god kväll! Tror absolut att andevärlden vill att du öppnar dig för dem..att du ska få "dina bevis"

Kram Anna

Jag är en sån feg människa att jag skulle antagligen ringa mamma och stört böla eller väcka  pojkvännen och gallskrika och vilja ha alla lampor tända, dygnet runt! Hahaha!

Vad tror du egentligen själv?

Jag tror själv att det var en dröm och iom att jag inte sovit så länge så var jag inte i någon djupare sömn och därför verkade det verkligt. Inte heller så konstigt att jag drömde om just en sådan händelse med tanke på mina skriverier här :) Men det är ingen som hört något från Andeborg om nattliga aktiviteter hemma hos mig då?

Jag instämmer med Jeremina …

#4 Andeborg? Min guide ler och nickar …"skyll dig själv" säger han.

#6 Så du tror inte det var en dröm?

ingen aning, ser bara hur min guide har ett leende på läpparna..jag vet inte för han svarar inte mer…det var allt

Men efter mina erfarenheter, eftersom jag har tonåringar i huset, så om jag vaknade av sådana ljud härhemma, så hade jag inte brytt mig så mycket, eftersom mina söner mycket väl kan spela stereo en fredag eller lördagkväll, och det väldigt högt. Eller så kan det vara en bil som spelar högt på sin stereo och kör förbi ditt hem i snabb fart.

Eller så kan det vara så att andevärlden vill ha kontakt, en knackning från dm betyder att de vill ha uppmärksamhet, "öppna dörren så vi kan prata"..

#8 Är det mycket begärt att isf be dem banka lite inatt också och vrida på volymen lite så jag får en chans att avgöra om jag drömmer eller inte?

Nu bor jag så till att det inte kör förbi några bilar, och jag har inga tonåringar heller. Det var precis som att radion i köket stod på, inga basdunk som det låter från en bil.

#9 Menar du att jag ska göra det åt dig? eller vem?

Vågar du inte själv?

Vet du, jag tror inte att andevärlden lyder mig.

Men om du vill och är verkligen seriös, så kan jag hjälpa dig att be dem upprepa det som hände inatt. Men om de inte vill kan jag inget göra, och då kan det ju va en dröm eller något annat…

( de kan göra så att det dunkar så dr inne i ditt huvud och låter som en radio som spelar, så att det  blir till en dröm)

Jag ger dig den lilla hjälp jag kan,  så får vi ta det som ett experiment då, och så får vi se om andevärlden vill vara med och leka..)

#10 Jo jag har ju redan tänkt tanken så de borde ju uppmärksammat min önskan. Nåja, det är väl bara att knyta sig och se vad som händer. Kan de ruska lite i sängen också tro, så att man säkert vaknar? Jag tänkte att om jag skriver om det här så läser fler och tänker på det och då borde chansen vara större att de uppmärksammar det än om jag bara tänker på det själv.

#11 Ok, nu ska du nog ta det lite lugnt, för om du ber dem om mycket så kanske du får för mycket, och tro mig du vill inte känna på för starka energier. Om du önskar, så är det dig de hör.

jag har redan sänt min önskan åt dig till dem, de har redan sett den. Skaka i din säng får du själv önska, det vill inte jag för då  kommer det mycket energier. Inför andevärlden krävs ödmjukhet och kärlek, man får tillbaka det man sänder ut…du har en guide, du också…det har alla.Be honom/henne

Lycka till nu!

Sov gott

Kanske är värt att säga vilket jag fick lära mig i början. Om du tror att det kan finnas någon aktivitet i närheten. Be snällt och ha respekt och framför allt. Var artig. Att provocera kan funka men jag skulle själv inte våga det  då jag tror att det man kan på så sätt få alldeles för mycket.

unauthorize, jag vet att du troligtvis vill hitta en annan förklaring, men det KAN ha varit början till en spontan uku (ut ur kroppen upplevelse) eller liknande (astralprojektion).

