Det var en klurid text.

Vet faktist inte vad jag skall säga.Får tänka på detta Återkommer….

Jo, men det e ju klart att det är olika.
Om du har 4 personer som hamnar i en gemensam situation, har du ofta 4 verisioner av hur det hela utspelade sig.
Man fokuserar på olika saker och reagerar olika.

T.ex. detta med att ha ett val…
Om man tar ett väldigt förenklat exempel och då t.ex. 2 barn på ca 10 år. Barn A frågar chans på barn B, som svarar ja…
A tror att B är kär i den eftersom den sa ja, men B sa bara ja för att han inte ville såra kompisen. B tyckte inte att han hade något val… men det hade han givetvis.
Om det sen kryper fram och A slår till B för att han ljugit har vi ju 2 sanningar om vad som hänt….
Barn A säger att hon blev provocerad, så hon kunde ju inte hjälpa att hon slog barn B… (hade inget val)
Barn B säger att han är helt oskyldig eftersom han ju bara ville undvika att såra barn A…. (hade inget val)

Alltså finns här minst 3 sanningar…
-  För A är det sanning som hon säger.                                         
-  För B är det sanning som han säger.                                          
-  Sen finns det vi som vet att man alltid har ett val. Man är aldrig hjälplös, och om man tror sig inte ha ett val, får man se sig omkring en stund innan man agerar. För alternativet finns där, även om man har svårt att se det för tillfället….
Och "sanningen" fogar sig ofta efter vårt eget tycke och smak på samma sätt  

Det är iaf min upplevelse av saken  =0)

Tyvärr fattar inte jag heller. Kan nån förklara lite bättre?
Sanning är ju alltid sanning. Och klarar man inte av sanningen så behöver man ju inte lyssna.

Jag personligen är lite allergisk mot ordet "Sanning". Vad exakt är sanningen? Precis som ordet "Normal" Vad exakt är normalt? Vem bestämmer det? Jag personligen tror nog inte det finns så många "sanningar" som alla kan vara överens om. Så för mig är den "egna sanningen". Alltså det som jag tror på och det som jag känner det som är min sanning. Sen finns det många sanningar utöver den som jag tror på.

Det är väl det lättaste sättet jag kan förklara min syn på saken. Vet inte om det blev begripligt i text dessvärre.<3

Ahaaa….Ja Happyspirit. Så kan det nog menas.

Man har ju alltid en egen sanning ja. Och andras kanske inte stämmer överens med just min.

Nu tror jag att jag fattar.

Fast jag tror att trådskaparen menar de fastställda "sanningarna" som vetenskapen gör. Som olika teorier som fastställs som sanningar. Och där tror jag den stora kollisionen blir mellan oss troende och vetenskaparna som grundar sina sanningar på vetenskapliga bevis. När vi pratar om "sanning" så är det våran egen känsla och tro vi pratar om medans dem pratar om fastställda teorier. Därav två helt skillda saker. :))

Vad tror du Bjoern kan det vara så? Eller har jag missförstått din fråga?

Alltså det vi kallar för "våran egen sanning" Skulle nog vetenskapen kalla enbart för "tro" eller möjligtvis en "teori". Vilket på intet sätt är "bevisbart" enligt deras sätt att se på saker.

Tron på Vetenskapen är vetenskaparnas "sanning" eller som vi kanske skulle kunna se på saken. Deras "tro". Fast de är lika övertygade om sin tro som vi på våran. Så där blir kollisionen. Fast de anser sig mera öppna än oss och vi anser oss ofta som mera öppna än dem. Så man kan väl kanske kalla det för en "kulturkrock" kanske……..lite skrivna tankar och teorier från mig.

Ja vad är rätt och fel?!

Enligt psykologin kan vi människor uppfatta saker/händelse omkring oss helt olika.Trots att vi set och upplevt samma sak (samtidigt) Det är just detta  som blivet så omtalat(omskrivet) vid olika rättegångar,att kan kallat in sk vittens psykolog.Men nu har, är även expertisen (vetnskapen) osäker på vad en vittens psykolog kan bidra med.Kan utgå från vitterna har "set" och upplevt fel.Vad ligger sanningen hos betraktaren eller hos en person som inte ens varit på plats. Det måste var väldigt förnedranden för en person,som blir ifrågasatt,på vad han/hon sett eller upplevt.Vem avgör sanningen.Även du Bjoern kan bli i frågasatt.Det du sett/upplevt inte stämmer.För det är ju din sanning!! Du vet vad har har sett/upplevt .Vem avgör då? En svår fråga.Man kan alltid plocka ner "sanningen" med olika teser/experter  ect.

Ja..om man vill tala om sin egen sanning är väl ok..men om man säger att "nu är det min sanning som är rätt och alla ska tro på den, för den är det mest sanna" då tvingar man ju på andra något som de inte vill ha, och då blir det antingen viljelösa personer som bara följer med och blir manipulerade, eller så uppstår konflikt. Det är så krig uppstår t.ex. För det mesta iallafall…Sina egna sanningar uppstår ju ur ens egna erfarenheter i livet, en sanning igår, behöver inte vara samma sanning idag, eftersom vi hela tiden lär oss och utvecklas. Har man bara en sanning alltid, så stagnerar man i utvecklningen.

Och om det är med fysik och occultism som vi pratar, ang sanningar, så var det ur occultismen som vetenskapen kom fram. Vetenskapen tror inte på precis allt som occultismen påstår, vilket kan vara bra …men varje gång som vetenskapen ska bevisa att occultismen har fel, så kommer man fram till samma sak som occultismen i slutändan..så..vad är sanning?

Från början så var occultism vetenskap, man experimenterade med olika saker. Sedan delade den upp sig i två "grenar"

För mig är sanning om man inte ljuger…rätt och slätt.Ärlighet.

Men att sätta in sanning i något annat perspektiv blir lite klurigt.

Tycker jag.

#2: Men det där handlar ju om olika perspektiv, inte olika sanningar. Sanningen om händelsen är ju fortfarande en och samma för alla inblandade. Sen kanske de upplevde händelsen olika.

#Resten: Många verkar se på sanningen på samma sätt här. Att ens egen sanning är det man tror är sant. Men är det då en sanning? Är det bara inte en uppfattning om vad sanningen är, en uppfattning som kan vara rätt eller fel? Vi kan ju påstå att det någon säger är sant eller falskt, oavsett vad personen själv tror. Det innebär att vi har ett facit att jämföra med. Detta facit är omvärlden. Sen kanske vi uppfattar världen på olika sätt, men det gör väl inte att vi har olika sanningar? För antingen stämmer vår uppfattning med världen, eller så gör den det inte.

Lite som mitt exempel. Jag kommer falla ner om jag hoppar från första våningen oavsett om jag tror att jag kommer falla ner eller inte. Min upplevelse av vad som är sanningen påverkar inte själva sanningen. Den påverkar mig.

Återkommer kanske senare med en utveckling. Ska på möte. :)

Jamen Bjoern..det fattar nog de flesta att om man gör sådant som är redan uppenbart..t.ex att sätta handen på en varm platta eller dricka ättika..då blir man skadad..det är ju inte sanning, det är dumdristighet att utsätta sig för sådant…det finns de som gör det, men då har det med att göra att de får en kick av det, för att utmana ödet.

