"Därom tvista de lärde".  Det finns ju ingen som vet, så det är något som ska bli riktigt intressant att få reda på när vi hamnar på Andra Sidan.

En del hävdar att man inte kan reinkarnera förräns de närmast anhöriga också har gått över. Sen finns de de som hävdar att man kan reinkarnera ganska omgående. Så sanningen finns nog bara inom oss själva.

Kram

Anne Mari

Kan bara instämma med #1 Denna fråga har delat mången männska i tros uppfattning! och gör så än idag!

Finns inget enkelt svar!, tyvärr!

Vänligen Jane

# 1, #2: Jag har också hört det där om att vi reinkarnerar som först när våra anhöriga som kände oss i livet har dött. Men det skulle ju betyda att morfars föräldrar skulle stanna i ljuset i kanske 90 år. För dom dog ju för ungefär 50 år sedan, ( när min kusin var liten, och hon kan ju nog leva till både 90 öch över…). Fast i ljuset så existerar ju inte tidsbegreppet som här, så det är kanske inte ovanligt att befinna sig där i närmare 100 år.

Så har jag också hört att man reinkarnerar efter ungefär 7 år, och små barn ännu tidigare. Låter ju inget vidare för dom som har förlorat ett barn.

Vi hade en släkt träff för 2 år sedan, ättlingarna till morfars föräldrar. Och där fick jag för mig att morfars föräldrar var med oss i kyrkan…

Och sedan gick vi för att sätta kransar på alla döda släktingars gravar, jag tyckte att dom ( och alla andra avlidna släktingar också) var med oss, och att dom var väldigt glada över att vi var där…

Efter det for vi till en paviljong nära havet för att äta, jag tyckte fortfarande att alla dom avlidna i släkten var med oss… Med tanke på att det var släkt träff så var det ju deras träff också.

Jag tyckte också att dom verkade väldigt nöjda över att få se oss samlade.

Så därför verkar dom ju inte ha reinkarnerat…?

Jag för min del tror på detta med att tiden inte finns, så vi kan leva samtidigt i alla våra olika liv + våra vistelser på andra sidan. Allting kan försiggå både i det förflutna, nuet och framtiden samtidigt, om ni hajar vad jag menar!

Men jag vet att det låter flummigt. Dock är det en möjlig teori för mig. Annars håller jag med Anne Marie och Jane i det de säger.

#3 Av någon konstig anledning får jag för mig att du härrör från Jakobstad och paviljongen du pratar om är Pavis? 99,9% att jag har fel men det var bara en helkonstig känsla jag fick… Kanske för att jag själv associerar till denna paviljong när du beskriver…

Kram

#3 Det finns så mycket man hör - svälj inte allt med hull och hår!

Tycker det låter grymt om inte ens barn  eller far och morförälder skulle finnas kvar på andra sidan och man möts igen när det är dags - det är ju bland annat det som är det fina med andevärlden - att få mötas igen på lika villkor(se varandra menar jag - de ser ju oss men inte vi dem)

#4 tja varför inte:-) vad vet vi!

 Vänligen Jane

#4 Trodde jag var ensam med denna tro

#7 - Det tror man ibland….när man släpper taget och inte sätter några gränser för hur det kan vara tror jag att man kommer en tänkbar "sanning" närmare i alla fall…..

(Än om man analyserar och tänker logiskt alltså, menar jag! Och jag tror väl mer på kaosteorin än på något logiskt och välordnat á la vårt fysiska jordelivs gränser och levnadsregler.)

Frid på lördagskvällen!

#4 Jag tror som du, Njord, att tiden inte existerar och att vi därför kan befinna oss på flera ställen samtidigt. Är det förresten inte något sådant forskarna har sett hända med små, små partiklar (?) av något slag?

Om man färdas tillräkligt snabbt står tiden stilla. I alla ekvationer kan man vända talet. Så står man still i framtiden måste man även kunna stå still dåtiden. Lite spekulationer av en logiker.

"Ljuspartiklar kan vara på fler ställen än ett. Atomer också. Ja, till och med molekyler kan, men stora ting som människor kan det inte. Varken Bohr eller Einstein har kunnat ge en ordentlig förklaring, men nu menar den engelske matematikern Sir Roger Penrose att han har funnit den."

Ovanstående är ett citat från Ill. vetenskap. Tyvärr går inte hela artikeln att läsa på nätet.

Att vi människor inte kan vara på flera ställen samtidigt i vår fysiska form köper jag. Men frågan är ju - finns andra sidan? Ja, gör den det (vilket de flesta här inne tror) så kan det nog vara möjligt att existera på flera plan. Och då kanske vi till och med kan reinkarnera innan vi dött

#4 Ja Manni, jag tror att jag hört något om sådan forskning. Men kommer inte ihåg var…..*minnet..*

Undrar om det inte var inom kvantfysiken?

