Hej på er.

Jag måste få dela med mig det som hände mig igår kväll. Satte mig med min meditationsskiva The Secret Garden. När jag satte mig under mitt träd bad jag min guide komma in i mitt energifält för jag ville så gärna träffa honom. Hade så mycket att "prata" om.

Men plötsligt så känner jag att jag flyger iväg. Lyfter! Sitter fortfarande i skräddarställning och åker iväg. Vet att jag blir väldigt förundrad men aldrig rädd. Ser allt från ovan och har ingen som helst aning om vart jag är på väg.

Plötsligt står jag utanför HANS grind. Går genom den och fram till altanen. Ser genom fönstret att han ligger i soffan och jag går rakt genom fönstret. Sätter mig på knä jämte honom och tar hans högra hand. Han märker inte mig.

Plötsligt reser han sig upp och går på toa och jag följer med. Han står och ser sig i spegeln och jag pratar med honom hela tiden genom tankar. För över mina tankar till honom.

När han sedan lägger sig i soffan igen sitter jag jämte och stryker hans kind. Märker då att han tänker på mig och känner min doft.

Efter en stund känner jag att det är dags att ge sig därifrån och går ut samma håll som jag kom in och "reser" tillbaka till mitt träd.

När jag kommer utanför grindarna och har tagit upp ljuset och blivit rosaskimrande sätter jag mig på en bänk som finns. Mittemot mig finns ytterligare en bänk och där ser jag "något" sitta. Kan inte urskilja några konturer mer som ett mörker med öga.

Känner att det är något som inte ska vara där, det känns ont. Säger att du ska inte vara här, du måste gå mot ljuset. Ber vederbörande att gå uppför vägen och där ska du se ljuset. Ber snällt och säger att gå i frid. Du är välkommen tillbaka men du måste först gå genom ljuset.

Det här reser på sig och gör som jag ber om och jag reser också på mig och går en bit bakom. Till höger om mig ser jag hur min guide kommer till mig och känner mig trygg när jag vet att han är med mig.

Det onda försvinner mot det ställe jag bad om men jag såg aldrig något ljus. Därefter ser jag min guides aura hur starkt den lyser. Står och känner på alla färgerna och vilar sedan mitt huvud mot hans axel.

Sedan sätter vi oss igen på bänken och jag frågar honom om "resan" jag gjorde. Vad var det där? Han ler mot mig och säger bara: Jag visste väl att du kunde!

En kort resumé över gårdagens Meditation. Jag skriver alltid ner allting efteråt och det blev långt. Fem A4 sidor!

Kände mig alldeles vimmelkantig, yr, enormt törstig, hinkande en liter vatten på nolltid. En svag aning av huvudvärk. Men samtidigt som det fortfarande fanns en liten overklighetskänsla i kroppen när jag skrev - pennan glödde verkligen så var det en enorm frid och lyckokänsla.

Är det detta som är astralresor? Har aldrig varit med om något liknande tidigare. Och samma frid finns fortfarande i min kropp.

Någon som vet?

Kram Lena