Tack för din berättelse. Jag tror att människor som är svårt sjuka och förstår det och också ser att det liksom är kört, de verkar släppa sin fasad. De flesta människor har ju olika masker på sig eller spelar olika roller beroende på i vilken situation man befinner sig. När man kommer till en viss punkt så behövs inte längre dessa förställningar och det är då man egentligen, paradoxalt nog, lever fullt ut.

#1 Precis så var denna underbara människa, hon hade accepterat att det snart var slut för henne & att hon snart skulle lämna jordelivet! Hon var i frid med sig själv & kunde på så sätt också ge så mycket till sina medmänniskor..Rädslan av att släppa kontrollen var borta..!

Kram Anna

Tack för din berättelse. Vilken underbar människa.

Och här går vi "friska" och slösar bort vår tid med smågnabb istället för utnyttja den tid vi har.

Kram Isa

#3..Så sant..men det är ju just dessa människor & möten som får oss att "vakna också"..Jag glömmer aldrig mina första stapplande steg ut från sjukhuset då jag fick se träden, andas in luften..se solen..Vilken tacksamhet jag kände över livet..!

Kram

unauthorize..Väldigt bra skrivit kan bara hålla med.

Anna Tack för att vi fick läsa…

För dom mäniskorna som accepterar sin situvation o försöker hålla modet uppe.Lever längre…

Tack för din fina berättelse Anna.Tror det ligger mycket i det ni andra säger också.Ibland skall det mycket till innan vi blir ödmjuka och tacksamma för att vi finns till.

Har blivit förundrad många gånger över att det är så att de sjukaste och svagaste människorna är de som har styrka och har så mycket att lära oss.

Kram Indiania

#6 Så sant, jag tror också det.. att man måste ha nått botten på något sätt, känt hopplöshet & uppgivenhet för att sedan få kraften att "lysa" & lära med full styrka..Då man släpper rädslan för döden & för att förlora kontrollen(vilket jag tror ar det jobbigaste & som oftast skapar "dödsångest")..då har man fått den ödmjukheten & man dömer inte längre…

Denna kvinna var där & var i fullkomlig frid med sig själv, hon strålade trots sin sjukdom just pga att hon accepterat, det är vad jag tror!

Kram till dig Indiania

Tack Anna-H-K!

En fantastisk berättelse om mod och livsvilja. Tyvärr glömmer dom flesta av oss att vara tacksamma för varje morgon vi kan kliva upp ur sängen och möta en ny dag.

Vi behöver sannerligen bli påminda.

Kram/ Toyan

Toyan..så sant! Vi behöver påminnas ibland om att vara tacksamma för de fina & värdefulla vi har i våra liv..Livet självt framförallt..

Brukar försöka komma ihåg detta varje morgon jag vaknar! Tacka för den nya dagen, vad den än bär med sig..Möten & lärdomar..samma sak på kvällen..att sända tacksamhet till "universum" för det man fått uppleva under dagen! Även de jobbiga prövningarna är ju lärdomar & bär något med sig i slutänden..

Kram Anna

Tack för att du berättade om din vän, man behöver ruskas om ibland, det är aldrig fel. Jag har en tendens att glömma bort att andra faktiskt kan ha det mycket värre än en själv.

Hon lyser säkert som en stjärna i sin himmel och gläder andra med sin kärlek.

Kram till alla

Tack Anna för att du delar med dig av denna händelse. :)

Kanske är det också därför som vi alla hänger härinne för att lyssna, stötta, peppa, dela med oss av vårt för att vi utbyter erfarenheter som kan vara som näring för oss

Vilken berättelse Anna….., och tack till familjen som så generöst dela med den till oss via dig…..

Visst är det så, att när man har kommit till en punkt där man upptäcker att lyckan finns i allt det småtta, så sker det oftast vid sådana här stunder när livet är så begränsat…..Tänk om vi kunde stanna till, och vara nöjda med att bara kunna andas och röra oss…

#1….unauthorized…..va gott att se denna sida av dig med, har ju mest sett hårda tuffa ord….härligt, menar det verkligen….

kram

Eija

#11 Det är så härligt & givande att dela med sig & ta del av andras erfarenheter..det är ju så vi lär oss & utvecklas

#12 Tror att vi alla bör stanna upp & tänka till lite då & då..visa tacksamhet..Precis som när man finner en 50-öring på marken.."Tacka universum"..Vaddå, en 50-öring…småpengar..Hm..men vi har ju då öppnat det energiflödet..

Att göra så med livets alla områden..stanna till, visa & riktigt känna tacksamheten i sitt hjärta..såå viktigt känner jag

Visst är det bra att stanna upp ibland. Ibland är det självvalt och ibland händer det saker som sjukdom och dödsfall som verkligen får en att fundera på livet.

Det är ett tufft arbete man har med sig själv i dessa stunder. Men det är också en utvecklig. Tanken och känslan går inte alltid hand i hand.

Kram och tack Anna för att du delade med dig av din upplevelse

#14 Ja, då man nästan gett upp allt hopp & känner livets mörka stunder & sedan får känna hur det vänder…det är nog den mest underbara vi som människor kan uppleva..Jag är ju helt övertygad om att själen lever vidare i evighet..& att ALLA har en lika viktig plats i livets pussel!

 Denna kvinna som jag berättat om hade verkligen gnistan & ljuset med sig..Jag är så tacksam över att jag fick möta henne!

Kram Anna

Fin berättelse och det är så att vissa människor kan verkligen leva även om de är dödssjuka. Barn som har cancer brukar ju vara helt otroliga även om de är jättesjuka.

Jag hoppas du får en riktig kontakt med henne snart..kram från Jeremina!