Jag håller med..jättebra!….jag har samma tankegångar. Det är i det ögonblicket som man får se tunneln med ljus….men vissa (av olika anledningar) väljer att stanna kvar och blir spöken.

/Fredrik

#1 Yes! Dom flesta som varit med om en "Nära döden upplevelse" kan beskriva att dem sett livet "passera revy" innan de "återvänder"! Jag tror att det ouppklarade är just så vi får återblicka/beta av det som finns kvar innan vi kan "släppas fria!

Allt börjar ju på energiplan(min tro) & tankar/känslor/upplevelser i alla högsta grad!

Kram

#0 #1 Den vad ni skriver..måste..stämma. Jag hade en släkting som sa innan h*n dog. "Jag kommer att stanna kvar som en spöke." Det har spökat nu på det viset flera år hos mig och hos en annan person, att vi kan tydligt koppla ihop h* och spökerier hos oss. Vi har inte ens försökt få h* att lämna vårt hem. Det var h* val att stanna kvar. 

Pirkkolino.

#3 Han höll kvar vid sitt ord innan dödsögonblicket! Alla får tillträde, det är jag säker på men precis som du skriver "hans" val! Vill alldeles säkert finnas med & titta till er :)

Kram Anna

#3 Visst kan det vara så. Jag läste om två bröder (dom bodde tillsammans) som bestämde sig att den som dör först ska "komma tillbaka" eller "stanna kvar" som spöke. Den ena brodern dog och efter bara ett par dagar så visade han sig och sedan dess har han spökat i huset i flera år.

Just denna specifika berättelse kan ju förståss bara vara en skröna…men jag tvivlar absolut inte på att det är möjligt!

/Fredrik

Jag tror att vi kan hålla dem kvar också, om vi saknar dem för mycket. Det låter elakt men jag tror att vår sorg håller kvar dem så att de inte vill eller kan gå över.Eller så tynger deras skuldkänslor eller andra negativa känslor, (om de har några) ner dem så mycket att de inte kan se ljuset och gå in i det) Sedan tror jag att de går över och får välja vad de vill göra, om de vill fortsätta eller stanna kvar och vänta på oss. Eller så är det som i en skolklass, vi går tillsammans på vår nivå, för att lära oss tillsammans och stötta varandra, både de som redan gått sin klass klart, då kommer de tillbaka till oss och stöttar från sin dimension, och när den klassen är klar så fortsätter alla till nästa nivå. Så tror jag  att det funkar.

När jag var totalt slut av stress för 2 år sedan, så befann jag mig mellan vaken- och drömvärld liggandes i sängen sent en kväll. Då bad jag om att få gå vidare, för att jag var så slut. Jag såg det ljusa skenet och jag ville dit. Var inte ett dugg rädd, för jag visste precis vad jag skulle göra. Som om jag varit med om det många många gånger innan. Men jag blev hindrad av någon, som inte lät mig flyga framåt. Jag var så arg, och jag var fortfarande förbannad på morgonen!! Antar att jag hade det så mycket runt omkring mig just då, så jag som själ, ville helt enkelt bara ge mig iväg. KRAM

#7 Vilken upplevelse & vilken erfarenhet den moste ha givit dig!?

Jag tror att det är rädslan för att släppa kontrollen som gör ont när vi ska över till andra sidan..Jag kände precis som dig..ILSKA då jag var nära att gå över 2006, kände mig förtvivlat arg på mina kära på andra sidan, att dom inte kom & mötte mig men…min tid var inte kommen! detta gav mig en helt annan syn, ett annat perspektiv på livet!

Kram

Jag funderar på om det inte kan vara så att de faktiskt kan ta sig igenom dimensionerna,, lite som de känner o vill.

Min mormor dog för 12 år sen,, med det samma efter hennes död , så kände jag hennes närvaro stark, genom lukt, o närvaro,, sen kom hon ttill mig i drämmarna o ville berätta något för mig. Flera gånger talade jag om för henne att hon inte kunde tala till mig,, eftersom haon faktiskt var död.

Detta upprepades flera ggr under ett år,,, sen slutade hon att komma.

JAg bannade mig själv i efterhand och kunde inte begripa varför jag inte hade modet att lyssna till henne.

Så i helgen var jag hemma hos min syster och vi pratade om mormor, efter som hon skulle ha fyllt år om hon hade levat.

Min syster berättade att mormor brukade kika in till henne med jämna mellanrum. Då berättade jag för henne om mina drömmar o hur jag faktiskt ångrade att jag inte vågat stanna o lyssna klart på mormor de gånger hon försökte ta kontakt.

På kvällen när jag kom hem,, satte framför datorn *som vanligt*.

Ungerna tittade på tv,, då ser jag plötsligt ett grönaktigt energi fält i höger ögonvrå och det pirrade o vibrerade i huden så som det brukar göra när jag får kontakt.

Så jag sa bara : Hej är det du mormor! Du kan väl göra något Tecken så att jag är säker på att det är du,,, men tar du på mig dör jag av skräck..

