Mina möten med en guide

Kan kanske vara dags för mig att berätta lite om ett möte och en dröm.

För ja, kan väl vara en tolv år sedan ungefär. Jag hade en liten svacka i mitt förhållande (jo vi är numera gifta) Jag drömmer att vi har en massa folk i huset, ingen fest. Min man ser jag bara ryggen av som vanligt då.

Plötsligt kommer en yngre man ca 30 år fram till mig, han ställer sig väldigt nära och han har djupt allvarliga ögon med mycket värme i. Han tittar mig djupt i ögonen och frågar: Är du verkligen lycklig? Nja då var det inte, men som sagt vi löste problemen och är numera gifta sen 12 år tillbaka.

Nästa gång jag ser honom, har vi flyttat från skogen. Det är tidig morgon jag ska till jobb. Och som ni vet så går man lite fram och tillbaka för att få med allt, mat, mobil, klocka osv.

Har precis bytt jobb, för jag hade det för stressigt och mådde väldigt dåligt på mitt gamla jobb. Går i hallen mot köket, när jag kommer på att visstja det skulle jag göra, tvärvänder rundar trappan.

Och där står en mycket allvarlig ung man. Jag ser honom lika tydligt som jag ser min man eller hund. (nej, absolut inte min man han sov) jag tvärstannar och tar ett steg åt sidan. Han ser lite förvånad ut, och försvinner mitt framför ögonen på mig. Kvar står jag och grubblar, kommer på att jag sett honom innan i en dröm.

En eller två månader senare (kommer inte riktigt ihåg) får jag en hjärtinfarkt och hamnar på lasarettet en vecka. Har nu senare fått reda på att han är min guide som ska hjälpa mig med mitt logiska tänkande och inte låta mina känslor rusa iväg med mig (han får verkligen jobba övertidJ) Det är även han som flyttar runt på mina saker, Hm! och jag som trodde det var åldern.

Jag har alltid ofta känt en närvaro bakom mig, men nu när jag verkligen vill få kontakt då är det helt tyst. Jag känner mig faktiskt lite ensam, kanske vill jag för mycket nu och omedvetet stängt ner?

I somras började jag meditera, dels ute i tystnad och dels med "Änglameditation" (av Pehr Trollsveden) Det första som kommer upp är nästan alltid en varg som lite arg och uppfordrande tittar på mig. Har inte kommit på vad det är han vill jag ska göra eller lära mig.

Annars är det mest ögon från djur och människor, men de är så nära att jag aldrig får någon helhetsbild av dem. Någon gång kommer en bild upp av en gård eller fabrik från ja slutet på 1800-talet kanske. (har alltid känt det som jag lever i fel tid, född 50 år för sent. Allting går ju så fort numera, tycker inte jag hänger med riktigt.)

 Nu blir det mest dimma i olika färger.

Finns det någon här som har något tips om hur jag öppnar upp igen, saknar den där närvaron.

Jodå jag försöker meditera dagligen, det är en skön avkoppling även om inget händer:)

Tack på förhand

Kram Isa

Ps. Har jag lagt det i fel grupp, kanske någon Medarbetare kan flytta det. Tack