Kan det vara så att vi har utstakade dagar som vi skall vara här ?

Jag tror inte att det är utstakade dagar utan förr att det är saker o ting som själen/vi ska gå igenom, lära oss, lära ut.. För som jag skrev i en annan tråd finns inte tid o rum i andevärlden.

Hej Britt-Marie..

För mig verkade nästan som en nedräkning, han såg i siffrorna att det närmade sig slutet i denna världen…men va konstigt, att han såg sin släktning innan han gick bort…det kanske var så att där i hans siffer nedräkning även såg släktningen som stod o väntade i kön, men hade en liten bit kvar….

ha det så gott

kram

Eija

Ja, det var lite underligt det där. Han pratade om denna släkting flera gånger. Och han sa då vi var inne på IVA att är det Enar som står där. Vart sa vi- lite längre bort där sa pappa. Vi kunde inte se honom. men vi visste ju att han var svårt sjuk även han. Och vi visste att han inte skulle klara sjukdomen. Det var liksom en väntan för honom med.

Ha det gott!

Är det någon mera som hört talas om det här att se siffror in på slutet. Så som min pappa beskrev det??

Finns här någon mer som haft anhörig på det sista som pratat nått om siffror som räknas ned??

vill putta lite på den här tråden igen..någon mer som hört talas om detta??

Puttar till lite på den här tråden igen. Skulle vara intressant om nåogon mera har upplevt någon anhörig eller bekant som talat om siffror som räknas ned mot slutet av deras liv?

Jag puttar till lite på denna tråden igen. Skulle vara intresant att höra om någon annan har hört talas om det här att någon tycker sig se siffror inför slutet?

Lyfter fram den här tråden lite igen..

min bestemor snakket om farger, like før hun døde. Jeg har alltid lurt på hva hun så, eller mente, da hun nevnte på blå og rød, muligens noen andre farger også, husker ikke helt nå, det er mange år siden.

Det var på det stadie da hun var på slutten, hun var på vei over, og i sin egen verden, eller hva jeg skal kalle det, det gikk ikke å snakke med henne, spørre henne. Vi kunne bare være der og holde henne, stryke henne. En stund etterpå trakk hun sitt siste åndedrag, og var borte.
Men jeg var fascinert over det hun snakket om på slutten,  jeg kunne bare lytte og være tilstede,  selv om jeg ikke skjønte hva det dreide seg om.

Innan min pappa dog pratade han mycket om farfar. Han var ofta hemma hos oss och tom låg i sängen mellan mamma o pappa. Pappa såg oxå småfolket och drömde väldigt levande. Han kunde berätta precis hur man kom till personen han hälsade på i drömmen och hur det såg ut där, vart han låg o sov osv. Man kunde tro han gjorde en astralresa och verkligen upplevde drömmen. Vem vet. Han hade gjort operation i tinningen där dom borrade upp en platta i huvudet och sög ut en blodsamling mellan hinnorna. Så hans seende kanske kom då.

Jag har en bok av David Morehouse - Psychic warrior, en sann berättelse om hans uppdrag som spion i CIA:s hemliga Stargateprogram. Han var major och blev träffad av ett vådaskott i huvudet (tinningen). Då får han ut-ur-kroppen-upplevelser och ser syner. Senare sysslar han med fjärrskådning inom CIA - DIA, genom att mentalt kliva ut ur sin kropp och färdas i tid och rum.

Tänkte att det kanske är samma typ av upplevelse pappa fick genom operationen. Kanske finns något i hjärnan runt tinningen som gör att man blir medial? Att man ser och/eller hör det som alla inte uppfattar? Vem vet..

Väldigt bra bok, rekommenderar den. Köpte den själv på bokrean för flera år sen. Sträckläste den och det gjorde pappa oxå. Han trodde stenhårt på den.

Jag gör som Frejzan och rekommenderar också David Morehouses bok :-)

#12#

#13#

Tack för tipsen om boken.

Och tack alla ni andra som svarat eller skrivit här i denna tråden. Det här är ett sånt starkt minne för mig, för den dagen då pappa prataade om dessa siffror så var han helt med. Han var ganska så pigg den där dagen. Vi pratade om allt möjligt om att det skulle komma en ny liten släkting till oss. Lilla Liam blev ju född precis ½ år efter pappas död.

Pappa pratade om kummunen vi bor i och hur många som bor där nu. Ja, allt möjligt så detta var inte bara nått han sa så där. Utan han berättade sakligt om dessa siffron han sett och att han varit så nära- att han hade velat fått gå vidare då. Men kanke ändå, att vi skulle få de här dagen tillsammans, vi kunde skratta tillsamman om gamla minnen och det kändes så bra den där dagen ändå då pappa låg på IVA. Men som sagt pappa levde bara en vecka till efter den här dagen.

Men han berättade tidigt under den här resan innan hans bortgång om alla som han haft besök av. Alla dem han nämde fanns redan på andra sidan. Det var som om de ändå kom för att möta upp honom. Det var endast en släkting som han pratade om som stod längre bort som ännu inte var borta, men var väldigt sjuk, den släktingen dog lite drygt 2 månader efter pappa. Han pratade om honom gång på gång om hur han såg honom stå långt bort. Det jag undrar över är om de liksom kunde se varandra redan fast de ännu levde? Att de skulle över båda?

Jag har ofta tänkt på det pappa sade under den sista tiden i livet och jag kommer aldrig att glömma hans glädje den sisat dagen. Hur han log med hela sitt ansikte och sa att han var på väg till mamma nu och till något mycket vackert. Trots detta, att jag vet att han var lycklig över att få träffa mamma igen så kommer saknaden. Fast jag vet att jag har besök av dem ibland. Men ibland hjälps inte det. Ibland blir jag ledsen och gråter. Det blev så här i helgen då jag tittade på foton av mina föräldrar. Men så här är det väl med sorg, man måste ju få gråta ibland.

Skönt att få skriva ibland om sina känslor mm..

Puttar till en äldre tråd. Kände bara för att göra det just nu.

Lyllos i alla fall att du fick vara i frid med din far när han gick över och finnas där för honom och att han fick berätta för dig om nummren eller siffrorna som hade andlig betydelse och att han såg sina gamla kompisar som kommit för att möta honom kanske han fick ett hejdundrande festligt mottagande i andevärlden och nu åker de orb land och rike runt eller vad de nu har för sig när de har riktigt roligt. Men siffrornas andliga betydelse är nog av många slag. Det kan stå för dimensioner. Det kan ha mer mental betydelse. Det kan stå för strålar. Jag tror att om du själv forska litet så kommer han att hjälpa dig att förstå. Det var dock en fallande serie. Allt vi upplever lär oss en läxa och vi kan alltid använda våra erfarenheter till att styra vårt öde.

# 16

Tack så hjärtligt för ditt inlägg i denna tråden..

Jag puttar till den här tråden en gång igen. Eftersom jag sett en annan tråd om siffror, så ville jag gärna visa denna.

Kommer ju aldrig att glömma det min far sa om dessa siffror. Och allt annat som han upplevde den sista tiden i sitt liv.

Å vad fint att få läsa detta Britt-Marie! Det värmer verkligen! Då tiden är inne så tror jag bara att "vi vet det" & dagarna innan får vi kontakt med de andra dimensionerna, andevärlden osv..Tror ditt fina pappa upplevde det väldigt tydligt & att han somnade in i den trygga vetskapen i sitt sinne!

Blev verkligen rörd av din berättelse! Tack

Kram Anna

# 19

Tack Anna för dina rader. De värmde också.