Hjälp tack!
Detta kanske inte har något med övernaturliga fenomen att göra men jag chansar och skriver här och hoppas på att någon kan hjälpa mig.
Jag är en fruktansvärt känslig person när det kommer till hur andra mår. Mår folk i min omgivning dåligt så mår även jag dåligt, det är väl helt normalt, men det är precis som att deras oro/smärta/ångest flyger på mig. Jag känner deras lidande väldigt tydligt. Likaså så kan jag knappt titta på tv längre i och med att även där så känner jag så fruktansvärt starkt med folk som inte mår så bra. Men jag kan även känna folks lycka, tex. idol som går nu på tv, när folk går vidare och dom blir så glada så börjar jag störtlipa och känner verkligen hur glada dom är, som att det är MIN dröm som gott i uppfyllelse.
Detta kanske är helt naturligt men det är faktiskt många gånger väldigt jobbigt. Medlidande och empati kan ju många känna, men är det verkligen helt normalt att man känner så starka känslor för folk? Även folk man inte känner?
Mår ofta väldigt dåligt även om jag egentligen inte har någon anledning till det.
Likaså så har jag under en rätt lång period i mitt liv, synnerhet barndom/tonår gått på antidepresiv medecinering för depression och ångest + samtal med psykolog. Men jag har aldrig och än idag inte kunnat svara på varför jag mår dåligt. Alltid så har svaret blivit, Jag vet inte.
Kan detta har något samband? alltså, kan jag ha mått dåligt iom att andra har mått dåligt och det projecera sig över på mig på något vänster?
även så undrar jag om det finns något sätt att skydda sig för detta? vill inte stänga av helt men hade önskat att jag inte gick runt och mår så dåligt när jag personligen inte har något egentligen att må dåligt över.
tacksam för svar.
Mvh
Sahjoh
Hoppas ni förstår, jag tror inte att detta är helt normalt. Jag har aldrig träffat någon som känner som mig eller förstår helt hur jag menar.
Har skrivit lite i mina artiklar om just detta. Kan säga, Sahjoh, att jag varje vecka träffar människor som blir djupt lättade att dom är allt annat än ensamma om det du beskriver.
Alla har vi den här gåvan, bara det att vi är mer eller mindre medvetna om den. Förr eller senare "vaknar" vi ur vår Törnrosasömn och behöver veta mer om vad som sker inom oss.
Lär dig mer om det här, sök reda på fler människor där du kan få en förståelse för dina gåvor och i och med det kan du lära dig att se, iakttaga utan att ta in det i dig själv.
Är på väg ut nu, men skriver gärna mer till dig om det här, då det varit så stor glädje för människor jag träffat när dom förstår att det här inte är något fel, utan tvärtom något oerhört vackert när man lär sig hur man ska handskas med det!
Elinor
Medarbetare på Övernaturligt i Fokus
Tack för ditt svar Trisha!:)
Är även jag på väg ut nu så hinner inte skriva så mycket mer men du får jätte gärna skicka ett pm till mig. Behöver hjälp med hur jag ska reda ut detta och få det att fungera i min vardag då det som det är just nu är lite mer än vad jag riktigt orkar med känner jag. Hade verkligen varit supersnällt!
Sahra
Sahjon, jag har det likadant. Det jag har hört är att jag ska meditera fram en "skyddsboll" runt omkring mig som inte släpper igenom saker då jag inte vill det. Kan sedan öppna upp "bollen" då jag känner mig mer säker men har inte kommit så långt än…
Sahjoh: Jag har exakt lika. Trodde alla, som inte är sjuka på något sätt, kände så :)
Eller jaa… de flesta av oss tjejer iallafall.
Det är jobbigt att börja må dåligt helt plötsligt utan att man vet varför. Oftast får man veta, efter ett tag, att någon närstående mår det man själv känt. Jag behöver inte ha varit i samma rum eller ens i samma hus för att börja känna känslan. Samma med glädje. (vilket inte är lika jobbigt :))
Men jahaaja.. ska nog tänka på det där med skyddsboll lite mer eller något sätt att stänga kanske så man slipper endel av det som inte tillhör en själv. Iallfall när det inte behövs.
Hoppas du hittar ett bra sätt som fungerar för dig.
/camecat
![[outgrundlig]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#0 Känner så igen mig med dig. Vet hur du har det. :)
Jag själv har ingen lösning till dig. Vet ej hur jag själv kom ur detta mer än att jag stängt mig inne på flera sätt. Alla kanske inte så bra men dugliga för ändamålet och jag har beskydd trots allt.
Mitt liv tog en vändning då jag läste Samtal Med Gud böckerna. Kanske de talar till dig också? I dem fann jag svar som guidade mig till min tro på tankens kraft. Bland annat.
Men jag vet definitivt vad du talar om. JAg har försökt med att skydda mig…..ljus o allt…men jag har inte varit duktig nog på detta kanske….jag fann min egen väg…….kanske var det meningen….
#2 Trisha, ser dina kloka ord här o där just nu…..det är så underbart, vill bara låta dig veta det och att jag inte skriver där du redan skrivit för det vore att skriva över dina ord :) men i denna stund så talar jag/skriver jag för att detta har varit ett problem för mig. Men som nu klarnar mer o mer…..kram på er alla
Tusen tack för era svar! Känns skönt att veta att jag inte är ensam om detta. Ska svara er lite mer ingående när jag har lite mera tid.
Kram.
Starta ny diskussion