Detta är ju inget tro, detta är ett faktum att man faller. Det beror på vår kära gravitation.(Men inte om man är en fågel T.ex)

Förstår nu att vi pratar om helt olika igen här..hur ska vi mötas? Hur kan våra sanningar mötas? Båda är lika värdefulla, eftersom vetenskapen är en oväderlig källa och även så den andliga delen. Ingen bör underskattas. Jag tror, att om vi möts, om den andliga delen och den vetenskapliga delen förenas, då uppstår det en ny sanning..en AHA! upplevelse utan dess like. Klarar vi den utmaningen tror du? Jag tror det . Det är också en sanning i mig.

För en gång så separerades occultismen och ur det uppstod vetenskapen. Och då framkom det att man kan ju få makt över de svagare individerna i världen, detta är nu från båda sidor, jag pekar inte ut någon sida här.

Om dessa två förenas, även i folks ögon, så får vi en underbar värld i fred och ro.

Så tror jag.

En bra tråd detta, tack Bjoern!

Men Chocklad, du säger "Hur ska våra sanningar mötas?". Vad jag menar är att det inte finns olika sanningar, det finns en sanning. Sen kan vi vara oense om vad den är. Kanske menar du samma sak?

Att gravitation är ett allmänt faktum är för att det är så tydligt. Men den exakta gravitationslagen är inte lika tydlig och har krävt experiment och mycket tankekraft för att få fram. Den är nu accepterad som sanning, dsv att den stämmer överens med världen. Men oavsett om vi faktiskt har rätt om gravitation eller inte så finns det en sanning om hur det fungerar, oberoende av vår kunskap om denna sanning.

# 12 Bjoern..där slog du huvudet på spiken! De sista raderna som du skrev menar jag nu. Det kan jag ta till mig.

# 13

Håller med dig. Bjoern du får oss börja tänka till.Använda dom små grå.En intressant tråd,helt klart..

Jag menade det som Happy beskriver i inlägg # 4 här. Många väljer att använda sig mycket av ordet sanning hit och dit vad gäller en massa saker och jag är som Happy allergisk mot det.

# 3 Ett klockrent exempel från dig Mia, du skriver kan man inte klara av sanningen behöver man inte lyssna. Vilken sanning undrar jag då ? Din ? Om vad ? En situation eller ? Just sådär missbrukas ordet och jag förstår inte varför man måste använda sig just av ordet sanning. Din sanning är din enbart och är inget som jag eller någon annan behöver finna sant som sagt…klurigt men hoppas ni hänger med på vad jag menar

#15: Själv är jag mer allergisk mot din användning av ordet. "Din sanning" är för mig något som inte går ihop. "Det du anser är sant" känns som ett mer korrekt yttryck. Det kan tyckas petigt men det är rätt noga eftersom betydelsen blir väldigt olika. För när man säger saker som "Din sanning" så menar man implicit att det finns FLERA sanningar (som då alla stämmer, annars vore de inte sanningar). Då kan det uppstå paradoxer vilket inte är helt bra.

Ett bra citat av Ayn Rand beskriver varför det är viktigt att inse detta och att försökta ta reda på vad som faktiskt är sant och vad som inte är det.

"We can evade reality, but we cannot evade the consequences of evading reality"

# 16 Det kan finnas flera varianter av en sk sanning beroende på vad denne då handlar om självfallet. Du är fri att vara allergisk mot vilka formuleringar du så önskar, precis som jag. Jag trodde man här var fri att uttrycka sina tankar och tycke utan att det skulle startas specifka trådar om vad man skrivit där det ska analyseras sönder. Det du anser att vara sant är för mig samma sak som att det då är din sanning men önskar inte lägga mer tid på att diskutera detta med varken dig eller någon annan.

Vad som är sant för mig är säkerligen inte sant för dig och vad jag menar med det får vara upp till dig själv att tolka.

Mvh Madde

#17: Men är det inte bra om man vet vad den andra menar? Jag försöker uttrycka mig tydligt för att det inte ska bli några missförstånd, iaf. i diskussioner.

Aja, du behöver inte svara men jag tycker det är lite tråkigt att du reagerar så.

De resultat är beroende vad för parameters som inbakas, dom skapar summan. Vi har inte samma erfarenheter, därför kommer vi att se olika resutat. Därför finns ingen sanning som är total. Vetenskapen har försökt men hela tiden hittas nya vägar till det som kan kallas sanning, Det är en himla stor skilnad på sanning och sanolikhet.

# 18 Absolut är det bra att förstå vad folk menar, men ibland förstår jag inte behovet av att förstå allt ? Om jag tex (dumt exempel kanske) säger att jag tycker lila är en ful färg. Måste du då ifrågasätta varför jag tycker så och komma med diverse argument för att lila faktiskt är en kanonfin färg ?

# 19 Håller med dig.

För mig finns 3 sanningar……

Min

Din

Och den förbannade verkligheten.

Måste finnas fler än jag som kivats med sin hälft om vilken färg det är på t.ex. nya gardinen i vardagsrummet, Hahaha!

# 21

#21

# 20..det finns ingen korrekt sanning, eftersom det inte finns människor som är exakt likadana.

Jag förstår nog vad du vill ha fram Bjoern..att det vi "hör" och "ser" inte är sanning. men det är sanning att vi upplever detta, och när vi "upplever" dessa "syner" så framkommer det saker som vi inte kan veta , många gånger. Det som jag kan se som min sanning är att du inte förstår detta faktum att vi faktiskt upplever det som vi gör. Och det förstår jag, om du inte alls har haft en liknande upplevelse. Det krävs förståelse och det är just det som inte går.Hur det blir till, det vi upplever kan inte förklaras på ett vetenskapligt sätt ..ännu. Så långt har vetenskapen inte kommit . Det blir bara gissningar från dem som är helt fel.

Därför blir vi så arga, när du vill att din sanning är bättre än vår. Men jag känner att du söker, det är därför jag svarar dig.Försök att släppa lite på alla de "sanningar" du tror att du vet. Så får du snart en ny verklighet. Inte på en gång, men steg för steg. Sök dig själv. Det är du som är din sanning, inte vi eller några andra. Inom dig finns en själ som ropar och vill veta..och jag hör dig..

Ta och läs den sista raden i ditt inlägg nr # 12…du börjar förstå

Du sa det själv Bjoern, i inlägg  # 12

#20: Men om en färg är vacker eller inte är en smaksak, en subjektiv bedömning och inget som kan vara en universell sanning. Sådant ifrågasätter jag inte för det är inte en beskrivning av verkligheten utan en beskrivning av hur du uppfattar och känner inför verkligheten.

#24: Ärligt talat var jag faktiskt inte ute efter det, men nu när du tar upp det så… ;) Jag tror jag låter bli att gå in på det i den här tråden. Jag kommer göra en ny tråd där jag svarar på sidospåret jag och Jane-Lyzell startade i Karmatråden och det passar bättre där.

#19: Att vi har olika synsätt, olika "parametrar" hindrar oss inte från att komma fram till en gemensam slutsats. Jag kan dra ett exempel med två personer som verkligen har olika förmågor. Jämför det med er förmåga att uppleva det övernaturliga och min brist på densamma.

