God middag kali!

I bland undrar man ju, kanske någon vill fästa din uppmärksamhet på just dom aktiviteterna.

Har en bok som heter "Slumpen är ingen tillfällighet" skriven av Jan Cederqvist. Den innehåller spännande berättelser som får en att fundera.

"En jättespännande bok med filosofiska tankar kring dom märkliga sammanträffandena här i livet"

Recension av Lasse Berghagen.

kali..I bland så är det nog en vägvisning.Tror jag..Som Toyan ovan skriver..

Hehehe, jag tror också att det är någon som vill tala om något för dig. Kör hårt!

#1 Jag har den boken Har läst den till viss del och håller med dig om att den är spännande.

Ja kanske är det som ni säger någon vill någotMen vem? Kanske är det fingervisning om att jag ska gå den där kursen som jag funderar …………

När man är i en utvecklingsfas så brukar saker komma. Jag skulle gå om det känndes rätt i magen.

"0

Visst är det härligt när man får dessa fingervisningar och samtidigt så har man så svårt att tro på att de är just det.

Jag håller med dig rore, det är roligt att få fingervisning om vilken väg man ska ta.

Kan det betyda att jag är på rätt spår? Jag vet inte,kan det vara antydningar från"andra sidan" att jag ska gå på de där workshopskvällarna jag sett?  Som Hellas sa det mediala , det okända som bara finns där och pockar på.

För mig blev det så att jag puttades åt det hållet av osynliga händer kan jag säga.

Men det tog ett tag innan jag vågade. Men hela tiden fick jag fingervisningar. Som jag hade svårt att ta till mig.

Efter att jag läst en bok om en indian som var schaman så tändes en innerlig önskan inom mig att få möta en person med mediala förmågor.

Önskan innom mig var så stor. Jag kunde inte styra mina tankar själv i detta. Det var märkligt och lite kusligt på en och samma gång. För jag började fundera om jag höll på att bli besatt.*ler*

Några dagar senare så var jag inne i en butik med en väninna. Direkt när jag kom in i butiken så kände jag spontant att jag vill kasta mig om halsen på expediten och tala om för henne hur glad jag var över att se henne. Det var ju så jätte länge sedan sist.

Som tur var så gjorde jag aldrig det. För jag insåg på samma gång att jag inte alls kände henne.

Det var som om jag stod under ett elektriskt fält. Varenda hårstrå stod rakt ut på armar och ben. För att inte tala om hjässan.

Trodde nästan att jag hade tupp kam.

När expediten ska ta betalt av min väninna så ser hon på mig och hennes leende är så stort och varmt. Sen sä'ger människan: Gud så kul att se dig. Det måste vara evigheter sedan sist.

Hela tiden sprakar det energier runt om oss. Har aldrig upplevt någonting liknande.

Vi konstaterade att vi faktiskt inte känner varandra. I alla fall inte i detta liv.

Hon hämtar sitt visit kort och hon är ett medium.

Det tog nog nästan ett och etthalvt år innan jag vågade mig dit.

Om vi lägger det i perspektiv, hur många gånger har det första du sett i affären och det första du sett på blocket INTE varit samma sak? Vi råkar då och då ut för tillfälligheter just för att det finns så många tillfällen för dessa att inträffa. Vi måste hålla reda på hur många gånger dessa saker INTE händer för att kunna se om tillfälligheterna inträffar oftare än vad som vore statistiskt rimligt. Men det gör vi inte eftersom alla dessa gånger, när något inte händer, inte är intressanta. Därför känns tillfälligheterna/sammanträffandena ofta övernaturliga för oss.

#9 Ibland när jag läser dina inlägg som för övrigt kan vara ganska intressanta ibland, så undrar jag vad du, om du bortser från all vetenskap och fakta som du tycks vara fascinerad av, har för glädjeämnen i livet, var har du det lilla barnets uppriktiga glädje för det lilla och för det stora fantastiska som finns runt omkring oss! Jag är bara nyfiken, då jag uppfattar det som att allt måste ha en förklaring för dig? Kan inget få vara magiskt eller bero något som man kallar slump eller öde? Var finns din fantasi?

Jag tror att vi alla mår bra av att bejaka det lilla barnet inom oss och den upptäckarglädjen som det kan vara när man upptäcker en spännande insekt eller en fin sten.

Nu vill jag ju inte säga att alla här på Ön "bara fantiserar". Jag har upplevelser som jag inte kan förklara och som jag vill ha i mitt liv som magiska och övernaturliga.

#0 Jag har också upplevelser av det slaget fast iform av att något hela tiden går i stöpet, för att till sist när man har kommit in på rätt spår falla på plats!

