Kan det ha varit Max?
Hej!
I februari i år träffade jag en helt underbar kille som jag verkligen blev förälskad i och han kände nog samma sak för mig. I mars slutade han helt plötsligt att höra av sig.. Och jag undrade länge vad som hade hänt honom.. Jag var både ledsen och arg. Jag blev till slut väldigt arg på honom och tyckte "Hur kunde han göra så här mot mig?". Ca en månad efter att han inte hörde av sig längre spådde jag mig själv med mina tarot kort och frågade om han någonsin skulle höra av sig till mig igen. Jag grät hur mkt som helst! Samtidigt som jag drog det kortet jag fick, så kände jag hur någon satte en hand på min axel och jag kände mig lite lugnare..
Kan det ha varit Max? Eller var det någon annan? Jag vill iaf tro att det var Max. Tanken slog mig direkt när jag kände handen på min axel "Tänk så har han dött?".. I maj nästan exakt en månad efter att jag hade spått mig själv, så fick jag ett mail från hans syster där jag fick bekräftat att han hade gått bort =( Han dog dagen efter att vi hade pratat sista gången. Max gjorde så stort intryck på mig och talade direkt till mitt hjärta, så det är först efter att jag fått veta vad som har hänt som jag har kunnat släppa honom och gå vidare.
Det var helt enkelt inte meningen att det skulle bli vi, men det går inte en dag utan att jag tänker på honom! Max var en väldigt speciell människa som betydde otroligt mkt för mig! Jag har ännu ångest över att jag var så arg på honom.. Jag hoppas verkligen att han förlåter mig för det!
Hoppas någon kan ge mig svar på detta! Har funderat väldigt länge på det.
Mvh//Sandra
Hej Sandra!
Jag tror att han har förlåtit dig, det var nog han som lade handen på din axel och ville trösta.
Om du vill kan du ju göra en sittning hos något medium för det kan ju göra dig lugnare. Kanske han kommer igenom och vill säga dig något.
Kram Jile
Hej Sandra
Du ska inte ha ångest över att du var arg. Jag ska berätta något som hände mig för nästan 20 år sedan. En lång historia som jag gör kort.
En av mina goda vänner tog livet av sig och jag var så fruktansvärt arg på henne - varför? Hur kunde hon? Lika mycket som det var av egoistiska skäl som jag var arg så undrade jag hur hon kunde lämna sin lilla dotter som bara var 3 år. Vi hade bott tillsammans under ett år vi tre och jag hade verkligen försökt hjälpa henne.
Tiden gick och jag tänkte på henne då och då men varje gång med ilska. Hade så svårt att förstå. Så en natt drömde jag att hon ringde. Mannen jag levde med då svarade och jag förstod på samtalet att det var hon. Jag bad om att få prata med henne.
Tänkte att nu ska hon få höra ett sanningens ord från mig. När jag kommer till luren så är det första hon säger:
- var inte arg på mig Lena. Jag vet hur arg du är, men du ska veta att jag ångrar inte det jag gjort.
Jag blev rätt spak och all ilska bara rann av mig. Istället frågade jag henne var hon var någonstans och hon förklarade för mig att hon var på ett ställe där allt var grönt och hon fick pyssla med det som var det bästa hon visste och att alla var så snälla mot henne.
- nu kan jag inte prata längre och jag kan inte höra av mig mer. Jag vill inte att du ska vara arg.
När jag vaknade den morgonen så fanns det ingen ilska kvar. Allt var som bortblåst och har heller aldrig känt någon sedan dess.
Jag vet att hon kontaktade mig från andra sidan och att det krävdes stor anstränging för henne att göra det.
Som sagt 20 år har gått men den drömmen kunde jag lika gärna ha drömt i natt för så verklig är den än idag för mig.
Jag vet inte om det är någon tröst för dig och precis som Jille säger är jag övertygad om att han kom och lade sin hand på din axel.
Stor kram till dig
Lena
#1 Ja, det kändes som att det var han eller han var iaf den första jag tänkte på när jag kände handen på min axel.
#2 Vilka rysningar jag fick av din händelse. Riktigt ordentliga rysningar.. Sådana känningar får jag bara när det är ngn med mig.. Det måste ha varit väldigt skönt ändå att få höra från henne att hon har det bra. Tack för att du dela med dig!=) Kramar//Sandra
Ja det var väldigt skönt att hon hörde av sig. Att gå och vara arg tar mycket onödig energi och jag vet att hon var med mig. Finns inget att tveka på där. Och att hon aldrig ångrade sitt val gjorde att jag inte längre kände att jag hade rätten att döma.
Hon du Sandra - det första som kommer till en i tankarna - det vet du att det är det rätta. Lita till din intuition.
Kram Lena
#4 Tyvärr är jag lite dålig på det där med att lita på min intuition! Jag tänker alltid varje gång att jag ska bli bättre på att lita på det jag känner osv., men ändå så gör jag inte det alla gånger. Fast jag vet att om jag känner på mig ngt så har jag oftast rätt. Jag måste verkligen bli bättre på att lyssna på min intuition!
Kram//Sandra
Starta ny diskussion