Vilken härlig upplevelse du har haft. Tack för du delar med dig med detta här på Ön.
Visst hamnar djur på andra sidan med. Mina avlidna djur brukar komma på besök då och då en tid efter dom har dött,.
Men jag har inte sätt de du har upplevt.

 Tina

Jag har en katt som spökar i mitt hus, skulle vara glad om någon kunde säga hur den ser ut. Om det är min katt Zorro.

#0 Vad fint det lät med ängeln som hämtade ditt marsvin. Kanske var ärkeängeln Ariel , hon värnar extra för djuren tror jag.

Kram Jile

#3….oj, en ärkeängel!!! väldigt intressant och det vill jag nog kolla upp lite grand. det kanske var reikin som öppnade upp för det hela? jag tycker att man blir väldigt öppen och mottaglig när man håller på med den helingmetoden. tack för tippset om Ariel.

#4 Det var så lite så :-) kul att tipsa. Har pratat med Ariel genom Eva Gårdbäck..hon kan kanalisera ärkeänglarna.

Vilken fin upplevelse.

När vår kisse Gose skulle få komma till katthimlen som jag brukar säga, så var han så lugn så lugn. Han fick äta upp allt sitt favoritgodis ur min hand och så gav jag honom vatten. Han kunde inte röra sig, han blev på ett ögonblick lam till sina bakben och var lam i hela sin underkropp. Smärtan kom plötsligt, men den försvann lika fort, vilket gör mig tacksam, så han slapp att ha ont. På vägen till Veterinären så låg han tryggt i min famn i sin favorit filt. Så då han skulle få somna in, var han lugn, han somnade in med sitt lilla huvud i mina händer.

Nu kan jag känna av honom ibland. Så en kväll för några veckor sedan. Då kände både min sambo och jag att en katt klev över våra fötter i sängen. Trodde förståss att det var vår lilla Cremis som kom, men han sov tryggt i sin skål. Så då sa vi det att nu var Gose här och besökte oss.

ett kvitto på att Gose höll av er. han ville se över "sitt" hus och kolla att alla mådde bra och passa på och hälsa =)

det är så fint att läsa om kära små djur som kommer tillbaka och "tackar" för en fint tid tillsammans med sina mattar och hussar.

Jag kan ännu känna av Totte, då han gör sina konster på köksgolvet, hans mjuka päls vid mina fötter då jag ser på TV,

och hans bedjande ögon då han väntar på godis.

Jag känner att han finns hos mej, och kommer så att göra för evigt…

Sisa

Tack för din fina berättelse Hickory….så häftig måste jag säga……

Och likaså din Britt-Marie.

Jag håller med om att dom finns där omkring oss emellanåt….och jag har oxå haft turen att få hälsningar från några av dom….minns speciellt en katt som jag hade, och han försvann när han var 8 månader….jag hade balkong dörren öppen i flera månader ifall att han skulle komma hem…..men inom mig kände jag att han var borta…

Så en natt när jag sov så vakna jag av att han hoppa upp på min mage…./han gjorde så varje gång han kom hem efter nattpromenaderna/….jag tvärsatte mig upp och blev så glad att han hade kommit hem…..men när jag skulle ta tag i honom för en jättekram, så fanns det ingen kisse där…då visste jag att det var Smurfens sista besök och att han ville visa att allt var bra…..

Det var precis som att han ville säga det, så jag behövde inte leta längre…då stängde jag igen balkongdörren efter den natten….

----------------------------------------------------------------------------

Sen har jag i en dröm suttit i en bubbla och svävat in i en värld där jag såg alla mina husdjur och flera andra med….och speciellt en hund som hette Lassie, som jag hade en speciell relation till under min svåra tid hos pappa…

Hon kom framspringandes till bubblan och körde nosen emot den, som att hon ville visa att hon såg mig och ville hälsa….En värme utan dess like rann in i mig….det var så mäktigt….

Alla djur såg ut att ha det så himla bra där…lek o stoj, och andra som bara vila eller åt…..

Så nog har dom det bra våra små liv där på andra sidan med….och jag är så säker som bara den att visst har dom med skyddsänglar precis som vi ….

kram/Eija

Ett tillägg här på sista berättelsen….för när jag hade skickat den så var det någon som sa till mig att det var Lassies sätt att tala om för mig att hon mår bra, eftersom vi fick aldrig säga adjö till varandra….jag har mått så dåligt i många år för det…

Hon var min vän, så trogen och jag kände mig så trygg hos henne, när jag bara hade henne när min far misshandla mig, så var det hon som trösta….och när jag blev utkastad ibland så slängde han även ut henne med….och då var vi på rymmen tillsammans några ggr….och hon som var hela 9 år då….lilla gumman….vilket öde för henne med….men som tur var så var han aldrig elak mot henne iallafall…

Så när jag under dramatiska omständigheter kom därifrån så fick jag ju inte med mig Lassie…..och min plan var hela tiden att jag skulle på något sätt försöka få hämta henne så fort som möjligt…

Men så fick jag ett brev från min äldre bror som var kvar hos pappa, att Lassie hade dött…..hon hade slutat att äta när jag försvann……..tårarna bara rinner nu när jag fick detta besked, antagligen från min guide, för det är han som mest pratar till mig sådär….huxflux…

Tänk att det är 45 år sen detta hände….och jag är så ledsen fortfarandes för att vi inte fick säga adjö…..men nu så äntligen så fick jag förklaringen till att det just var Lassie som sprang fram till mig i bubblan…..

Tänk hur otroligt det kan bli, att sitta här o få detta besked nu….

Jag är så mäkta glad och känner mig verkligen upprymd för det….

Så nu vill jag verkligen tacka min guide för denna info…..tack!

Kram/Eija

Det gör ont inom mej, då jag läser det Du skriver Eija. Så fint…

Du beskriver så vackert Din fina relation till djuren, hur mycket de betytt för Dej och hur mycket Du betydde för dom. Lassie kommer aldrig att släppa taget om Dej, hon kommer alltid att finnas vid Din sida…

Så skönt att veta att hon har det bra.

Kanske får även jag ett besked att Lilla Anna har det bra. Snart…Först då kan jag släppa taget.

Kram från Sisa 

#9…intressant att du bevittnade djurens himmel. nyfiken på om du "bara" såg djur där eller fanns det även andra varelser? skulle i sånt fall kunna betyda att vi kommer till olika platser så att säga…en typ av uppdelning mellan andeväsendena. kanske för att vi är på olika medvetandenivå?

Jag tror att det är precis samma sak för djuren som för människorna, eftersom vi faktiskt också är ett djur. :) Det är ingen skillnad innerst inne

Jag tvingades avliva min högt älskade katt för några år sedan.veterinären påstod att katten var stendöd då jag ifrågasatte om han verkligen var död,….

Jag både kände(hade handen på honom)o hörde honom kurra/spinna efter att döden inträtt,satt så 5 minuter o bad vetrinären kolla flera gånger försäkerhets skull pga att jag kände o hörde detta så tydligt.

berättade detta oxå dessutom för veterinären som säkert trodde jag var tokig,då jag inte tyckte katten alls var död.