Tack, skall sitta och läka mig ikväll kanske bra tips!

#1 Skönt att läka sig ibland  Finns så många enkla små tips..

Jag brukar också säga att "skapa sig ett minne av framtiden" är ett väldigt bra visualiseringstips…åt andra hållet..Alltså framåt..! Tänka sig in i hur man vill att livet ska vara, vart man ska stå osv om 5-10 år & visualisera det ofta!

Kram

#3 Ja, det är sant. Ibland glömmer man framtiden för att man lever nu

Att leva som man lär är svårt ibland..Till sist blir det en livsstil på något sätt…Etfer övningar & påminnelser..mååånga gånger

Jaaaa, måååånga gånger bliiiir det som han i Lorry sade

Tänk när jag läste om detta du skriver i inledningen att "omfamna sitt inre barn"…kom jag att tänka på att för ett tag sen så gick jag igenom gamla foton…och då satt jag o titta på ett av de få bilder jag har på mig själv som liten….jag är 2 år där….

När jag tittar så blir jag så ledsen så tårarna rinner, och jag liksom lider med henne på bilden, tycker så fruktansvärt synd om henne, och vill verkligen omfamna det lilla barn jag är där, och tänker vad mycket elände du skall genomgå i livet…just där är det din tryggaste tid som du har haft…för därifrån börjar den stora äventyren på både ont o gott, mest ont….

För strax efter att detta foto är taget, så åker vi till Sverige…ja, det var mycket känslor som kom upp till ytan när jag såg denna bild på mig själv…..jag tycker t o m ansiktsutrycket ger den bilden…ser inte alls glad ut…mer rädd….

Så nog har man försökt att omfamna sitt inre barn allt…mycket intressant det du skriver…..

Här är bilden på mig som liten….

Gulliga du…Jag förstår att du gärna vill omfamna ditt inre lilla barn..det kommer du att göra också..Flera gånger! Det var tufft & det vibrerar av rädsla MEN du är så andlig, öppen & mottaglig så jag vet att du kommer att nå fram till "försoning" med ditt inre & alla i din omgivning från den tiden! "Pappa" gör sig mycket tydligt i den bild & känsla jag får fram..

Varm kram

Eija.vad du var liten o sårbar…o söt.

Anna.Tack för ditt fina tips.Du lär oss så många bra saker.

Du skall ha ett stort tack.o en liten blomma…Lena

Åh tack fina Lena  Visste du att det var mina färger.. Vackert..!

Otroligt intressant läsning. Har hört det förut om att i minnet gå tillbaka till händelser, att i tanke uppleva både händelsen och känslor på nytt.

Har försökt flera gånger men lyckas inte få kontakt med känslan.

Minns händelserna helt klart. Kan beskriva varenda detalj men känns som det inte är mig jag beskriver utan att det är tredje person det handlar om. Samma sak när jag försöker nå och få kontakt med känslan. Är precis som det är tredje person och jag är en utomstående betraktare som endast kan förstå.

#11 Här hade jag suttit & skrivir ett lååångt svar till dig & ser sen att det inte ens blitt en bokstav

Får ta nya tag i morgon!

Kram till dig!

Tack Anna för ditt svar här…..ja, jag skall vara mottaglig det har jag hört förr i omgångar, men jag sitter nog på min lilla kant och tar bara vad jag vågar…och idag är det lugnt o fint när kontakterna kommer…..inte alls skrämmande som det var i början av mina upplevelser……

Ordet "Pappa" är så träffsäkert…..

Det finns så mycket händelser i mitt liv som har styrts åt ett visst håll p g a min pappa…..minns att ibland skrek jag ut all min frustation, att det var hans fel, att jag blev som jag blev….och i nästa stund, tacka honom för att jag var härdad nog att klara av svåra prövningar……

Men han visste ingenting, för han fick aldrig veta…..han dog innan jag fick chansen att konfrontera honom…..jag hann inte bli så stark så jag våga….inför honom var jag den minsta lilla skräckslagna mus man kan finna….medans jag för utomstående sågs så stark, tuff o duktig ut…..så därför vet jag att skenet kan verkligen bedra…..

Den tuffaste, kaxigaste o bråkigaste är den mest rädda o ledsna….

Jag vet idag att han söker förlåtelse och vill så gärna vara den far han aldrig var….och jag har börjat öppna mig och ta emot hans förlåtelse….men det finns så mycket som jag hade velat fråga honom…..Men jag ältar inte i detta, utan vet ju att jag aldig kommer att få några svar….kan ju bara spekulera, vet ju att hans barndom inte var så bra….det lilla jag har hört…..