Intresanta tankegångar !

Kvant fysiken kommer nog att ge många svar i framtiden, tills nästa nivå hittas.

Förr eller senare så kommer dagens vetenskapliga sanningar att vara skrattretande felbedömningar och villfarelser.

Så har det ju varit historiskt alltsedan man började betrakta världen omkring sig och försökt definiera allting. Dock tror jag att människans behov att kontrollera och definiera kanske kommer att förändras till att kunna vila i att man inte behöver veta eller definiera allt på ett logiskt och vetenskpligt sätt.

Helt enkelt därför att allting låter sig inte förklaras och anlyseras logiskt och vetenskapligt med vår nuvarande kunskap!

"Lätt som en plätt" tycker jag! 

# 5: Till Jakobstad har jag faktiskt varit någongång, Pavis vet jag däremot ingenting om. Men "vår"paviljong låg också på ett ställe i Finland!

#7, #8, #9: Intressant som sjutton, fast jag har svårt att hänga med i svängarna. Kan det fungera såhär att om jag tex mediterar att jag befinner mig på en strand i södern, så kan jag vara där OCKSÅ ( samtidigt som jag OCKSÅ sitter härhemma och mediterar)?

Den tanken har faktiskt slagit mig förr, för meditationerna om en sandstrand i södern har kännts så verkliga med alla ljud, dofter, sanden under fötterna. Och så har jag också pratat ( ordlöst kommunicerande) med folk där, jätteverklig situation trots att jag ju sitter här och mediterar.

Men kan vi vara på Andra Sidan, SAMTIDIGT som vi är här ( reinkarnerade)?

#16 -  Ja, det är ju just det som inte låter sig förklaras så lättvindigt precis!

Skulle man inte i kunna använda en gemensam referenslitteratur i frågeställningar som dessa, utan att säga rätt eller fel så åtmindstone - så säger Läraren xyz.

Anledningen till att vi reinkarnerar är väl att vi normalt behöver utvecklas både i himmel och på jord och en normal tidsrymd mellan jordeliven är nog drygt 150 år.

Ja jag personligen håller fullkomligt med "Njord".

Jag har den fulla övertygelsen om att vi lever i multidimensionella liv och existenser. Och att ALLT "bara" är energi. (Kvantfysik)

Vilket i sig innebär att det inte finns fysisk materia, "vi" är ETT med alltet och vi lever här och nu samtidigt som vi lever på andra existenser, planeter. I andra former och i andra liv SAMTIDIGT.

JAg vet att detta låter snurrigt och kanske en aningens flummigt men detta är MIN övertygelse men sen är det ju upp till var och en att söka och finna sin övertygelse.

Ja den som lever får svar !? så småning om - tror inte vi ska veta förmycket! Härligt se dig här igen Jocke

Kram Jane

#20

Tackar vännen! Skall försöka att bli lite mer aktiv här igen då jag känner att jag har en del att tillföra detta forum och mina medsjälar.

Håller med dig i denna tråd oxå. Det är nog inte meningen att vi skall  veta allt här och nu. Och som jag skrev i mitt tidigare inlägg så bör man skaffa sig en egen sanning och övertygelse. Vi får ju svaren tids nog än då

Kramar till dig Jane!

SpiritEye

#19 Yes Spiriteye! Skönt med någon som tror att och är öppen för att kan vara precis hur fantastiskt och konstigt som helst! Och att vi inte vet ett skvatt om hur det verkligen är, även om vi tror det…..

Väldigt kloka inlägg allihopa. Sådär långt har jag aldrig tänkt på saken, men det är högintressant!

Jag startade denhär tråden också med tanke på att ibland så kan man stöta på någon människa som påminner såå mycket om någon som är död. Man vet också om att dom här två människorna har inget släktband. men ändå så påminner dom ( deras energier, eller hur ska jag förklara det) riktigt mycket om varandra.

Men isåfall skulle man ju reinkarnera snabbt ( efter några år) , men som ni förklarar det här, så kan det ju vara på ett annat sätt

Vi lever kanke både i tiden och i icke-tiden som inkarnerade andliga varelser. Men vad är tiden annat än brist på tid ?  Om människan kunde färdas tillräckligt snabbt kunde hon komma i fatt tiden, bli ett med Tiden, Kanske kunde vi då vara överallt samtidigt som inkarnerade varelser ?

#24 -  "Kanske kunde vi då vara överallt samtidigt som inkarnerade varelser ?"

Det är precis så jag tror att det redan är faktiskt……..fast vi inte fattar det i de/den fysiska inkarnationen/nerna….

#25 Men Njord. tror du?

Har inte dina kontakter i astralvärlden informerat dig om de faktiska förhållandena?

Mycket intressanta inlägg.