Det tog bara en liten liten stund, så började lampan inne vid bad rummet att blinka. Varje gång jag tilltalade henne så blinkade lampan till.

Senare samma kväll när jag lagt mig kände jag hur hon kikade runt i rummet och jag kände mig så trygg.

Kanske detta inlägg inte riktigt passar in här,, men kände bara för att dela med mig.

Ja jag var verkligen inte rädd för att gå vidare, jag VILLE gå vidare. Sedan är inte jag rädd för döden heller, eftersom någon död inte existerar för mig. Kommer säkerligen ha än mera att göra på andra sidan :) !! Jag fick veta en gång för länge sedan av ett medium, att jag har en gammal själ i en liten kropp. Så jag antar att jag har hunnit med x antal dödsögonblick under min självandring!

#9 Så härligt att din mormor väntade ut dig tills du kände dig mogen för en kontakt med henne. Våra nära och kära vill förstås inte skrämma oss, utan de väntar väl tills tiden är rätt. KRAM

#0

Det du skriver verkar stämma. Jag är inte så insatt i sånt här, men om man tänker på den lilla erfarenhet man har, tror jag du har rätt.

Men vad händer om ett djur dör, är det samma sak? Kommer det också in i andevärlden, eller stannar kvar vid "ouppklarade händelser"?

Kram Sisa

Alla som dött fysiskt har  gått över till andra sidan:-) sen är man i olika nivåer av andra sidan! det ni talar om är den astrala planet - det som ligger närmast den fysiska jordens - men fastnar - nej det gör ingen, mej veterligt!

Vänligen Jane

Jag tror absolut att själen lever vidare när kroppen dör. För själen är inte den fysiska döden slutet utan bara en ny början.

Nära döden upplevelser är intressant att läsa om:

http://missmagicgirl.blogspot.com/2009/02/nara-doden-upplevelser.html

Det ger en verkligen den känslan.

#13 Intressant sida :) . KRAM

Tack #14!

Jag har oxå en känsla av att man kan hålla kvar en själ här för att man sörjer så mycket….detta hände nog min änglasambo…..jag sörjde honom så fruktansvärt, ja jag t o m hade önskat att det hade varit jag istället för han som dog…..bara för att han var ju så ung och hade fått sitt första efterlängtade barn, han hade så mycket kvar här, han blev ju bara 30 år……..och jag hade redan varit med om så mycket, och behövde inte vara kvar, tyckte jag……

Ja det var många tankar då, och på det viset tror jag att han var hos mig som tröst o uppmuntran, och hjälpte mig igenom den första svåra tiden med våran lilla dotter…och jag både såg o kände honom av o till under en period av minst 7 till 8 år….sen trappa det av mer o mer, och jag kände att det var ok….och sen har jag sett honom i drömmar istället….så nu vet jag att han har fått ro och håller ett öga på oss där från andra sidan istället….

# 16 Kram till dig…

#16 Kramar från mej också.

Jag har bara varit med om när min mamma somnade in. Hon var ju gammal - 95 år och blev bara tröttare och tröttare, och fick 18 tim innan hon dog- Morfin. Hur blir döden då? Hon  hade hela natten och förmiddagen långa andningsuppehåll.

När hon tidigare pratade om döden, så sa hon alltid "jag kan aldrig lämna Er, så jag kommer att ha koll på Er och vad Ni gör". Jag har inte märkt något, men däremot så drömmer jag ofta om mamma.

det skulle kännas så bra just nu att bara gå bort för jag har gjort så mycket hemska saker så just nu vill jag bara somna in eller något annat..

den som vill prata om de kan skriva pm

det skulle kännas så bra just nu att bara gå bort för jag har gjort så mycket hemska saker så just nu vill jag bara somna in eller något annat..

den som vill prata om de kan skriva pm

Hur det nu är hoppas jag på att det inte är som när jag stod bakom och tittade när dom opererade mig. I sådana fall finns inga känslor ingen smärta sorg eller glädje. Endast ett starkt medvetande där logiken råder.

jag orkar bara inte vara kvar :( jag har gjort så mycket hemskt i mitt liv jag orkar bara inte jag vill inte ens vara kvar

#22 Jag måste fråga, att varför skriver du så? Har du ingen i din närhet som du kan prata med?

Pirkkolino

för att jag är en hemsk person och kommer alltid att vara.. jag är den värsta sorten som finns

En ung kvinna begravdes igår som jag känner lite grann, min syster känner henne bättre. Hon hade 2 barn en på 5år och en på 8 år. Hon har kämpat i 5år men denna cancer som de först trodde var borta.

Men,men det kom tillbaka och hennes make och barn hann ej in innan hon dog ,men mamman satt brevid henne. I samma samhälle dog det en 18-årig tjej i en bilolycka för några år sedan. Nu när denna kvinna låg på dödsbädden sa hon till mamman helt plötsligt:

- Hur gammal var Xx som dog i bilolyckan? Sedan dog hon, mamman ringde till mamman som förlorade den här dottern i bilolyckan och talade om detta. Det verkar som att hon mötte upp den här kvinnan när hon låg på det yttersta, det var ju väldigt fint tycker jag.

