Hur gamal är din son?

Han är 13 år gammal

Det bästa är att lyssna och vara förstående - att inte neglera men heller inte shåsa upp detta! Han är i tonåren och mycket händer då med puberteten osv - vilket kan göra han tillfälligt öppen - Du får fråga dig om det hänt tidigare när han var mindre eller om det är något nytillkommet!

Tänk på att barn tar in mycket ifrån TV !

Vad har du själv som förälder för inställning till medialitet ? Det viktigaste är att han förstår att det inte är något farligt! Andevärlden är andevänner som finns runt om kring oss! som våra vänner!

Vänligen Jane

Min son som blir 3 år i september har börjat prata om spöken. Att spöket bitit honom och att han ser spöken lite här och var. Jag vet inte vad jag ska säga åt honom riktigt jag heller. Jag sa att spökena inte är farliga. Att dom är snälla

Jane-Lyzell…. tack för ditt svar. Detta är ingenting nytt för honom, han har sagt vid flera tillfällen att han känt av närvaro av andra. Som liten satt han ofta och pratade med andra som inte fanns. Jag har alltid trott det varit "låtsaskompisar".

Till saken hör att min äldsta systerdotter ser personer från andra sidan, hennes lillasyster ser föremål som flyttar sig. Detta har han dock inte vetat om förrän efter han berättade det som han berättade idag. Han har flera gånger sagt att han känner ett obehag som inte går att förklaras.

Medialitet finns i min familj sedan länge, min mamma healar och lägger tarot, samt så har hon någon pendel av kristall. Min storasyster är likadan som mamma. Jag ser inte medialitet som någonting negativt, jag är helt övertygad om att personer som gått över till andra sidan kommer och hälsar på ibland .

Ju mer jag läser om Indigo-barn ju mer övertygad är jag att han är ett…..

Indigobarn…Jag har ett, och när jag började forska om vad det innebär så kom jag fram till att det passade in på mig själv som barn.

Uppmuntra honom försiktigt, lyssna mer än du pratar själv. Hjälp honom att hitta böcker att läsa. Som någon skrev, han är i tonåren och det är en känslig period och det är lätt att ta in mycket från TV och media.

Lycka till med allt

#5 Jag skulle vara försiktigt att projisera det på honom(indigo barn) bättre han får komma till den slutsattsen själv - när han är mogen!

Verkar ju som medialiteten går i arv - så prata bara öppet om det - men forsera inte! så det blir fantasier! - Låt allt ha sin gång!

#4 En treåring som pratar om spöken - måste nha fått det ordet någon stans ifrån - ta reda på vad han ser på TV och sagor! mycket kommer säkert därifrån! Barn som ser andar - pratar sällan i termer av spöken!

Vänligen Jane

#6 och #5

 Har lärt mig under årens lopp att sällan lägga ord i munnen på honom, jag låter honom berätta om sina känslor när han själv vill och orkar. Jag uppmuntar honom genom att ställa frågor som är väldigt öppna. Det kan vara t.ex. "hur känner du dig?" När känner du så här? Vart i kroppen sitter känslan?

Detta med att jag är övertygad om att han är ett Indigobarn är någonting som han aldrig hört mig yttra ett ord om, skulle aldrig falla mig in heller eftersom jag inte vet egentligen så mycket om det. Men det stämmer in det jag har läst om det.

Men jag kan ju tycka att han inte alls tar in saker och ting ifrån tv och media för han tittar knappt på tv eller lyssnar knappt på radio. Han går helt upp i sitt dataspel. Visst är han tonåring och mycket som händer just nu, men det är också det senaste ½ året som det blir mer och mer tydligt att han närvaro av andra. Det är kanske jag som har blivit bättre på att lyssna på det han säger, vad vet jag. Det är i alla fall svårt detta.

