Jag söker i mitt inre, det som du kallar mitt själs öga, och får svar på om detta är någon som hälsar på mig eller om det inte är så. I början visste jag inte riktigt om jag kunde lita på mina känslor, men nu har jag "tränat" så pass mycket plus utvecklat mig själv så jag känner ganska snabbt vad som står på.

# 5 Dithän har jag inte kommit ännu..men jag tränar …ibland för jag in saker som jag inte bett om …men som är välkomna…

Glömde! Varför måste du förklara dig? Varför ödlsa tid på något som inte kommer att få något gensvar. Tyvärr måste man många gånger hålla saker och ting för sig själv tills man ibland blir sprickfärdig. Då är det ju bra att man kan skriva av sig här tex och kanske man har någon som man kan prata med nånstans därute.

Hade en sån period tidigare, sprickfärdig typ, men fick rätt dåligt gensvar härinne. Då hade jag sån tur att jag har min terapeut sedan många år och han är fantastiskt bra att ventilera allt möjligt med. Och ju mer jag utvecklats desto mindre behov har jag att prata om saker och ting. Jag bara är. Det önskar jag att ni alla fick känna.

När något är skrämmande så är det bara den personens rädslor som uttrycks. Motsatsen till rädsla är kärlek. Ju mer man förstår av sig själv och helheten och ju mer vi utvecklas desto mer kärlek känner vi. Och ju mer kärlek vi känner desto mindre rädslor får vi kvar.

Vi finns i vår kropp på jorden för att vi ska uppleva olika saker känslomässigt (förstås) och därigenom få insikter för att lära oss förstå hur saker och ting hänger ihop.

Det pratas mycket om vad lycka är nuförtiden. För mig är lycka att förstå. Det finns inget härligare än det. Det är det som för mig närmare mig själv. Närmare den jag är bakom alla blockeringar som skapar en massa konstiga behov som att bli arg på skitsaker, samla på frimärken, äta godis för ofta, missbruka droger, köra för fort, vara fobisk, oroa mig m.m.

Såg att jag glömt att svara på en av dina frågor;

Numera har jag jordat mig så pass att jag inte får fler telefoner förstörda och mikron knasar sig. I början blev jag mest arg eftersom de ställde till med så mycket ofog. Efter ett år så log jag mest och bad dem avlägsna sig bara. Det är inte lika kul att retas med någon som bara ler än någon som blir rädd eller arg.

#0 Det verkar ju som om det finns en "naturlig" spärr som gör att vi inte ska minnas hur det är "hemma". Jag tror att vi skulle få för stark hemlängtan annars. Och att vi är här för att lära oss av utmaningen att vara människa, med allt det nu innebär.

Nu verkar det som om alltfler spontant eller medvetet börjat öppna upp sina sinnen för en större verklighet. Vad det beror på är intressant att spekulera om. Är det en mutation pga. miljöföroreningar, eller en naturlig del i mänsklighetens utveckling?

För mig är det viktigt att alltid ifrågasätta och analysera mina upplevelser. För ibland har jag helt enkelt fel. Det är inte annorlunda än att man kan lösa en matteuppgift fel, trots att man kan räkna riktigt hyggligt. Men då är det bara till att "rätta" och gå vidare. En aning mer komplicerad blir det förstås, när det gäller att tolka de uppgifter som man får av andlig natur. Det är ju så sällan det finns ett facit. Men då tror jag att en väl avvägd blandning av känsla, fakta och sunt förnuft är ett vägvinnande koncept.

Jag har också funderat över varför man kan bli så rädd, över fenomen som man tycker att man borde uppleva naturliga, eftersom vi är andliga varelser. Men jag tror helt enkelt att det är för att upplevserna strider med den världsuppfattning som vi påverkats av sedan barnsben av, och fortfarande gör till stor del av vårt vardagsliv.

Dessutom är det så för min del, att jag bara ser brottstycken i mina upplevelser och sedan fyller min fantasi i resten. Med tanke på att jag älskar rysare av alla de slag, så kanske det inte är så konstigt om min fantasi fyller på med allehanda ruskigheter då.

Nej du Jeremina..när jag skrev denna tråden så misstänkte jag att det skulle komma de som ville "tillrättavisa" men jag skrev den ändå, eftersom jag vill jättegärna höra er andras upplevelser höra era åsikter på er väg genom det andliga…jag har inte "landat" ännu, och är lite vilse och vimsig just nu, sedan det hände så snabbt, även om jag har blivit förberedd på vad som skulle ske..jag är så glad över det som sker, men jag behöver få höra hur ni andra har upplever detta…det är mycket intressant det som ni skriver…mycket som jag känner igen..det där med mutation är intressant…allt är så överväldigande..jag tror att jag är där som asamaria beskrev..att man är sprickfärdig..

rädslan har jag kommit över, det mesta iallafall…vågar nu börja se andarna som de är, har bett dem att inte komma innan, men nu ber jag dem att visa sig med försiktighet…vilket de respekterar. Så härligt att få uppleva detta, att äntligen få vakna och kunna uppleva allt detta!