#10: Jag kan förstå lite vad du menar, men det känns ändå som en väldigt klyshig fördom. Jag är nog den bland de jag känner som har mest barnasinne kvar och tro mig, det säger inte lite! Jag har rätt mycket fantasi, älskar skräckfilmer med varulvar, vampyrer, utomjordingar, magi, mystik och övernaturliga väsen. Är alltid magiker i alla datorspel där det går (gärna en ond också, mohahahaha!) och är i allmänhet en ganska lekfull person. Men jag tar det för vad det är, fantasi.

Jag blir också lite fundersam över några rader i ditt inlägg. Du skriver:

"…var har du det lilla barnets uppriktiga glädje för det lilla och för det stora fantastiska som finns runt omkring oss!"

Jag skulle uppriktigt kunna fråga många här detsamma! I inlägg som ditt känner jag ett visst missnöje med den värld vi har. Tittar vi på världen, det lilla och det stora fantastiska vi har runt omkring oss, så ser vi förundrande saker. Så stora, fantastiska och förunderliga att iaf. jag inte behöver lägga till magi och övernaturlighet för att känna nästan religiös vördnad och respekt inför universum! Om man tar sig tid och faktiskt TITTAR på naturen så ser man hur fantastisk den är sig själv, utan andar och efterliv. Jag kan spendera timmar på att titta på en myrstack och se hur myrorna vandrar runt och kanske släpar på en sockerbit jag la dit. Om inte det är att bejaka det lilla barnet och upptäckarglädjen inom oss så vet jag inte riktigt vad du menar.

T.ex. så blev jag nästan tårögd när jag såg denna video eftersom den ger perpektiv på hur små vi är och hur stort universum är. DET om något, är magiskt! Se i High Quality och fullskärm.

Ultra deep field.

Jag träffade under en period en kvinna som "hade antennerna ute" och såg sådana här Tecken hela tiden. Hon agerade också efter dem. Hon gick runt med en magisk känsla av "hur allt klaffade", hur person efter person dök upp "som på beställning", allt från yrkeskontakter till en ny kärlek. Hon hittade nytt boende, skaffade nytt jobb, startade företag och projekt - allt med samma "magiska visshet" om att hon var på rätt spår, eftersom hon ju följde tecknen.

Men illusionen sprack bit för bit. De fantastiska människorna visade sig ha andra sidor. Den fantastiske nye kärleken var nog ändå inte rätt man. Den positivt laddade bostaden blev negativ. Osv. Hon försökte i det längsta klamra sig fast vid idén om att hon fick "tecken från ovan" genom att ex omvandla den nye kärleken till "en läromästare som hon behövde under en period" - men det var ju förstås så enkelt att hon hade lärt sig massor även om hon träffat en helt annan man…

Jag tyckte det var riktigt obehagligt att följa den här kvinnans liv på lite distans. Hon ville så desperat gärna finna en mening med sitt liv och klamrade sig fast vid idén att hon ledsagades av de här tecknen. Jag tror att tecknen mest bidrog till att bygga en illusion och få henne att må ännu dåligare.

#11 Tack för ditt svar! Jag ler när jag läser ditt inlägg och gläds åt att du har glädjen som det lilla barnet i ditt liv. Det var precis vad jag menade som du beskriver om myrstacken. Världen omkring oss är fantastisk och det tror jag, enligt min upplevelse av iFokus sajtena som Ön och liknade, att många av medlemmarna här bejakar mer än vad som framkommer.

Men håll med om att visst är det spännande vad lite magi och fantasi kan göra att livet blir ännu mera spännande. 

En del av oss har även dessa magiska upplevelser på riktigt och det gör att deras liv har ett annat innehåll, på gott och ont, än de som inte har dessa upplevelser.

Tyvärr kunde jag bara njuta av bilderna i länken då jag har svårt att höra vad som sägs och när det är på engelska så blir det ännu svårare.

Jag  konstaterar också att mitt tidigare inlägg kanske speglade mitt humör och ilska över en annan sak, men den saken har inte med inlägget att göra, mår lite dåligt över en konflikt på jobbet! Så jag ber om ursäkt för detta!

