jag tror det beror på hur mycket platsen berört en.

om man tyckte mycket om sjukhuset och fick bra behandling

så kan det nog hända att man besöker platsen.

hade jag varit död hade nog den sista platserna jag besökt

varit kyrkogården jag ligger på eller sjukhuset jag dog på

MEN inte om jag tyckte mycket om ställena. Om jag hade

någon stark koppling till dem och blev fint behandlat skulle

jag absolut besöka dem ibland.

man kan nog också "fastna" kvar på ett ställe om man

hade det tvärtom.. om man av någon anledning inte

går över till andra sidan.

det är vad jag tror. :)

Simone

Typiska ställen där det brukar spöka på är:

Slott, teatrar, hotell, kyrkogårdar, bårhus och sjukhus.

/Fredrik

Jag kom att tänka på detta med sjukhus och spöken. När jag väntade på min store son så var jag inlagt på sjukhuset pga illamående som inte ville ge sig. På natten satt vi några i teeve rummet som inte kunde sova samt några från personalen. Vi kom in på ämnet bårhuset m.m Ja vi satt där och pratade och hade nog skrämt oss lite ang. detta hela. Mitt i våran lilla pratstund så öppnar sig dörren och vi hör steg….Alla stelnar till så klart…men sedan när vi ser vem som kommer gåendes så börjar vi skratta. Det är den jourhavande läkaren…..som kommer ingåendes. Ja hon såg allt fundersam ut…..

När jag låg inne på BB så var det full rulle där, tillochmed sköterskorna bekräftade det , misstänker att dom drogs till mig genom att jag hade ljuset omkring mig och bad mina skyddsandar då och då om hjälp.

På Ålderdomshem är det också full rulle har sett, hört och kännt massor…

Där jag jobbar natt på ett gruppis för dementa, har vi "spöken" som går varje natt i korridoren..Man hör hur det går nån med rullator, ibland hör man en dörr öppnas, (dörren gnisslar) men när man kollar runt så sover alla..

Ni som jobbar på ställen där det spökar, blir ni vana vid detta hela? Vet era chefer om detta hela? Och hur många är det som märker av det hela?…Bara frågor som jag blev nyfiken över.

Tack för alla intressanta inlägg

precis som nr #6 är oxå nyfiken över hur många som märker av det av alla anställda? Så jag puffar min tråd lite

Jag tror inte det spökar på alla ställen människor dött på, även om det klart blir ett större antal dödsfall på ett sjukhus. Jag har jobbat inom onkologi nu som sjuksköterska i 6 år och har varit runt på 4 olika avdelningar. Bara på en utav dem spökade det om nätterna som tusan, på de andra tre helt lugnt

Jag har haft besök idag av en kompis, som arbetat på ett Ålderdomshem. Där var det full aktivitet på nätterna och det är inte bara hon som har upplevt detta. Det var något år sedan och nu är det ombyggt till demensboende och har tydligen blivit lugnare.

I mitt fall så är det bara några som hör det hela..Jag brukar varna dom som kommer som nya att det spökar här. Lika bra att säga rent ut att än personen ska bli rädd om det händer nått när hon/han är ensam på avdelningen..

Har pratat med mina jobbarkompisar om det hela, men vissa tror inte på det, bara dom som har upplevt det hela..Jag har inte berättat för min chef, finns ingen anledning till det tycker jag..

Jag har tidigare arbetat som undersköterska på olika sjukhus och äldreboenden, och jag kan berätta att nog spökade det här och var. Inte överallt.

På ett äldreboende skulle jag upp till en dam på tredje våningen. Jag skulle precis gå in i hissen när en äldre man, i rock och med hatt, trängde sig förbi mig och skyndade sig in i hissen och dörren slog igen efter honom. Jag blev förbluffad och faktiskt förbannad, och så väntade jag för att se vart han åkte (man kunde se det på siffrorna ovanför hissdörren). Men hissen rörde sig inte, så till slut slet jag upp dörren och var beredd på att tala om för honom hur otrevligt han hade agerat. Hissen var tom. Jag berättade det här för några arbetskamrater, och flera av dem hade sett samma man gå i korridorerna och plötsligt försvinna.

På ett sjukhus (rehab för äldre, inte terminalavdelning) dog en gammal dam. Vi hade en bra avdelningsföreståndare då, så hon satte in extravak så någon alltid var hos damen tills hon dog. Det var jag som satt där när hon tog sitt sista andetag. Jag sjöng för henne under hennes sista timmar, en del folkvisor och Taube och sånt (hehe, tänk om hon dog bara för att slippa höra mig sjunga?)Sen gick jag och hämtade en arbetskamrat och vi tvättade damen, bytte rent på henne och sängen, och skulle lämna rummet. Då började det knacka i sängen. Sånt har jag aldrig hört förut! Men vi vände tillbaka in såklart. Hon var lika död, men det knackade hela tiden! Så vi talade om för henne att hon var död och att hon skulle gå till ljuset, för där fanns hennes anhöriga och vänner och väntade på henne. Då blev knackningarna svagare och sen försvann de.

Vi hade också fenomenen med att det ringde på tomma salar, men det värsta var nog då en död dam fick ligga kvar på sitt enkelrum över natten. Givetvis låstes rummet, så ingen förirrade sig in av misstag och blev skrämd. Det ringde gång på gång där inifrån i alla fall. Till slut drog nattsköterskan ur sladden för ringklockan. Det fortsatte ändå ringa på det rummet, hela natten… kanske hon borde ha talat om för den damen samma sak som vi talade om för vår dam.