Kram Jile

#25 Ibland funderar man varför människor väljer sina krokigaste & tuffaste vägar, men allt har ju sin mening!

Väldigt stark berättelse där jag direkt fick känslan av att denna kvinna redan hade "nuddat", trätt in en bit i den andra dimensionen!                        Kram Anna

Hej Anna!

Ja min syster berättade det och hon sa att hon ryste när de berättade det för henne. Precis då kände jag hur håren på armen reste sig och hela jag var knottrig, Anna.

Denna tjej fick väl i uppgift att möta upp henne vid dödsögonblicket.

Kram Jile

Tror jag oxå..att dom följdes åt på vägen..Fint!

Kram Anna

#22 Danglo! Jag har sänt ett Pm till dig!  Kram Anna

Jag tror inte att man blir tom på känslor när man gått över…hur kan de då sända s mycket kärlek till oss som är kvar? Och hur kan man isåfall känna den ångest eller ilska eller vad det nu är de vill förmedla? Nej, jag tror att allting blir tydligare och klarare där på andra sidan vår dimension…..

Anna H. Läste det du skrev och jag kände att så är det ju. Det tar jag till mig.

"När vår hjärnans aktivitet upphör öppnas porten mellan dimensionerna. Det som skiljer världarna åt dras undan & den döende människan kan komma in i andevärlden."

Då tänker jag att när porten öppnats för dom så är vi alla tillsammans men vi kan inte se dom pga porten eller väggen?

Några mediala personer kan ibland se någon från andevärlden trots väggen. Så vill jag tro att det är…det ska jag ta med mig till min älskade dotters familj på tisdag när jag åker ner igen.

För er som inte vet så dog min dotter i onsdags kväll

#31
jag beklagar verkligen sorgen, hoppas att du får mycket kärlek av henne, och även hon av dig ändå, och jag tror att hon finns hos dig!

¤24

jag tror inte alls att du är en hemsk person Danglo. jag har läst vad du har skrivit om din morfar och hur mycket du saknar honom… jag hade också världens bästa morfar och jag saknar honom jättemycket så jag vet pecis hur du känner. Men jag vet att han vakar över mig nu från andra sidan och  jag är säker på att din morfar gör det också.

#31  Kramar till dig från mig../Anna

Jag känner rädsla för döden men samtidigt inte Vi vet liksom inte 100 % vad som är sant.. Och forskarna Säger något annat och dem har haft rätt med allt annat oxå Men jag är bara osäker, Jag Önskar och tror iallafall, på tunneln till andevärlden en annan värld lik vår men bättre Min kommpis hade en nära döden upplevelse… hon gick i en tunnel mot ett jättestarkt ljus, hon var när på att gå in i det tills hon drogs tillbaks.

nära*

#35 Den rädsla du känner är ju helt naturlig..& som du skriver så har forskarna/proffessorerna/läkarna (Dom som kan ) trott sig veta ALLT om vad som händer då vi lämnar jordelivet..Men även inom forskning & psykiatri har det börjat tänkas om!

Som du också skriver…Ingen vet till hundra prrocent om vad som händer vid dödsögonblicket..men nu i upplysningens tid tror jag att vi kommer att får mera vetskap om det från flera håll!

Kram till dig Snurro ;)

När jag fick lungödem så var jag helt säker på att jag skulle dö. Jag kände att det var väldigt nära och accepterade det som skedde. Jag var helt lugn, inget kunde vara naturligare…såg inget ljus, eller tunnel eller annat eftersom jag var vaken. Nu är jag inte rädd för att dö. Däremot för att få en plågsam död.

Kram på dig med Anna

#39  Den kramen värmde ;)

jag tror faktiskt som dig. jag är inte rädd för att dö. Visst jag är rädd för att dö för tidigt men inte för själva övergången. Det ska bli spännande faktiskt, att äntligen få svar på frågor man har haha

Det är svprt att säga men jag har hört mycket om det. Några säger att de ser en tunnel och nån eller nåt som är me tydligen skydade ängel. så brukar många kalla det. Många säger att de ser sina anhöriga som är döda eller sig själva. Jag pratar om de som har varit i koma. Men har hört om hjärna slutar fungera om man "dör" då är det slut det finns inget efter det.

Själv tror jag på liv efter döden men vet nån på 100% hur det är efter döden. Det verkar ingen veta ser det som. Själv har jag sätt saker som man kan inte förklara. Men man har ju alltid denna fråga finns det liv efter döden?

jag tror att livet är som en skola,,,klara du inte en klass får du gå om den,,,min teori är att,,,vi lever många liv och ska lära av dessa och det du inte lär dej tex att kunna känna empati,,vara rädd om djuren,,vara med-mäniska,,,då får du nya chanser till detta i ditt nästa liv,,,tror även man får prova på att vara både fattig och rik,,barnlös,barnrik,,mm,,,men men var och en blir salig på sin tro