#13: Ah, borde fattat det när jag såg din signatur! My bad. Man behöver berättarrösten för att fatta vad det handlar om. Men om jag ska ge en återberättelse så fick några astronomer för sig att rikta Hubbleteleskopet mot en svart punkt på himlavalvet, bara för att se om det var nått där. Fotoner (ljuspartiklar) trillar in, nästan en efter en eftersom de är så få och registreras på den största fotosensor mänskligheten kan uppbara. Man lät det vara riktat dit med öppnad slutare i 10 dygn. Vad som uppenbarar sig när man sedan tittar på fotot är flera tusen galaxer på uppemot 13 miljarder ljusårs avstånd! Varje galax innehåller miljarder och åter miljarder stjärnor! Varje prick, fläck och suddig punkt i fotot är en galax. Detta på en "tom" punkt på himlavalvet! Man testade senare att göra samma sak mot en annan "tom" punkt med samma resultat. Tusen och åter tusen galaxer med miljarder stjärnor i varje! I den sista svepningen i klippet så har man satt in avståndet till dessa galaxer med hjälp av rödljusförskjutning och på så sätt skapat en 3D-bild av fotot. Det hjälper en att få lite perspektiv på hur stort och hur många de egentligen är.

Visst har vissa magiska upplevelser på riktigt, men frågan är om det är riktig magi för det. Kvinnan i #12:s inlägg hade magiska upplevelser på riktigt, sålänge hon trodde på det iaf. Men jag tror inte det berikade hennes liv. Samma gäller dottern till den beende religiöse mannen jag har länkat till tidigare, som dog eftersom fadern bad istället för att tillkalla läkare. Det finns väldigt många exempel på människor som råkat illa ut för att de har "lite magi" i sitt liv.

Jag tror inte att slumpen finns! Utan det är någon som försöker hjälpa oss genom Tecken och vi tolkar dem ibland som slumpen.

Var glad att du la märke till dem. Många många Tecken tror jag går oss förbi för vi väljer att inte se dem eller ta dem till oss.

Gör något med det, låter spännande

Kram Lena

#14 Ingen fara men nu kan jag titta igen och ha en hum om vad det handlar om!

Som #12 beskriver låter ju mer som att det har blivit ett tvångsbeteende snarare.

Sen det där men fadern som bad är ju tragiskt. Min mamma är frälsningssoldat och jobbade som sjuksköterskaförut. Hon har berättat om fall där Jehovas Vittnen nekat hjälp och operation. Det har både mamma och jag svårt att förstå att man nekar hjälp när det finns pga principer. Men mamma gjorde ju det hon kunde i det fallet utan att överskrida patientens önskan. Bad för henne, för det kunde mamma göra i alla fall!

***

Jag vill ju samtidigt inte nedvärdera de vänner jag fått här genom ÖN och deras upplevelser. Jag tror att de kan ha varit med om de de beskriver.

Jag var själv till en kvinna som spår, mest på skoj, men mycket på grund av just tillfälligheter. Jag har aldrig träffat kvinnan eller den kvinnan som förmedlade kontakten.

Plötsligt frågar hon mig om jag är oxe? Jo det är jag, lustigt nog hade de pratat om oxar innan jag kom. Sen efter en stund när jag nämnt att min man var och blev spådd i feb och att det var i Hofors. Ligger det nära Karlskoga frågar hon då? Nää, men varför frågar du om Karlskoga! Inte vet jag, svarar spåkvinnan, det var bara något som kom upp. Till saken hör att jag är uppvuxen i ett samhälle 1 mil ifrån Karlskoga!

De hade bara mitt förnamn och min mailadress, så de kan inte ha vetat detta! Jag vet inte om man kan luska fram sådan information utifrån detta. Detta tycker jag är lite fascinerande!

Angående tillfälligheter så hamnade vi i Luleå pga av detta. Vi ville tillbaka till Dalarna men hela tiden var det något som inte klaffade. Husen vi tittade på blev för dyra, köpen redan klara, osv och sen slutade det med att min man bestämde sig för att plugga och att vi skulle hit till Luleå. Sen ramlade allt på plats!

Tillfällighet eller slump! Ja kallade vad ni vill jag konstaterade att det var något som gjorde att vi skulle hit helt enkelt!

#16: Hur många saker nämnde hon som inte stämde så bra? Kan du räkna upp dessa? Inte det? Låt mig citera mig själv från den här tråden:

"Vi måste hålla reda på hur många gånger dessa saker INTE händer för att kunna se om tillfälligheterna inträffar oftare än vad som vore statistiskt rimligt. Men det gör vi inte eftersom alla dessa gånger, när något inte händer, inte är intressanta. Därför känns tillfälligheterna/sammanträffandena ofta övernaturliga för oss."

Det finns också stor risk att ditt minne omformas varje gång du tänker på händelsen för att passa in med din slutsats. Minnet är inte pålitligt!

#17 Nu var det ju första gången jag blev spådd så jag kommer inte ihåg allt heller så noga, vi pratade annat också. Men det var läckert de hon fick fram och jag var noga med att inte ge henne ledtrådar utan svarade mycket ja och nej på det hon sa!