Skulle behöva hjälp
Hej, undrar om ngn. som ser , känner, kan hjälpa mig? Är själv en person, som genom åren haft varsel, varit med om paranormala upplevelser, teleportering, klardrömmar och flygresor, bla. Är en jordad person, som har ett kritiskt förhållningssätt till det mesta, dock en acceptans för att allt inte kan relateras till en possitivistisk vetenskapsram, där allt måste falsifieras, verifieras etc. ett paradigm som jag anser vara alltför begränsat. Gått igenom många svåra prövningar, utvecklingspotentialer, genom hela livet. Just nu har jag ingen ekonomi alls, i dess rätta bemärkelse. Pust och stön! Varit sjuk. Mat, räkningar, ett stort frågetecken, detta är på allvar! Vill inte hamna hos fogden, och mat måste jag naturligtvis ha.Bryter upp från en destruktiv man, som inte verkar ha förmåga till utveckling. primitiv, men lärd. Jag har en ide, som jag brinner för, och som skulle gagna många, många fler än mig. Känner att iden är mycket bra. De få som jag berättat för, litat på, anser iden, vara jäkligt bra. Tvätvetenskapligt konstproject, med stort allvar som grund. Får jag igenom det, kommer det att låta sig pratas om. kontroversiellt, med stor tyngd. Är dock ingen linslus. Finansiärer? Medarbetare? Hela livet igenom, slitit hårt, skulle nu behöva ett genombrott, där jag kan slappna av och få gjort det jag behöver göra, både för mig själv och andra. Kan ngn. här på forumet, se, känna in hur det kommer att gå? Iden, projectet, pengar, hälsan, mannen och mat på "bordet" till mig och min hund. Vore mycket tacksam, för hjälp i denna livssituation, fas i livet. Slitstark, men nu får det banne mig vara nog!
Det låter onekligen som om livet ditt är riktigt strävsamt och knotigt
Kan det möjligtvis bero på att du inte lever efter ditt hjärtas röst? Du skriver att du har en ide, som dessutom folk tror på.
Vad väntar du på?
Rädslan kan ibland bli lamslåeende för en. Man vet vad man har. Men man vet inte vad man får.
Rädslan är en känsla, en illussion som driver gäck med oss. Om vi inte provar på de nya infallsvinklarna i våra liv.
Ja, då stannar vi precis där vi är och vi knotar på. I samma mönster och spår.
Jag önskar dig mod att våga dig på sökandet efter din dröm.
Lycka till hur du nu än väljer att göra.
Rore
Håller helt med Rore, följ din dröm, även om det kan bli kämpigt i början, som det oftast är.
U R us
Rore, beträffande ditt svar, så är jag inte rädd, det minsta jag är. Allt låter sig inte förklaras med räddsla för livet och dess implikationer. Antar jag var ganska tydlig med, vilken typ av hjälp jag behöver, och på vilken nivå.