Min mormor dog 2 år innan jag föddes pga av sin alkoholism. Jag har alltså aldrig träffat henne, men har ändå enda sedan jag varit liten försökt att prata med henne och för att få ett bra band mellan oss.
När jag var runt 8-9 år skrev jag alltid brev till henne och slängde ut genom fönstret i hopp om att breven skulle flyga till himmelen så hon kunde läsa dom.
Och alltid när jag var rädd ritade jag henne som en ängel i min dagbok och förklarade för mig själv att om något skulle hända skulle mormor vara där och ta hand om mig.

Nu är jag 16 och även fast jag inte "skickar brev och ritar" längre så tänker jag fortfarande på henne.
Det händer ibland att om jag lyssnar på för hög musik i mina hörlurar så får jag en känsla av att jag måste sänka för att inte mormor ska bli arg.

Min mamma jobbar nätter så jag är ofta hos henne och är barnvakt till min lillasyster.
När mamma går till jobbet känns det ofta som att någon följer efter mig eller kollar på mig, oftast då från hallen.
En gång för 2 år sedan vände jag mig om i hallen och fick se en svart skepnad av en människa som försvann på en sekund. Jag såg inte om det var en man eller kvinna utan det var bara en svart, suddig "människoform".

En kompis som sov hos mig när jag var 13 år berättade att det kändes som att någon stog och kollade på henne när hon skulle sova.

Är det bara inbillning eller är det mormor som tittar till mig? vad tror ni?
Eller är det bara jag som överdriver..
Jag vet inte, jag är så osäker, men jag vill få tag i henne utan att bli rädd.
Alla dom här händelserna kommer som ett brev på posten, utan att jag är beredd.
Men när jag själv försöker få henne att komma fram så gör hon inte det.

Oj vad långt jag skrivit nu, hoppas någon orkar läsa.
Justja! Lär skriva också att när jag var jätteliten fick jag en känsla, den samma som "sänk musiken", fast den sa att om jag dör kommer mormor möta mig vid äppelträdet.
Vilket äppelträd vet jag inte.. känslan bara sa så.