I tillståndet mellan vakenhet och sömn kan jag också uppleva som tjatter som från en radio, att det brusar, blåser, dunkar, knäpper, "borrar" o.s.v.

Du har kanske fått ett bevis nu, som du bad om och öppnat upp en dörr. Du har en upplevelse nu som du inte riktigt kan förklara.

Händer det mer eller blir för mycket för dig är det viktigt att du lär dig stänga av också - som #12 skriver kan det blir för mycket annars.

Jag tror det kan vara andevärlden som vill visa att de finns.

När vi bodde i huset som var hemsökt så sattes ofta radion eller tv:n på. Jag frågade sedan sonen om han vart uppe. Men det hade han inte.

Kram

Jag har tyvärr sovit störningsfritt hela natten. Inte ett knäpp i huset.

#14 Det du beskriver känner jag igen lite. När jag var yngre, mycket yngre, så kunde jag ibland precis innan jag somnade känna mig helt viktlös och liksom lättade ur sängen, flippade upp&ner så att jag kände det som jag hängde i luften med ryggen uppåt, fortfarande vågrätt. Ungefär som om jag lättade ur kroppen. Jag kan fortfarande ibland känna så om jag slappnar av som i en avslappningsövning. Förmodligen helt normalt men ändå en märklig känsla.

Det kan finnas olika skäl till att man inte får den kontakt som man skulle vilja ha. Om jag förstår dig rätt så skulle du vilja att andevrälden faktiskt finns, men du är en sån som "kräver" bevis.

Det kan då dels vara att du inte öppnar upp dig tillräckligt för att ta emot, eftersom du inte är beredd att ta in det som inte direkt kan bevisas. Mitt tips är att du låter det slamra och ha sig ett tag, strunta i att söka förklaringen, bara åk med på resan och se vad som händer. Var som ett barn, nyfiken, accepterande, tänk lite Ronja Rövardotter "Jaha, så bra då!" (kan du höra henne säga så?).

Det andra är att du vill lite för mycket. Jag hade en person som jag skulle lära gå med pekare för några år sedan. Hon ville jättegärna att det skulle fungera. Ja, hon ville så mycket att hon spände sig som en stålfjäder. Det gick inte att få henne i det där lite "gungiga" tillståndet som man behöver vara i för att uppleva andevärlden. Så du kanske helt enkelt vill för mycket? När man blir mer erfaren kan man koppla på andarna på beställning, men i början måste man öppna upp sig och låta dem komma spontant.

Det är givetvis inte bra att springa om kring vidöppen heller. Jag gjorde det ganska länge och drog på mig en del icke önskad verksamhet också, en som inte var snäll. Denna fick jag ta hjälp för att bli av med. Så för att inte göra samma misstag, gå till t.ex. ett medium som också är healer och be denna lära dig hur du kan vara öppen och ändå skyddad. Även om du i dagsläget inte tror på mediet, så ge det en chans. Det jag pratar om är mer som en Meditation och faktum är att det hjälper bra mot vanliga levande också. Om jag går omkring på stan och har skyddat mig är det inte alls lika många som springer in i mig när de har bråttom och såna saker. Går jag utan skydd brukar de liksom "sikta" på mig för att ta sig igenom en folkhop, eftersom jag är liten och ser ut att vara lätt att knuffa undan.

Vad gör du mer för att få dina svar? Mediterar du? Tänder du ljus, rökelse, tar in blommor osv? Ibland kan det hjälpa att göra en liten ceremoni och om inte annat sänker den stressnivån och bidrar till ett allmänt bättre liv, så det är ju inget att förlora på det.

Jag vill också säga att jag blev glad när jag läste den här posten från dig, eftersom jag har betraktat dig som en bråkmakare här på sajten tidigare, som att du bara var här för att ställa till det, kapa trådar osv. Men bara det att du nu kan ställa dina frågor på ett annorlunda sätt ser jag också som att du är på rätt väg (fan vad flummigt det låter, haha, men du fattar väl?). Jag ska inte vara sämre än att jag kan ändra uppfattning om dig och det har jag gjort i och med den här posten som du har skrivit. Förlåt om jag inte har förstått dig tidigare.

