Anna.. För min del o vad jag brukar säga är det att det är så mycket billigare o gå till ett medium än till en psykolog.."För stå mig rätt."

Sen så har vi kanske företfattade meningar om att gå till en hjärndocktor. Alla vill ju vara normala, vad det nu är..

Skall bli intressant o se vad det blir för svar….Lena

Det kan man egentligen undra. Men jag tror vi alla är rädda för stämplar och att något som tycks svagt i att gå till en kurator eller liknande. Möjligen att det "måste vara något fel/sjukt" med personen i fråga som går dit även om det inte är så utan att man behöver någon utomstående.

Själv har jag svårt att lita på sådana. Ytterst svår och blir bara bitter istället. Då jag i princip tycker jag bara haft dåliga upplevelser hos dem jag varit hos under min skolgång. Eller så har jag blivit dit tvingad. Och som alla vet så hjälper det inte tvinga en tonåring -.- Det gör saken värre och mer trotts och jag hatar orders och tvång mot mig själv till visa gränser.

Men ja.. Undra varför det tycks så ok att gå till ett medium osv än till en psykolog eller så. När själva ämnet med det paranormala och övernaturliga är lite hysch hysch om ändå och skall inte talas högt om i det vardagliga livet helst. Men att man gärna nämner att man varit på ett möte hos någon med dessa egenskaper medens en psykolog är kanske något mer öppet och accepterat men där är det hysch hysch om, om det verkligen sker att man går dit. Det är ju som varandras motsvarigheter.

Ja, det är intressant att ta del av vad ni andra har för funderingar kring detta..När man arbetar med människor så möter man ju så många i olika skeden av livet..kanske mycket hårt prövade..Där kommer ju också ansvaret som arbetande inom denna bransch in!

Jag själv har mött både vänner, bekanta, klienter & patienter som nästan "skäms" för att dem varit eller går hos tex psykolog!

Jag själv har varit på botten & mått pyton..därför vet jag ju också hur det är att vara där..& vi som arbetar som medium/sierskor/ tarottolkare mm mm är ju också vanliga människor som kan hamna där, nå botten !

Lite skrämmande & tråkigt att gränsen mellan psykiatri & parapsykologi(andlighet) än så länge är så stor, även om vi idag kan se en öppning på det hela..Ta ex akupunktur & Zonterapi som var stämplat som riktigt "mambojambo" från början..samma med healing..som idag på många håll finns på sjukhus!

jinaum..så som du har skrivit menar jag. Håller men föregåendetalare. Lena

Dock blev min vän hos sin psykolog tillsagd att hon borde prova på healing för att se om hon mådde bättre. Tycker jag faktiskt låter som en lite kul psykolog när allt kommer omkring.

#5 Känns underbart att det börjar bli mer tillåtet även för en psykolog/kurator att säga/rekommendera tex "kanske vore något att prova på healing"!

Hoppas vi får se mer av detta, vilket jag också tror & hoppas på..Vi kan väl visualisera det tillsammans   Kram Anna

Min dotter fick hjälp av terapi (KBT) när hon mådde dåligt efter en för snabb viktnedgång (50 kg!) Först hjälpte det inte ett dugg men när hon gått några gånger så vände det. Hon fick fantastisk hjälp och när det blev 19-årige sonens tur att få ont i själen så gick han med på det när han sett syrran bli bra. Trodde väl aldrig att den killen skulle gå på "sånt". Så jag är evigt tacksam för den hjälp dom fick. När dottern sen fick problem i sitt förhållande så blev det familjerådgivning, hon hade lärt sig vikten av att prata och se ur en annan synvinkel. Nu vägrade sambon ett bra tag men till slut gick han med på det. Idag har dom det bättre än INNAN dom fick problem!

Jag tror att dom flesta behöver någon att prata med, svåra saker behövs nog ett proffs för. Män i synnerhet har i regel inte "kvinnors naturliga pladder"

När en familj hamnar i svår kris så tror jag att man i början kan stötta varandra och finnas för varandra. Men efter en tid så går man olika vägar i sin sorg och befinner sig i olika faser. Då tror jag att det är bra med samtal utanför familjen, att alla behöver sin egen psykolog, kurator eller samtalspartner.

Så har det varit för mig och min familj men det är säkert olika för olika människor.

Jag vill inte skriva för mycket om mitt liv ifall jag ska besöka ett medium nån gång

Kramiz från xinluo

Jag har träffat de som andra anser verkligen skulle behöva en psykolog att prata ur allt jobbigt med, men huvudpersonen i frågan anser att denne inte är sjuk och att det är ju bara psykfall och annat löst folk som går till en psykolog.

Sen så känner jag de som inte alls skämms över att de går till en psykolog och babblar om det vitt och brett.

En tanke jag har är väl att det kan vara skönt att prata om allt, inför någon som inte dömmer dig eller sprider det vidare etc. Jag antar att man kan prata ur sig om sina mörkaste hemligheter som man inte kanske vill dela med sina vänner, med risk för att de kanske inte vill umgås med en längre?

Och hur mycket tål ens vänner att höra om och om igen, dag efter dag efter dag? Tror väldigt många skulle må bra av att ha en psykolog, kurator etc, nån att prata med helt enkelt ;)

Vilka är det som tycker att det är mer OK att gå till ett medium än en psykolog? Det är många som går hos psykologer och psykiatriker? Och hur många som helst som står på väntelista?

De som behöver prata av sig och få psykiatrisk hjälp ska söka den och inte känna något obehag över det!

Ja Anna jag har ställt mig samma fråga många gånger det är så vanligt att folk söker våran hjälp som behöver en helt annan hjälp.

Men där kan vi göra en väldigt stor nytta genom att lyfta fram deras problem och rekomendera dom den hjälp dom behöver.

Min egen erfarenhet är att har vi medium eller mediala vägledare fått fram deras problem och att en utomstående ger dom rådet att söka hjälp så lyssnar dom.

Vi kan på det sättet ge dom en ovärdeligt råd och eftersom vi kan se hur dom mår så lyssnar dom också.

En viktig fråga du tar upp Anna och viktigt att vi rekomendar annan hjälp en det vi inte har utbildning för.

Lasse

#10 Jo, jeremina..det är väldigt många..& precis som du skriver, ingen ska behöva känna obehag av att söka rätt hjälp! Men den viktiga biten i det hela är precis som Lasse skriver..vårt ansvar att även våga tala om detta, för det förekommer & är inte alls ovanligt!

Men som tidigare skrivits i tråden..så finns det ljusglimtar till "öppning" mellan denna bransch & tex psykiatrin..Kropp & själ i ett samspel…mår själen dåligt, påverkas kroppen osv osv..Sedan, icke att förglömma…de jättefina råd vi kan få från våra andevänner som, precis som Lasse skriver är "ovärderliga" & värdefulla!

Kram Anna

#12 Håller med Anna…kramis Jeremina!