Jag stod min mormor och morfar väldigt nära, och när dom dog så försvann en stor del av mig.

Jag vet samtidigt att min mormor är med mig, varje dag och att hon aldrig skulle släppa mig. Att jag kan veta det så säkert, det är bla för att samma dag som vi hade begravning för henne så såg jag när jag kom hem och tittade på vår nrvisare att ett nummer hade ringt, ett nummer som jag inte kände igen.

När jag sen kollade upp vem det var, så stod det att det tillhörde "Vera Persson". Så hette min mormor. Så först trodde jag att jag hade råkat skriva in deras telefonnr, och gjorde om det. Men mycket riktigt, det var en Vera Persson som hade ringt.

Vera ringer flera gånger i veckan nu, och vi pratar lite grann.

Jag tycker det är så fantastiskt, hur hon har hittat ett klockrent sätt att visa mig att hon finns kvar.

Jag brukar prata med min morfar i mina drömmar. Det är oxå jätteskönt. Första drömmen jag hade var kort efter att han hade gått bort. Då drömde jag att han ringde mig, och frågade varför jag inte hade kommit när vi hade bestämt och jag minns hur jag drog på svaret och då säger han" är det för att jag är död som du inte pratar med mig?" När jag då svara ja, så säger han " Men anna, vi kan prata ändå, det märker du väl?"

Och så är det ju, det är vårt sätt att prata.

Jag var på en privat sittning oxå, för ett år sen ungefär, och då var min morfar där, jag fick veta att han mår bra och att dom har det bra tillsammans. Det är så skönt att veta.

Kram Anna