Två personer diskuterar. Den ena är färgblind medan den andra har fullt färgseende. Den färgseenden påstår att han upplever färger men den färgblinda tror inte på honom. Han ser ju klart och tydligt att det inte finns några färger! Så, hur kan den färgseende visa att det finns färger? Hur möts det två åsikterna? Ett experiment tar form. Fyra likadana askar i olika färger  ställs fram. För den färgblinda har alla samma gråton, så han ser ingen skillnad på askarna. I varje ask läggs en lapp med ett nummer som visar vilken ask som är vilken. Denna lapp syns inte utifrån. Alla vet från början vilken ask som innehåller vilket nummer. Den färgseende kan nu memorera vilken färg som hör till vilket nummer. Den färgseende tittar bort medan den färgblinde blandar askarna. Tester går ut på att gissa vilken ask som innehåller vilket nummer, något som är omöjligt för den färgblinde. Men den färgseende lyckas varje gång! Han har via detta experiment visat att det finns något som han kallar färg som gör att han kan identifiera till synes likadana askar. Detta har han visat även för någon som är okapabel att själv uppleva färger. Den färgblinde vet alltså inte hur färg upplevs, men han vet att det finns. Fenomenet är visat! Om den färgblinde hade misslyckats gång på gång så hade man tvivlat på om de färger han upplevde hade något med verkligheten att göra, eller om de bara var inbillade.

Med detta vill jag visa att även om vi inte har samma upplevelser eller samma förmågor så kan vi ändå komma till en gemensam slutsats, till en gemensam bild av vad som är sant.

#19 skriver: "Vetenskapen har försökt men hela tiden hittas nya vägar till det som kan kallas sanning, Det är en himla stor skilnad på sanning och sanolikhet."

Mja, men vetenskapen sysslar inte med bevis i strikt bemärkelse eller med sanningar. Den sysslar med vad som sannolikt är sant. Detta eftersom det är OMÖJLIGT att VETA vad som är sant, något som de som sysslar med vetenskap (förhoppningsvis) är medvetna om. Jag menar, hur vet vi att världen inte skapades igår med alla de egenskaper och i det tillstånd som världen hade då? Det går inte! Men är det meningsfullt att anta det? Nä…

# 25 Jo, men snälla du vi kan inte komma fram till en gemensam sanning om vad jag tänker och tycker Så fortsätt ifrågasätt mig tills du förvandlas till smurf om det så ska vara, jag kan ta det. Du kommer med exempel som inte har med saken att göra och undviker något smidigt på att svara på saker som jag förstår att du helt enkelt inte förstår dig på. På din sida beskriver du dig som en person som gillar diskussioner samt att tycka motsatsen bara för att, för mig beskriver det inte en vettig människa att diskutera med utan bara någon som inte har något bättre för sig på fritiden än att starta groll och ifrågasätta människor och allt han inte själv tror på.

# 25 då undrar jag: vem är den färgblinde? du eller jag?

# 25 Vad man väljer att tro på är väl också en smaksak, man väljer själv vad som kan passa 

#26: Vad är det jag undviker att svara på? Jag tycker jag svara på det mesta, men om det är nått jag missat får du gärna säga det!

Jag säger inte att jag TYCKER motsatsen bara för att, utan att jag ibland tar den ståndpunken i en diskussion. Dvs, jag diskuterar ibland utifrån en ståndpunkt jag inte själv håller med, fast fortfarande med riktiga argument. Det är ett bra sätt att vidga sina vyer och se saker från andra sidan. I denna diskussion gör jag dock inte det.

#27: I exemplet är jag den färgblinde och du den färgseende, eller iaf. den påstått färgseende. ;) Sen återstår att visa att det faktiskt finns färger och att du kan se dem. Går inte det så måste man ju tvivla på om det faktiskt är färger du ser eller om det bara är inbillning.

Det var lite det som "Övertyga mig!"-tråden handlade om. Men hittils har ingen lyckats gissa rätt på vilken ask som innehåller vilket nummer, if you get my point! :)

# 29 Jo, men jag VILL inte övertyga dig, vad du väljer att tro är liksom din ensak och helt upp till dig och för min del får du gärna tro vad som helst.

Vad menar du med riktiga argument ? Du har startat en tråd om min personliga tanke och åsikt, så vad är då riktiga argument i en sådan diskussion ? Jag är inte obenägen att ändra åsikt och så, men ust nu finnes ingen anledning till det då du inspirerar mig till precis ingenting mer än att söka kraft för mer tålamod

#28: Javisst, men verkligheten är som den är oavsett vad du tror. Så det kan ju vara bra att välja att tro på något som stämmer överens med verkligheten och inte bara ens önskan om verkligheten. Som Ayn Rand sa:

"We can evade reality, but we cannot evade the consequences of evading reality"

# 31 Okej, men är det upp till dig att betsämma vad jag ska tro då ? Tyck du att det övernaturliga är löjligt och inte verklighet, det är ju inte det för dig. Har du inga upplevelser kring det kan du heller inte påstå att det inte är verklighet för mig. Vissa saker måste upplevas rent praktiskt, allt kan man inte läsa sig till vet du

Kom med så många citat du önskar, du påverkar mig inte. Jag lever i verkligheten, arbetar inom ett vetenskapligt baserat yrke, så vad jag väljer att tro på i övrigt är min ensak och inte upp dig dig som inte ens vet vem jag är att bedömma. Kan vi enas om det ?

# 31 Det där sista förstod jag inte? Jag förstod engelskan men inte innebörden av vad texten menar? Läs orden igen Bjoern..vad det egentligen är vad du säger? Lyssna på dig själv lite….Vad är verklighet, vad är overklighet? Vilket är sanning? Vilket är osanning?

En film är ett påhittat scenario. Men..filmen om Titanic blev verklighet. Det finns många böcker och många filmer som blivit verklighet..hur gick det till?

T.om. en jättegammal film från när jag var liten, den handlar om när man landar på månen. Nu vet jag inte hur många år det tog, men vad händer? Jo, Armstrong m.fl landar och gör en promenad..på månen.

En sak som var ena rama trolleriet för ett antal år tillbaka.

Varför kan inte du se andar? Du har inte öppnat upp för dem. När du har gjort det, kommer du att SE. och du kommer att förstå.

Men ..håll ni dig för det blir en omtumlande resa…när det nu händer. I nästa liv kanske. För ditt ego vill verkligen inte släppa. Just nu kämpar det för sin överlevnad, du håller på att öppna upp, men det håller dig fången i en värld, som är sann bara för dig. Inte snällt. Den sanningen som du pratar om och som din själ så desperat söker, är inte bara världens, utan hela universums sanning…och den sanningen kallas kärlek och ljus! Låt det öppna upp ditt inre och sluta att kämpa emot. Din själ vet att den finns så låt dig ledas av den, och lyssna!

Ljus och kärlek till dig Bjoern! Jag hör hur  du svarar …

#30: Vad jag menar med riktiga argument är att jag alltid använder argument jag själv anser giltiga/håller med om. Tråden handlar inte om din personliga tanke och åsikt per se, utan just om det finns individuella sanningar eller om det finns en objektiv, gemensam sanning. Den bara startade via ett citat av dig.