Jag skulle nog aldrig vilja påstå att andarna skulle "bli sura" på oss.

unauthor…Sura blir dom aldriga.

Men det var nog en sådan där mitt i vaken sömn.

Bor du i Gbg???Annkeborg är för mig Gbg,,,

#17 Jag mediterar inte öht. Ljus, blommor, rökelse och sånt är inte min grej alls. Sen vet jag inte riktigt om jag vill att det ska finnas en andevärld. Visst vore det häftigt om det funnes men än så länge betraktar jag det som fria fantasier. "Kräver" bevis kanske är mycket men jag vill i varje fall hitta något som går att testa och där man kan få samma resultat varje gång.

Jag var väldigt intresserad av dessa fenomen för ett antal år sedan men sen har det legat "i träda" i flera år. Då var jag väldigt "på" och ville kunna söka med pekare och pendel, få kontakt med andar etc. Sedan dess har mycket hänt i mitt liv, jag har fått en annorlunda syn på livet sedan dess och intagit en mer sansad position. Mycket av det flum jag höll på med då och de människor som höll på med dessa saker också, förstod jag så småningom inte höll för en närmare granskning. Jag upptäckte att folk inte var så "skenheliga" som de utgav sig för att vara. De var kallt beräknande människor som sökte vara lite mer än andra. Ville vara lite märkvärdiga. De som sökte sig till dessa människor var, i likhet med mig, människor som sökte en mening i livet. Ville inte riktigt acceptera att det inte var mer än såhär. Man ville att det skulle finnas en djupare mening. Det utnyttjade dessa människor och fick på så vis en slags beundrarskara som de trivdes med. Vi födde alltså deras egon helt enkelt.

Jag är nog i grunden en andlig skeptiker och idag med en ganska trygg och stabil tillvaro. Jag har andra värden i livet idag men fortfarande nyfiken på fenomenet. Jag brinner för olösta saker, fenomen som förklaras med andar är jag särskilt nyfiken på. Det är nog nyfikenheten som driver mig. Jag har inte stängt dörren till en möjlig andevärld och om jag själv får uppleva saker som jag inte logiskt kan förklara så har jag fått något att bita i.

Bor förresten inte i Gbg.

Andevärlden tillfredsställer aldrig vårt ego, de ger inte bevis eller bekräftelse utifrån ens önskningar. Man måste faktiskt vara kravlös och ta emot när det kommer, ofta får man uppleva saker när man minst anar det och inte på det sätt man ställer kraven/önskningarna. Även de önskningar som vi ser som bästa önskningar kan vara från egot. Då funkar det inte.

#21 Precis så, och inte har de några åsikter och krav på oss heller utan det är också från vårat ego.

Kunde inte ha beskrivet det bättre själv :)

#21&22 Men stämmer det verkligen? Om de inte hade åsikter eller krav skulle de ju inte banka hos folk? Vad är då vitsen med det?

De vill kommunicera..öppna dörren, vi är på väg säger de, gör dig förberedd. Det är hög tid nu….

#24 De är hjärtligt välkomna men de får i så fall lära mig språket. Jag är så datorskadad att det bästa kanske är att de tar över mitt tangentbord och meddelar den vägen. Här står alla dörrar öppna.

#23 Du har din fria vilja, vill du ta emot så är de på G. Du märker vad du får till dig och du får urskilja vad som är ditt "eget" budskapen kommer på olika sätt till oss. Tankar, känslor, hörseln, synen, lukten, energier-vibrationer mm.

Hm, det är alltså egentligen upp till min egen fantasi vad jag vill tolka som Tecken? Att en gråsparv sitter i busken utanför fönstret kan alltså vara ett Tecken, om jag vill att det ska vara det?

Urskiljning sa jag, du vet väl vad du själv tänker osv.

