Så härligt Eija! Å du det är stort! De små händelserna i vardagen är stora! Vem eller vilka det var du fick hjälp av vet jag ej,men huvudsaken är ju att det funkar!

Kram på dig.

Marina

#1… javisst är det härligt när dom visar sig på det viset då o då….oftast så är det min guide har jag en känsla av som talar till mig på det viset….men han är väl språkröret skulle jag tro…hi,hi,hi…

Han är envis när det vill sig….mest envis var han den gången när jag skulle få mitt pellets hem, 4 pallar med lastbil första gången….

Jag är ju hemma jämt, men den dagen skulle jag köra min dotter till Torsby sjukhus…och det är en resa på minst 17 mil enkel resa…och jag vänta ingen pellets den dagen, för dom hade sagt att den skulle komma tidigast 7 dagar från beställning….och då hade jag varit inne 3 dagar tidigare med beställningen…

Eftersom det var första gången så skulle dom ringa före, bara för att veta vart det skall lassas….så där sitter vi å åker, då jag plötsligt får denna röst som säger PELLETS….om o om igen, samtidigt som min dotter sitter o pratar, så till slut så måste jag avbryta, och fråga henne om hon kan bekräfta att jag betsällde för tre dagar sen..man blir ju  lite nojig, och minnet…ja…..hon ser lite förvånad ut över frågan, men jakar till det…..

så jag ler o säger att, ja då kan det ju inte komma idag heller….för det vore ju typiskt, nu när jag inte är hemma…..men hon säger oxå att det är helt omöjligt….

Men under hela besöket så kan jag inte släppa tanken…..eller mer att någon mal detta i mitt huvud hela tiden…..så äntligen när jag svänger från stora vägen mot hemmet så ser jag i ögonvrån en lastbil som svänger efter mig….och då kommer det igen….men jag åker vidare och kör in bilen i garaget, så går jag in…och då ser jag samma lastbil längre upp på samma gata där jag bor…..

Jag vet att huset han har stannat vid har nyligen köpts av Holländare, så jag tänker att det kan ju vara en flyttbil….går in och kollar direkt ändå om någon har ringt…ser ett okänt nummer och slänger på datorn, för att gå in o kolla på eniro……under hela den här tiden så mal ordet Pellets i mitt huvud hela tiden….så jag går ut o kikar uppåt och ser bilen där fortfarandes….springer in och kollar numret, och yes, det är från ett åkeri….jag ringar direkt och springer ut igen….

Mannen svarar och jag frågar om det är han som står uppe i backen….det stämmer….så jag säger att han är vid fel hus…ve o fasa, han hade just tänkt lassa av pallarna där…..Så han backar ner till mig och talar om att han hade fått fel husnummer tydligen….

Pelletsen kom rätt, och jag fråga hur dom kunde komma så fort, och då sa han att det hade varit en beställning till här i närheten så därför kom min in lite snabbare än vanligt…..Han berätta sen att det var ju tur att han hade varit iväg o ätit på grillen innan, för han brukar först lasta av och äta sen….men av någon anledning ändrat sig..

Den anledningen ville jag inte gå in på, för den visste jag absolut säkert…..vilket jobb dom måste haft mina andliga vänner…..

Hade jag inte fått detta meddelande i mitt huvud då, så hade jag inte alls brytt mig om att kika direkt på telepresentatören…men tack vare det så var det det första jag gjorde….och inte hade jag varit så uppmärksam på lastbilen  heller…..

Så slutet gott…..och fler händelser har jag varit med om på detta vis….så nu har jag lärt mig att försöka lyssna på rösten…

Verkligen härligt Eija! Det måste ha gett dig mycket!

Kram Anna

Vad fantastiskt…

Vilken gåva att ha en gudie… Önskar jag hade en jag med.

Kram, Ingu.

Så underbart! De finns med oss, alltid..

Härligt att läsa Eija. Ja,dem finns där alltid..vilket jobb dem måste ha ibland när vi inte lyssnar ordenligt.

Jo visst har jag en guide som jag pratar med, ibland känner jag att hon finns med mig, absolut… Men det är bara ngn enstaka gång, å det är nu det sista året som jag blivit mer observant på det.

Fint att Du delar med dej, Eija…

Må så gott!

Kram från Sisa 

*ler* Vad fint tack för att du delar med dig.