Hejsan Choklad!

Så intressant väg det är det här med andligheten! Det var en ganska stormig väg för mig, folk som inte alls förstod vad jag pratade om och människor som var rädda och det ena med det fjärde…

Men som jag känner nu, människor kommer alltid att tycka och tänka, både nu och i framtiden så varför ska man bry sig så mycket. Huvudsaken är att man själv mår bra och kan ventilera med de personer som man känner trygghet med. Såna människor har jag äntligen fått runt mig på senare tid, inte minst några av er härinne!

Mycket bra ämne förresten och visst väcker den debatt hos människor, skumt egentligen tycker jag… Men som sagt människor tycker om att tycka till!!

Kram på dig Choklad!

#9 Blev så varm av din beskrivning av hur du upplever det..

Kram Anna

Kram till dig också Annisangel

Människor tänjer väl sin världsbild när de är mogna för det. Jag ser en hel del rädsla i personer som klamrar sig fast vid vad de har lärt sig och inte vågar tänka "utanför ramen". De blir oroliga när någon kommer och ruckar på deras världsbild genom att uppleva något nytt eller annorlunda. Då är det en naturlig reaktion att försöka "reparera skadan" genom att intala sig att det där annorlunda antingen inte finns eller är fel på något sätt. Jämför t.ex. med en del människors syn på homosexualitet!

Man får låta sådana personer mogna i sin egen takt; förklara så mycket de är mottagliga för och spara resten till sådana som är lättare att nå fram till. De som blir aggressiva i sin rädsla får man helt enkelt undvika eller ignorera. Det viktigaste är att vara trygg i sig själv, för då behöver man inte försvara sig eller övertyga någon.

# 17 Ja det är helt rätt..men svårt när man hela tiden blir ifrågasatt och krävs på bevis på sådant som inte går att bevisa, och får man fram saker som ingen kan säga emot, att denna fakta stämmer om denna person, så blir det bortförklarat på något vis..

känns som man biter sig själv i svansen..om man hade haft någon…

#15 Tack

Kram Åsa

# 23

Att bli medial (vilket alla är från födseln) är som att öppna en dörr till det som finns inom oss, men som varit stängd..om man har öppnat en dörr, så öppnas det upp flera efter  hand..jag har valt eller bett att inte  bli uppöppnad allt på en gång, det skulle jag inte klara..lite i taget är det för mig, och då lär jag mig bäst..eller rättare sagt, jag kommer ihåg det som jag (och alla andra av oss) redan kan, det som ligger djupt inom oss…

Jag vet inte hur andra lär sig minnas, jag kan bara tala för mig själv…

#25

Jo, det sas mig också vid kurser och av mediala, att alla kan. Eller har det inom sig från födseln. Men kan man verkligen kalla alla dessa förmågor för mediala? Att prata med djur förefaller väsenskilt från en trumresa. Det är som att en bilmekaniker samtidigt är expert på klockor. Det kan han givetvis vara men inte för att han kan skruva i bilar. Det känns som om många mediala får någon sorts hybris och helt plötsligt så är allt kopplat till övernaturliga saker. De mest triviala vardagliga saker som har fullständigt rationella förklaringar tenderar att istället länkas till andevärlden. Om en fågel sätter sig på fönsterbrädan så är det inte bara en fågel som sitter där utan en budbärare från andra sidan. En fluga som sätter sig på väggen vid sängen blir en vakande hjälpare. Man börjar se budskap i fotografier, intorkade kafferester i en mugg blir Tecken från döda släktingar.

Talar man med folk om regression så visar det sig att alla har varit antingen någon känd historisk person, anhörig till någon kändis eller arbetat på något slott etc. Man hör aldrig talas om en som varit dräng i 35 år på en medelstor gård i Västmanland tills han dog av överansträngning. Ingen som varit grovarbetare på byggen i Malmö. Det är alltid extraordinära saker, personer och händelser.

Det här med att bli uppöppnad, ja det kan vara en otroligt svår uppgift. Jag hade inte bett alls om det, men det verkade som om jag var tvungen, hade inget val. Och här pratar jag öppning med stort Ö!!! Hela mitt liv vändes ut och in. Allt runtomkring mig och mig själv. Men det blev bra tillslut :) Hjälp får man. För mig så har min resa känts som att komma ikapp sig själv. Att jag vid denna ålder skulle ha kommit X långt i mitt andliga liv. Jag hade inte det, var blind, fokuserad på annat mm. Sen kom öppnandet och allt det som "missats" under tiden skulle "arbetas in", därav det plötsliga öppnandet och därefter raketfart (hoppas någon förstår vad jag menar). Men spännande är det!! Och det är bla.i mina meditationer som jag fortsätter min resa.

# 30  jag håller helt med

Vi väljer våra känslor i alla lägen, välj förlåtelsen, kärleken och ljuset! Förlåt den som inte förstår bättre, kärleken segrar alltid!!!