# 25 Du får lära dig lite själv också, inte bara andarna som ska jobba vet du…det blir ditt starkaste och mest utvecklade sinne som kommer att se mest. För det mesta kommer de med symboler, men det är upp till dig att se dem eller höra dem. Är du inte alls villig eller öppen för det, (det är väldigt lätt att missta sig på vad en symbol är egentligen.)..

Så kommer du inte att se dem helt enkelt. men nu borde du se upp för andar som vill busa, de kan göra det om de märker att man är kaxig, det är ömsesidig respekt som gäller.

Får jag fråga dig; har du en fru eller har haft en kvinna som har gått över? Igår när jag läste din tråd, så kom det en blond kvinna lång, smal, långt hår, ingen lugg, håret var vågigt..först lyste det om henne, hon var mycket vacker…och hon sänder dig kärlek, det som jag tyckte var konstig var att hon hade väääldigt långa ögonfransar, tjockt målade.

Långa vita stövlar i skinn, och en rosa top, tror hon hade en vit kort kjol..(Eller läste jag kanske dina tankar?)

#28 Jo jag tror jag vet vad jag tänker men hur kan man skilja mina tankar från "planterade"?

#29 Haha, nej någon sådan dam har jag aldrig haft i mitt liv, inte ens i tankarna. Låter som du beskrev en blond Jessica Rabbit.

Symboler.. Tecken.. Det känns som det finns mycket plats för tolkningar, framför allt feltolkningar.

Sömnparalysis!

# 30 Nej denna damen är långt ifrån Jessica Rabbit …hon är hos dig i varje fall, och hon beskyddar dig..jag ser henne kring dig..

Jag tror du får vila lite och tänka, men du kan inte be oss om något, utan du behöver själv få insikt. Hur mycket jag/vi än förklarar för dig, så kommer du ändå inte att förstå, vägen till förståelse inom det s.k övernaturliga kan vara både krokig och lång, men allt är upp till hur du väljer att gå framåt..

#32 Några mer specifika drag hos den här kvinnan? Någon ålder? Jag försöker leta i minnet efter någon lång blond kvinna jag känt, men lång är ju relativt. Långt hår är också relativt. Vilken tid hör hon hemma i?

Det är märkligt hur diffust det mesta i den här "världen" är. Det mesta verkar gå an, man ska tolka saker på egen hand och därmed dra egna slutsatser. Det innebär att det egentligen inte finns något sant eller osant, rätt eller fel. TIll syvende och sist så är det ändå bara möjligt om man tror själv och då får jag det till att det ändå bara är fantasier.

# 33

Jag ska försöka återge hennes utseende så gott jag kan..smalt ansikte, snar att le, lite bred mun med lagon fylliga läppar..utmärkande vad heter det ..hon gillar rosa läppstift verkar det som, och hon doftar gott, känns som en doft av rosor, fräscht ..hon har en cape på sig och ha alltid hättan uppe, capen är också rosa…allting är rosa hos denna kvinna, hon är noga med att vara just kvinna..snäll, och go och kärleksfull…känner sig lite ensam,,vänta lite nu blir det lite avläsning här, är det dig jag känner av i allt detta?..det kommer in en massa känslor här och jag känner inte igen det som en kanalisering…Nu ler denna "kvinna" och säger; dansa med mig"….känns både manligt och kvinnligt i detta…men mycket kärlek..hahahaha nu blinkar hon skojsigt med sina långa målade ögonfransar, verkar vara lösögonfransar..

men som sagt..en go och kärleksfull "kvinna"..

#34 kan det vara en guide e.d. du ser? D.v.s. unauthorizeds guide?

Unauthorize, det är lite oväntat - men kul - att du känner igen det där tillståndet mellan vakenhet och sömn. Det är ju något som många, som inte själva upplevt det, kan beskriva som fantasier, galenskap, drömmar, påhitt, inbillning o.s.v.