Min tro är att man kan inkarnera efter olika tid. Och att tiden på andra sidan är obefintlig, den finns inte. Det är bara här vi har satt upp ett tidssystem. På andra sidan kan man ju vara både här och där samtidigt och i olika tider.

Och om vi tänker att allting är atomer och mycket mindre än det så består ju även vi av det, så därför kanske vi oxå finns på olika ställen samtidigt i olika tidseoner och på olika platser eller tom olika planeter och på denna sidan samtidigt som på andra sidan döden/födelsen.

Sen ska vi ju växa i vårat vetande hela tiden. Vi ska ju lära oss något under resans gång. Så därför tror jag inte att en människa kan inkarnera till ett djur eller en växt utan vi måste hela tiden gå vidare uppåt i utvecklingsstegen. Däremot kan vi ha våra kära husdjur med oss, dom inkarnerar oxå i sin utvecklingsstege.

Jag tycker själv att detta låter rörigt men jag hoppas ni förstår vad jag menar.

# 19. Väldigt snygg bild. Den visar precis vad jag menar oxå.

Jag skulle vilja förstå hur det här med ingen-tiden, alla inkarnationer samtidigt, för en del av mig tror att det är så, men tanken är så svår att greppa, tycker jag. Men det är en synnerligen intressant tanke. Tiden som linjär är ju vår konstruktion.

Tänkte fråga en annan sak, nämligen att när jag får kontakt med avlidna är det som att vissa kommer längre ifrån än andra. Det verkar inte som att alla har lika nära till att kommunicera. Är det någon annan som får kontakt med andra sidan som har upplevt det?

Kram Ewa

Fascinerande tråd! När man börjar tänka på allt detta, så snurrar det gärna till. Vi vet ju verkligen inte allt, tack och lov och att börja tänja lite på tankarna är inte dumt alls. Då kanske vi kan böja våra hjässor inför storheten i det hela.

Har hört en hel del olika åsikter i det här, alla är 33 år i andevärlden (!!!???), alla befinner sig en viss tid i andra världen innan dom inkarnerar - ja, en massa bestämda åsiker om hur det är och hur det ser ut med allt. Där på andra sidan finns det också massor av olika synpunkter hur många "nivåer" vi ska utvecklas i, böcker sprids med en massa info.

Det är ju bara att konstatera - vi vet inte allt. Tack och lov. Det här är inget vi människor kan styra och kontrollera och bestämma över och veta bäst. Så spännande…

#28 I mitt arbete som medium, är alla kontakter med andra sidan så olika! En del går det hur lätt som helst att förmedla, klara, tydliga och helt suveräna på att ge bevis. Andra får man jobba som en tok med, kan vara långsamma, sega och väldigt svåra att kunna beskriva. Men det brukar gå till sist….

Kan ju finnas många förklaringar till detta. Jag har haft både ock vid demonstrationer och sittningar, så det är inte dagsstatus på mig alla gånger som spelar in. Men däremot tror jag våra vibbar kan funka olika bra tillsammans, dom kan ha varit över olika länge och därigenom är dom olika bra på att kommunicera med oss. Sen finns det massor av andra saker som kan spela in - men - ja, det är olika! Även här tack och lov! Det här jobbet blir aldrig tråkigt…

Fast det verkar ju nog svårgreppbart det där att vi kan var överallt samtidigt…

#26 - Hej Gullunge!

Du skrev:

"#25 Men Njord. tror du?

Har inte dina kontakter i astralvärlden informerat dig om de faktiska förhållandena?"

Jag, den allsmäktige Allvetaren & Von Oben svarar då på detta:

Jo, det är klart att de informerat mig om hur det ligger till. Men min ödmjukhet, stränga uppfostran och respekten för min medmänniskor (särskilt du faktiskt) förbjuder mig att säga att jag vet!

*Hmmm….Vad knepiga ni jordbor är ibland!*funderar*

Du "Eva49" kanske är en "mörk själ" eller? Mina astralpolare säger att det finns ungefär 20% sådana på jorden just nu (i varje givet ögonblick! Det tror jag nog på, det också!  

Hahaha! Ni får inte följa med på resan! TAskigt vad?

Det kanske är så att vi i detta jordeliv inte är menade att veta allt, för våra fysiska hjärnor inte klarar av att ta in alltet helt enkelt, utan att vi skulle bli galna

Men den dan vi går över och lämnar vår fysiska kropp kommer vi kunna förstå och se allt mycket klarare en vad vi är kapabla till att göra nu en liten fundering från mig

Jag tror att det är olika för olika människor/djur och hur man har levt. Är det inte i buddismen som Dali lama sägs återfödas hela tiden? Några år efter att den förra har dött går munkarna omkring hos barn som föddes under den tidsperioden som han dog och visar saker från hans förra liv. Om ett barn känner igen sakerna eller säger att det är dens ägodelar så blir han nästa dali lama. Dom tror alltså att han återföds på en gång, och jag tror att det skiftar med individen.

