus, men ibland måste man göra det ändå. 

Har du någon som kan följa med dig, någon som du litar på och känner dig trygg med? Det är ju så hemskt onödigt att må dåligt om det är något som går att åtgärda.

Jag har själv mått väldigt likt som du. För mig så blev allt mycket bättre när jag fick ett personligt anpassat kosttillskott som bland annat stimmulerade skölkörteln.

Jag vände mig till en fysioterapeut som gjorde en vävnadsanalys genom att skicka in bitar av mitt hår till ett institut USA.

Men det blir mycket billigare om man kan få hjälp genom den svenska sjukvården.

Ha det så gott !!

#13 Myy2000 Jag har som sagt väldiga problem med att läkare å andra inom sjukvården tar i mig. Så jag drar mig verkligen för att göra det.
Men jo visst har jag någon att gå med, som jag känner mig trygg med. Det är ju i alla fall bra.

Men jag antar att, vill jag få ett slut på detta, får jag helt enkelt be någon undersöka mig. Gulle dig! Tack!

Tänkte bara uppdatera er lite.
Kära mammmmmi ska ringa vårdcentralen om en timma å se till så att jag får göra ett sköldkörtel prov denna veckan. Good news alltså.

Har fått order av mamma att ta provet nämligen.. Hon följer ju med, så det ska nog inte vara någon större fara. I hope…… Varför hon vill att jag ska ta provet är just för att hon själv har problem med sköldkörteln och hennes mamma hade det lika så. Är detta ärftligt tro??

Är det ett stick i armvecket man får när man tar sköldkörtelprov? Måste förbereda mig mentalt för vad som komma skall. Usch. Jag tycker det är ruggigt med plåsterlappar å nålar.

Tack för alla givande svar Jessica

Ett litet stick är det ja, inget att vara orolig för, du blir inte skadad. Vi upplever ju saker olika och du säger att du inte gillar plåsterlappar mm.

Min uppfattning är att det är ett litet "myggstick" så ett förhållandevis litet ont blir det.

Kram till dig.

Ett myggstick klarar jag utan tvekan. Har dock bara blivit stucken i armvecket En gång tidigare. Å de va inte länge sen, å de va faktiskt inte så farligt *stolt*

Det var tydligen svininfluense kaos på sjukan så fick inte tid förrens i mitten av december, suck.

Nå väl, nu har jag nått att "se fram emot" i alla fall.

#18

#18 Härligt, bra jobbat!