_Vad mer kan man säga än att den kvällen inte blev som jag förväntade mig?
_

Jag har en bild i hjärnan som aldrig försvinner.
En bild av när du satt i din gungstol i din hemby Viikusjärvi och skrattade åt nästan allt. Du var så glad helatiden, man kan nästan säga "Du tog allting med ett leende".

Jag kommer ihåg din röst, ditt ljuvliga skratt. Och jag är så rädd att glömma, glömma bort just ditt skratt och underbara leende.

Kommer du ihåg den där gången när du hade fått en hjärtattack utan att veta om det, samma dag kom jag och din syster, min farmor då, och hälsade på dig på sjukhuset?
Och fast du var på sjukhuset, var trött, hade ont, så log du. Du log, helatiden. :')

Egentligen hade jag nästan kunnat rabbla upp hela mitt liv med dig. Dagen då du fyllde 70. Varje gång man kommit till Viikusjärvi och du varit där och välkomnat en med all glädje. Dagen då du hur länge som helst trodde att jag var min storasyster Malin, haha.. ^^-
Ja, hur mycket som helst hade jag kunnat skriva.
Det kommer känns konstigt att åka till Viikusjärvi utan att du är där, helt ärligt talat kommer det känns tomt..

Folk har sagt till mig: "Jag förstår inte, det var din pappas moster, hur kunde du stå henne så himla nära?"
Svaret jag har till det är: Vi i Viikusjärvi är som en enda stor familj, vi alla står varandra jätte nära. Alltså min pappas moster står självklart mig lika nära som min egen moster. Det är så vi lever där.
Och Hilja, just Hilja, hon betydde då väldigt mycket för mig och många många andra, och det vet jag!

Och snart fyller jag 13år. Och då kan man säga att om du hade funnits här ännu, skulle jag ha känt dig i 13år. Du har ju alltid varit där, hela mitt liv, det är därför det känns så himla tomt nu utan dig!

Nu när jag sitter här och tänker på dig, får jag en tår i ögonvrån. Du är enormt älskad och saknad vännen!
Och en sak är säkert, Vi glömmer dig aldrig, Hilja. <3
_

Någon annangång någon annanstans, ska vi ses igen. <3_

_**

Kan inte byta grupp och råkade lägga in i fel, någon som kan byta åt mig?**_