Rosina1

#0

Vi uppfostras till en väldigt logisk verklighet.

Det är inte så konstigt att den logiskt baserade verkligheten etsar sig fast på våra näthinnor och fungerar som den enda synliga verklighet som vi navigerar efter genom våra liv.

Att detta sedan även förstärks när vi träffar andra personer som agerar utifrån detta mönster gör att denna verklighetsupplevelse blir än mer tydlig.

All verklighet som baserar sig på denna form av upplevelse styrs med hjärnhand av vår vänstra hjärnhalva. Det är vetenskapligt bevisat att personer som lever i västvärlden har en mer aktiv vänster än höger hjärnhalva.

Speciellt den manliga delen av vår befolkning har en stärkt förmåga att basera sin verkliget utifrån denna modell.

Jag vet av egen erfarenhet att det även har fungerat på detta viset för mig under en stor del av mitt liv. Jag har haft i ett stor behov av att ha fullständigt kontroll på mig själv såväl som min omgivning.

Tack vare att jag idag även skaffat mig ett perspektiv som ligger en bra bit bort ifrån detta kontrolltänkande aå har detta lett till att jag idag skaffat mig två olika referernspunkter på hur man kan fungera som en människa.

Detta i sin tur har gett mig möjligheten att så mycket enklare även kunna hjälpa till både som healer och medium i mitt numera nyfunna perspektiv på hur livet även kan fungera.

Detta andra perspektiv som jag och många andra har utvecklat är en verklighet som inte har någonting med den verklighetsbild som vår vänstra hjärnhalva producerar.

Detta andliga perspektiv är helt baserat på den information som existerar i vår högra hjärnhalva. Detta är den känslomässiga delen tvärtemot den logik som representeras i vår vänstra hjärnhalva.

Frågan blir då följande.

Om nu logik enbart existerar i den vänstra hjärnhalvan. Är den verkligheten då mer rätt än den högra emotionella verkligheten som mediala och healers använder?

Är det inte helt enkelt så att den expanderade verklighet som erbjuds när vi utvecklas och ges möjlighet att expander bortom det logiska tänkandet men fortfarande även har tillgång till det logiska perspektivet. Är det inte just denna expansion som gör att personer som baserar hela sin verklighetsuppfattning på just det logiska som strider kan uppstå?

Strider som är baserade på ett ego som lever inuti oss och som endast kan existera i en logiskt baserad verklighet. Vi är inte våra egon. Ett ego är enbart en kostruktion som vi tillverkat för att göra någonting lite större medans någonting annat blir någonting mindre.

Vad tror ni om dessa tankegångar?

När jag upplever något jag inte kan förklara brukar jag inte alls dra mig för att berätta det för folk runt omkring mig. Jag tänker som så, att bara för att just jag inte kan förklara vad som hände så betyder det inte att ingen annan kan göra det, eller att det inte finns någon naturlig förklaring.

Så jag förstår inte varför man ska hålla tyst.

Det är bara vår vänstra hjärnhalva som har ett behov av att förstå eller försvara en inställning som vi skaffat oss. Vi är så mycket mer än enbart en logiskt varelse.

Däremot så kan man då istället ställa sig frågan. Är vår logik den enda sanningen som är verklig? Är resten av den vi också är ingenting värd? Vår högra hjärnhalva som inte har något behov av att bevisa någonting, är den då mindre värd?

Varför tror vi att vi måste seprera oss överhuvud taget? Vore det inte bättre om vi först och främst fokuserade på varför vi tror oss vara i behov av att skapa en konflikt med någon annan?

Skulle det kanske kunna vara så att orsaken till att en person behöver skapa en konflikt enbart ligger i en obalans som existerar i den egna kroppen?

Varför drar konfliktbenägna personer sig till varandra? Beror det kanske på att det är där som de finner minst motstånd men även mest motstånd när de i ensam eller gemensam tropp drar sig ut i strid?

Beror de på att det finns en inbyggd önskan om att skapa och elda på sitt ego som exiterar inom logikens ramar?

Är det enbart ett försvar av det logiska tänkandet? Hur logiskt är egentligen detta? Är inte logik baserad på balans och en önskan om en expanderad företåelse för det som ännu inte går att förklara rent logisikt?

Är det inte även så att om det nu skulle visa sig att det faktiskt existerar en verklighet som vidgar sig utanför den logiska verkligheten och som omöjligt kan förklaras med det som vi idag känner till om hur logik fungerar? Är det då mindre sant? Är logik inte enbart logisk om man har och känner till samtliga komponenter? Hur kan logik annars vara logisk? Om logiken saknar samtliga komponenter så är logiken inte längre logiskt, då är den istället i avsaknad av hela sanningen och kan därför inte heller längre kallas för logik.

Om detta är sant så faller i samma stund all vetenskap som baseras på logik samman som ett korthus. Den må mycket väl vara funktionabel men den är i samma stund ej heller längre en vetenskapligt baserad sanning. Vad händer då med all vetenskapligt bevisa sanning?