Sen vill jag tacka dig chik….visst var jag sårbar, men tydligen så fanns det en liten sisu där inne som tur var…, och jag har allt läkt mina sår….inte älta utan gå vidare med erfarenheter rikare….

kram på er

och jättefin tråd Anna, så sann så sann…..

Vilken fin läsning! Så starkt av människor att våga möta känslorna, bearbeta, läka och hela så att man äntligen kan njuta av det här fantastiska livet.

Har själv fått läka en del saker som hänt, en del djupgående och jobbiga. Men hela tiden har jag känt att jag är på väg någonstans med med själv, och idag känner jag mig lyckligare än någonsin. För dit jag var på väg var ju hem i mig. Ju mer jag mött, desto mer har jag fått den sanna känslan om vem jag är. Egentligen. Bakom alla sorger, dramor, traumor… Finns säkert en hel massa kvar att möta, men huvudsaken är ju att man är på väg, eller hur??!!

Jag tror för min del att det viktigaste är att man känner just det - att det här leder någonstans. För tyvärr är det ju ibland så att människor fastnar i saker de upplevt, utvecklas inte och går vidare med det hela. Ingen har ju varit omärkt av livet - skillnaden är dock gigantisk på dem som gör något av det och dem som stannar kvar i eländet….

Lycka är väl också när man kan möta någon som är i liknande situation och de kan se i ens ögon - den här medmänniskan vet precis vad den pratar om… Det finns alltså en väg igenom det här…

Tycker jag i alla fall…

Så fin läsning!

Och du lilla Eija där på bilden, så söt och sårbar. Du har gått igenom mycket i livet. Bra att du försöker förlåta, för att du själv skall bli att må bra.

Jag har också fått bearbetat många saker i livet. Är väl inte klar på den resan ännu, men på rätt håll. Att kunna förlåta både andra och sig själv är viktigt under resans gång, för att kunna få ett lugn i sig. Ibland poppar saker upp och man går ned i energi, viktigt då att försöka ta tag i det så fort som möjligt igen, så känner jag. Livet är en bergochdalbana. Men att försöka att inte hamna kvar i dalgångarna utan ta sig upp igen är vad vi får sträva efter.

En blomma sänder jag till er alla och speciellt till Anna som öppnade den här tråden.

#17 Tack fina Britt-Marie, det värmer..Försöker mig på att sätta in en bild som jag tycker mycket om..Till dig & till alla andra vackra själar .Kram

Jättebra tips och så fin läsning av er alla som skrivit. Undrar bara Anna, vilken resa (verkar som jag missat något, eller menar du stycket där du beskriver hur man går tillbaka till händelsen?)

Namaste!

#19 När jag talar om "resan" menar jag resan dit man kan gå, inom sig själv..Att försonas med dem som man har något "ouppklarat" med! Brukar använda "lägerelden" att visualisera den..även då jag själv guidar "min klient" in i detta! Att ta med sig sin "mentor" sitt egna skyd & sedan visualisera in de personer man vill förlåta & göra detta med en efter en..om man nu har flera!

Detta brukar vara en underbar frigörelse för många!

Kanske förklarar virrigt men försöker att göra mitt bästa iaf

Kram

Detta fungerar verkligen! Gick när jag mådde dåligt i terapi och det va just av denna form, Rekreations terapi! Man ligger på en bänk och går in i ett mkt djupt avslappnat läge, man går tillbaks i tankarna till när man va liten! Sen bearbetade man sig bit för bit igenom hela livet  som varit (med hjälp av terapeuten)! Detta har hjälpt mig nåt fruktansvärt, och hade det inte varit för det så vet inte jag om jag hade stått här där jag står nu!

Kram

Mycket fin bild Anna.

#21 Håller med..Detta har hjälpt mig oerhört mycket oxå & jag är idag såå glad över att jag kan & får hjälpa andra med detta i mitt arbete

#23 Ja, visst är den fin ;-)

Kram Anna

Tack Anna!

Du skriver alltid så fint och tänkvärt! Kommer med enkla övningar, och du ger av dig själv.Du är en stor tillgång här! Ser att vi är många som tycker detsamma!

Åh TACK fina Chakra! Blev såå rörd…!  Vilken underbar bild sen..med höstens härliga sprakande färger