Hej Citronblomman!

Ja, Gud prövar en på många sätt, verkligen.
Jag tror att mycket i ens liv är redan utstakat. Vi träffar människor, befinner oss i situationer mm för att vi har något att lära, eller att lära de andra involverade. Alltså lärare OCH elev. Jag tror inte vi blir prövade, utan det hela går ut på att följa den vägen vi är avsedda att följa. Sen kan man göra det med ett öppet sinne och hjärta, medvetna val, eller den tuffa, hårda vägen.

Säger Grattis till kärleken! Den kärleken accepterar dig, och ni utvecklas. Underbart.

De andra runt omkring dig verkar inte acceptera dig. Det är svårt ibland då man varit på ett sätt och sedan ändras, och då ändras på ett positivt eller negativt sätt. Här verkar det ju absolut som du ändrats till det positiva tycker jag :)
Men folk har svårt, problem med att folk ändras. Du är säkert redan placerad i ett fack, så här är du och skall alltid vara.
Det gäller inte i en värld där man växer andligt. Jag är själv i den situationen att jag har ändrats på väldigt kort tid, och folk vill putta tillbaka mig till det gamla jaget.

Varför inte ta och fråga rakt ut varför din familj/vänner vänder dig ryggen?? Berätta också hur du uppfattar det hela.

Sen till sist så är en relation en 2vägs fil, det går inte att en gör jobbet utan "it takes 2 to tango".
Kanske ser du din familj/vänner i ett annat ljus nu. När man förändras så är det naturligt att ens umgänge också förändras. Och bara för att det är blodsband så betyder inte det att man kommer att leva "happily ever after" med dem.

DU har ansvar för ditt liv, och de andra har ansvar för deras.

Kram!

Säger som föregående "talare". GRATTIS till kärleken.

Min första tanke om Din familjs agerande. Du hade ett 20-år långt förhållande som Du tog Dig ur när det inte fungerade. Nu är ju i regel familjer funtade så att "ingifta" personer tas upp i familjen på lika villkor som övriga familjen (vilket är bra) 

T.e.x jag och mina systrar, deras män har blivit ett med familjen och eftersom dom är ensamma utan syskon och föräldrar så finns bara "vi" för dom. Så möjligt är att Din släkt också känner sig ratad när inte "han" dög-. Vet ju inte hur intensivt Ni umgicks men det är kalas, jul, påsk m.m. Deras liv blev kanske också förändrat om dom tyckte om honom mycket. MEN jag tycker Du ska tala ut med Dina närmaste och berätta varför Du gjort Ditt val och INGEN kan bestämma över någon annans känslor. Det är starkt att ta sig ur, vi lever bara en gång (?). Prata ut och njut av Din nya kärlek. Kanske, kanske det finns någon i Din närhet som är lite avundsjuk på Dig som vågade ta steget?

Kram

1000 tack för era svar,det ligger verkligen mycket i vad ni säger!!

KRAM

Jah undrar…

OM 2 personer finner varandra så snabbt som jag och min nys sambo gjort kan det finnas ett samband i ett tidigare liv då?

Vi har så mkt gemensamt som personer,vi är på samma sätt i grund och botten, det är bara att vår uppväxt och erfarenhet har gjort att vi skiljs åt.

Sedan:

Våra mammor heter elisabeth/lisbeth och är korta blonda med samma sätt. som personer.

När jag var ca 12-13år ,min mormor hade diagnostiserats hjärntumör och vi var hos henne.Jag satt själv i hennes kök och målade ett rött hjärta.I hjärtat skrev jag 3 flicknamn som jag ville att någon/några av mina kommande barn skulle heta.(ett väldigt starkt minne)

Ett av namnen var michelle,vad dett kom i från hade jag ingen aning om.Ingen i min "värld"hette michelle,det bara dök upp.

Min sambos dotter heter Michelle-jessica-jag heter Jessica.

Min sambo har tvillingar,mina systrar är tvillingar.

När jag gick vårdskola var mitt examensjobb om MS,min sambos pappa har MS.

Min drömbil sedan många år är en toyota Rav4 ,min sambo visade sig ha en sådan.(fjantigt men sant)

Min kusin som jag var bästa vän med under min uppväxt har samma namn som min sambo+att han är gift med en Jessica.

Listan är lång..

Ibland känns det som "min säck"håller på att knytas i hop.Är detta bara tillfälligheter eller är det menat att vara,jag har hittat hem?!

Vad händer??

Det låter verkligen som om du hittat din Självfrände!

Tipsar om en underbar bok "Själsfränder" av Rita Rogers, finns som pocket. Kapitel 2, hur du känner igen din självfrände….läs!!

Klart man funderar och undrar, önskar svar. Ibland så bara vet man, man behöver ingen övertalning, inga bevis. Njut av ditt liv, följ med i stömmen med en Ja-attityd till livet, håll dina sinnen öppna.

Kram!

#0 alltså varför skulle familjen ha vänt dej ryggen menar dU?

De du igentligen skriver är att din familj och alla dina vänner va"dom som gjort/gör fel"

men att du och din " kärlek " gör rätt?

Ja menar INTE att va oförskämd för de har ja ingen rätt till eller dömma,men ja vill bara förstå va du menar?varfrör de blev som de blev.,kan de inte blivit en liten misssuppfattning eller att dom tycker du gjort fel därför…. osv?

Kram på dej