Att forsera har aldrig legat i min natur, allting har en mening när som helst i livet det sker

#8 Vila då tryggt i din insikt - tycker det verkar som du tacklar situationen väl:-)

Kram Jane

Min snart tvååriga dotter pratar ofta ut i luften.. kan vinka m någon ut på t.ex altanen å säga kom. Å sträcka ut sin hand i tomma intetet å säga.. mat. Jämt som om hon ska ge någon mat. Å även säga "tommer" (kommer) å så går hon upp på övervåningen. Jag tror min dotter ser, men hon pekar aldrig å visar mig å så..så jag lägger inte så stor vikt i de!

Men försår att de e svårare när dom e äldre..vad är rätt att säga,berätta osv. Hoppas allt går bra iaf =)

#9 Tack för dina svar, det känns alltid bättre att få bolla tankar med andra som har större erfarenhet kanske av saker än vad jag har.

#10 ja det är väldigt svårt att tackla detta med tanke på att familjen i övrigt är mediala på ett eller annat sätt. Men allting har sin tid… tror nog det läser sig så småning om,

En uppdatering av tråden:

det har gått 4 månader sedan min son berättade för mig att vi aldrig är ensamma här hemma. Fick tipset, av min syster, att be sonen kliva in i en "bubbla" varje morgon när han vaknat. Han föreställer sig att han kliver in i en stor stor tuggummibubbla med olika färger varje dag. Han säger själv, fast det syns på honom också, att det är mycket lugnare kring honom. Han mår mycket bättre av att kliva in i sin bubbla för att stänga ute alla andra energier som stör honom i hans vardag.

Han väljer sjäv när och om han vill kliva ur sin bubbla och kommunicera med personer från andra sidan. Däremot så har han accepterat det faktum att han kan känna av personer från andra sidan. Han har till exempel träffad en av mina lekkamrater från stockholm, M gick bort i oktober förra året och E pratade med honom när vi var och gratulerade hans sambo som fyllde 50 år förra veckan. E berättade saker som inte ens jag hade en aning om, och E har inte träffat M så många gånger så det finns ingen chans att E kunnat veta sådana saker i förväg. För de få gångerna som de träffades var E för blyg för att ens kunna säga hej. Han har också varit i stugan med mormor och yngsta kusinen, när besöket av min morfar kom. Han kan heller aldrig veta hur min morfar var som person, för morfar dog 1973, så inte ens jag har träffat honom. Min mamma kände verkligen igen sin pappa när E berättade om hans besök. Han tvilar inte längre på att han är medial. Jag försöker inte heller behandla honom som om han var annorlunda. Han är fortfarande samma underbara unge som han alltid varit. Men jag har sagt till honom att vill han ha mer hjälp att utveckla den sidan av sig själv så kommer jag se till att han får den hjälpen. inte av mig för jag kan inte men av andra som verkligen kan hjälpa honom på bästa sätt.Jag tvingar inte heller honom att prata om det, utan jag stöttar honom om han själv kommer och berättar om sina upplevelser.

Jag själv har lärt mig meditera och jag har fått hjälp att lära mig att stänga ner mina chakran. Oj, fick ett helt nytt liv efter detta…. De gånger som jag öppnat mig så får jag kontakt med dels min mormor, som är här lite väl ofta, och dels en man som jag på senare tid fått veta är min morfars bästa vän, en man vid namn Martin. Varför han är här vet jag inte, men det var han som klev genom mig, för att visa att jag måste vakna och ta saker till mig, saker som inte går att förklara på naturlig väg.

så en liten uppdatering om hur det går för mig och min son

*putt*

Vad skönt att det har löst sig på bästa sätt för er och särskilt för din pojke. Hur gammal är han förresten om jag får fråga?

Jag som är vuxen har inte lärt mig acceptera mina förmågor än och de är ändå inte så uppenbara och starka som hans. Ni är ju otroligt viktiga som stöd för honom i det här. Smart det där med tuggummi-bubblan. Jag har försökt tänka på kvällarna att jag "bubblar-in" min son och mig och hela lägenheten när vi ska sova men det fungerar väldigt dåligt. Jag är glad att det fungerar för din son.

Han fyller 14 i november….

jag är 14 och det bästa är: att bry sig, tro på honom (verkligen mena det) och kanske ge honom tips från denna sidan :D

Mhv KRistoffer