#32: Nej, det är inte upp till mig, givetvis. Men det innebär inte att jag inte får försöka visa min ståndpunkt.

Poängen med mitt exempel med färger var att visa att det går att visa någots existens även för människor som inte själva kan uppleva det, att vi kan komma till en gemensam åsikt om hur verkligheten är trots att vi inte upplever den på samma sätt. Om det nu, i experimentet i exemplet med den färgblinde och den färgseende, hade varit så att den färgseende hade misslyckats med att identifiera rätt askar oftare än man skulle gjort om man bara chansar så hade man ju ifrågasatt hans påstående om att färger finns och att han kan se dem. Så är fallet för mig nu! Jag är den färgblinde i ett forum fullt av påstått färgseende! Alla påstår att färger finns utifrån egna upplevelser av färger, men ingen lyckas visa det! Därför tror jag att era upplevelser beror på något annat än det övernaturliga. Om nu övernaturliga väsen finns så går det att visa på ett sätt så att även jag blir övertygad, trots att jag inte kan uppleva det själv. Om dessa test misslyckas så borde man dra slutsatsen att de inte existerar, iaf. inte i den form som det påstås. Den slutsatsen borde även ni kunna dra, trots att den går emot era upplevelser, precis som den färgseende borde börja tvivla på att färger finns om han gång på gång misslyckades med att identifiera askarna.

Du får ursäkta det långa inlägget, men det blir lätt så. :)

Mvh Björn

Öh..nu tappar du mig lite här Bjoern när du skriver att du alltid använder argument du själv anser är giltiga, det gör ju vi andra också det är bara så att du inte förstår dem. Precis som att jag helt ärligt inte hänger med på alla dina resonemang heller.

Ingen behöver vara dukm i huvudet för det, vi besitter bara olika kunskaper och sätt att tänka & tycka.

Nej, det går inte att bevisa då man inget sådant upplever när man är där du befinner dig just nu. Så länge du sitter med en övertygelse att vi alla har tomtar på loftet och hallucinerar så är det ju inte ens lönt att ingå en diskussion med dig om det övernaturliga. Du vill ju inte se, vill inte förstå. Och förklara för mig varför man går in i detta forum när man inte tror på det ?

Kram Madde

Bjoern..du vill förstå, det ser jag, men du är inte redo ännu..men snart så, det har ju redan börjat. Misströsta inte.

#35: Vad jag försöker visa med mitt exempel om färgseende är att man inte behöver uppleva det för att inse att det existerar och att man kanske ska fundera på om det faktiskt existerar om man inte kan visa det för någon som inte kan uppleva det. Jag menar, om det bara går att märka genom att uppleva och det inte går att få ut information på något sätt som visar att det man upplever är kopplat till verkligheten på något sätt, vad är det som då säger att det INTE är en hallicination eller inbillning?

Hur avgör jag det? Hur avgör du det? Att det KÄNNS så gills inte eftersom det lika gärna kan vara en del av inbillningen.

Försök förstå mitt dilemma här. :)

Mvh Björn

crown..Dessa ord är bara för bra.

Jag läser här med stort intresse.

Bara ni inte skrev så himla långa stycken.-Har svårt för att läsa långa grejer här på datan.

Snodde dessa ord från crown-21.

För mig finns 3 sanningar……

Min

Din

Och den förbannade verkligheten.

Hur sant är inte det???????

Fort sätt o argumentera..Intresant läsning.

                             Lena som ser ut som en dataskärm i nyllet.

# 37 Ok, vi provar med ett annat exempel då. Jag berättar för dig om en dröm jag haft, hur kan du då motbevisa att jag inte drömt det jag berättar om ? Och vari ligger intresset att ens vilja eller försöka göra det ? Det är min dröm, min upplevelse och är verklig för mig och existerar för mig. Tänker mig att du också säkert drömmer ibland, innebär det då att du inbillar dig i sömne ?

Om du berättar för mig att du är förälskad och jag då säger att du ska bevisa det, hur gör du då ? Du kan inte bevisa det förmodligen, innebär det då att du inte är förälskad ? Att det du känner och upplever är ren inbillning ? Allt går inte att bevisa, det innebär inte att det inte existerar

Men visst förstår jag ditt dilemma eftersom jag antar att du då inte upplevt något övernaturligt eller har mediala förmågor, men ingenting är omöjligt och en upplevelse kommer säkert för dig också om du är öppen för det.

Kramen

#33: Innebörden av texten är:

"Vi kan undvika verkligheten, men vi kan inte undvika konsekvenserna av att undvika verkligheten." T.ex. så kan vi tro att homeopati kan bota cancer men resultatet av detta, att vi dör för att vi inte söker riktig behandling, kan vi inte undvika.

Vad pratar du om för filmer? Titanic sjönk 1912. Menar du att det finns en film innan 1912 som förutspår händelsen?

Att folk drömmer och gör filmer om månresor tycker jag inte riktigt gills som en förutsägelse. Det är inte speciellt svårt att gissa, månen finns ju och det har vi vetat länge. ;) Jag menar, det finns filmer om att resa till Mars idag, men det är knappast en övernaturlig profetia som slår in om vi sedan reser till mars någon dag.

#35: Förresten, vilka argument har ni kommit med som jag inte förstått? Repetera gärna! :)

Mvh Björn

# 40 Vem har pratat om förutsägelser vad gäller drömmar ? inte jag då…

#41: Nej, men chocklad har. Jag refererar till inlägg #33. :)

#39: Du missuppfattar mig. Jag motsäger inte era upplevelser, bara varifrån de skulle komma. Om jag får lov att modifiera ditt exempel lite.

Om du säger att du drömmer något så kommer jag tro dig. Det finns ingen anledning att inte tro dig, folk drömmer hela tiden. Men om du säger att din dröm är andar som talar till dig så är det en helt annan sak. Då gör du påståenden om världen utanför dina egna upplevelser, påståendet att andar finns. DETTA påstående kommer jag inte tro bara sådär, dels för att påståendet tar upp något som idag är okänt och dels för att det är orimligt med tanke på saker vi vet som är testade och verifierade.

För kärlek gäller lite samma sak.

Det är skillnad på påståenden om egna upplevelser och om världens beskaffenhet.

Mvh Björn

# 42 Att inte tro på allt människor säger är bra tycker jag, det gör inte jag heller. Åtminstonde lite skeptisk ska man alltid vara

Vi kommer nog inte att enas om detta oavsett hur mycket vi bollar tankar och åsikter fram & tillbaka så jag nöjer mig med att förstå dig och tycka att det känns helt okej att du resonerar som du gör om du kan göra detsamma för mig ?

#43: Kanske det. Men hur gör du för att avgöra om något är troligt eller inte?

# 44 Jag får återkomma när sonen somnat ikväll !

#45: Roger, roger!

#44 Jag har inte läst hela diskussionen och inte vill säga annat än att jag är färgblind, och därefter har egen sanning om färger. Andra har sin egen sanning och jag har min. Samma gäller i min "anlighet". Jag upplevde att anden vände min värmeljus uppochner, men jag säger inte, att det är omöjligt, att det kan finnas logiska förklaringar också. Men hittills ingen har kunnat presentera de till mig. Jag har upplevt mycket paranormala saker under mitt liv, och alla uppleverser är mina sanningar, och ingen kan förändra de.

