Tyska forskare är beredda att betala flera miljoner svenska kronor för ett kilo rymdsten, i Sverige har man inte hittat någon meteorit på över 50 år, i Finland sågs hela kvällshimlen flamma upp i fredags kväll ovanför Joensuu i norra Karelen av en meteor som man gissar kraschat mot jorden, troligtvis på den ryska sidan av Karelen isåfall.

Jag blir alldeles salig av nyheten, himlafenomen har sin egen mystik och fascination för mig. Även om det anses vara helt naturligt så känns de övernaturliga, kanske för att man upplever storheten, det övermäktiga, proportionerna.

De går ju liksom inte att greppa i tid och rum. Jag får totalt hjärnsläpp iallafall.

" De här bumlingarna har bildats samtidigt med de andra planeterna och är resultatet av en rejäl rymdkrock. Sedan har de kretsat runt i rymden i 4,6 miljarder år. Så gamla bergarter har vi inte på jorden, de har för länge sedan smälts ner och omvandlats till yngre varianter. Men med hjälp av meteoriterna hoppas vi så småningom kunna förstå hur solsystemet och jordklotet bildades." ( HD 1.4.2005)

Bilden som jag bifogar, direkt uppladdad från kameran, varken beskuren eller efterbehandlad, som jag tagit på den partiella solförmörkelsen den 1:a augusti i år (2008) kl 12.50, finsk tid, fotograferat från min balkong i Tornio i finska lappland, kändes magisk.

Att jag fanns då och där! Mitt i evigheten…

Därefter syntes den över Grönland, Kanada, Ryssland, Mongoliet och Kina där det blev total solförmörkelse. Nästa gång det sker är år 2126.

Undrar hur världen ser ut då?

Kanske någon här på ÖN kan sia om det-- hur ser världen ut år 2126?

Föresten, kanske någon här på ÖN också kan se var rymdstenen i Karelen kraschade någonstans…eller om den ens nådde jorden…

Hälsningar $ilja

--

(P.S Hittade just en artikel i Norrbottens-Kuriren om en färsk nedslagsplats förra helgen 10.11.2008, mycket intressant läsning. Mycket rymdstens aktivitet på gång alltså….)