Jag vet att det jag kommer att skriva verkar osant och påhittat men det kan inte hjälpas. Jag vill berätta ändå eftersom jag faktiskt har upplevt detta och upplever fortfarande.

Just nu är jag inneboende hos en vän i Ektorp, Norrköping i väntan på en större flytt jag snart ska göra. Huset jag bor i är byggt på 60-talet och rymmer många lägenheter. Det är en blandad befolkning och ett ganska vanligt lite småtrist bostadsområde =)

Jag är född och uppvuxen i Norrköping men kan egentligen ingen Norrköpings historia alls. *skäms*

Jag vet tex genom skolans historie lektioner att staden hade ett galgberg som användes från medeltiden och fram till början av 1800-talet men jag har aldrig riktigt vetat VAR i staden det ligger.

Jag har ett eget rum i lägenheten hos min kompis och han är sällan hemma när jag är det. Vi går om varandra på något sätt =)

De första dagarna i lägenheten kändes helt normala. Inget märkliga alls. Men redan dag 5 började saker och ting att förändras eller rättare sagt stämningen.

Jag började få olustkänslor framåt kvällarna med start runt kl 19 och känslan av att jag inte var ensam. Nu pratar jag inte småkrypningar i skinnet utan riktig skräckkänsla som att någon fanns runt mig och iakttog mig på ett otrevligt sätt. Närvarokänslor av andar har jag alltid haft mer eller mindre men det har aldrig varit förenat med skräck och riktig olust. En kväll fick jag till och med gå ut ur lägenheten och ringa dit en kompis då jag var ensam, jag klarade inte av att vara själv där. Fick ångest och panik trots att jag kämpade emot. Har även känt som en snara runt min hals och inför mitt inre sett ett rep.

Jag tycker att det är så underligt att känslan är förenad med skräck och obehag samt att närvaron verkligen INTE vill ha mig där. Även utanför bostaden i marken omkring kan känslan dyka upp.

Nu till det bisarra.

Det har framkommit att galgberget som jag nämnde i början av texten faktiskt ligger i Ektorp där jag bor för tillfället. Bara ett stenkast ifrån huset ligger det med tillhörande domarring. Berget är till viss del sprängt men själva delen där man avrättade finns kvar. Domarringen finns rester kvar av för marken runt omkring är numera idrottspark.

Det jag undrar är om jag helt enkelt är överkänslig för energispåren i marken häromkring? Tänker på förnimmelsen av en snara runt halsen tex och denna skräck jag upplever….

Jag bedyrar på heder och samvete och svär över mitt liv att jag inte visste om att avrättningsplatsen legat här i området.

Tror ni att det är en osalig ande som hemsöker mig eller är det möjligen energispår av allt det hemska som en gång utspelat sig här?

Jag personligen skulle aldrig kunna bo här för någon längre tid. Tycker inte alls om energierna i området och mår av och till dåligt. Har börjat utöva små ritualer nu som ska stärka mitt skydd men obehaget tränger ändå igenom…..

Varför tror ni anden ger mig sådana skräckblandade känslor?

Kan det vara dens egna känslor den lägger över på mig?