Mvh. Pirkko, lino.

# 21 Enkelt medack så träffsäkert…

Vem sanning är den RÄTTA ?! Vi kan nog diskutera det hur länge som helst,om den saken. För ingen har svare på vem sannig är det den rätta.Och MÅSTE det bara finnas en sanning?? Tyckte sven-g (19) beskriver det väldigt bra.

Både #19 och #21 är vad jag med menar.
Kanonbra förklarat.

Alla har vi våra egna sanningar. Vi ser och tänker olika.

Och som Molly skriver. MÅSTE det bara finnas en sanning?

Ok, Bjoern.nu ger jag mig..det funkar inte och det vet du. Cirkelgång och pajkastning, jobbigt.

En sanning är att vi alla lever tillsammans på detta jordklotet, men om du påstår att Indien finns (t.ex) hur vet jag det? jag har aldrig varit där, eller om du säger att jovisst, jorden är rund..hur vet   jag det? det är ju du som påstår det, jag har bara sett det på bilder eller på tv, det kan ju lika gärna vara fejkat eller hur?

sanningen är inte vad man påstår, utan det man själv upplever. Om vi alla ska komma fram till en enda sanning, vad är det då? Att vi har blivit födda en gång? hur vet vi det? jag kommer inte ihåg det så hur kan mina föräldrar ljuga för mig att jag är född? vem är jag?

ska man hålla på sådär så blir man ju totalt förvirrad. Den sanning som för mig är mycket viktig, är den att inte ljuga.

Du tror inte på andar..men det är ok, det är inte upp till mig att tycka synd om dig för det. Det är ditt liv, inte mitt.

jag vet vart du vill komma. Du vill att vi ska säga: JA! vetenskapen är den sanna sanningen! Men NEJ! det är den inte. Hur många gånger har den inte haft fel? Vetenskapen har inte mer sanning i sig än allt annat har.

Som sagt; occultismen är den sanna vetenskapen, det är min åsikt, en av alla mina sanningar….

Jag har alltid sökt Sanningen, för jag vill VETA. För tio år sedan började jag studera på universitetet, och jag var så spänd på att äntligen få veta sanningen.

Jag började med antropologi. Där fick jag veta att det inte finns en sanning. Det finns lika många sanningar som det finns människor.

Besviken började jag på arkeologi. Gissa vad jag fick lära mig där? Jo, att det finns inte en sanning…

Sen provade jag på flera andra ämnen, inklusive astronomi och geologi. Gissa vad jag fick lära mig där?

Så jag gav upp, för jag insåg att det inte var Sanningen jag sökte, utan jag sökte min sanning, och den lär de inte ut på universiteten. Det var roligt att plugga där, det ska jag inte förneka, men det är också roligt att lära mig av alla mina medshamaner och medhäxor! Min sanning ligger nog någonstans mellan den etablerade vetenskapen och det jag får lära mig på trumresor och i dessa fantastiska möten. Det får vi se! Kanske jag hittar Sanningen en dag, men jag har inte så bråttom längre.

Kram på er!

#Alla: Ok, säg att det finns flera sanningar. Hur skulle det fungera? Jag går ut genom dörren. I min "sanning" går jag som vanligt, i nån annans "sanning" faller jag upp och ut i rymden och i en tredjes "sanning" faller jag på tvären. Nån som påstår att det finns flera sanningar får gärna förklara det för mig.

Det är ingen som påstår att det finns flera sanningar i självklara saker men i med svåravgjorda saker så verkar ni gå med på att det finns flera sanningar. Inser ni inte att ni bara pratar om olika åsikter om vad som är sant och inte sanningar i sig? Det enda som skapas när man försöker vara "öppen" och gå med på flera sanningar är förvirring och desinformation.

I stort verkar det som att många här inte vet vad vetenskap är och att det är just det som leder till det vetenskapsförakt jag känner hos vissa.

#50: Vadå cirkelgång och pajkastning? Jag har inte kastat en enda paj och så vitt jag vet har inte du heller det.

I mycket av ditt inlägg ser jag att du börjar inse vart jag vill komma. Det är svårt att ta reda på hur saker ligger till. Börjar man komma upp till filosofisk nivå så ser man att det inte är självklart hur man avgör vad som är sant och vad som inte är det. Allt handlar om rimlighetskontroll. En sådan gör ni också när ni avgör sanningshalten i något, även om det sker omedvetet och uppenbarar sig i en känsla av att det är sant. Om man vill veta hur världen fungerar så måste man undersöka just världen och ha den som facit. Man måste försöka se till att felkällor inte ställer till det. Man måste kunna visa det på ett sätt som andra kan hålla med om för hur vet man annars att det inte bara är en själv som inbillar sig? Osv. osv.

I ditt näst sista stycke säger du att vetenskapen har haft fel i mycket. Ja, det både stämmer och stämmer inte. Oavsett så är det just det som är vetenskapens styrka! Den är ödmjuk inför sin kunskap och anpassar sig till ny information. Å andra sidan är det inte många vetenskapliga teorier inom t.ex. fysik som har visat sig vara helt ute och cyklat.

#51: Nu är det väl ändå inte så det säger på universitetet, eller hur? Vad de säger är t.ex. att "det kan vara såhär eller såhär". Det innebär inte att det finns flera sanningar utan bara att det finns flera UPPFATTNINGAR om vad som är sanningen. Håller du inte med?

Risk för upprepning…VARFÖR MÅSTE BARA FINNAS EN SANNING?!

Det som var sant i går, behöver inte vara sant i morgon. Det som var sanning för ex hundra år sedan (vetenskapligt) Är osant i dag.Och det vi i dag  (rent vetenskapligt vet) anser vara en sanning.Kan var en osanning i morgon ( vetenskapen finner andra svar ect) Sanningen är som allt annt föränderlig..

Eller anser du (Bjoern) det också vara en osanning??

Bjoern vänta lite..sa du att du är ingenjör? då får du ursäkta mig. Jag har inte din intelligens! Nu äntligen fattar jag..du och jag kan nog inte förstå varandra..eller jag inte dig..eftersom min stackars hjärna inte kan ta till sig din kunskap. Jag är inte sarkastisk nu, utan helt ärlig. Detta är sanning..hehehe..Jag skulle aldrig fixa att komma till de skolklasser eller vad det heter, de betyg och allt vad ni lär er…,men jag är lika glad ändå..förhoppningsvis har även jag en funktion att fylla i detta samhälle..

Kram på dig !

I´m back !

Nu började ju allt egentligen med ett litet citat där jag påstår att jag inte uppskattar när man överanvänder ordet sanning och nu handlar tråden om just sanningar så jag har väl nog inte så mycket mer att tillägga. Tycker alla kommit med kloka tankar & funderingar

Är du däremot nyfiken på att diskutera vad jag tror och tycker Bjoern får du pm:a eller starta nån ny tråd om detta.

Kram på er / Madde

Detta var ett trevligt tänk.