Jag tror man väljer själv när man är "färdig" på andra sidan och vill inkarnera. Dom flesta väntar säkert in sina anhöriga för att återförenas med dom innan dom ger sig av och börjar om. Dalai Lama har ju sin uppgift att fylla på jorden så han har väl inte tid att vänta :-)

#27 Tror absolut man kan inkarneras som djur- att man skulle klättra "uppåt" i stegen hela tiden förutsätter ju att man tror att människan är skapelsens krona och att djuren är under oss, och så ser jag det inte. Tror tvärt om att olika sätt att leva kan lära oss olika saker- man lär sig säkert saker som fiskjuse eller näbbmus som man inte kan lära sig i mänsklig form. Däremot kan man ju fråga sig huruvida man i andevärlden har möjlighet att välja vad man vill inkarneras som- ibland verkar det ju så, men å andra sidan kan man ju fråga sig vem tusan skulle vilja bli slaktgris i så fall, och det finns det ju uppenbarligen jäkligt många av. Kanske bara dom mer utvecklade, medvetna själarna kan välja?  Kul att spekulera :-)

Kan det inte vara så oxå att vi inte riktigt kan veta då vi är skapande varelser som skapar hela tiden och därför finns inget som ÄR det bara är.. Bara en tanke..

En del tror ju att man har planerat hela livet innan man föds i en ny kropp, men skulle det inte vara onödigt att födas, som casiopeia sa, som en slaktgris eller en örnunge som blir utknuffad ur boet av sin stygga bror innan man ens fått flyga? jag tror att man på nåt sätt blir "erbjuden" (lite flummigt uttryckt kanske?) en ny kropp, och sen skapar man sitt eget öde i det livet. Makes me happy iallafall!

Litet mer om Tiden tycker jag. Tror ,för det kan man öva upp, att det förhåller sig så att varje dimension har sitt ljus, sin frekvens , alltså intensitet. Men ifall att det är en mänsklig natur att bringa litet mörker omkring sig så skapas tid i varje dimension - liksom vi här i denna inkarnationsvärld har ett avstånd till sol-ljuset och därför lever i det vi kallar tiden. Men samtidigt lever vi i högre världar som har en högre tid än den vi har i denna värld. Vi är sålunda multi-kronologiska varelser. Den högsta tiden (i den materiella universum) måste då bli i relation till Big Bang sekund 1. Tror ochså att vi måste ta tillvara chansen att tro och veta medans vi är inkarnerade för på andra sidan har vi kanske inget dumskalle att tänka och tro med. Må Kärlekesn överflöd välsigna ert skapande.

Vem vet - tänk om vi inte reinkarnerar utan endast inkarnerar här på jorden - männskor tänker endast att det går bara att utvecklas som männska på jorden - inte i min värld - där utvecklas du i alla dina existenser vart du en befinner dig!

Jorden är en anhalt - sen finns det oändligt många fler platser att utforska köper inte att man måste tillbaka hit för att lära sig i olika mänskliga liv - det är för mig önskedrömmar! och inte förståelse för oändligheten!

Vänligen Jane

Men hur är det om man dör som liten då; under sina första år? Återföds man snabbare då?

#38, enig. Den forståelsen har jeg også. Utviklingen foregår konstant, uansett hvor du er. Det er sjelens vesen. Fascinerende.

#39 Vad vet vi - är vi beroende av existensens längd i den fysiska dimetionen eller är det endast att känna på att vara i köttet (fysisk form) som är det viktiga - längden av våra liv kanske inte har en betydelse - då vår själ fått erfarenhetet av den fysiska världen - en del själar behöver en kort tid här andra längre!

#40 håller med farsinerande!

Vänligen Jane

jag tror att man får ha ett möte där uppe i andevärlden, också så kance man får bestämma själv lite. Om man vill komma till baka till jorden eller inte.

#42: Intressant tankegång…

#0  samt #1#2#3

Jag tror jag kan svara på det här dom upplysta i gamla indien har nämligen förklarat det här. i väst har vi inte en aning,  men yogierna  i himalaya  har dissikerat detta ämne det finns dessutom med i vediska skrifterna  den gamla läran  som heter eternal truth, som också det  esoteriska bygger på.

Vi börjar med astrologen jag var hos i indien berättade om mina 2 föregående liv det var  återfödelse direkt inte ens ett års mellanrum …. och en tjej som var med och jag tyckte det var konstigt att det gick så snabbt.

Men jag läste sedan i en bok av en yogi att reinkarnationentiden  beror på hur höga desires man har =  lust åtrå begär.

Det sägs också att man blir i nästa liv det man tänker på i ögonblicket då man dör. Tänker man på gud så slipper man återfödelse detta enligt skrifterna.