Alma

Ja, det har tagit tid innan jag har lyssnat inåt när han kör igång….förr har man ju bara upplevt det som ett snabbt ord som flög förbi…bara att man hann uppsnappa det men sen glömma bort lika fort….

Jag kan nog kalla det för inituationsliknande situation….alltså t ex. att man går på en väg som svänger, och plötsligt så pluppar det upp en tanke…"älg bakom kurvan", och lika snabbt slår man det ur hågen……och så står det en älg där bakom kurvan…..då blir man förvånad….det var så jag hade det i min ungdom….och massor av tillfällen tyckte jag bara att det var ju bara ett märkligt sammanträffande….livet var ju så full av annat…..

Nu lyssnar jag med hela själen…och det är då man verkligen hör…så visst har man utvecklats för sig själv med utan att ha gått på någon kurs….men nog skulle det vara kul allt att gå på en någon gång…..men tyvärr så är det ju ekonomi och att man är frisk som spelar in….

Kul att få dela med mig, för kanske det är flera som är mitt inne i det jag skriver i början här….alltså att det finns en guide som försöker prata, men att ni tar det mer som ett sammanträffande med tanke o verklig händelse….

kram på er

Eija

Det är ju lite sådant som jag upplever ibland… Jag minns en gång när barnen var små så hade jag en av dem i mina armar på köksbordet. Ovanför oss hade vi en jättestor trälampa och tung, jag tänkte -Tänk om lampan skulle falla över oss, usch hur jag tänker tänkte jag. Hör å häpna…lampan lossnar från sin ena ände och jag tar emor den med handen, helt otroligt… En annan gång så sitter jag och funderar över min bissmarklänk som jag har runt halsen och tänker över rädslan att tappa det, vips så faller halsbandet ned i mina armar… Det är två händelser som jag aldrig kommer att glömma.

#11…Det är exakt det jag menar….du har fått en varning från din guide eller någon annan i andevärlden….och visst kommer den där tanken på milliondelssekunder, och försvinner……

Och jag tror att det är därför som vi inte lyssnar riktigt…men om man liksom stannar till och tar åt sig, och följer detta, så får man ju verkligen hjälp….

Som när vi skulle iväg en gång på en längre resa….jag sitter i bilen och väntar på gubben min, när denna tanke kommer….kolla oljan…och jag lyssnar då….så när gubben min stiger in så säger jag åt han att kolla oljan först…..han kontrar med att det har han ju gjort för bara ett litet tag sen och oljelampan skulle ha lyst om det vore dåligt av det….

Så vi åker, men denna tanke fortsätter….så när vi kommer närmare nästa by, så säger jag åt han att jag vill att han kollar oljan, så berätta jag om vad rösten säger…(han vet om att jag har dessa popuppsamtal ibland)….så sagt o gjort han svänger in på macken….kollar oljan…...stickan visa på under mini….ingen oljelampa hade lyst….detta var ju i grevens tid, man kan ju bara spekulera i vad som hade hänt efter vägen om vi hade hunnit typ ut på motorvägen och plötsligt hört missljud eller så…..

Så va kul att du oxå har märkt detta….ja, vi är nog många som känner igen oss på detta……

kram

Eija

#12. Jag har aldrig reflekterat över de här händelserna, fast tänker jag efter så har jag nog gjort det ändå men inte att det skulle ha varit ngn guide hos mig. Det här med lampan och halsbandet då blev jag riktigt rädd…

Jag vet oxå en gång då jag och min man hade bröllpsdag, jag hade glömt det… Innan min man svängde ned på gården efter en dag på arbetet (jag var ledig) så kliade det på fingret där jag hade mina ringar så jag var tvungen att ta av dem, jag tittade i vigselringen och fick se datumet, herregud…det är ju vår bröllopsdag… Jag öppnade fönstret utbrast -Det är vår bröllopsdag idag… Jag vet sa min man… Konstigt vad skulle det betyda..?

Kram, Ingu.

Ja du ser Eija, vilken upplevelse. Hade ju mitt örhänge som bara försvann och letade igenom huset flera ggr, men så plötsligt ligger örhänget vid sängbordet där jag letat förut. Måste varit andevärlden då med. Fast jag fick ju ingen röst som du fick.

Tack för att du berättade.

Kramiz