 Det finns olika möjligheter att skapa en sanning av en förbannad lögn. Tex en sprider ut ett ryckte, när rycktet gått runt lite, tror den som skapade osanningen, att den är sann.

Vi skulle av en förmåga skapa en sanning det gick inte pga att dom otroende bestämt sig att det var en lögn.

Vi var några som behärskade konsten att gå med slagruta. Vi skulle för de otroende bevisa att den markerade på samma ställen, för alla dom som gick. Vi gorde en bana där vi skulle gå. En kontrollant från vardera gruppen utsågs, dom märkte ut den väg vi skulle gå. Markeringar av olika slag skulle sättas upp, för att bevisa var det gav utslag, dom skulle vara osynliga för dom som gick. Trotts att bevisningen var 100% trodde de otroende att fusk förelåg. Sanningen uteblev.

Jag säger som Fröding. Det finns fläckar, fastän små. Men av många bäckar blir en stor Å. Så en sanning är något man delar eller den personens uppfattning. Ingen sanning är sann, bara trolig.

# 56 Mycket klokt !

#21 Hahaha! Underbart klockrent.<3

# 58 Ja, eller hur !

Har läst lite hafsigt igenom olika inlägg här och kan inte annat än att säga att det finns ju så mycket sanningar…

Den vardagliga t ex…..om jag går ut på en krogvända och tar mig tre drinkar, och kommer sen hem…då frågar familjen. hur mycket drack du?….jag svarar sanningsenligt 3 drinkar….det är väl sanning i vardagen….

Sen har man då detta med det övernaturliga…det jag har upplevt är sanning för mig….inge lögn….

Sen har vi detta med vetenskapen…..vetenskapen har gjort forskningar på en viss sak….ja, det är ju sanning…men om det dom kommer fram just om detta dom forskar i är sanning, det vet man ju inte alla gånger….

Hmmmm…..mycket sanningar finns det…..det är då sant…

Såg ett Tv program jag tror det var igår. Vetenskapen och gud. Vad dom kom fram till vetenskaps männen var, att det är högst osannoligt att vårat universum blivit så perfekt konstruerat så att det skapas liv. Uträkningen var att det var en på triljonen att det kunde hänt det var för länge sedan jag gick i skolan för att komma ihåg hur många nollor det blir. DVS så många universum skulle behövas, för att skapa ett som vårt. Det fanns inget svar trotts allt. Än så länge håller Gud

Personliga påhopp tolereras inte. Men va snälla och mata inte trollen det är lättare för oss att ta bort ett inlägg än två. :)

#65…..okidoki, jag förstår, men blev lite ledsen när jag tydligen fick mig en känga utan anledning……

kram

Eija

# 65 Var det jag som tog i för hårt ?

Kramen

Nej gumman det var inlägg 63 och 64 som jag tagit bort nu.

# 68 Ok gums, tack då ! Kramar

Jag är förvånad över att det inte är någon som förstår vad Bjoern menar. Jag tycker att det är helt och hållet solklart. Det finns EN sanning om hur saker och ting förhåller sig. Det finns ingen "min sanning". Resten är föreställningar, tro, åsikter. Vetenskap och sanning går inte alltid hand i hand och utger sig inte heller för att göra det. Men detta handlar inte om vetenskap, utan om begreppet sanning. Sanning är inte något som människan i sig kan påverka på något sätt. Det är ett faktum som ligger bortanför våra begränsningar och har inget med mänskliga föreställningar eller vetenskap att göra.

#70: Jag är också förvånad! Det känns som om folk inte försöker förstå mina inlägg utan bara läser dem och går vidare istället för att läsa om det man inte förstår eller fråga mig vad jag menar. Det är helt omöjligt att diskutera då! Skönt att nån verkar ha fattat iaf. :)

#62: Det där låter som keationistpropaganda. Sådana där sannolikhetsbeäkningar finns det ingen grund bakom. Jag har sett massa exempel där de visar att det universum som finns idag är jätteosannolikt och alla har gjort massor av felaktiga antaganden för att få till det svar de är ute efter. Dessutom tittar man på sannolikheten för ett utfall i efterhand vilket ger ett trevligt tankefel.

Ex: Du har en 100-sidig tärning som du slår och får 55. Inte utropar du "Gud vad otroligt! Det var en på hundra att det skulle bli 55!", eller hur? Alla utfall hade sannolikheten 1/100 och det var ju tvunget att bli något. Nu blev det 55.

Vilken intressant diskussion . Med risk för att låta urtråkig så är också jag förvånad att så få hänger med i det Bjoern skriver om. Det är ju rätt självklart att det bara finns en sanning om varje sak. Det kan inte finnas fler. Vi kan uppleva saker olika och tro olika, men för den saken skull blir det ju inte sant.

Vetenskapen är inte alltid sann utan mer sannolik. Skillnaden mellan vetenskapen och t ex kristendomen, är ju att vetenskapen nöjer sig inte med tron på att det kan vara så, utan letar hela tiden efter bevis, medan den kristne nöjer sig med att tro på en 2000 år gammal bok och anse den vara sann. Vetenskapen, som alltså inte nöjer sig med att tro på allt skrivna i denna bok och anse det vara sant, letar vidare.

Om vetenskapen skulle nöja sig med det första alternativet den fann så skulle t ex evolutionsteorin vara osann, fast vi skulle lärt oss den som sann. Detta då vetenskapen fortfarande letar efter svar och numer har funnit att vi människor inte uppstått i rakt nedstigande led, utan att det i denna linje av apa till människa uppstått sidolinjer och att vi är en del av en sidolinje. Detta är alltså mycket mer sannolikt än den raka linjen där Neanderthalaren finns med. Vetenskapen letar vidare för trots att det finns en del sannolikheter, finns det bara en sanning, även om vi inte vet den sanningen ännu. Däremot kan vi ju själva välja vad vi vill tro på, Neanderthalaren, sidolinjen, Gud eller någonting helt annat. Fast oavsett vad vi själva väljer att tro på så finns det bara en sanning.

Åh..vad underbart och enkelt.Det finns bara en sanning att förhålla sig till. Då vet vi det…

Jag har hört flera påstå sig ha "sanningen" Mest sektfolk faktiskt. Så det är min referenspunkt när jag ser ordet. Men visst hänger jag med i hur Bjöern menar. Men vi skriver fortfarande om helt olika perspektiv.

#73 Det finns många olika åsikter och föreställningar om vad sanningen är och det är fritt att förhålla sig till dessa på det sätt man önskar. Men, ja, det finns bara en sanning om varje sak, sen om människan har identifierat sanningen, det är ju en annan fråga.

# 72 Visst hänger jag med på vad Bjoern menar, dock håller jag inte med. Det är två skillda saker, en sak att förstå vad han skriver och tycker en annan om man håller med om det och eller ej. Eller man förstår bara när man håller med ?

# 74 Ja precis, man kan inte alltid mötas och enas när man ser livet ur så olika perspektiv. Den som säger sig veta en bestämd sanning ställer jag mig omedelbart skeptisk till

Nu pratar vi förbi varandra tror jag. Det är ju som #21 säger, det finns tre sanningar…..min, din och verkligheten. Med andra ord, verdkligheten är ju sanningen, sen tolkar jag min sanning på mitt sätt och alla andra på sitt sätt.