När jag började jobba natt som undersköterska för ett antal år sedan så var det en dam i terminalt skede som låg på en av de tre avdelningarna som tillhörde äldreboendet jag jobbade på. Man jobbade ensam på natten men just den här natten, som var min allra första, så var alltså denna dam döende och hade således ett vak som satt inne hos henne. Damen avled ca 23:30 och skjukslöterska och hon som vakade tvättade damen, ringde anhöriga, skrev papper osv. Vid 00:30 gick de hem och jag var ensam på boendet, och damen låg kvar inne på sitt rum till nästa dag då hon skulle hämtas.

Runt 02:00 på natten gick jag runda och bytte blöjor osv och även inne på denna avdelning där den avlidna damen låg. Hennes rum låg allra längst bort på avdelningen precis mitt emot dörren ut till trapphuset. Detta var en demensavdelning och dörren ut till trapphuset var låst med kodlås. När jagkom till ytterdörren hade jag båda händerna fulla med soppåsar som jag fått till under min runda och som jag skulle bära med mig ut i soprummet. Jag var just påväg att ställa ner alla påsarna på golvet för att kunna slå koden när någon/något trycker på den automatiska dörröppnaren så att dörren gick upp. Jag kom själv inte åt den, och eftersom man ser genom glasrutan i dörren ut till trapphuset så kunde jag ju se att det inte var någon på andra sidan som tryckt på dörröppnaren heller. Dessutom så kan man inte använda dörröppnaren utan att slå koden först, eftersom dörren är låst….

Detta kändes ganska kymigt förstås, men sen fick jag en känsla av att det var den gamla damen som velat vara snäll och hjälpa mig att öppna dörren eftersom jag hade händerna fulla med soppåsar :-)

Oj vilka spännande berättelser, mera sånt

en gång när jag va sjuk och låg på sjukhuset så skulle morsan och jag titta på himmelen.

För himmelen va jätte mörk, vi trodde att det skulle bli oska, Helt plötligt började alermet tjuta av sig självt.

Och sjuksköterskorna kom i reser fart och men det va ingen i vårat rumm, så det va mystiskt.

De frågade ju om jag hade tryckt på den men det hade jagg ej,

En annan sak som jag lade märke till, och som äldre sköterskor också brukar säga, är att dödsfall kommer tre och tre. Så om två har dött brukar de säga "Vem blir den tredje?" eller "Nu fattas det en". Nå, nu stämmer det ju inte alltid, men lite för ofta för att bara vara slumpen.

Spännande, vill också ha mera sånt :):)

Jo, det här har jag själv inte sett för där har jag inte jobbat, men en nära släkting till mig har jobbat där och själv sett spöket ett par gånger. Det handlar om det som idag är Maria Ungdom i Mariatorget (Stockholm), det ska ha varit ett gammalt sjukhus förut. Där går en sjuksköterska igen. Man kan se henne gå i korridorerna i en gammal sköterskeuniform och så upplöses hon bara i intet. Ibland vakar hon över patienter (eller, som idag, påverkade ungdomar) och lägger en sval hand på deras panna.

Ja, larmande från rum som det nyligen gått bort människor i, skepnader i korridorer på natten, mystiska röster, skrik och andra märkliga saker tillhör vardagsmat vid nattjobb på dylika ställen, i a f enligt min egen erfarenhet. Men till slut stänger man av det mesta för det är ganska jobbigt när man ska försöka koncentrera sig på sitt arbete.

Hahaha, jag kom precis på att vi hade en manlig sjuksköterska som tyckte att allt sånt här prat var nonsens och bara fnyste åt oss när vi satt och diskuterade. Däremot erkände han ett fenomen: varsel! För det höll han nämligen själv på med. Det är ju inget som han gjorde medvetet men det blev så. När han kom till avdelningen så kunde övrig personal bara konstatera att "nu kommer syster xxxx om fem minuter", för det var ju inte honom vi såg, det var bara varslet. Och mycket riktigt, fem minuter senare kom han!

Min exman höll förresten också på och varsla innan han kom hem, men bara med ljud. Han hade ett mycket speciellt sätt att hantera dörren och skorna när han kom hem, och så fort jag hörde de där dunsarna så visste jag att han skulle vara hemma fem minuter senare. Om någon annan var hos mig så brukade de också höra ljudet och undra varför han stod kvar i hallen och inte kom in. Då var det bara att förklara vad ett varsel var…

På tal om varsel så har jag hört talas om sköterskor som får varsel när en patient ska dö! En råkade ut för att en stor äcklig fluga irriterade henne varje gång innan en patient dog. Det hjälpte ju inte, för hon fick ju inte veta vilken patient…

Det är ganska vanligt med spökerier på sjukhus och boenden. Har själv arbetat som vårdbiträde, undersköterska och sjuksköterska. En del ställen var som tidigare saggt full rulle på medan andra var lugna och en tredje hade lite läskig atmosfär. Men det verkade mest vanligt på äldreboenden än sjukhus har jag upplevt. Boenden är ju mer som ett hem så det kanske är därför det är mer vanligt.

Själv hade jag mest svårt med de levande, Fångar upp deras kännslor och upplever som mina egna utan att kunna stänga av dem. Det var bra att ha ibland men mycket jobbigt när jag praktiserade på låst psykisk avdelning.