Men det är en ytterst verklig och påtalig känsla för den som upplever/upplevt det och så är det med mycket av det paranormala eller okända. Det är säkert därför du stött på så mycket frustration här i forumet, man kan känna sig stött och förnedrad av ifrågasättandet när man själv vet vad man kände och upplevde. Fantasier eller ej - hela livet kan vara en fantasi eller illusion i så fall.

På samma sätt som en hund kan höra ljud eller känna dofter vi människor inte kan, är hundens förnimmelser fantasier eller är de verkliga? Eller finns de där dofterna och ljuden trots allt?

Jag utesluter inget paranormalt men en tumregel som jag och många parapsykologer och spökjägare har, är att alltid ignorera mystiska händelser vid uppvaknandet. Enkelt uttryckt; så har inte hjärnan vaknat och drar med sig drömmar som du kanske inte ens vet om att du har haft. Du tror att du är helt vaken, men det är du inte. Detta tillstånd kallas sleep paralysis (sömnparalysis) Ett tillstånd som inträffar då och då och drabbar nästan alla människor.

#34 Nej tyvärr, det ringer ingen klocka alls. Kan inte påminna mig om en sådan kvinna någonstans. Jag får intrycket av Twiggy på beskrivningen, fast något fylligare då… Fast någon dansör är jag definitivt inte, så hon får nog stuffa ensam :)

#35 Det där tillståndet är det nog många som känner igen sig i. Jag menar, då har man ju inte riktigt koll på någonting utan ofta så börjar man ju drömma redan där. Jag drömmer ofta att det händer mig något just när jag är i det gränslandet mellan vaken och sömn. Ibland halkar jag på en isfläck eller blir påkörd av en moped, det gör att jag hoppar till på riktigt och jag vaknar oftast av det. Det beror på att hjärnan inte hunnit koppla bort de viljestyrda musklerna ännu, som den gör senare under sömnen. Detta för att man inte ska börja leva rövare under REM-sömnen.

#36 Jag tror själv att det var så att hjärnan inte hade vaknat till riktigt utan drömde fortfarande men ögonen var öppna och jag var medveten om det. Sömnparalys som du pratar om är just den mekanismen att hjärnan kopplar bort musklerna som man styr med viljan, dvs hjärta, andning och vissa ringmuskler fungerar men resten av kroppen är "förlamad". Det är ju egentligen en skyddsmekanism som hindrar att vi ger oss ut att springa om vi drömmer att vi springer. Ibland kan man vakna till under den förlamningen och vara vid medvetande men musklerna är fortfarande bortkopplade och det kan för en del vara lite otäckt. Men som sagt, det är vanligt och de flesta upplever det någon gång.

Sömnparalys

Helt rätt! du har beskrivit de fysiska sättet som kroppen reagerar på..det är inte kul dock, att drömma att man behöver gå till badrummet och tro att man sitter där…och sedan vakna i sängen i sista minuten…där är det allt tur att allt funkar som det ska…på tal om musklerna…)

då är det allt tur att alla våra sinnen samarbetar och väcker oss innan naturen har sin gång….

för övrigt så har mina barn inte vaknat vid en av dessa tillfällen, och gått upp..men för att gå i sömnen och ställa sig och kissa i soppåsen under vasken istället..(under tidiga barnaår då)

Hjärnan kan spela en spratt även i vuxen ålder, särskilt vid överintag av alkohol… Då är det inte säkert att toan ligger där den brukar heller.

Jag dricker inte alkohol..…

#40 Samma här..så mina upplevelser kan inte bero på det heller…

…ja mycket lustiga o olustiga saker kan ju hända i sömnen…

Min dotter kunde gå mycket i sömnen när hon var sex år, och då hade hon ögonen öppna…men jag märkte direkt när hon var på G, för då hade hon alltid ett sådant där speciellt fånigt leende på läpparna…

Så jag brukade bara ta tag i henne o styra tillbaka till sängen lungt o försiktigt och även så viska jag lungt till henne och hon bara log o la sig ner o fortsatte att sova….och dagen efter minns hon ingenting…

# 42 Det där leendet fick mig att le..hehehe…ja se ungar..….