Om vi tar den "enkla" saken som att vi faktiskt finns här på jorden idag. Hur ser ni på det? Finns det flera sanningar till det, eller en sanning? Självklart finns det bara en sanning till hur vi uppstod, även om vi inte är överens om just den sanningen. En del tror på Bibelns version, andra tror att vi kommer från en mikroorganism som blev apa som blev människa. Fast vad är sanningen? Någonstans finns det självklart en sanning till hur vi kom till och den sanningen är ju sann, oavsett vad vi än tror på.

Även om nu #73 försöker vara en aning spydig i sin kommentar så kan jag bara berätta att du misstolkar mig så totalt. En sanning är alltid en sanning, oavsett hur vi sen tolkar den. Ni som upplever det onaturliga ser ju något som andra inte ser. Självklart är det en sanning för er, men det är ingen sanning för oss andra som inte ser. Vad som sen är sant vad gäller det onaturliga är en helt annan sak, för dit hän har vi inte kommit ännu. Alltså anser inte jag att någon annan kan pådyvla någon en sanning, för vi upplever den olika. Bara för att jag inte ser andevärlden innebär det inte att jag inte tror att den finns, även om jag inte kan säga att det är sant. Jag tror också på annat liv i rymden, även om jag inte kan se det. Fast om det är sant att det finns annat liv där ute vet jag ju inte.

Hur man än vrider och vänder på problemet så finns det alltså bara en sanning. Det gäller även det andliga. Finns andevärlden så är det ju en sanning, eller hur? Finns den inte så är det inte sant.

Om nu alla trodde sig veta sanningen så skulle ingen söka och då skulle det bli rätt trist. I alla fall jag är en nyfiken person som söker vidare när något intresserar mig. Det räcker inte med att någon annan säger att jag har fel och de sitter på hela sanningen.

Mads: Du anser alltså att det finns flera sanningar (du håller ju inte med mig om att det bara finns en sanning)? Då undrar jag, hur skulle det gå till? Hur tänker du dig det?

# 78 Bjoern..det har ju alla sagt några gånger nu…suck…

Kanske folk inte vet vad sanning är? Synonymer du får upp vid sökning är: Riktighet, verklighet, faktum. Ett faktum är inte förhandlingsbart. Man kan inte tycka att något är sant. Antingen är det sant eller inte. Resten är bara våra åsikter.

Men om jag ser en vacker blomma på en äng, och tänker; den ska jag måla av . Hur målar jag den ? exakt som den ser ut? Är jag duktig så kan jag det. Eller ska jag sväva ut i min fantasi och göra den i min egen version?

Jag bestämmer mig för att välja båda varianterna.

Dagen efter så har blomman ändrat utseende, på grund av väderlek och andra omständigheter. Jag vill måla den perfekt men kan inte. Eftersom jag ju har börjat på den dagen innan, och nu ser den inte likadan ut. Men; jag betsämmer mig för att leta upp en ny blomma av samma art. Då blir det problem, för det finns ingen som är exakt likadan, trots att det är samma sorts blomma.

Då blir jag lite besviken, jag ville ju ha den sanna blomman som jag hade först.

Men varför blommade blomman? var det för att jag skulle bli glad och nöjd med min målning, eller för sin egen skull?

Jag förstår inte vad din text har med sanning att göra Choklad.

# 83..läs den igen… Vad är det i blommans liv som är sant?

#82. Om du ser en blomma som du vill måla av så spelar det ju ingen roll hur du målar den. Faktum kvarstår fortfarande, blomman ser ju ut som den gör ändå. Kan du sen inte fortsätta måla av den nästa dag för att något hänt med den så blir det ju inte den blomman du målar, utan något som liknar den. Antar att du får bli besviken för naturen har ju sin gång. Det faktumet kan du inte ändra på och göra om till en egen sanning.

Ja, inte blommade den för att du skulle bli nöjd i alla fall……så långt kan vi väl ändå vara överens?

# 85 Yes!

#86. Bra .

Om det nu finns någon sanning är den svår att finna. Håller sten hårt på att det finns sanning i många olika vinklar vad som är sant för vissa är förbannad lögn för andra. När man kommit till en sanning utvecklas man inte mer på den frågan. Ju mer man utvecklas, och när man blir äldre ser man att det man trott, var en sanning, inte alls var sann. Så var lugn bara, alla kommer nästan dit en dag, om man tar av sig skygglapparna.

#88 e du hemma sven? Jag har tagit av mig mina skygglappar o ser en massa sanningar just nu. Men jag ser inte om du e hemma?

Det är ju så många saker..t.ex, så har jag just nu många underbara trollsländor i min trädgård. Jag beundrar dem och ser hur skickligt de manövrerar sig fram i luften..och jag skulle gärna vilja vara en trollslända i det läget..men när jag tänker efter..hur länge har trollsländorna varit i min damm, och hur har deras liv varit i den? de har faktiskt varit det grymmaste blodtörstigaste monster man kan tänka sig…de har varit tvugna att leva så, eftersom de har blivit födda som trollsländor. och varför svingar de sig så fint i luften? så fritt? egentligen söker de efter föda, andra insekter  att fånga…om man drar undan ridån och ser sanningen…så är den inte så rolig längre. Det finns sanningar, men alla är inte likadana. Trollsländan verkar ha ett härligt liv, sanningen kan vara att den har anpassat sig till sitt liv. Ja..mycket sant vill man ine se …sanningen kan vara lika underbar som den är hemsk…

För mig finns det inte bara en sanning som alla ska tro på och följa. Det beror ju på vad det handlar om menar jag och för vem!

Tänk om vi såg allt på samma sätt, ni tjejer ser en kille ni tycker den killen vill ni ha, för han har det. Men tur nog finns andra tjejer som tycker att en annan kille, har det. Skulle inte livet vara bra tråkigt om alla såg med samma ögon. Och tur nog uppfattar vi saker olika, av erfarenhet och med dom förutsättningar vi är skapade med. Därför har vi olika uppfattning. Ser vi solen stiga upp ser vi den från olika vinklar, därför ser den inte lika ut.

#92 Med andra ord: Smaken är som baken…delad

Det finns en massa sanningar överallt…….solen går upp….solen går ned……månen kommer….månen försvinner…….

#94 När solen går upp åt dej säger kinesen Djäkla lögn den gick  ju ner.

Hehe o när månen är framme i Jämtland så har vi moln i Göteborg o ser den inte alls men vi har ett djävla humör ändå….e det sanning?

Vilket användar id hade du innan du bytte till sanningen?

Fast månen finns ju där, även om det är molnigt eller hur?

När vi har vinter här så har de sommar på Nya Zeeland……det är  faktiskt en sanning.

#98. Till vem ställer du frågan?

#99 Nu får du hänga med i svängarna lite, är en tråd aktiv så skrivs det hela tiden….och när detta inlägg nummer 97 skrevs så var du kanske och kokade kaffe. det går inte för sig på en sida som den här serru…..här får man hänga med i svängarna så det du missar det missar du…..inlägg tas bort vet du….för att de är personangrepp el. dylikt.

Tror du jag e novis eller som säger att det är molnigt hos mig men har ett djävla humör? Klart att jag vet att månen är där men jag ser den inte för molnen…..alla andra har fattat detta men inte du. Vet du inte månens kraft och vad den kan föra med sig? Man skulle kunna tro att månen är framme ikvälloch det är molnigt i Göteborg…..

Kram från en trött en….

#100. Ja, du måste vara väldigt trött för det där inlägget var bra bluddrigt .

Jag kan tillägga till denna tråden vad mina åsikter om sanningen är: Ren och skär sanning är något som är mycket av något, eller inget. den kan äta upp dig om du står på den ena sidan men för dem på den andra sidan är det det vackraste som finns. Eller, jag.. Sanningen är kritvit. Eller Limegrön. Eller Gul-rosa. Sanningen är ord på ord på ord, och alla orden betyder exakta saker som inte går att vränga. Inte om man har fått alla ord, om man har fått hela sanningen det vill säga. Då märker man att den inte var kritvit. Eller limegrön. Eller Gul-rosa. För den var så mycket mer. Äh, man kan också säga så här: hilevij (Jag) har inte det blekaste av vad sanningen är, och jag tänker inte leta efter svar heller. Jag tror inte att det är meningen att jag ska veta vad sanningen är, om jag inte en dag får den fastklistrad i panna. Och då gäller det för mig att hitta en spegel för att se den spegelvänd och då kanske jag kan läsa den. Äh, av mig får ni inget klokt, jag bara babblar om något jag inte har kunskap om.

# 102..men du gav mig insikt hilevij, du sa spegel..det är ju sanningen! se dig själv såsom du är! du gav mig en sanning! Tack! (det är det svåraste , att se sig själv i spegeln och acceptera alla fel, alla saker man blundar för, och inte kan eller vill inse`..det är en stor uppgift!

Har inte orkat läsa hela tråden då samma saker sägs om och om igen fast i olika ordalag. Bjoerns sanningar kallar jag BEVIS. Han vill ha bevis för att saker är på ett eller annat sätt.

Vad gäller sanningar tar han själv upp ett jättebra exempel på just det. Den färgblinde och askarna. Innan testet gjordes med siffror sade båda sanningen (ingen ljög) eftersom de upplevde det så. Däremot bevisades det att den ene var färgblind. Detta har ingenting med sanning att göra då den styrs av känsla.

Detta kan stötas och blötas i evighet så länge man inte talar om samma sak.

Mvh Tina

#79: Nej, vad ni alla har beskrivit är olika uppfattningar om vad som är sanningen. ta inlägg #21 t.ex. H*n skriver:

För mig finns 3 sanningar……

Min

Din

Och den förbannade verkligheten.

"Min" och "Din" beskriver här olika uppfattningar om sanningen medan "Och den förbannade verkligheten." beskriver den faktiska sanningen. Men få verkar fatta det och fortsätter behandla uppfattningar om sanningen som faktiska sanningar. Så min fråga är inte alls besvarad. Om det finns flera FAKTISKA sanningar, hur skulle det gå ihop? Om ni inte anser att det finns flera faktiska sanningar, varför fortsätter ni skriva det ändå? Det känns som nått sätt att försöka vara djup men som bara ser ut som ni inte har en aning om vad ni skriver om.

Ursäkta om det här inlägger verkar bryskt men jag börjar tröttna lite på att inte kunna föra en diskussion eftersom folk inte tar sig tid att försöka förstå vad jag skriver.

#93: Nej, godast i mitten! ;)

#104: Nej, jag pratar inte om bevis, jag pratar om sanningen. Bevis kan peka mot sanningen, men ÄR inte sanningen. Mitt exempel med den färgblinde visar på hur man gemensamt med olika förutsättningar kan enas om en ÅSIKT om vad som är sanningen. Innan testet sa båda sin UPPFATTNING om vad sanningen var, inte själva sanningen. Minst en hade ju fel. Det innebär inte att den som hade fel ljög för att ljuga är att tala osanning med ett syfte att lura.

#103 något man inte får glömma när man pratar om speglar är ju att det man själv ser som fel är vad som gör en den man är, och det kan ni ju vrida och vända på hur ni vill, men för mig betyder det att allt har olika perspektiv - allt utifrån åskådarens plats och personlighet. Däremot är sanningen kanske att man har en stor näsa? Att det är vackert kan det ju tänkas att personen som står och kollar tycker, men att när man själv står i spegeln uppfattar som ful.. Men då handlar det ju mer om åsikter, jag tror att sanningen kanske är definitiv, och att man gärna använder sanningen delvis, men sedan ändrar den i ord för att ge ett intryck. Äh, nu blev nog ingen mer klok, jag borde nog ha lämnat det som det var när i alla fall du fick något av inlägget :P Nu känns det som soppa av allting >.< :P

#106 Om någon uppfattar dej att du har en stor kran, om någon annan ser dej, kan tänkas den inte alls tänker på näsan, utan tycker du har en liten mun.

#105 Om den färgblinde inte varit öppen för att färg skulle kunna finnas. Då har det för honom inte blivit något som han uppfattat som sant.

Samma sak är det med dom som inte känner samma freqvenser, Om du inte är öppen för att ändra åsikt, har du kvar din gamla tro.

Men det är lättare att bevisa något, om majoriteten tror så, och även upplever det. I dessa fallen är det nog ca 95% som ser färg, och ca 20% som känner av annan energi.  Men det är mycket svårt att övertyga någon som ser och känner, oavsett vad.

#107: Är man inte öppen för att ändra åsikt så kommer man strikt klamra fast vid den gamla åsikten oavsett vad som händer, det stämmer. Men jag undrar här, vilka är det som strikt klammrar sig fast vid sin åsikt?

Om den färgseende inte hade lyckats gissa rätt på askarna med hjälp av sitt färgseende så kanske denne hade fått omvärdera om hans upplevelser av färg faktiskt hade någon koppling till verkligheten, eller om det bara var inbillning. Inte sant?

Nu är iofs. detta OT, så du kanske vill starta en ny tråd? :)

När jag ser övernaturliga händelser, så är de sanning för mig. Jag ser bilder, andevänner, får mig tillsänt känslor…det är sanning för mig, precis lika mycket som den sanning jag finns i här i mitt liv, allt hör ihop och innehar samma sanning….

over and out.

#108 Inte stor mening att öppna ny tror, för alla är saliga i sin tro. Så även du, så även jag, och flertalet av denna sajts medlemmar. Alla ska vi respektera den andres åsikt, utan på något sätt förlöjliga den.

#108 *Harkel* Jag måste nog villigt medge att jag nog inte så villigt ändrar på mina åsikter så lätt. Och ändå ser jag mig som en öppen person. Så kanske är jag inte så himla öppen som jag själv tror. ;)

#111: Du skulle bara veta hur glad jag blev av att läsa ditt inlägg! Jag är nog inte alltid så öppen för nya saker jämt heller, men jag gör mitt bästa iaf. :)

#112. Ja jag försöker vara så sann jag bara orkar. :))

¨Det bästa duger fint i min värld. :))

Med tillräckligt bra bevis så kan jag nog alltid ändra mig. :) Det är i alla fall det jag inbillar mig :))